Rörverket i Jordbro, traktens första industri?

b-vy-rorverket
År 1961 stod Bröderna Hedlunds anläggning i Jordbro klar och tillverkningen av de s.k. ryssrören påbörjades,
Fabriken blev dåvarande Österhaninge kommuns största industri. Som mest arbetade över 300 personer i den stora fabriken.
Produktion, ägarförhållande och företagsnamn ändrades genom åren. Efter 30 år avslutades verksamheten och ersattes efter några tomma år av multijätten Coca Cola.

Se här en bildberättelse av Ingvar Hedberg, ursprunglig Haningebo, som arbetade här från 1963 fram till nedläggningen 1991.
Artikeln är på grund av de många bilderna utlagd som en PDF-fil.

Historien-om-rörverket

 




Strömslund, Jordbro 1904

Ur Glimtar 1986, Ulla Roswall/Henry Hall

En dag på höstkanten 1984 kom en hemsamarit in på bibliote­ket i Västerhaninge och tala­de med Ulla Roswall om att en gammal dam som heter Emmy Fornander hade ett par gamla fo­tografier från Haninge som hon trodde att vi kunde vara int­resserade av. Ulla tog kontakt med Emmy som bor i Stockholm. Hon åkte dit och gjorde en bandinspelad intervju och fick ta med sig de gamla fotografi­erna som visade sig föreställa Strömslund. Sommaren 1985 träf­fades Ulla och Emmy åter igen, varvid Ulla fick låna foton föreställande några av Emmys släktingar som bott i Strömslund en gång i tiden dvs vid sekelskiftet.

Strömslund glimtar

Strömslund i början på 1900-talet

Emmy föddes redan 1891, närmare bestämt 26 mars i Stockholm, och är stockholmare i femte genera­tionen. Hon tillbringade några av sina tidigaste barnaår på Strömslund vid Jordbro i Österhaninge. Strömslund var gård och samtidigt garveri. Det låg all­deles intill Krogen Glädjen. År 1904 var den sista sommaren Emmy var där. Trots att hon bara var 13 år då, minns hon och kan be­rätta förvånansvärt mycket om hur det var.

Här följer utdrag ur Ullas in­tervju med Emmy. Den återges så långt det är möjligt med direk­ta citat för att ge läsaren nå­gon förnimmelse av Emmys sätt att berätta.

”Det är så mycket som irrar i skallen på en så man vet inte vad, när man tänker sig hur man skubba där ute som unge, för vi var ju bara där när skolan hade slutat. – Morbror tog väl ut moster Selma dit ut, alltså. – Hon tyckte väl att vi skulle vara där ute då och få lite luft på sommarn. Där skubba man ju i bara byxorna och hade rakt ingenting på sig. Man hade ju förfärligt rart egentligen där ute. Men moster ville ju att man skulle göra lite nytta också. Det var ju alltid vanligt förr. När syster och jag var 11-13 år då fick vi hålla på och skura och göra i ordning inne i stugan där.”

Emmys syster hette Greta och hon hade en bror som hette Gustav. Deras pappa var kopparslagare, hade Eriksson & Co Kopparbleckslageri på Malmskillnadsgatan i Stockholm.

På Ullas fråga om hon minns det gamla garveriet, berättade hon:

”På min tid när jag var så där lill-liten så har jag ett dunkelt minne om att det var en gubbe som stod därinne med en järnkula på läderbitarna. För att få upp gläntan på lädret så hade dom en järnkula  och han hette Sjögren. Om han var någon slags son eller brorson eller någonting till gumman som hade haft det förut, det kan jag inte säga. Det vet jag inte tyvärr.
Nja, jag kommer inte ihåg annat än de där välsignade garverifatena och jag var himla rädd för att springa bredvid dom där så att jag inte skulle trilla ned i dom där fatena.

Men man skubba ju dit och titta därför att bror våran han  vart ju tillsagd att han skulle gå och mala bark och det fanns en barkkvarn, men då måste han ha hästen med och hästen gick runt och han med. Det är ju konstiga hästar som fanns förr i världen. Då hämta dom bark i skogen. Jag såg aldrig någon annan än den här gubben som stod där. Någon annan såg inte jag. Dom var väl fler fastän inte jag såg det.

