Vi behöver hjälp att vårda ”vår” tall!

Så här bör det se ut, tallen är sedan några år helt död och skall naturligtvis visas i det skicket. En frodig grön undervegetation förstör dock intrycket och signalerar på håll ett välmående träd. Se bild nedan!

Gillet har åtagit sig att vårda det fridlysta naturminnet med många namn, Ensamma Tallen, Paraplytallen eller Tandvärkstallen.
Finns ju i korsningen mellan motorvägen och Kyrkvägarna vid Västerhaningeavfarten och är väl synligt för alla som passerar och har blivit ett ”landmärke” för Väster- och Österhaninge kyrkbyar.
Vi söker nu några alerta medlemmar som med enkla trädgårdsredskap kan kan ta bort den missledande undervegetationen.
Platsen nås med bil från uppfarten mot Nynäshamn, det avverkade materialet behöver inte köras bort.

Så här såg tallen ut förra sommaren innan röjningen som var den första på många år. Växtligheten är nu i år betydligt mindre!

Förra årets röjare, Bengt ”Ludde” Lidbom och Per Stavfors.
Per med motorsåg, kanske inte behövs i år?

Kan du kanske hjälpa oss, maila i så fall: nils.sune.nilsson@gmail.com (kopiera och klistra in) för vidare upplysningar. Du kan också ringa 0707 175660 !

Det är viktigt att den som har möjlighet att hjälpa oss kontaktar mej innan man gör något. Åtgärden måste stämmas av tidsmässigt med markarrendatorn så att växande gröda eller sådd inte skadas!




Katastrofen på Märsgarn 1941 (R)

I vår serie ”Sommarrepriser” har vi nu kommit till jagarkatastrofen på Hårsfjärden mitt under brinnande världskrig.

Gillets Bosse Stjernström upplevde denna på nära håll som fyraåring och har i denna artikel beskrivit kända fakta men också en del mer eller mindre bekräftade rykten.

Läs hans artikel här:

https://www.haninge.org/2017/02/09/katastrofen-pa-horsfjarden-1941/




Olle Flodby har lämnat oss

Leden glesnar…
Mitt i den vackra sommaren nås vi av att vår hedersmedlem, Haningeikonen Olle Flodby, lämnat oss i stor sorg och saknad.
Han var född 1922 i Hölö och verkade yrkesmässigt under största delen av sitt liv inom kommunens skolförvaltning och pensionerades som skoldirektör.

Gillets officiella minnesruna kommer i höstnumret av Glimtar.

I avvaktan på detta några bilder utan kommentarer!




Flyghaveriet på Gålö 1960 (R)

Sommarrepriser

Dagens Nyheter den 3 augusti 1960

Den lokalt anknutna ”haninge.org” har funnits på nätet sedan juni 2015. 
Drygt 450 inlägg finns tillgängliga för läsarna, måste väl erkänna att kvaliteten på artiklarna varierar men de flesta verkar dock intressera följarna.
Statistiken visar att olyckor och andra tragiska händelser toppar listan. 
I sommartider är det vanligt att köra repriser så vi kör några av de mest lästa inläggen. Förra reprisen handlade om pendeltågsolyckan i Handen 1985.
Nu handlar det om nummer två på listan, flyghaveriet på Gålö 1960.
Läs här:
https://www.haninge.org/2016/01/06/flyghaveri-pa-galo-1960/




Olyckor intresserar mest…

Pendeltåget i Rudan den 6 februari 1985, bilden ur Dagens Nyheter dagen efter.

Sommarrepriser

Redaktören önskar en Glad Sommar!

Den lokalt anknutna ”haninge.org” har funnits på nätet sedan juni 2015.
Drygt 450 inlägg finns tillgängliga för läsarna, måste väl erkänna att kvaliteten på artiklarna varierar men de flesta verkar dock intressera följarna.
Statistiken visar att olyckor och andra tragiska händelser toppar listan.
I sommartider är det vanligt att köra repriser så vi kör några av de mest lästa inläggen. Vi inleder med den mest lästa som lades ut för tre år sedan.

