…med underliggande Capellagers bildades 1849 vid ett möte i Västerhaninge Tingshus av Friherre C.J. Cederström, Friherre W. Löwen, Herr C. Sundelius, Herr Kyrkoherden J. Törnqvist, Herr A. Tydén och Herr Revisor M. Upmark.

Cederström valdes till ordförande och Upmark till vice d:o. Ingeniör H. Stenberij utsågs till sekreterare och som ordningsman utsågs Herr Kronolänsman L.E. Norman.

Hushållningsgillet

I Haningebygden 23 från 1989  finns ett utdrag ur gillets handlingar från bildandet 1849 till 1854, det är ur detta som delar nedan saxats, viss textanpassning har gjorts.
Tung men ibland rolig läsning….

Inledningsvis, vilka var då dessa tidiga herrar i gillet?

Friherre Claes Jakob Cederström var arrendator på Sanda gård sedan 1846. Han var född 1808 i Huddinge. Han flyttar till Tillinge i Uppland år 1869.

Friherre Wilhelm Löwen, innehavare till Häringe och Hammersta, var född 1783 på godset. Han var son till Otto Johan Löwen, född 1749, som avled 1825, Fideikommisset övergick då till Axel Wilhelms äldre bror Karl Fabian, som dock avled utan arvingar år 1843 varför Häringe då övergick till Wilhelm. Han avled 1863 och efterträddes av sonen Otto Wilhelm född 1811.
Innan Wilhelm Löwen övertog Häringe var han enligt Gustaf Westerin “under en tid ångbåtsbefälhavare”.

Det råder en del osäkerhet om “Herr C. Sundelius. Under den aktuella tiden i slutet på 1840-talet finns som arrendator på Sundby på Ornö, Carl Sundelius född 1787 men också dennes son Carl Johan Sundelius, född 1815, som arrendator på gården Vadet i Dalarö. Jag kan inte i handlingarna utläsa vilken av dessa som avses,

Johan Erik Törnqvist född 1799 i Runtuna var kyrkoherde och  i Västerhaninge från 1840. Han blev kvar på sin tjänst i nästan 40 år.

Sidenkramhandlanden August Tydén, född i Stockholm 1809, var ägare till Berga sedan 1842, Han sålde gården 1850 och via korta äganden hamnade den småningom hos kapten Bredberg.

Mauritz Upmark, “revisorn” var född 1811 på Ribby och var äldste son till Frans Upmark, “kronofogden”. Han övertog Hammar vid faderns död 1838. Han gifte sig 1842 med Matilda Molien och blev far till bl.a. Gustaf, “intendenten”, Herman, “ingenjören” och John, “lantbrukaren”.

Sekreteraren, “ingenjören H. Stenberij”, Herman Rudolf, var ägare till Välsta 1, 1/3 mtl, som han bebodde tillsammans med hustrun och två små döttrar. Han kom från Huddinge 1844. Han  var vice kommissions-lantmätare och avled 1851 endast 32 år gammal.

Ordningsmannen, Herr Kronolänsman L.E. Norman, var född 1821, blev länsman 1849 och var gift med Hedvig, dotter till kyrkoherde Törnqvist. Bodde på Mulsta.

Enligt Westerin hade han “på grund af sin redbarhet och punktlighet stort anseende samt var en af sin tids dugligaste och kraftigaste länsmän; en man af gamla stammen. Erhöll guldmedalj för lång och trogen tjänst”.

 

Vid mötet i januari 1850 på Hammar beslöts att bilda en sparbank på orten och en delegation utsågs att bereda frågan.
Styrelsen föreslog en sparsamhetslag för mat och dryck under de ordinarie sammanträdena som ingen värd eller värdinna borde få överskrida:

Kaffe, the med 2 slags bröd, lemonade, en butelj på 6 fruntimmer, punsch, en butelj på 6 karlar samt soupé, bestående av brännvinsbord med ost, anjovis och kött, eller tre sorter till smörgås, en kötträtt med potatis och därefter öl eller mjölk, hvarför betalas 32 sk. b:co per person.

Vid nästa möte, även det på Hammar var programmet följande:

Öfverläggning om inrättandet av sparbank på orten
Öfverläggning om inrättandet av lånebibliotek på orten
Särskildta föredrag av sju Herrar funktionärer

Utdelning av unga fruktträd, vilda träd, trädgårds- och blomsterfrön

Värdinnor för aftonen vore fruarna Upmark, Lagerwall och Stenberij och bal anordnas och ledes af 2:e härför intresserade Herrar

Efter att programmet godkänts beslöts att:

Godkänna stadgarna för Sparbank.
Föredrag bl.a. av:
Kyrkoherden Törnqvist: Ett poem av Stagnelius.

En tablå öfver folkmängden i Vesterhaninge socken för 1850 framlades;

Förmedlat hemmanstal  64 1/24
Ståndspersoner                                                74
Bönder med arbetare och barn                  926
Torpare med tjänstefolk och barn              278
Nybyggare, inhyses, handtverkare             415

Skatteböndernas antal inom Vesterhaninge är 62, frälsebönderna 31, torparna 50 och alla öfriga hushåll 116.

Gillets sekreterare: Om orsaken till svenska landtbrukets låga ståndpunkt.

Anders Ersson i Mulsta: Om bästa sätt att utrota aspskog.

