Mer om Håga Lada, ”Skräddarns” och området omkring…

Håga 58, del av Nödesta 1:70, senare, Nödesta 1:118

Håga Lada inför rivningen hösten 2021. Benämningen ”lada” missvisande då den innehöll gårdens samtliga funktionaliteter ladugård, stall, magasin och en stor loge. Måste väl anses märkligt stor med tanke på omfattningen av lantbruket. I bakgrunden den villa som finns där ”mangårdsbyggnaden” fanns. Foto:Bo Gylerud

Fastigheten ägs 1905 av Fredrique Upmark på Hammar, hon äger efter arv hela 1:3, Håga. Hon säljer samma år till Fastighetsbolaget Mercur .

Mercur säljer det direkt vidare till ”ogifta Elin Matilda Rosenvik” som i sin tur säljer till ”fruarna Hulda Sandersson och Hilma Herzog”.
Troligen är detta nån slags bulvanaffärer i bolaget Mercur som på den tiden är aktiva i Västerhaninge, går senare i likvidation.

Johan Fredrik Andersson, ”skräddarn”, köper fastigheten 1908 av ovanstående ”fruar”, den är på 97000 kvm, 1/30 mantal. Fastigheten sträcker sig från dåvarande Örnsberg som låg där den nedlagda byggmarknaden nu finns.

Ekonomiska kartan från 1951, beteckningen 1:118 från senare datum.

Han driver utöver sitt skrädderi ett mindre jordbruk. Oklart av vem och när ladugården/ladan byggs. Han avlider i mitten på 40-talet och hustrun Karolina ärver. Hon säljer 1947 den norra delen 1:104 (Örnsberg) till trgm Elis Gustafsson som kommer från Stav. När Karolina avlider 1955 köps 2/3 av resten av Emanuel Nielsen och 1/3 av Stig Adling.
Dessa styckar av och säljer 1:118 år 1957 till Kjell Jareman, 1961 köper Adling ut Nielsen. (lite oklart), Håga Lada, ladugården, säljs av Jareman till bildirektören Fritz Wellgard. Under senare år har ladan använts som bilverkstad av olika företag och personer.

Gods och Gårdar 1938
Örnsberg, borta sedan länge

Håga 57, Nödesta 1:69, ”Kolartorparns”

Gods och Gårdar 1938

Håga 57 såldes av Fredrique Upmark på Hammar år 1910 till Karl Reinhold. Nilsson i Kolartorp,  f 1852, kallades ”Kolartorparn”. Han har troligen aldrig bott på Håga, år 1910 flyttade hans dotter Emmy Agnes Paulina f 1881 hit, då gift sedan 1902 med Johan Petter Andersson, f 1874, tillsammans med barnen Olga, Sven, Märta och senare 1912, Ragnar. Johan Petter står som arrendator och från 1931 också som tvättare. Det fanns två hus på tomten på senare år.

Emmy Agnes Paulina avlider 22/7 1943 genom drunkning och Johan Petter 8/3 1957. År 1961 köper Västerhaninge kommun fastigheten och numera finns bara grundrester kvar.

Läs mera om Johan Petter och hans familj här:
https://www.haninge.org/2018/10/31/johan-petter-och-hans-familj-pa-haga-57-forsta-halften-av-1900-talet/

Slutligen några rader och bilder på Håga Kvarn, senare Håga Såg

Anläggningen låg på fastigheten Nödesta 1:108 där nu XL-Bygg finns, Kvarnbostaden på Nödesta 1:5 där nu en pizzeria finns. Alla dessa hus är borta utom magasinen i nedre delen av 1:5 som bl.a. inhyst en förnicklingsfirma och senare en secondhandbutik. (se kartan ovan)

Västerhaningebon Erland Österberg har gjort denna skiss över sågen på 1930-talet,

Ekonomibyggnaden t.v. är den lada som nu ska rivas och magasinen nertill de byggnader som finns kvar
Här eldas kvarnbyggnaden upp



Ett tidigt 30-talshus på Hantverkarvägen i Handen!

Fastigheten Söderby 1:194 i Handen.

Gillets Mauritz Henriksson berättar om sin mormor Eva Andersson som 1929 som änka i drygt tio år kom till Handen och byggde en stor villa i den dåvarande utkanten av samhället.