Tågolyckan i Handen 1985




Grindstugan Vendelsö

Vykort daterat 1910 från Kenneth Matz samling

Sven-Erik Edberg

Vendelsöbon Sven-Erik Edberg har genom åren samlat och nedtecknat fakta om sin hembygd under samlingsnamnet ”Vendelsöbilder”.
Han skriver inledningsvis att mycket är hämtat från material av forskarna Henry Hall, Tord Bolander och Kjell Olsson.
Delar av samlingen har har tidigare publicerats i olika sammanhang, här kommer en kortartikel om Grindstugan till Vendelsö Gård.

Grindstugan…
… låg vid korsningen Grindstuvägen/Oxhagsvägen, sydöstra hörnet. Placeringen av en grindstuga till Vendelsö Gård kan alltså synas något märklig.  Varför inte lägga säteriets grindstuga vid södra delen av Vendelsö allé?



Henry Hall

Henry Hall berättar: 
Tidigare ägare till Vendelsö Gård var ju Bielkenstierna och andra familjer som även ägde Årsta, och de kom då söderifrån och mötte först allén. Förklaringen till grindstugans placering är att det fanns en huvudled från Stockholm även på den östra sidan av Drefviken till Kumla herrgård och därifrån  gick mindre vägar ut till gårdarna och även fram till Vendelsö Gård. 
Den vägen passerade Gudöån 3-400 meter öster om nuvarande vägbron vid Gudö. Den passerade Gudö Gård och torpet  Apelvreten, som tyvärr revs år 2008, och vid nuvarande Grindstuvägen, ca 200 m öster om rondellen, vek vägen 90 grader åt väster mot Vendelsö Gård.  Därför en grindstuga – vid vägen fram till säteriet och där den öst-västliga allén mot Vendelsö Gård började. Vägen hitom huset på vykortet är alltså landsvägen mellan Kumla och Vendelsö Gård.

För de bönder som kom åkande från Stockholm på östra sidan av Drefviken fanns ett bra sista rastställe i närheten,  nämligen Vendelsö krog, som ju låg i sydändan av allén.  Från säteriet gick många småvägar inte bara söderut utan även till alla gårdar och torp i Vendelsö. Den ursprungliga grindstugan byggdes på 1700-talet. Det var ett ettplanshus med ett litet separat hus som stall och smedja.  Övervåningen och glasverandan tillkom i början av 1900-talet. C. W. Rönnlöv, som ägde Vendelsö såg och brädgård och även startade Haningebolaget, bodde en period i Grindstugan.

Personerna på vykortet torde vara gårdsfolket med gäster – pilsner för herrarna och kaffe för damerna. En skräddare bodde där på 1950-talet och Sven Gistedt kommer ihåg när han och Sven Hansson skulle flytta skräddarens bikupor och de tappade en kupa.  Vilket liv det blev!
Familjen Johnsson köpte tomten med Grindstugan år 1963 och fyra år senare byggde de ett nytt hus bakom det gamla, sett från Oxhagsvägen, varefter de rev 1700-talshuset. Nu finns namnet kvar som busshållplats och rondell.

Häradskartan 1905




Fredrikslund, Vendelsö

av Bengt Hedström,bengt.o.hedstrom@gmail.com, född i Vendelsö 1938.
Ledamot i Haningegillets styrelse och engagerad Vendelsöforskare.

Denna tidningsbild visar gårdsbyggnaden på Fredrikslund.

Namnet Fredrikslund har gårdens skapare bidragit till, Anders Fredrik Lundmark var född 1854 i Österhaninge församling.



