1

Sandsborg-Karlsborg i Jordbro

Ekonomiska karten 1951, vi saknar bilder på huset, någon som kan hjälpa oss?

Kalvsvikstorpet som blev fattighus och bytte namn 1910.
En kort artikel, inledningen av Anders Numan och den modernare delen av Mauritz Henriksson.

Anders Numan:
Torpet Sandsborg var underliggande till Kalfsviks. Den första noteringen i husförhörslängden kommer år 1811 och torpet bebos då av Eric Zederberg med hustru Brita, född Brovall. Eric tituleras som inhyses. År 1819 så beslutas att han inte behöver betala någon skatt. Torpet kallas ”uppodling” och Eric betraktas som utfattig.



År 1837 flyttar skomakaren Johan Julin in tillsammans med hustrun Christina och 7 barn. Efter att maken Johan dör 1848 så blir familjen ett fall för fattigvården. I fattigvårdstyrelsens protokoll den 28 september 1851 skrivs att på grund av Christinas ”iråkade sinnessjukdom blifvit oförmögen att sig sjelf vårda, och, i följd af denna fattigvårdsstyrelsens åtgärd, den henne för lifstiden tillhöriga backstuga blifvit en fattigvårdens tillhörighet”.

Fattigvårdsstyrelsens övertagande av Sandsborg kan ju tyckas märkligt, men enligt ett kungligt bref till Landshövdingen den 15 Martii 1751, så stadgas att alla fattighjonens tillgångar och kvarlåtenskap tillhör fattigkassan. Rättigheten att bruka Sandsborg under livstiden övergick då till fattigvårdsstyrelsen. Ärendet togs senare upp på sockenstämma och torpet rustades upp och därefter flyttade fler och fler fattighjon in. Men det är först på 1870-talet som rubriken ”Fattighus” kommer in i husförhörslängden.

I taxeringslängden 1840 kallas skomakare Julin för vanför och utfattig.
Sonen Erik Gustaf född 1824 flyttar hemifrån 1840 till Huddinge. Även han blir skomakare och vi kan läsa om hans tragiska öde i Aftonbladet den 20 september 1849.

I början på 1900-talet så ändrar Sandsborg namn till Karlsborg. Sannolikt så döps den efter den nya ägaren jordbruksarbetaren Karl Magnus Persson född på Muskö.

Torpets placering framgår av Häradsekonomiska kartan uppmätt 1874 där Sandsborg betecknas med T mellan Jordbro och Janstorp. På nästa karta 2 uppmätt 1906 är det nya namnet Karlsborg utsatt på samma plats.

Karta 1874.
Karta 1905.

Mauritz Henriksson:
Strömslund, Kalvsvik 3,  inkl Sandsborg, köptes på 1880-talet av Johan Gustaf Sjögren enligt ett köpebrev febr 1885, av Carl Fredrik Braunerhjelm. Han avled 1891, och enligt husförhörs-längden övergår ägandet till Anders Fredrik Östmark. Han var född på lilla Beteby 1847. Östmark flyttade 1907 till Söderby, och 1909 till Stockholm.

De sista åren på 1800-talet fanns det 12 personer skrivna på Sandsborg, fattighuset. Två av dem avled. En familj med tre personer avflyttade, men återkom något år senare. Några år in på 1900-talet avled fem personer, de övriga flyttade därifrån.

1907 köpte Otto Adolf  Elmgren Kalvsvik 3:5 av Fredrik Östmark.  Exakt vad fastigheten Kalvsvik 3:5 omfattar, har jag svårt att tyda. Otto Elmgren  med familj flyttade in  till lägenheten Jordbro 1909.

1910 kom Karl Magnus Persson, hette senare Pettersson, till Fattighuset Sandsborg. Han hade fru, yngsta dottern  och ett fosterbarn med sig.  Karl Magnus var född på Muskö 1852. Hustrun Anna Elisabet Ryberg var född 1846 på V Täckeråker  Yngsta dottern Gerda Justina var född på Täckeråker 1887. Fosterbarnet, Gustaf Evert, var född 1908 och son till en äldre ogift dotter.

Karl Magnus bytte namnet  Sandsborg, till Karlsborg.  Han köpte Karlsborg av Otto Elmgren som styckades av och fick fastighetsbeteckningen Kalvsvik 3:13.