”Eva Charlotta Andersson, född Svensson 1876 i Lilla Mellösa församling i Södermanland.
Eva gifte sig i Skebokvarn med snickaren Karl Anton Andersson. De bodde på Strömmen i Skebokvarn där Eva födde fyra barn. Anton byggde ny bostad på fastigheten Aspösund 1911. Där föddes ytterligare tre barn. 
Anton avled, 52 år gammal, 1918 och Eva blev änka med fem pojkar och två flickor. Aspösund såldes och Eva med barnen flyttade, först till ett torp under Skillinge gård tillhörande Råckelsta slott i Södermanland.
1923 gav sig alla iväg till Lissma gård i Huddinge socken. De blev kvar däri fem år. Därifrån flyttade de in till Gotlandsgatan i Sthlm.
År 1929 köpte Eva tillsammans med dottern Catrin som då var 20 år, fastigheten Söderby 1:194 i Handen. Köpebrevet är daterat i september 1929, köpesumman var 500:-kr.
Säljare var Lindström & Johansson som var de som sålde alla villatomterna i Handen. Eva och tre av barnen flyttade formellt ut till Handen 1933.

Eva på sin 75-årsdag1951.

De finns ingen uppgift om vem/vilka som byggde huset. Men det troliga är att det byggdes mellan 1929 och 1933. Evas pojkar hade vid den tiden skaffat sig boenden på annat/olika håll. Några med tillfälliga c/o adresser, bl.a. inne i Sthlm. Senare blev tre av pojkarna bosatta i Handen, två pojkar och äldsta dottern gifte sig och blev Länna-bor. Yngsta dottern gifte sig och bosatte sig på Söder i Sthlm.

Eva var flitig odlare av såväl rotfrukter, grönsaker, bär och blommor. I den fina sandjorden blev det underbart fina potatisar och morötter.
Evas bror, Levin Svensson, flyttade in på den lilla vindsvåningen 1936. 1939 löste Eva dotterns del i fastigheten och blev därmed ensam ägare. Brodern bodde kvar till Eva gick bort.
Hon drabbades av hjärnblödning eller stroke, och fick somna in i sin kökssoffa i maj 1952. Det sista hon hade sagt var att ” så här skönt har jag aldrig haft”.

 Brodern flyttade till Ålderdomshemmet vid Österhaning kyrka. Fastigheten såldes till muraren Källström för 16 500:-kr.  Den delades på 1980-talet så att det idag finns två hus på fastigheten.”

Ett kolorerat fotografi av ursprungsvillan.
F-d- Hantverkarvägen 13.



Geocaching, en intressant hobby som ger lokalkännedom!

Vad är då ”Geocaching”?
Gilletmedlemmen Kjell Bävergren har sysslat med denna hobby under många år och skriver så här:

Det verkar vanligt att personer som är intresserade av sin hembygd, eller att vandra i skog och mark, eller arkeologi, etc. ganska ofta stöter på begreppet Geocaching, men inte riktigt känner till vad det innebär.

Det gäller helt enkelt att med hjälp av en GPS-utrustning (en dedikerad sådan mottagare, eller ingående i en mobiltelefon, etc.) hitta gömda behållare, som andra privatpersoner som sysslar med hobbyn har lagt ut.
Ibland räcker det dock med erfarenhet och sunt förnuft….
Storleken på behållarna varierar från en inte större än en lillfingernagel, till en cirka 50 cm stor låda.
De flesta är dock i hanterlig storlek, däremellan.


Det finns olika typer av gömmor. t.ex. sådana som man hyfsat enkelt kan hitta under en promenad på en gångväg i skogsmark, där såväl barnvagn samt mindre barn kan följa med.
En annan typ av gömma är de som är placerade på natursköna platser, ibland uppe på
ett mindre berg eller platser med en överraskning. Dvs. sådana platser man ej
hade besökt eller kände till, innan man var där för att leta efter en gömma.
Men det är inte endast ute i skog och mark som det finns gömmor, de finns snart sagt överallt. Såväl i stadsmiljö, uppe på Kebnekaise, som under vatten….