Fredrik Lundmark

Enligt prästen var hans efternamn vid födseln Östergren. Det är oklart när han får namnet Lundmark. Han föddes som oäkta son till pigan Christina Bergqvist född 1825, vid den tiden skriven på Lännåker och sedan på socknen i Österhaninge utan bestämd hemvist.
Hon har tidigare en oä dotter född 1850 och får mellan 1858 till 1863 ytterligare 5 oä barn. Enligt prästen bor hon på Mörby Båtmanstorp som finns i husförhörslängderna till 1895. Torpet låg enl. uppgift i trakten av Tjursjön.
Tjursta båtmanstorp, även kallat Falkenstorp, var också tidvis hennes hemvist, låg strax öster om Tjursta gård. Christina flyttar runt i socknen under de kommande åren och är svår att hitta på någon fast plats.                           

På hösten 1876 finns Fredrik på torpet Brink under Årsta, där han noteras som dräng. Torpet Brink ligger i skogen på västra sidan av vägen från Årsta Havsbad mot Handen söder om korsningen Västerhaningevägen och Dalarövägen. Vägen heter idag Stenhamravägen och fastigheten är numera bebyggd med två moderna villor.
Han har tidigare under 1876 befunnit sig på gården Gräsåker i Ekerö, där han har misshandlat sin matmor och  dömts samma år till fem månaders fängelse och till att mista sina medborgerliga rättigheter under sex år.

Han gifter sig 1877 med Katarina Lovisa, född 1858, dotter till torparen Anders Nyman  på torpet Prestängen i Tungelsta
Parets dotter Olga föds på Brink 1878, året efter flyttade familjen till Södra Beteby, sedan till Svartbäckens skolhus 1881. Där får de i januari dottern Gerda, som dock avlider efter endast tre månader.
De bor sedan i Ramsdalen 1885 i en lägenhet som kallas Anneberg som ägs av A.P. Eriksson, får i juli detta år tvillingar som avlider efter en månad.
Tar 1879 en nyfödd flicka från Stockholms barnhus som fosterbarn. År 1891 föds sonen Hjalmar Fredrik, som skrivs in som ”Idiot” och avlider vid nio års ålder.
I kyrkboken skrivs familjen fram till år 1900 under ”Ramsdalen” men från 1901 i lägenheten Fredrikslund vilket tyder på ett nybygge. Det finns uppgifter om att nybygget påbörjas redan i början/mitten av 1880-talet men när det stod klart är oklart.
Fredriks hustru Katarina Lovisa avlider här 1911.

Vi vet att dottern Olga tog emot post på under adress Fredrikslund under november 1903.
Avsändare är Elias Appelqvist, se nedan. Kortet poststämplat Tungelsta station.

På granngården i Ramsdalen skrivs från 1908 Johan Elias Nilsson Appelqvist, född 1882 på Säby Gård, Ingarö.
Johan Elias farfar var drängen Nils Appelqvist i Håbo-Tibble, på Gården Hällen, Markeby rote.  Han var född 1817 i Bro. Hans son Carl Erik, Elias far, är alltså född Appelqvist, men tar faderns förnamn och lägger till ändelsen –son, s.k. patronymikon, vilket var vanligt på den tiden. Det är först 1897 som Elias och hans bror tar tillbaka det ursprungliga namnet Appelqvist.

Elias far Carl Erik Nilsson var född 1849 i Uppsala, Tibble, var rättare på Säby Gård  på Ingarö när Elias föddes, modern hette Anna Josefina född 1852. Johan Elias hade en äldre bror Karl-Otto född 1879.
Familjen flyttar 1882 till Arbottna på Muskö där fadern blir rättare. Här föds sonen Georg 1885. Därefter ett kort boende i Katarina församling, sedan Berga Gård i Österhaninge 1891.

Vidare flytt till Ribby i Västerhaninge 1895.  Två år senare flyttar Elias ensam till Boglösa i Uppland som dräng , sedan till Övergran, Brunsta gård 1898. Därefter kommer han till Sanda i Österhaninge år 1899 där fadern nu är rättare.
1905 hamnar Elias i Katarina församling som vedarbetare. År 1907 blir han dräng på Lingsbergs gård i Vallentuna, där nu föräldrarna och brodern Karl Otto nu bor.                                                                                                                  

Johan Elias Appelqvist gifter sig med Fredrik Lundmarks dotter Olga 1908 och flyttar samma år till Fredrikslund. De får sönerna Gunnar 1909, Birger 1910 och Ragnar 1912.  

