År 1931 kommer en ny ägarfamilj till Söderbytorp.

Vill du läsa om tiden före, gå hit Söderbytorp

Från gården Löfsätra i Vallentuna kommer på hösten lantbrukaren Johan Fredrik Pettersson, f 1872, och ett år yngre hustrun Maria Karolina Halling. Släkten kom ursprungligen från Enköpingstrakten. Fadern var sjuklig.

Rubrik Söderbytorp

Haningebladet 1975

De har tre döttrar med sig till Handen, det är dessa systrar som under många år blir kända som “mostrarna på Söderbytorp”!
Med finns också två yngre fostersöner, Lennart, senare Jägerup, och Lars.
Äldst är Sigrid född 1900 i Avesta, mellansystern Karin född i Tillinge 1902, och på samma ort, Astrid 1911.

Sigrid, kallades Siggan, var den enda som gifte sig, fick en son 1941 men blev änka redan år 1954.

I en artikel i Haningebladet 1975 berättar yngsta systern att man köpte gården för 38000 på växlar och lån och att ekonomin var knapp i början, problemen med omsättning av växlar i rätt tid var ett stort bekymmer.

Hon berättar vidare:

… men det gick, vi arbetade nästan dygnet runt med marken, djuren och skogen. Det var 41 tunnland åkermark och 90 tunnland skog.
Det var vi kvinnor som skötte nästan allt, vi tog in karlhjälp bara till slakten och när vi reste stommen till tvättstugan…..
… folk tyckte inte vi var kloka, fruntimmer som skötte allt själva, så när vi skulle sprida dynga på åkrarna drog vi på oss blåställen och sa till oss själva, “ta långa steg nu så folk tror att vi är karlar,”….
…. det var svåra tider för jordbruket på 30-talet, vi fick bara 65 öre kilot för fläsket!

… men ont om mat blev det aldrig på Söderbytorp, det var ju rena självhushållet med grisar, kor, höns och kalkoner. Och allt gjorde vi själva! Mor lärde oss också odla lin, spinna och väva så vi tillverkade det mesta hemma,

.

De avvecklade jordbruket bit för bit och började i stället sälja trädgårdsprodukter i Klarahallen, de skaffade en trädgård i Hässelby där man odlade främst blommor men också grönsaker. Räckte detta inte till kompletterade man på partihallarna i Årsta. Varje morgon körde man med lastbil till Hässelby och Årsta och sedan till saluhallen.

Numera är de pensionerade och har skaffat en villa nere i Hallsten där de tänker fortsätta att spinna och väva, det är kvinnokultur det, säger Karin.

Artikelförfattaren 1975 slutar det hela med följande:

För 45 år sedan kom de hit med bara skulder. I dag är de utan vidare att beteckna som välbärgade.
Allt har de gjort själva.