Det är även vanligt att man lägger ut gömmor i närheten av runstenar, kyrkor, och minnesmärken, etc. och skriver en intressant text om platsen.  Gömmorna får dock ej läggas i eller alltför nära sådana föremål! Avsikten med det är såklart att folk inte ska frestas att flytta på stenar i en kyrkomur, t.ex. Sådant -och t.ex. nedtrampning av gröda- är inget som en Geocachare gör.

Jag har på det viset upptäckt t.ex. ”Frubergsgrottan” och ”Hammersta borgruin”.
För närvarande (2021-05-27) så finns det 1.804 gömmor i Haninge kommun.

Det är påfallande många äldre (jag är 68 år), som pysslar med denna hobby, den är lite av vad man själv gör den till. Det är ofta ett sätt att få den där knuffen att komma ut och röra på sig, istället för att det blir alltför mycket stillasittande.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Geo4-851x1024.jpg
En mobiltelefon med GPS duger bra.

Jag har ingen bil, och använder istället min cykel för att ta mig runt på Södertörn för att leta efter gömmor.
Detta gör förstås att när man har betat av gömmor på rimligt cykelavstånd (kanske 1,5 mil), så blir det lite väl långt att använda hojen! Men då tar jag cykeln med mig på pendeltåget, för närvarande dock med ett uppehåll under rådande pandemi. Jag har via hobbyn Geocaching upptäckt t.ex. ”Frubergsgrottan”, ”Hammersta borgruin”, någon fornborg, samt ett antal runstenar.

Så här kan en gömma se ut…

Fotnot:
Det gäller alltså ej ”cash”, som betyder pengar. Det gäller ”cach”, som
betyder ”gömma”, ”gömställe”, ”dold”.
Det är inga ”skatter” i form av pengar eller värdeföremål man letar
efter, utan en hobby, eller ett tidsfördriv.

Några intressanta länkar:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Geocaching
https://geocaching.se/
https://sl.se/reseplanering/att-resa-med-sl/vad-du-far-ta-med-pa-resan/cykel/




Några rader om ett hus i Tungelsta!

Allting har en ände här i världen…
Foto: Bengt Lidbom.

En uppmärksam läsare noterade denna vy när han körde genom ”byn” i Tungelsta, ett äldre sedan några år öde hus skattar nu åt förgängelsen!
Huset ligger på Lillgårdssidan
, Söderbyvägen 13.

Jag kontaktade den närboende familjen Chrisina Hassila-Claes Sperling och fick dessa rader från konstnären Christina.

Stugan byggdes förmodligen under andra hälften av 1800-talet. Vi hittade en liten bit tidningspapper under en tapet. Den har datumet ”28 oktober 1893” i trycket.
Vi vet inte vilka som byggde eller bodde i huset förrän Familjen Magnus Larsson flyttade dit i december 1914.
Familjen kom från Söderändan uppe i Vädersjö och jag tänker att man upplevde det långt för barnen att ta sig till skolan, nuvarande Rodret, vägen blev ju nu betydligt kortare!
Troligtvis bodde sonen Oskar och Margit Larsson där som nygifta från tidigt 40-tal.

skar Larsson 1909-1987, hustrun Margit 1910-1994 och systern Anna 1905-1977.
Foto: Christina Hassila.

Därefter kom familjen Svensson: Johan, Linnea och dottern Marianne samt sonen, som vi inte minns namnet på. De bodde där när mina föräldrar och vi tre barn flyttade till Tungelsta 1949.
Familjen Swing fanns där under 50-talet.
Familjen Lindström 60-tal, mor, far samt barnen Rolf och Britt.
Hannu Kuosmanen bodde där när vi köpte Oskars och Margits hus 1987 och blev kvar till 1996.

Mellan åren1996 – 2009 var stugan min ateljé. Jag är mycket glad och tacksam för de 13 åren!

Redan då var stugan i dåligt skick; Kopparslå och sniglar tog sig lätt in vid golvet och taket läckte. Den slukade el med sina direktverkande element. Det kändes inte bra ur miljösynpunkt, så jag flyttade upp verksamheten till vårt bostadshus. Vi är ju numera bara två personer som bor där, så utrymmet räcker bra för mig.