Olga föds 1878 på torpet Brink. hon kommer till Ramsdalen/Anneberg/Fredrikslund år 1885, avlider 1965 på Fredrikslund.

Vid ett möte hösten 2018 på Koppargården vid Svartsjön med Alf Appelqvist och hans hustru Inger kunde dom berätta följande om Fredrikslund:  

Alfs farfarsfar, smeden och vagnmakaren Fredrik Lundmark, röjde och byggde 1881 men det  finns uppgifter om att 1885 var byggår för Fredrikslund  vid Ramsjön. Fredrik Lundmark avled i januari 1936.
Gården togs sedan över av Fredriks dotter Olga. Hon gifte sig med Elias Appelqvist som var född på Ingarö. De blev Alfs farfar och farmor och de fick barnen Gunnar 1909 , Birger 1910 (han blev Alfs far) samt  Ragnar 1912. Sonen Gunnar bodde kvar på gården nästan hela livet och dog 2007.

Farfar Elias och farmor Olga hade tvätteriverksamhet som så många andra i Vendelsöområdet. Torkladan står kvar på gården när detta skrivs 2019. Man hade tvättbrygga och tvättstuga vid Ramsjön nedanför boningshuset. På gården utanför boningshuset finns den kamineldade varmtorken med jordkällare under fortfarande kvar.  Man hade även en häst som hette Lunkentuss, en ko samt höns.
I boningshusets  östra del var det snickeri, där Gunnar bland mycket annat snickrade stötlådor (dåtidens  handdrivna ”tvättmaskin”) åt behövande tvättare i grannskapet.
Gunnar var även smed på gården (smedjan finns kvar 2019).

Dit kunde Smed-Walle från Österhaninge komma och hjälpa till att smida hästskor.  Vintertid sågade man och tog upp is ur Ramsjön och körde ut till kunder, som hade  isstackar. Man hade även en egen isstack nere vid sjön.

(Alla livsmedelsaffärer  hade ett sågspånsfyllt upplag. Där kunde de uppsågade isblocken läggas på varandra och sedan täckas med ett rejält sågspånslager som skydd mot sommarvärmen. Sedan skottade man fram ett isblock som man högg bitar av  för att hålla matvarorna kylda i butiken eller i sitt eget isskåp .  På andra sidan Ramsjön tog även ”Is-Jonsson” från Kvarnängen upp is för att frakta till sitt bolag i Solna på Råsundavägen 25.)

Birger Appelqvist gifte sig med Elsa Larsson född 1912. Hon var dotter till Joel Erik Herman Larsson och Anna Sofia Hultström från Ramsdalen och hon flyttade från Blekingegatan på Söder i Stockholm som sjuåring till sin morbror Arvid och hans hustru Rut Hultström på Ramsdalens gård. Elsa köpte senare villa Granebo på Tyrestavägen. Där fick de barnen Hasse (1933-1998), Alf född 1937 och Birgitta (1942-2005).
Birgittas son Mikael Appelqvist och hans hustru Jessica med barnen Emil 22 och Emma 18 år bor när detta skrives på Fredrikslund sedan 1996. Elsa levde i sin villa på Tyrestavägen till sin död 2003.

Sittande Fredrik Lundmark. Stående från vänster Birger Appelqvist, Johan Elias Appelqvist och Hasse Appelqvist.

Alf berättade också om grannarna på Erikslund som även dom tvättade åt stockholmarna i en tvättstuga med tvättbrygga vid Svartsjön. Närheten gjorde att det var lätt att besöka varandra. Där bodde syskonen Pettersson: Emma, Matilda, Ivar, Hugo, och Yngve. Emma och Ivar skötte gården under många år.

