haninge.org

Hembygd i Haninge

Gagnefkullan som var trädgårdskulla vid Vendelsö.

image_pdfimage_print

Denna artikel var införd i Haninge Hembygdsgilles tidning Glimtar hösten 2009.
Den är skriven av Vendelsökännaren och hembygdsforskaren Henry Hall.

 

Anna Persdotter Wiklund i Gagnefdräkt 1940. Foto tillhörigt Åke Östlund.

Dalkullan Anna Persdotter Wiklund från Gagnef i Dalarna var trädgårdskulla i Vendelsö under åren 1925–1935. Förutom vid Vendelsö var hon på flera andra ställen, bl. a. i Nacka och Ängelsberg under de här tio åren.

Det är tyvärr inte känt exakt när och hur många somrar hon var här. Fyra trädgårdsmästerier fanns vid den här tiden i Vendelsö. Det var Gistedts, Göranssons, Hallgrens och det vid Grindstugan.
Gistedts låg österut och Göranssons söderut från Vendelsö f.d. gård. Vendelsö gård hade ju som bekant upphört som gård långt tidigare, nämligen 1907.

Vem var då denna Anna från Gagnef?

Hon var född 1873 och var drygt femtio, kanske sextio år gammal, när hon var trädgårdskulla vid Vendelsö. Hon hade gift sig vid nitton års ålder, år 1892, med Per Olsson, som långt senare tog sig efternamnet Wiklund. Han var skomakare och snickare. De fick sex barn varav två dog tidigt, ett strax efter födseln och ett i kikhosta.

År 1903 begav sig mannen till Kanada via Göteborg och Hull i England. Det var hårda tider och svårt att få jobb för många i Sverige. Anna var gravid i tredje månaden. Han blev borta i 20 år. De hade ingen brevkontakt. Anna blev ensam och fick arbeta hårt för att hålla ihop hemmet och ta hand om fyra minderåriga barn. Barnen fick hjälpa till så mycket de kunde, så det blev inte så mycket tid över till lek.
De hade en get, så att de fick mjölk på somrarna. För att dryga ut det knappa höet till geten under vintern repade man löv som torkades och lades in ovanpå höet i ladan. Det var löv från sälg, björk och al som man repade. Löv från rönn repades inte utan nöps av blad för blad så att inte den nybildade bladknoppen bröts av. Barnen skulle samla in en skäppa rönnlöv varje dag (skäppa var ett rymdmått som var olika mycket i olika delar av landet – kunde vara mellan 20 och bortåt 30 liter).

Så småningom fick Anna möjlighet att köpa sig en ko och hon kunde då sälja lite mjölk och smör. Barnen fick tidigt börja arbeta utanför hemmet. Redan vid 12 års ålder fick sonen Per bli ”strögrabb” vid sågen. Dottern Anna (hon hette Anna precis som sin mor) for som 13-åring till Stora Tuna, där hon skulle vara barnpiga men istället fick arbeta i ladugården och hjälpa till med höbärgning.
Som 16-åring kom hon till Riddersviks gård i Hässelby, där hon arbetade i trädgården och fick 1:70 om dagen. Det var 1911.

Samma år som första världskriget bröt ut 1914 gifte hon sig och var under sommaren på en handelsträdgård vid Antuna i Rotebro. Då hade hon sin 5 år yngre syster Kerstin med sig.
Som tidigare nämnts kom Per tillbaka hem efter 20 år. Han hade varit farmare där borta i Kanada. Men han blev inte hemma mer än ett par år utan for tillbaka till Kanada 1925 och blev kvar där resten av sitt liv. Han och Anna skiljde sig aldrig!