En interiörbild från ateljetiden.
Foto: Christina Hassila.
En äldre bild tagen från vägen i riktning mot Söderby.
Foto: Claes Sperling.

Vad som nu händer är en helt annan historia.
Den som lever får se!




Nu kan vi följa en utgrävning av Jordbrogravfältet i direktsändning!

Från och med måndagen den 10 maj kan vi nu följa en intressant utgrävning av gravfältets norra del via Facebook.
Två masterstudenter från Stockholms universitet, Ruth Rudenlöv och Ebba Nordahl, kommer att under tre år arbeta i projektet och under första månaden direktsända från utgrävningarna vid sex tillfällen.

Så här presenterar dom sitt kommande arbete!

From 6 maj tom 28 maj utförs de arkeologiska utgrävningarna i Jordbro gravfält, ett av Nordens största järnåldersgravfält.

I veckorna undersöker studenterna från Stockholms universitetet ett antal stenåldersboplatser som ligger i anslutning till Jordbrogravfältet. Utgrävningen är del av det övergripande forskningsprojektet Human interaction in the Scandinavian Stone Age (sv. Kulturell interaktion under mellansvensk stenålder) som är ett samarbete mellan universiteten i Uppsala, Stockholm och Oulo. Projektet är ledd av professor Mattias Jakobsson (Uppsala universitet).

Syftet med projektet är att studera mänsklig interaktion, populationsutveckling och teknologisk komplexitet i östra Mellansverige under stenåldern.

Utgrävningen denna säsong kommer att omfatta ett område i jordbrogravfälts norra del där en tidigare okänd stenåldersboplats framkom under 2019 års undersökningar. Här ska studenterna tillsammans med grävledarna avgränsa lokalen åt norr och öst, samt utvidga 2019 års schakt.

Utgrävningen i Jordbro är tänkt att löpa över tre år och arkeologerna kommer under dessa tre år gräva ett större sammanhängande schakt som möjliggör en djupare arkeologisk förståelse av lokalen.

Undersökningarna kommer att utföras av studenter i grund- och avancerad nivå som del av Institutionen för arkeologi och antikens kulturs seminarieutgrävningar under ledning av bland annat Professorn Jan Apel (SU) och Docent Anders Carlsson (SU).

Här är tidsschemat för sändningarna.
( Facebooklänken är unik för varje utsändning, läggs upp här i god tid före,
finns också på Gillets FB-sida)

10 maj kl. 13.00  länk till Facebook: https://fb.me/e/2g2QIJZ4f

14 maj kl. 13.00 länk till Facebook: https://fb.me/e/IG89ldI1

 17 maj kl. 13.00 länk till Facebook: https://fb.me/e/185ONSiNX

19 maj kl. 13.00 länk till Facebook: https://fb.me/e/1muzi32SM

En sändning återstår nu under maj, se datum, tid och länk på Haningegillets Facebooksida så snart vi fått besked!

Det finns också ett Instagramkonto där vi kan följa verksamheten:
https://www.instagram.com/stockholms_arkeologer/




Några repriser på årets första dag!

Eftersom redaktören sedan en tid drabbats av energibortfall och lite av skrivkramp finna här några repriser som kanske intresserar.

  1. En betydligt mindre variant av det som hänt utanför Oslo inträffade vid Kalvsvik 1972.
    https://www.haninge.org/2015/09/16/jordskredet-i-jordbro-1973/

2. Lite lokal militärhistoria i Västerhaninge.
https://www.haninge.org/2015/12/25/militarerna-i-abyskogen/

3. Vår kringvandrande konstnär, Gideon Johansson, mera känd som Gidde.
https://www.haninge.org/2015/10/04/gidde-missforstatt-geni/

Alla läsare/följare önskas ett Gott och Lyckligt 2021!
Nu jagar vi bort den elaka Coviden och startar om!
Tiden går inte — den kommer!




Giddevibbar!?

Gillets fotograf Stefan Jansson gjorde en utflykt ner till Häringenäs och tog denna vackra bild.
I kommentaren känner han ”Giddevibbar”, det kan vi väl hålla med om!