Yngve och Emma Pettersson på trappan till Erikslund
Vid besök på Erikslund så fick den besökande höra Emma berätta om när hennes far fick en medalj av kung Oskar II samt lyssna på Emmas dragspelslåtar, som hon gärna framförde för besökande i stugan.

Häradskartan 1905

Ekonomiska kartan 1950




Gillet sörjer sin medarbetare Roger Wikell

En talande bild av Roger, glädjen över ett fynd och entusiasmen att kunna dela den med andra! Foto: Ingrid Svensson

Vår mångårige medlem och medarbetare arkeologen Roger Wikell har lämnat oss.
Roger gav oss under många år ett stort antal artiklar, föreläsningar och vandringar som handlade om det han älskade så mycket, arkeologi.

De flesta av oss har Roger att tacka för det mesta vi vet om forntid.
Hans brinnande intresse för speciellt vårt område på Södertörn och
Haninge har vi varit oerhört tacksamma att få dela.

Mycket av hans arkeologiska forskning finns naturligtvis kvar i form
av artiklar och slutrapporter från olika utgrävningar.

Men det som vi inte kan ersätta är all den kunskap och
det underbara seendet att hitta i naturens historia bakåt som Roger hade mer av än de flesta.

Roger var också skuld till att jag började arbeta med ”Gillet” då jag mötte honom för omkring tio år sedan vid ett ”öppet hus” vid en utgrävning på Gålö.
Hans entusiasm smittade av sig på mig som på så många andra.

Mer om Rogers gärning i Gillet och Haninge kommun kommer att belysas i vår tidning Glimtar i höst.
Våra tankar går naturligtvis just nu till hans nära och kära.

Tack Roger för allt!
Vila i frid! 
Haninge Hembygdsgille
Leif Olsson
Ordförande





Österhaninges organiserade lantarbetare firar 25-års jubileum 1945.

Ett historiskt foto från januari 1945. Det är Sv. Lantarbetarförbundets avd. 204 i Österhaninge som i krigets slutskede träffas och firar.

Kanske anar man slutet på en eländig tid med umbäranden, kalla vintrar och kanske rent av lite svält.



Hjälp oss i Haningegillet att namnsätta personerna och dokumentera bilden!

Gör så här:

Här nedan finns bilden delad och en förteckning över de personer vi själva kunnat få fram. Känner du igen någon icke namnsatt person, mejla dessa uppgifter till: karin.aspberg@gmail.com (kopiera adressen till ditt email)

Tänk på att kanske några äldre anhöriga, vänner och bekanta kan hälpa oss!

Här kommer den förteckning vi har som utgångspunkt för vidare arbete, kanske är någon uppgift fel eller inte komplett där, föreslå ändringen till mejladressen ovan!

  • 2. Styrelseledamot 9. Karl Gustav Engström 10. William Engström 22. Elsa Jansson 23. Styrelseledamot 25 Erik Lindberg 27. Märta Olsson 28. Sonen Leif 29. Elvira Olsson 30. Hedvig Melin 33. Elna Isaksson 35. Gustav Ohlsson 39. Henning Isaksson 42 Ernst Magnusson 44. Bertil Fasén 51. Viola Niederxx 52. Hans Niederxx 53. Henning Jansson 59. Ingrid Stabom 60. xx Stabom 61. Anna-Lisa Ohlsson 62. Karl Erik Nordin 63. Margareta Ohlsson 65. Gustaf Fasén 68. Lars Erik Isaksson 71. Maj Magnusson 75. Styrelseledamot 77. Harrieth xx 83. Herman Larsson 84. Ester Larsson 86. Torild Melin

Här finns ytterligare en bild, troligen på styrelsen.

Vi känner namnet på de två personerna till vänster, Henning Isaksson och Torild Melin.
Någon som kan namnsätta de övriga?




När borgerskapet skickade sin tvätt till Haninge!

Rune Karlsson

Vår veteranmedlem Rune Karlsson, medförfattare till boken ”Så tvättade vi i Haninge”, intervjuades i vintras av tidningen ”Svenska Öden och Äventyr” om sitt liv från tvättarson i Kvarntorp till akademiska studier och examina och en yrkesbana som pedagog i olika sammanhang, t.o.m. kungliga, vilket framgår av artikeln nedan.



