Ringhagen, Västerhaningeböndernas festplats
Det är ont om bra bilder från denna miljö men här ser vi Ringhagens Dansbana, vackert belägen mellan Årsta Havsbadsvägen och Forsån.
Gilletmedlemmen Bengt Bengtsson från Stav skrev nedanstående år 2002:
Inom Västerhaninge avdelning av Bondeförbundet bildades i slutet på 1920-talet ”Bondeförbundets Byggnadsavdelning”, en ekonomisk förening där intressenter kunde teckna andelar och år 1929-30 uppfördes Västerhaninge Bygdegård.
För att bidra till finansieringen hölls årligen från början av 40-talet en sommarfest i ”den för sin naturskönhet så välkända festplatsen Ringhagen” som det stod på affischerna. Bönderna hade arrenderat Ringhagen på 10 år av Edvin Nilsson i Fors och uppförde där en dansbana. Den byggdes på så sätt att man spikade av spontat golvträ ihop luckor som sedan sammanfogades till ett dansgolv. När sommaren var över togs golvet isär och travades upp inomhus för att nästa sommar åter sammanfogas till dansgolv igen, detta pågick några år, sedan inköptes impregnerat virke och en permanent dansbana uppfördes i Ringhagen. Det byggdes även ett hus som innehöll kök för kaffekokning och kiosk för läsk, godis och dansbiljetter. Sedermera inköptes en separat kiosk för serveringen.Det anordnades 3-4 fester om året i Ringhagen, den första stod bönderna för. Den ägde rum första helgen i juli månad, då förekom förutom dans till något inhyrt danskapell sedvanliga basar-arrangemang såsom skjutbana för luftgevär, pilkastning och tombola med en högvinst som kunde vara en cykel eller en kaffeservis.
Det fanns även en ”guldgruva” som bestod av en balja med sågspån i vilken låg som lockbete en guldtia och diverse småslantar. Mot en avgift på 25 öre fick man gräva ett spadtag, skaka det genom ett såll, de slantar som stannade i sållet fick man behålla. De olika stånden på festplatsen var lövade och vackert dekorerade.
På söndagseftermiddagen anordnades tävlingar i slåtter med lie och höhässjning på någon intilliggande åker. På natten mellan lördag och söndag gick man nattvakt och hade en gemytlig samvaro.Fester anordnades varannan vecka, efter bönderna var det Skyttegillets tur med sedvanliga arrangemang. På söndagen var det korporationsskjutning på gillets skjutbana mellan olika yrkesgrupper. Första helgen i augusti var det ungdomarna i SLU som var arrangörer, på söndagseftermiddagen spelade man buskis på scenen, ett mycket uppskattat jippo som drog mycket publik. Även trädgårdsmästarna i Tungelsta hyrde Ringhagen för sommarfest, ett år var det dragkamp mellan trädgårdsmästarna och bönderna. År 1952 anordnades sista festen på Ringhagen.
Lägenheten Ringen
Festplatsen fick sitt namn från den lilla lägenheten Ringen som låg norr om Ringhagen. Från mitten av 1880-talet bodde snickaren Anders Hallström här. Ringstugan med marker omgärdades delvis av Forsån. Huset är sedan länge borta.
Efter Hallström flyttade Kristina Wilhelmina ”Mina” Olsson in med sina döttrar, Sigrid och Ida (som dog under tragiska omständigheter 1914.) Mina arbetade som mejerska på Fors gård under familjen Hallberg. Därefter arbetade hon med egen tvätteriverksamhet nere i Ringen. I början av 1920-talet flyttade hon med Sigrid och 5-åriga dottern Gerda upp till en liten stuga vid Lindbomsgården (skomakarhuset) på södra sidan om Forsån.
Minas stuga upp i Fors By, hon står själv i dörren,.Flickan kan vara någon av döttrarna.. Stugan finns kvar i ombyggt skick.
Efter Mina Olsson flyttade ”Kalk-Anders”, Johan Andersson in med sina barn Rosa, Elsa och Knut in på Ringen. ”Kalken” var känd för sina gröna fingrar och gjorde dagsverken på gårdarna omkring. När barnen flugit ut flyttade han ner till en liten stuga på Vitsa.
Kartan från 1950-talet visar Fors med omnejd,
Lämna ett svar