Kolla dessa:

Tavlan tillhör Göran Sjölin, ”Motiv från Stockholms skärgård”
Tavlan tillhör Ronnie Karlsson, ”Aftonstämning Stockholms skärgård”

Vill du läsa mer om ”våran Gidde”, konstnären och originalet Gideon Johansson:




Vackra ord i bistra tider! En tall berättar…

Sven Erik Edberg lyssnade och skrev, Lotta Stålhäll fotograferade!

Min mamma är en reslig tall i den lilla parken mellan Esplanaden och Kaptensvägen.

Jag började mitt liv som ett litet frö i en av hennes kottar, och en dag så öppnades kotten och jag flög hisnande ut ner mot marken. Jag kom inte ända ner till marken utan fastnade på en bergsknalle en bra bit ovanför där det inte fanns någon jord att plantera sig i. Några fåglar kom och åt upp en del av mina syskon, men så började det regna lite, och jag spolades in i en spricka där uppe på berget där det redan fanns lite skräp och jord. In i det skickade jag en liten rot och så började ett skott att gro uppåt.

Nu gällde det att börja kämpa. På något sätt måste jag ju få ner en rot i marken nedanför för att inte svälta ihjäl, så det var bara att jobba och på bilden ser ni hur stor den roten blev så småningom. För att inte blåsa omkull eller blåsa bort måste jag bilda nya rötter som häftade fast mig vid berget. För att inte svälta ihjäl gjorde jag flera rötter som alla sökte sig ner till den jord med vatten och näring som stammen behövde så väl för att jag skulle bli en lika fin fura som min mamma där i närheten.

Jag fick vara ifred med mitt kämpande och i dag står jag här med såväl en ståtlig stam som ett vackert rotsystem som förser mig med både vatten och näring. Jag klarade t o m stormen Alfride i januari 2019 fast många träd i Vendelsö fälldes av henne. Det går att kämpa sig till en bra framtid trots en nästan omöjlig position.

Sens moral i dessa tider: Ge aldrig upp!




Festplatser och dansbanor i Västerhaninge

I brist på nya artiklar en repris från 2015 om hur folk roade sig förr i världen i trakterna.




Sandsborg-Karlsborg i Jordbro

Ekonomiska karten 1951, vi saknar bilder på huset, någon som kan hjälpa oss?

Kalvsvikstorpet som blev fattighus och bytte namn 1910.
En kort artikel, inledningen av Anders Numan och den modernare delen av Mauritz Henriksson.

Anders Numan:
Torpet Sandsborg var underliggande till Kalfsviks. Den första noteringen i husförhörslängden kommer år 1811 och torpet bebos då av Eric Zederberg med hustru Brita, född Brovall. Eric tituleras som inhyses. År 1819 så beslutas att han inte behöver betala någon skatt. Torpet kallas ”uppodling” och Eric betraktas som utfattig.



År 1837 flyttar skomakaren Johan Julin in tillsammans med hustrun Christina och 7 barn. Efter att maken Johan dör 1848 så blir familjen ett fall för fattigvården. I fattigvårdstyrelsens protokoll den 28 september 1851 skrivs att på grund av Christinas ”iråkade sinnessjukdom blifvit oförmögen att sig sjelf vårda, och, i följd af denna fattigvårdsstyrelsens åtgärd, den henne för lifstiden tillhöriga backstuga blifvit en fattigvårdens tillhörighet”.

Fattigvårdsstyrelsens övertagande av Sandsborg kan ju tyckas märkligt, men enligt ett kungligt bref till Landshövdingen den 15 Martii 1751, så stadgas att alla fattighjonens tillgångar och kvarlåtenskap tillhör fattigkassan. Rättigheten att bruka Sandsborg under livstiden övergick då till fattigvårdsstyrelsen. Ärendet togs senare upp på sockenstämma och torpet rustades upp och därefter flyttade fler och fler fattighjon in. Men det är först på 1870-talet som rubriken ”Fattighus” kommer in i husförhörslängden.

I taxeringslängden 1840 kallas skomakare Julin för vanför och utfattig.
Sonen Erik Gustaf född 1824 flyttar hemifrån 1840 till Huddinge. Även han blir skomakare och vi kan läsa om hans tragiska öde i Aftonbladet den 20 september 1849.