Artikeln är skriven av journalisten Ingrid Wikholm och texten är ordagrant återgiven här, bilderna kommer från Gillets och kommunens arkiv där inte annat angivits.

Ingrid Wikholm

På 1800-talet var vattnet runt Stockholms kajer så smutsigt och illaluktande att det inte längre gick att tvätta i.  De bättre bemedlade i staden skickade sin tvätt till Haninge där det som mest fanns 350 så kallade stadstvätterier. Rune Karlsson, vars mormor, mostrar och föräldrar var tvättare, minns fortfarande den frätande luten, det heta kokvattnet och isvakarna.

När Rune Karlsson var liten pojke i slutet på 20-talet band föräldrarna fast honom i flaggstången. Det var ingen bestraffning, snarare ett sätt att hålla honom kvar i livet. Han växte upp i Kvarntorp i norra Haninge med föräldrar som var tvättare och med det en miljö med frätande lut, kokhett vatten, vattendrag alldeles bredvid huset, isvakar om vintern och en tvättstuga med halt och slipprigt golv. Maskinerna drevs med remmar som ibland gled av och förvandlades till farliga jätteormar när de lossnade. Tvättarnas arbetsmiljö var farlig för både barn och vuxna.

– Min mamma varnade alltid för det hemska monstret som bodde i kärret, dit fick jag absolut inte gå.

Rune blev aldrig själv tvättare, det var hans mamma noga med att pränta in att han inte skulle bli. Själv hade hon ärvt yrket efter sin egen mamma, det var det vanliga, men Rune skulle aldrig ta över.

– Min mormor Anna Pettersson dog 1925, två år innan jag föddes, så henne fick jag aldrig träffa, men förutom min mor Elin så arbetade också mina två mostrar Mimmi och Fanny som tvätterskor.

Min far Herman hade en teknisk utbildning och åkerirättigheter, att han började med tvätten var mer förvånande. Men båda mina föräldrar ägnade sig åt stadstvätteriet i många år. Eftersom min far var tekniskt intresserad nappade han på nyheter som underlättade tvättandet. Min mor föddes 1905 och dog 1994 och min far föddes 1903 och dog 1985.

Fanny Hultström (1893-1968), moster till Rune Karlsson, i sin tvättstuga vid Skutan. Innan Fanny fick en torklada torkade hon tvätten ute. Ibland fick hon gå upp mitt i natten då det började regna för att ta in tvätten.

Rune fick börja på Södra Latin, tog studenten och en akademisk examen. Han arbetade som lärare hela sitt yrkesliv.

– Jag började min bana som lärare vid Norra Real. I slutet på 50-talet arbetade jag på Anna Dam-Broms skola och undervisade bl. a. dåvarande kronprins Carl Gustaf.  Jag minns ett tillfälle när min mamma stod i tvättstugan och hovet ringde och sökte mig. Då hade jag inte berättat för min mor att jag undervisade kronprinsen.

Runes föräldrar gifte sig 1926 och året efter föddes Rune. Familjen bodde i Kvarntorp i norra Handen där det fanns ett tiotal tvätterier. Det var ett bra läge med Dammträsket alldeles bredvid. Huset som familjen flyttade till hade redan en tvättstuga och torklada.
Inne i Stockholm hade kvinnor tvättat längs kajerna i hundratals år. Men på 1800-talet hade vattnet blivit så smutsigt att det inte längre gick att få tvätten ren. Nu tog tvätterskor i trakterna runt Haninge över. De välbeställda i Stockholm skickade sin tvätt till de s k stadstvätterierna.
Som mest fanns det 350 tvätterier i Haninge.  Där fanns rena vattendrag, frisk luft och god tillgång på skog för att värma upp de vedeldade kokgrytorna. Sen lång tid tillbaka hade förortsområdena levererat jordbruksprodukter till stadsborna så det fanns redan fungerande förbindelser och ett kontaktnät.