Ernst Vilhelm Pettersson som byggde huset Marielund på fastigheten kalvsvik 3:7 var son till Karl Magnus och Anna Elisabet Pettersson.  Ernst Vilhelm hade också köpt av Otto Elmgren.

Otto Elmgren, som var född 1866 i Blekinge, hade titulerats ”agent”, ”vävnadsfabrikör” men var ”handlare” när han kom till Jordbro.  Han hade blivit änkling 1898,  gift om sig med Johanna Sofia Augusta Flygare, med vilken han hade de flesta av barnen. Hustrun avled i juli 1915, så Otto blev änkling på nytt. Det hindrade honom inte att begära ut äktenskapsbevis, som skickades till Borås.   I Borås lyste det tre gånger 1918 för Otto och en tysk medborgare som hette Hedvig Vilhelmina Louise Kleepas.  Om orsaken känner jag inte till, men de hann inte gifta sig. Hon blev svensk medborgare i april 1919. Fyra dagar senare flyttade hon till Karlstad.  Otto avled i oktober 1919.  Både Otto och hans tilltänkta hade då flyttat in till Sthlm.  Sonen Yngve står då som ägare till Jordbro.

Karl Magnus Pettersson avled på Karlsborg i oktober 1917. Hustrun Anna Elisabet bodde kvar med sin dotter Gerda Justina och fostersonen Gustav Evert.

I oktober 1929 avled Anna Elisabet. Karlsborg ärvdes av fem  barn vid liv, plus sex barn till en avliden son. Dottern Gerda Justina som fortfarande bodde hemma, köpte loss de övriga. Hon avled på Karlsborg i juni 1960. Justina var ogift och  testamenterade hela fastigheten Karlsborg till sin systerson Gustaf Evert Pettersson.  Han var gift med Inga Kristina, men bodde ensam  på Karlsborg 1970. De skilde sig 1971.  Gustaf Evert avled i Västerhaninge 1985.

Vattenfalls värmeverk ligger numera på platsen där Karlsborg låg.




Marielund i Jordbro

Marielund, Kalvsvik 3:7 och 3:15, troligen 1981.

För några veckor sedan lade jag ut ovanstående bild på FB för att få lite fakta om den.
Byggnaden låg på östra sidan av Nynäsvägen mellan järnvägsviadukten i Jordbro och Janstorp (numera flyttat till Tingshustomten i Västerhaninge).
Personligen minns jag huset mycket väl, fanns på 60-talet ett staket mot vägen och ofta satt en man på trappan och kollade trafiken.

Ganska snabbt fick vi klarhet i att detta var Marielund, Kalvsvik 3:7!



Vår man i Handen, Mauritz Henriksson, kunde ganska omgående presentera en kortberättelse som lyder:

Första innevånaren var byggnadsarbetaren Ernst Vilhelm Pettersson som var född 1883 i Kvarntorp, Handen. Han var gift med Engla Maria Vesterlund. De hade tre döttrar, och flyttade dit 1911.

Närmast före hyrde de bostad på Jordbro. Namnet Marielund har inte funnits i området innan, vilket betyder att det troligtvis är Pettersson som byggde huset. Troligen är det Engla Maria som fått ge namn till huset.
Pettersson med familj bodde där till 1918.

In flyttade, och troligtvis köpte, Karl Otto Åsberg, född i Örebro 1866. Han var gift med Klara Sofia Andersson, född 1879 i Södermanland.
De hade gift sig 1901 när de bodde på Vendelsö.

De fick sönerna Karl Holger 1902, Sven Erik 1903 och Gustaf Edvin 1905. Alla tre föddes på Vendelsö.

1905 hade familjen flyttat till Strömslund, tillhörande Kalvsvik, nära Jordbro. Men bodde där bara två år, och flyttade 1907 till Söderhagstorp i Vega-Söderhagen.

Fam. Åsberg kom alltså till Marielund 1918. Fadern Karl Otto avled 1929, hans hustru Klara Sofia avled 1940.
Mellansonen Sven Erik, som hade gift sig 1936 med Astrid Elisabet Vård, flyttade in där 1941. De hade fått sonen Sven Arne 1936.
Hur länge de blev kvar på Marielund kan jag inte se, men 1946 bodde de på Bergsvägen, som ligger strax intill bensinmacken vid Jordbrorondellen.