Baron Cederström: Om mergel.

Under 1850-talet sammanträdde gillet två gånger per år på något av de större godsen i trakten. I protokollen kan man se att många viktiga beslut fattades, bl.a. inrättande av ett sockenbibliotek, men också en del speciella punkter, vi saxar:

Från höstmötet på Sanda 1851:

Friherre Cederström höll ett föredrag “om menniskans hudsystem”

Hemmansägaren Åkerblom “om en plogs tillverkning”

“Aftonen avslutades på gårdsplanen upplyst av färgade lampor”

Från vårmötet på Häringe 1851:

Discuterades frågan om sänkning af backar på allmänna landsvägen mellan Länna och Fors Gästgifvaregårdar. En kommitté tillsattes.

Herr C.A. Tillman på Konäs förevisade potäter, som af honom blivit uppdragna från grodd.

Herr Fahnehielm förevisade en camera obscura,

Fröknarna Löwen anordnade musik och dans. kl 1/2 12 på natten åtskiljdes gästerna.

Skogs-Ekeby hösten samma år:

Herr tullinspektör Åberg höll ett mundtligt föredrag om jagt och djurfångst, synnerligast om sättet att med förgiftat ludring utrota vargar.

Hemmansägare Bengt Jacobsson i Ribby. “kan brännvinsbränning anses nyttigt för ladugård och åkerbruk”

Gårdsplanen blev på aftonen upplyst av färgade lampor, hvaribland sällskapet lustvandrade, samlades snart derpå till dans och soupérade kl. 10.

Vårmötet på Sandemar 1852:

Herr Jean Wagner höll föredrag om nyttan av målskjutningar och proponerade sådana öfningar på Gillets sammankomster.

Herr inspektor Hedberg pliktfälldes för oursäktadt uteblifvande som functionär.

Kyrkoherde J.E. Törnqvist, som låtit hemma tillverka murtegel för husbehof, beskrev förfaringssättet och tillverkningskostnaden.

Revisor Upmark underrättade om sparbankens ställning och tillväxt och dess utökade anlitan till insättningar af den obemedlade klassen. Den årliga insatsen var 806 R:dr, deraf en statdräng Nils Larsson i Ekeby deltagit med 100 R:dr.

Fru Friherrinnan Aurora Braunerhjelm fördrog sångstycken.

September 1852 på Arbottna, Muskö:

Större delen av Gillets ledamöter samlades vid Waxnäsgrundet på fasta landet och gick ombord på ångbåten Ran och landade vid Muskö Qvarn. På vägen till Arbottna besöktes Ludvigsbergs Sätesgård och dess åldrige ägare Herr P. Levin och samlades kl. 4 för middag.
Herr magister Herrman Levin hälsade ledamöterna välkomna med ett rimmadt föredrag.
Efter dans för ungdomen och intaget thé och förfriskningar besöktes med ångbåten Tegelbruket. Efter passage av Elfsnabben avsattes sällskapet vid Waxnäsgrundet och samlades i Waxnäs skola för avslutning kl. 9.

Våren 1853 på Hammar;

Efter en lång inledande betraktelse uppträdde bl.a.:
Grosshandlaren J.L. Hedman “som förevisade en amerikansk Smörtjerna” och höll sedan ett föredrag om “Simkonstens nytta”.

Herr Kommissarien L.E. Norman erlade böter för afglömd befattning som functionär.

Enkefru H. Bergenstråle överlämnade en butelj av henne på Skogs-Ekeby tillverkadt svart vinbärsvin med beskrivning på beredningssättet.
Tableau vivantes, musik och dans upptogo därefter resten af aftonen, värdinna var Fru Thilda Upmark.

20 februari 1854 på Årsta:

Hemmansägaren Anders Eriksson i Ahlby företedde en ritning och beskrifning över en runsten funnen vi Ahlby ägor.

Kamrer Stangenberg utvecklade ett förslag om förenade bemödanden af husbönder inom distriktet och likstämmighet i åtgärder att inskränka brännvinsbruk. genom att utbyta det mot öl och svagdricka vid trakteringar och att avskaffa krogrörelsen vid Gästgifvargårdarne.
Förslaget bordlades.

Ägaren till Årsta hade anskaffat och bekostat instrumentalmusik från Stockholm att lifva till dansnöje. Värdinnor voro Fruarna Lundqvist och Stagnell.

Lite historia ur Wikipedia:

Hushållningsgillena döptes senare om till hushållningssällskap och finns kvar än idag.

Verksamheten var till en början starkt begränsad på grund av deras små ekonomiska medel. 1855 erhöll dock sällskapen 1/5 av brännvinsförsäljningsmedlen vilket gjorde deras ställning tryggad. Visserligen nedsattes andelen 1885 till 1/10, men fram till 1913 erhöll sällskapen betydande belopp.
Från 1913 har hushållningssällskapen vanliga statsanslag, men  har även erhållit anslag från landstingen och upptog därutöver medlemsavgifter.

Sedan år 1850 finns det hushållningssällskap i alla Sveriges län. Deras ursprungliga syfte var att stimulera till en ökad och rationell livsmedelsproduktion. Senare breddades syftet väsentligt och innefattade en rad uppdrag för samhällets allmänna utveckling.

Hushållningssällskapen förvaltade tidvis även huvuddelen av statens egnahemslån.