Herman Karlssons tvätteri i Kvarntorp, Handen.

I början var det hästtransporter som hämtade och lämnade tvätten, så småningom skedde det med bil. De som hade råd att lämna bort sin tvätt blev allt fler. De välbeställda lämnade sin smutsiga byk och fick tillbaka ren och väldoftande tvätt. Tallbarrsdoften ansågs särskilt nyttig och bland kunderna fanns sjukhusen inne i Stockholm.

Att arbeta som tvättare var ett sätt att klara livhanken för fattiga småbrukarfamiljer, för änkor och ogifta kvinnor. Tvättandet gick ofta i arv från mor till dotter och var ett typiskt kvinnoarbete även om hela familjer deltog ibland. Tvättarna kallades lite föraktfullt för luskokare och det var inget eftertraktat arbete.

Anna Palmqvist, född Andersson 1885, arbetade och bodde på Jakobsdal i Västerhaninge åren 1910-18. Här transporterar hon tvätten med häst och vagn.

Själva tvättandet var en lång procedur som började med sortering. Det var inte bara lakan och handdukar utan också hårt nersmutsade arbetskläder, näsdukar och virkade mensbindor som skulle tvättas. Tvättarna fick betalt per kg och allt vägdes innan det tvättades. 1936 kostade det 35 öre att tvätta ett kg hushållstvätt. Mangling kostade 25 öre per kg. Fraktkostnader tillkom. Trots det hårda arbetet var det inga stora summor som tvättarna kunde dra in.
När tvätten var sorterad blev det blötläggning, förtvätt i kokhett lakningsvatten och efter det kokades tvätten i kokgrytan upp till en timme. Hårt smutsad tvätt gnuggades och efter det skulle tvätten sköljas minst två gånger.
Tvätten kokades i stora vedeldade järngrytor. Som tvättmedel användes lutpulver, grönsåpa, tvättpulver och tvålflingor. För att få tvätten ren användes tvättbräden och stötlådor. Innan tvätten torkades vred man ibland ur vattnet i vridmaskiner med valsar.

Tvättstugan i Skutan, en av Högstagårdarna, där Runes moster Fanny Hultström bodde och tvättade.

Själva tvätten skedde i tvättstugan medan sköljningen oftast skedde i ett vattendrag i närheten. Efter sköljningen skulle tvätten hängas upp. Den våta tvätten var tung, ett lakan vägde mer på den tiden än idag, det var av betydligt bättre kvalitet. Tvätten hängdes i särskilda torklador med luckor som gick att ventilera efter väderlek och vind. Vissa tvätterier hade ett rum uppvärmt med kamin för att torka tvätten vintertid.
När det var snö kunde tvätten fraktas på släde mellan de olika stationerna, andra tider på året använde man kärror eller bar helt enkelt de stora tvättkorgarna. Den stora ruschen var före jul då allt skulle tvättas och bli rent inför den stora helgen.
Under 1920-30-talen skedde stora förändringar som underlättade arbetet. Nu infördes ångpannor, tvättmaskiner, centrifuger och torktumlare.

Denna torklada finns på Fridhem i Tungelsta än idag. Foto Stefan Jansson.

– Min far hade tidigt skaffat en lastbil och körde tvätten mellan vårt hem och Stockholm. I början var det två gånger i veckan, men efter att ha köpt en större bil blev det bara en gång i veckan, varje lördag.

Mina föräldrar arbetade alltid. Inte ens söndagen var en
riktigt ledig dag. Jag minns att far vilade på soffan, men det fanns alltid
uppgifter som skulle göras.  Ibland fick
jag följa med honom in till Stockholm och då var jag alltid rädd att några av
mina skolkamrater skulle se mig.

 – Det var inget lätt arbete. Jag minns fortfarande när vi skulle bära upp tvätten fem trappor upp.