Kvar på Marielund blev de båda ogifta sönerna Karl Holger och Gustaf Edvin. Gustaf Edvin bodde där till han avled 1978.
Karl Holger flyttade till Midgårdsvägen i Handen, där han bodde när han avled 1981.
Några kvarlevande anhöriga till fam Åsberg finns inte. Enda barnet, Sven Arne, som föddes 1936 var ogift och bodde på Sleipnervägen i Handen när han avled 2011.

Ekonomiska kartan 1951 visar trakten.

(Söder om fastigheten 3:7 finns 3:15! Kallades även den för Marielund? Och vem bodde där?)

Marielund var ett vanligt namn på hus och platser “förr i tiden”, ibland var det hustrun i familjen som fick bidra med sitt förnamn som följdes av en lämplig ändelse, i detta fall -lund men -berg, -dal, -borg och -hill var vanligt.
Oftast var det dock byggherren själv som ville stoltsera med sitt förnamn i inledningen.
Märkligt nog är det i ortsnamnsregistret sällsynt med originalnamnet “Maria” i dessa sammanhang, kanske handlar det om smidigheten i uttalet?

Slutligen, en helt annan fråga!

Mitt emot Marielund, ner mot järnvägen, fanns redan på 1950-talet en vit verkstadsbyggnad som i folkmun, åtminstone på senare tid, kallades Indikator. Den är sedan länge borta, mitt minne säger att det var en plåt- och ventilationsfirma men var den verkligen ursprungligen byggd för det ändamålet? Var det kanske en fabrik, vissa påstår det?
Vad tillverkade man i så fall?

Du som vet något, skriv en kommentar här i artikeln (nedan) eller maila:

nils.sune.nilsson@gmail.com




Rörverket i Jordbro, traktens första industri?

b-vy-rorverket
År 1961 stod Bröderna Hedlunds anläggning i Jordbro klar och tillverkningen av de s.k. ryssrören påbörjades,
Fabriken blev dåvarande Österhaninge kommuns största industri. Som mest arbetade över 300 personer i den stora fabriken.
Produktion, ägarförhållande och företagsnamn ändrades genom åren. Efter 30 år avslutades verksamheten och ersattes efter några tomma år av multijätten Coca Cola.

Se här en bildberättelse av Ingvar Hedberg, ursprunglig Haningebo, som arbetade här från 1963 fram till nedläggningen 1991.
Artikeln är på grund av de många bilderna utlagd som en PDF-fil.

Historien-om-rörverket

 




Strömslund, Jordbro 1904

Ur Glimtar 1986, Ulla Roswall/Henry Hall

En dag på höstkanten 1984 kom en hemsamarit in på bibliote­ket i Västerhaninge och tala­de med Ulla Roswall om att en gammal dam som heter Emmy Fornander hade ett par gamla fo­tografier från Haninge som hon trodde att vi kunde vara int­resserade av. Ulla tog kontakt med Emmy som bor i Stockholm. Hon åkte dit och gjorde en bandinspelad intervju och fick ta med sig de gamla fotografi­erna som visade sig föreställa Strömslund. Sommaren 1985 träf­fades Ulla och Emmy åter igen, varvid Ulla fick låna foton föreställande några av Emmys släktingar som bott i Strömslund en gång i tiden dvs vid sekelskiftet.

Strömslund glimtar

Strömslund i början på 1900-talet

Emmy föddes redan 1891, närmare bestämt 26 mars i Stockholm, och är stockholmare i femte genera­tionen. Hon tillbringade några av sina tidigaste barnaår på Strömslund vid Jordbro i Österhaninge. Strömslund var gård och samtidigt garveri. Det låg all­deles intill Krogen Glädjen. År 1904 var den sista sommaren Emmy var där. Trots att hon bara var 13 år då, minns hon och kan be­rätta förvånansvärt mycket om hur det var.

Här följer utdrag ur Ullas in­tervju med Emmy. Den återges så långt det är möjligt med direk­ta citat för att ge läsaren nå­gon förnimmelse av Emmys sätt att berätta.