Göranssons trädgårdsmästeri i Vendelsö som det såg ut på 1950-talet. Det långa vita huset är ett växthus. I bakgrunden syns Vendelsö allé med ”KryddKalles” affär till höger. Foto tillhörigt Karin Engström

Samma vy, som bilden ovan, tagen i oktober 2009. Till höger i bakgrunden syns det svarta plåttaket till f. d. ”Krydd-Kalles”. Foto: Henry Hall

Nu, 1925, var Anna helt ensam. Barnen var alla vuxna och klarade sig själva. Det var nu hon också gav sig av hemifrån och blev trädgårdskulla bl. a. vid Vendelsö. Hon arbetade sannolikt vid Göranssons trädgård.
Enligt Sven Gistedt hade de enbart manlig arbetskraft vid Gistedts trädgårdsmästeri. Handlaren Erik Lundberg, som bodde i hörnhuset snett emot Vendelsö gård redan i början av 1900-talet var enligt Tord Bolander från Gagnef.

Kan han ha tipsat Anna att komma till Vendelsö?

Anna Persdotter Wiklund dog 1958 vid en ålder av 85 år efter ett strävsamt liv. Hon var mormor till Åke Östlund i Tyresö. Artikeln är i huvudsak baserad på uppgifter från honom. Åke håller som många andra på med släktforskning. För att få reda på något om sin morfar i Kanada skrev han till UD – och fick svar med adress till morfaderns granne, som dock var död sedan ett 50-tal år.
Åke skrev då till ortens postmästare, som överlämnade brevet till grannens son. Sonen kände väl till Åkes morfar.
Åke och han brevväxlade ett flertal år och sonen berättade om morfaderns liv och att han dog 1948. Det var i Manitoba i Kanada. Sonen sände också senare foton av graven med en stor sten.

Till vänster sitter Anna Persdotter Wiklund med dottern Anna och barnbarn 1936. Längst till höger sitter Åke Östlund, närmast honom hans bror Nils och i mitten sitter Åkes kusin Lennart Nordström. Foto tillhörigt Åke Östlund

Ännu en bild på Göranssons trädgårdsmästeri, tillhör Dora Michaelsson, Vendelsö. Repro: Henry Hall

Varg i Haninge förr i tiden…

image_pdfimage_print

Denna artikel är skriven av hembygdsforskaren Anders Numan och införd i Haningegillets tidning Glimtar hösten 2016.
Vi brukar inte lägga ut så ”färska” artiklar här men gör ett undantag med tanke på det aktuella ämnet.

Vargjakt och varggropar i Österhaninges skogar!

Artikelförfattaren i en nästan helt bortglömd varggrop i Ösbyskogen. Foto: Lars Numan

Vargen var förr något som enade folket, som gick man ur huse för att kämpa mot det hatade djuret. Efter ca 150 års frånvaro är vargarna tillbaka, men forna tiders vargskall och varggropar är nog ändå helt bortglömda. Anders Numan har letat fram uppgifter ur arkiven.

 

Under många år har jag sökt information om en varggrop i Ösby skog, som återkommer flera gånger i Österhaninge sockenstämmoprotokoll angående utbetalningar av ”skottpengar”.

Fortsätt läsa

Resan till Vendelsö förr i tiden, i betydelsen ”att åka till landet”.

image_pdfimage_print

Denna artikel av vendelsöbon Tord Bolander har varit publicerad i VF-bladet år 2009.
Läs en kort presentation av författaren i slutet på artikeln.

Ånglok på Nynäsbanan.

Det var sommargästerna och deras vänner och bekanta som helt dominerade veckoslutstrafiken till och från Vendelsö under 1920-, 30- och 40-talen.

Med en uppväxt i Stockholm, närmare bestämt i Gamla stan, blev jag en del av veckoslutstrafiken på tre olika sätt. Det lustbetonade var att färdas med tåg väster om sjön Drevviken och sedan med båt över den södra delen av sjön.

Fortsätt läsa

Ett skolminne från Runstensskolan på 40-talet.

image_pdfimage_print

Regina Engström 1891-1972

Ur Glimtar 2007:
”Här ett skolminne där ni får möta Regina Engström. som var min lärarinna 1947-48, tredje klass i Runstensskolan”
Ruth Östlund Eliasson

 

..som att hälla vatten på en gås…

…dessa ord uttalade min fröken i årskurs 3, Regina Engström, till min mor.