I början på 1900-talet så ändrar Sandsborg namn till Karlsborg. Sannolikt så döps den efter den nya ägaren jordbruksarbetaren Karl Magnus Persson född på Muskö.

Torpets placering framgår av Häradsekonomiska kartan uppmätt 1874 där Sandsborg betecknas med T mellan Jordbro och Janstorp. På nästa karta 2 uppmätt 1906 är det nya namnet Karlsborg utsatt på samma plats.

Karta 1874.
Karta 1905.

Mauritz Henriksson:
Strömslund, Kalvsvik 3,  inkl Sandsborg, köptes på 1880-talet av Johan Gustaf Sjögren enligt ett köpebrev febr 1885, av Carl Fredrik Braunerhjelm. Han avled 1891, och enligt husförhörs-längden övergår ägandet till Anders Fredrik Östmark. Han var född på lilla Beteby 1847. Östmark flyttade 1907 till Söderby, och 1909 till Stockholm.

De sista åren på 1800-talet fanns det 12 personer skrivna på Sandsborg, fattighuset. Två av dem avled. En familj med tre personer avflyttade, men återkom något år senare. Några år in på 1900-talet avled fem personer, de övriga flyttade därifrån.

1907 köpte Otto Adolf  Elmgren Kalvsvik 3:5 av Fredrik Östmark.  Exakt vad fastigheten Kalvsvik 3:5 omfattar, har jag svårt att tyda. Otto Elmgren  med familj flyttade in  till lägenheten Jordbro 1909.

1910 kom Karl Magnus Persson, hette senare Pettersson, till Fattighuset Sandsborg. Han hade fru, yngsta dottern  och ett fosterbarn med sig.  Karl Magnus var född på Muskö 1852. Hustrun Anna Elisabet Ryberg var född 1846 på V Täckeråker  Yngsta dottern Gerda Justina var född på Täckeråker 1887. Fosterbarnet, Gustaf Evert, var född 1908 och son till en äldre ogift dotter.

Karl Magnus bytte namnet  Sandsborg, till Karlsborg.  Han köpte Karlsborg av Otto Elmgren som styckades av och fick fastighetsbeteckningen Kalvsvik 3:13.

Ernst Vilhelm Pettersson som byggde huset Marielund på fastigheten kalvsvik 3:7 var son till Karl Magnus och Anna Elisabet Pettersson.  Ernst Vilhelm hade också köpt av Otto Elmgren.

Otto Elmgren, som var född 1866 i Blekinge, hade titulerats ”agent”, ”vävnadsfabrikör” men var ”handlare” när han kom till Jordbro.  Han hade blivit änkling 1898,  gift om sig med Johanna Sofia Augusta Flygare, med vilken han hade de flesta av barnen. Hustrun avled i juli 1915, så Otto blev änkling på nytt. Det hindrade honom inte att begära ut äktenskapsbevis, som skickades till Borås.   I Borås lyste det tre gånger 1918 för Otto och en tysk medborgare som hette Hedvig Vilhelmina Louise Kleepas.  Om orsaken känner jag inte till, men de hann inte gifta sig. Hon blev svensk medborgare i april 1919. Fyra dagar senare flyttade hon till Karlstad.  Otto avled i oktober 1919.  Både Otto och hans tilltänkta hade då flyttat in till Sthlm.  Sonen Yngve står då som ägare till Jordbro.

Karl Magnus Pettersson avled på Karlsborg i oktober 1917. Hustrun Anna Elisabet bodde kvar med sin dotter Gerda Justina och fostersonen Gustav Evert.

I oktober 1929 avled Anna Elisabet. Karlsborg ärvdes av fem  barn vid liv, plus sex barn till en avliden son. Dottern Gerda Justina som fortfarande bodde hemma, köpte loss de övriga. Hon avled på Karlsborg i juni 1960. Justina var ogift och  testamenterade hela fastigheten Karlsborg till sin systerson Gustaf Evert Pettersson.  Han var gift med Inga Kristina, men bodde ensam  på Karlsborg 1970. De skilde sig 1971.  Gustaf Evert avled i Västerhaninge 1985.

Vattenfalls värmeverk ligger numera på platsen där Karlsborg låg.