I vissa hus fanns hiss, men tvättarna var tvungna att
använda köksingången och bära tvättkorgarna eller lådorna med tvätt uppför alla
trappor. Manglingen skedde för det mesta i Stockholm där det fanns särskilda
stryk- och mangelbodar.

Familjerna Eriksson och Larsson tvättar på gården Ribbyholm på gränsen till Fors i Västerhaninge.

– De svåraste perioderna var när min far var inkallad vintertid i två perioder och min mor skulle sköta allting ensam. Jag minns avskeden, mina föräldrar älskade verkligen varandra och det var svårt för min far att ge sig iväg, full av oro som han var. Min mor steg upp vid femtiden för att smälta bort is med en blåslampa i tvättstugan. Sedan skulle hon få eld under ångpannan och det gick åt mycket ved som skulle bäras dit.

Bland kunderna fanns dåtidens kändisar. Runes mor tvättade till revykungen Karl Gerhard, utrikesministern Östen Undén och många andra. Det var inte bara privatpersoner utan också sjukhus och internatskolor som Manilla för döva barn och Blindhemmet.
Det fanns alltid en risk att tvätten skulle stjälas. Det kunde hända när den hängde på tork eller under transporterna. Därför hade Runes föräldrar alltid en stor schäferhund som vakthund.

– Det var ett hårt arbete, minns Rune. Både psykiskt och fysiskt. Jag fick alltid höra att det var ett helvete att arbeta med tvätten. Arbetsdagen började tidigt och slutade sent. Tvättarna var alltid beroende av väder och vind.

När Rune växte upp var
det självklart att han hjälpte till hemma, hans ansvar var framför allt
trädgården. På hösten skördades äpplen, så mycket att det också
räckte till försäljning.

– På sommarloven högg jag ved. Om vintern hjälpte jag till att skotta snö. Ibland fick jag hjälpa till med att packa tvätt i centrifugen som var förankrad i en stor kvarnsten.

Föräldrarna fanns alltid närvarandra
vilket gav en trygg barndom även om Rune tidigt förstod faran i arbetet. Och trots
den fysiska närheten hade han ingen riktig nära kontakt med sin far.

– Jag hade aldrig ett personligt samtal med min far.

Rune vigde sitt liv åt böcker och lärdom
men när han växte upp fanns bara en enda bok i hemmet, en kokbok.

– Jag såg hur mina föräldrar slet. Jag tror de hade semester två gånger under min uppväxt.

Runt mitten på 1900-talet upphörde stadstvätterierna. De stora maskintvätterierna tog över och det blev allt vanligare med tvättstugor i bostadshusen.
Själv tvättar Rune som idag är 91 år gammal sin tvätt hemma i egen tvättmaskin. Han har en torktumlare, men den använder han nästan aldrig.  Så långt från den utrustning som hans mormor en gång hade.

– Jag är tacksam för mina föräldrars slit som gjorde det möjligt för mig att få en utbildning och ett annat liv. Jag har aldrig glömt min bakgrund.

Rune Karlssons mor Elin t.v. utanför Marielund, stugan där hon och syskonen växte upp. Deras mor Anna Petterson blev tidigt änka och arbetade som tvätterska hela sitt liv. Stugan är nu riven.

Ett foto över Dammkärr, ibland Dammträsk, i Handen från april 2019. Uppe i bildens vänstra hörn låg Herman Karlssons tvätteri, bostadshuset finns kvar. Foto Magnus Hammervald.

………………………………………………….

I boken ”Så tvättade vi i Haninge. Den unika stadstvättsepoken 1900-1960” av Rune Karlsson och Anita Stjernström som Haninge Hembygdsgille gett ut kan man läsa mer om tvättarnas hårda arbete.

Är du intresserad av boken, se här:
https://www.hembygd.se/admin/haninge-hembygdsgille/edit/page/11648

Här finns några länkar som kanske intresserar:
Rune Karlsson berättar om sitt liv

Tidningen Svenska Öden och Äventyr

Intervju med Selma Fingal, livet som stadstvättare