Ett skolminne från en matematiklektion med Regina:
Jag stod vid hennes kateder för att få ett tal rättat. Hon bad mig räkna ut i huvudet. Jag blev helt nollställd. Plötsligt gav hon mig en örfil varefter hon bad mig sitta ner.

Två frågor kvarstår, varför gjorde hon så och vad blev svaret på talet?

Men hon skrev också en fin dikt till mig som jag sparat i alla år. På den tiden hette jag Rut Östlund, boende på Gålö.

Nostalgi, Västerhaninge på sent 50-tal

image_pdfimage_print

Åbygårdarna. här Ringvägen 48-50 år 2017. Foto från Fastighetsbyrån.

Jag ser på nätet att min ”förstalägenhet” på Ringvägen 50 är till salu!

Väcker naturligtvis många minnen!

Kvarteret Ringvägen/Åbyvägen, Ringvägen 48 till 70  byggdes 1958-59 av Byggnadsfirman Gottfrid Lindgren från Uppsala.
Det var den den första bebyggelsen öster om Åbyvägen, resten ner till Nytorpsån var bara skog.
Västerhaninge kommun hade fyra år tidigare påbörjat produktionen av flerfamiljshus via Stiftelsen Västerhaninge Bostäder intill Landstingets Sjukhem efter Ringvägen och de så kallade ”trädstigarna” var färdigbyggda 1958 av Byggnadsfirman Carl A. Lilliesköld som då påbörjade det s.k. affärshuset, numera Åbyplan.

Fortsätt läsa

Årsta 1954, arrendatorn Fröstad intervjuas.

image_pdfimage_print

Under 1950-talet fanns lokaltidningen Haningebladet. Den gavs ut av vendelsöbon Börje Carlsson som i detta sammanhang skrev sina artiklar under signaturen Bese.
Här en artikel från nummer 10 1954 med mycket fakta om ett storjordbruk på 50-talet, kanske intresserar det någon?

Artikeln inleds med att gården gästas av prominenta personer däribland Carl Sundelius Husby, för demonstration av en ny jordbruksmaskin.

Vi var intresserade av allt som hörde till gården i övrigt och fick därefter en trevlig pratstund med arrendatorn Herbert Fröstad.

– Hur stora är ägorna, frågar vi.

– Hela åkerarealen är 800 tunnland, fortätter hr Fröstad.
Därav brukas under huvudgården 640 tunnland, varav 113 td i beten och övriga 160 td brukas av fem arrendegårdar.
Skogen består av 1.500 tunnland. Åkern är ungefär 6 km lång och 500 m bred.

– Årsta är inte kreaturslöst, vad vi kunnat konstatera?

– Här finns sex arbetshästar, två stamtjurar, 145 andra nötkreatur varav 70 mjölkkor och 25 gödstutar samt 50 kvigor och kalvar. Boskapen år av S.R.B.-ras vilket betyder Svensk Rödbrokig Boskap. Medelavkastningen pr är ar 3.850 kg mjölk varur tas 4 procent smörfett vilket blir ca 154 kg.
Varje morgon går mjölken till Mjölkcentralen på Torsgatan.

– Jorden, är den bra?
– Den består till större delen av godartad mellanlera s.k. ”Svänlera” och en mindre del moränlera (sandblandad). Växtodlingen bedrives allsidigt. Höstvetet, som går på alla godsets jordar, odlas i år på 126 td. Oljeväxterna raps och ryps odlas på en areal motsvarande en fjärdedel av vetearealen, ungefär 43 td.
Dessutom odlas vithavre, korn, blandsäd, ärter, Solhavre 2, Drott och Rivalvårvete.
Torsdags- ärt odlas som kontrollodlingar till utsäde. Utan skryt kan sägas att vårt utsäde är av mycket hög kvalitet.

– Driften är förstås mekaniserad?
– Ja, till största möjliga utsträckning, säger hr Fröstad. Vi har tre större traktorer och två mindre transporttraktorer. Två skördetröskor, en självgående 8,5 fot med tank och en bogserad 6 fot med tank. Skörden sköter fyra man om. En man på varje tröska, en chaufför på bilen för transport från fälten till magasinet där befallningsman tar emot.
Magasinet sköter sig praktiskt taget självt utan manuell arbetskraft. Det som inte går ut till utsäde går till kvarnen. Ekonomikomplexet är 180 m långt och 20 m brett. Tegeltaket är ett tunnland stort.