“Det är så mycket som irrar i skallen på en så man vet inte vad, när man tänker sig hur man skubba där ute som unge, för vi var ju bara där när skolan hade slutat. – Morbror tog väl ut moster Selma dit ut, alltså. – Hon tyckte väl att vi skulle vara där ute då och få lite luft på sommarn. Där skubba man ju i bara byxorna och hade rakt ingenting på sig. Man hade ju förfärligt rart egentligen där ute. Men moster ville ju att man skulle göra lite nytta också. Det var ju alltid vanligt förr. När syster och jag var 11-13 år då fick vi hålla på och skura och göra i ordning inne i stugan där.”

Emmys syster hette Greta och hon hade en bror som hette Gustav. Deras pappa var kopparslagare, hade Eriksson & Co Kopparbleckslageri på Malmskillnadsgatan i Stockholm.

På Ullas fråga om hon minns det gamla garveriet, berättade hon:

“På min tid när jag var så där lill-liten så har jag ett dunkelt minne om att det var en gubbe som stod därinne med en järnkula på läderbitarna. För att få upp gläntan på lädret så hade dom en järnkula  och han hette Sjögren. Om han var någon slags son eller brorson eller någonting till gumman som hade haft det förut, det kan jag inte säga. Det vet jag inte tyvärr.
Nja, jag kommer inte ihåg annat än de där välsignade garverifatena och jag var himla rädd för att springa bredvid dom där så att jag inte skulle trilla ned i dom där fatena.

Men man skubba ju dit och titta därför att bror våran han  vart ju tillsagd att han skulle gå och mala bark och det fanns en barkkvarn, men då måste han ha hästen med och hästen gick runt och han med. Det är ju konstiga hästar som fanns förr i världen. Då hämta dom bark i skogen. Jag såg aldrig någon annan än den här gubben som stod där. Någon annan såg inte jag. Dom var väl fler fastän inte jag såg det.

De fick väl skinnen genom slaktarn. Långt innan man kom fram till Strömslund här på landsvägen så fanns en slaktare här bortåt som – vad hette han -Karlsson – en liten gubbe.”

Ulla inflikar här att det måste vara Janstorp.

“Jag kommer ihåg att moster sa helt enkelt att när det skulle slaktas så fick vi sätta oss att vispa blod däroppe, så små vi var, på Strömslund, Och det var bara nyttigt för oss ungar att få lära oss. Fast man tyckte då att det var rysligt.”

Strömslund härads

Häradskartan 1905

Modern

Ungefärligt läge på modern karta

Strömslund vyHHG_2091




Kalvsviks utägor, Jordbros vagga

Ur Gillets bok “Gårdar i Österhaninge, Kyrkbygden”Karin Aspberg

Karin Aspberg, född Stavfors, uppvuxen på Kalvsvik, skriver:

Utägorna till byn – kommundelen Jordbros vagga

Kalvsviks by hade stora arealer mot norr. På en av kartorna till ägomätningen år 1742 kan man bland annat hitta Jordbro krog, ägd av Mellangårdsägaren, prosten Lennæus. Längre ner på kartan finner man ett ”qwarnställe”, som också ägs av prosten och strax söder om kvarnen ligger ett båtsmanstorp med små åkerlappar och gärdesgård omkring.
Ovannämnd bebyggelse ligger som små öar med skog, berg och mossar omkring sig. Hemmanet Kvarntäppan är närmaste granne.

Kvarntäppan

Kvarntäppan på 40-talet.

Jordbro krog låg vid landsvägen mellan Västerhaninge och Stockholm, ungefär där Svensk Bilprovnings nu har sin kundparkering.
Krogen var rastplats för Ösmo- och Sorundabönderna på deras väg till och från Stockholm. På kartan inför storskiftet 1770 finns två krogar inritade. Nu har krogen Glädjen tillkommit alldeles intill på andra sidan vägen. Husförhörslängderna berättar att båda krogarna drevs till 1856, då Jordbro krog stängde.

Marken ägdes av kyrkan och brukades av torpare, därav namnet Jordbro torp. Glädjen var krog till 1865, då rättigheterna drogs in, men öl och kaffe serverades i ytterligare många år.
Krögaren Dahlström vid Glädjen var nämndeman. Han var ägare till gården Kvarntäppan på 1/4 mantal. År 1851 hade han slutat som krögare och nämndeman men bodde kvar och nu hade han blivit kyrkvärd.
Han hade fått nya grannar också. Fabrikör Strömberg hade startat garverirörelse. Strömslund hade därmed tillkommit.