– Hur stor personal har hr Fröstad till hjälp?

– Tretton man. Det är befallningsman, bokhållare, ladugårdsförman, maskinist, traktorförare, stalldräng, ladugårdskarlar och tre övriga, ofta utländska praktikanter.
För 25 år sedan var personalen över 30 personer. Den totala avlöningssumman om året var precis lika stor då som idag.

– Hur har skörden varit i år?
– Kvaliteten är genomgående mycket god. Frånsett vårvetet, som under en regnperiod de sista dagarna i september lönnmältade på rot. Men i stort sett är vi här i våra bygder fullt nöjda med 1954 års skörd, slutar hr Fröstad.

Ahlsvik, pampig villa med kyrkligt ursprung

image_pdfimage_print

Sven Erik Edberg har tillsammans med Kjell Olsson genom åren nedtecknat och vartefter kompletterat fakta om ett stort antal intressanta byggnader i Vendelsö under samlingsnamnet ”VENDELSÖBILDER, att begrunda och kommentera”
I texterna finns mycket som är taget ur Henry Halls bok “VENDELSÖ, säteriet som blev villasamhälle”

Detta material har i tryckt version tidigare varit förbehållet medlemmarna i Vendelsö  Bygdegårdsförening men blir nu vartefter tillgängligt för alla via Haningegillet i digital version.

Vi inleder här med:

Ahlsvik Vendelsö

Huset byggdes 1920 av virket från Theodor Beskows gårdskyrka och på dess granitgrund av livsmedelshandlaren Hilding Ahl. Av almhäcken och träden att döma torde fotot ovan vara taget i början på 20-talet med herr och fru Ahl vid sydöstra hörnan.
Handlanden Ahl köpte den avstyckade tomten Vendelsö 3:425 av tomtaktiebolaget Mellersta Sveriges egna hem år 1917. Bolaget hade 1907 köpt Vendelsö Gård av lantbrukaren Bernhard Karlsson och exploaterade markerna till villatomter.
Fortsätt läsa

Fyndet på Tingshusvinden blev ”posthistoria”.

image_pdfimage_print

Att vi i Gillet har en fantastisk föreningslokal i Häradets gamla Tingshus är vi alla överens om.
Men den är inte vidare lämplig för den museala verksamhet som borde vara högprioriterad inom varje hembygdsförening med självaktning.

Vi har mycket begränsade  utrymmen på den övre våningen, i den gamla tingssalen, där vi kan visa konkreta föremål ur bygdens historia.
Bristen på utrymmen gör att de fynd och gåvor som vi löpande får från våra medlemmar (och andra) ibland får stuvas undan på andra ställen och inte kommer våra besökare tillgodo.

Vinden på Tingshuset, mörk, kall och trång, är ett av dessa ställen där detta material hamnar. För att tas om hand senare…

Fortsätt läsa

Olle Flodbys föredrag på skolmuseet.

image_pdfimage_print

F.d. skoldirektören Olle Flodby gjorde ett bejublat framträdande på Kulturhuset inför 120 besökare för nån vecka sedan under temat ”Mina 60 år i Haninge”.

Detta kåseri är inte möjligt att visa i skrift men tack vare Gillets Ulla Wahlbäcks insats följer här Olles välkomst- och högtidstal vid 20-årsjubilèet av invigningen av Svartbäckens skolmuseum den 12 februari 2017.

Handlar om svenska skolans utveckling, verkligen värt att läsa!

Fortsätt läsa

Vendelsökrogens öde!

image_pdfimage_print

Vendelsö krog, foto Henry Hall.

Vendelsökrog (ovan) låg i södra änden av den allé som söderifrån leder ned mot Vendelsögård. Idag heter den Vendelsö alle men den gick tidigare under namnet Stockholmsvägen.

Fortsätt läsa

« Äldre inlägg

© 2017 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