Gädjen

Glädjen och Strömslund

Kalvsviks kvarn beboddes tidvis av mjölnare. År 1833 bodde det en mjölnare där med sin familj. När han dog 1852, kom ingen efterträdare.

Hurtigstorp kallas även Kalvsviks båtsmanstorp, eller BT No 5 efter numret på roten i Första Södermanlands Båtmans Companie.
Båtsmännen bar under tjänstgöringstiden ett särskilt efternamn förknippat med roten, och på Kalvsviks båtmanstorp var detta Hurtig.

Hurtigstorp BT 5

Hurtigstorp

Läs artikel om båtsman Hurtig

Torpet Djuprännilen var närmaste granne till Hurtig. Adressen finns kvar men är numera en del i ett stort radhusområde på platsen. Torpet var under lång tid skogsvaktarboställe.

Djuprännilen 1964

Djuprännilen från 1964

Ett litet ställe, Sommarro, tillkom först vid slutet av 1800-talet. Där bodde då en snickare med sin familj. Märkligt nog kallas den moderna bebyggelsen här för Sommarbo. Ett tolkningsfel?
Grindsvreten var torp under Nedergården från omkring 1845 till 1910. Stället låg strax söder om nuvarande Kullerstensvägen i Jordbro. Där bodde bygdespelmannen Anders Bergström med sina föräldrar.

Karta Jordbro 1742

Där Jordbros bostadsområde i dag breder ut sig var den enda bebyggelsen på 1740-talet Kalvsviks kvarn (u) och Hurtigstorp (w). Det är ungefär en kilometer mellan krogen på övre bilden och bebyggelsen på den nedre, varför det senare området inte på något sätt på den tiden förknippades med namnet Jordbro. Båda kartdetaljerna från 1742 års ägodelningskarta.

 

Karins bok 35 +36Gillet har givit ut två böcker om gårdarna i kyrkbygden i Österhaninge. Båda finns att beställa via hemsidan: Haningegillet




Emilia Blomqvist, tvätterska i Jordbro

IMG_0370

Emilia Blomqvist, född Karlsson, 1872-1946. Bilden tillhör dottern Maj Johansson.

Följande text är ur Gillets bok “Så tvättade vi i Haninge”, se mer om boken i slutet på artikeln.

Emilia Kristina Blomqvist, född Karlsson 1872 i Mönsterås, kom med sina föräldrar till Söderby gård i Handen.
Emilia fick en dotter Anna Helny Josefina, född 1900, och gifte sig med Gottfrid Blomqvist 1910. Gottfrid B. var kolvakt, tekniker och lokomotivputsare vid Österhaninges (Handens) järnvägsstation. Han omkom 1914, då han råkade komma under en järnvägsvagn.

IMG_0372

Det som finns kvar av Anderslund idag, Lillsjön syns t.v.   I bakgrunden Jordbro Industriområde.

Men redan året därpå (1915) flyttade hon till Furubo vid Lillsjön, där hon startade eget tvätteri tillsammans med sin dotter Helny.

Då hade Emilia tre barn att dra försorg om och tog då anställning som tvätterska hos Anders Lundvall i Anderslund.

 

 

Furubo

Tvättstugan med torkvind på Furubo.

Under Furubotiden byggde Helnys man, Oskar Söder, en torklada och satte in tvättmaskin.
Helny och Oskar flyttade med sina barn till Handen 1930.

Emilia bodde kvar och tvättade i Furubo till sin död 1946.

 

 

Karta Hall

Karta av Henry Hall som visar området vid Lillsjön i Jordbro.

Läs mer om lokala tvättare här:
Percy Nilsson i Ljungby

Tvättandet på Skärsvik

Solhem, småbruk och tvätteri

 

 

Boken 1Vill du köpa boken?
Den finns hos de lokala bokhandlarna och kostar c:a 150:-.

Du kan också beställa den hem i brevlådan genom att sätta in 199:- på Haningegillets pluskonto 29 30 47-7.

Glöm inte att sätta ut namn och adress och bokens titel!