De fick väl skinnen genom slaktarn. Långt innan man kom fram till Strömslund här på landsvägen så fanns en slaktare här bortåt som – vad hette han -Karlsson – en liten gubbe.”

Ulla inflikar här att det måste vara Janstorp.

”Jag kommer ihåg att moster sa helt enkelt att när det skulle slaktas så fick vi sätta oss att vispa blod däroppe, så små vi var, på Strömslund, Och det var bara nyttigt för oss ungar att få lära oss. Fast man tyckte då att det var rysligt.”

Strömslund härads

Häradskartan 1905

Modern

Ungefärligt läge på modern karta

Strömslund vyHHG_2091




Kalvsviks utägor, Jordbros vagga

Ur Gillets bok ”Gårdar i Österhaninge, Kyrkbygden”Karin Aspberg

Karin Aspberg, född Stavfors, uppvuxen på Kalvsvik, skriver:

Utägorna till byn – kommundelen Jordbros vagga

Kalvsviks by hade stora arealer mot norr. På en av kartorna till ägomätningen år 1742 kan man bland annat hitta Jordbro krog, ägd av Mellangårdsägaren, prosten Lennæus. Längre ner på kartan finner man ett ”qwarnställe”, som också ägs av prosten och strax söder om kvarnen ligger ett båtsmanstorp med små åkerlappar och gärdesgård omkring.
Ovannämnd bebyggelse ligger som små öar med skog, berg och mossar omkring sig. Hemmanet Kvarntäppan är närmaste granne.

Kvarntäppan

Kvarntäppan på 40-talet.

Jordbro krog låg vid landsvägen mellan Västerhaninge och Stockholm, ungefär där Svensk Bilprovnings nu har sin kundparkering.
Krogen var rastplats för Ösmo- och Sorundabönderna på deras väg till och från Stockholm. På kartan inför storskiftet 1770 finns två krogar inritade. Nu har krogen Glädjen tillkommit alldeles intill på andra sidan vägen. Husförhörslängderna berättar att båda krogarna drevs till 1856, då Jordbro krog stängde.

Marken ägdes av kyrkan och brukades av torpare, därav namnet Jordbro torp. Glädjen var krog till 1865, då rättigheterna drogs in, men öl och kaffe serverades i ytterligare många år.
Krögaren Dahlström vid Glädjen var nämndeman. Han var ägare till gården Kvarntäppan på 1/4 mantal. År 1851 hade han slutat som krögare och nämndeman men bodde kvar och nu hade han blivit kyrkvärd.
Han hade fått nya grannar också. Fabrikör Strömberg hade startat garverirörelse. Strömslund hade därmed tillkommit.

Gädjen

Glädjen och Strömslund

Kalvsviks kvarn beboddes tidvis av mjölnare. År 1833 bodde det en mjölnare där med sin familj. När han dog 1852, kom ingen efterträdare.

Hurtigstorp kallas även Kalvsviks båtsmanstorp, eller BT No 5 efter numret på roten i Första Södermanlands Båtmans Companie.
Båtsmännen bar under tjänstgöringstiden ett särskilt efternamn förknippat med roten, och på Kalvsviks båtmanstorp var detta Hurtig.

Hurtigstorp BT 5

Hurtigstorp

Läs artikel om båtsman Hurtig

Torpet Djuprännilen var närmaste granne till Hurtig. Adressen finns kvar men är numera en del i ett stort radhusområde på platsen. Torpet var under lång tid skogsvaktarboställe.

Djuprännilen 1964

Djuprännilen från 1964

Ett litet ställe, Sommarro, tillkom först vid slutet av 1800-talet. Där bodde då en snickare med sin familj. Märkligt nog kallas den moderna bebyggelsen här för Sommarbo. Ett tolkningsfel?
Grindsvreten var torp under Nedergården från omkring 1845 till 1910. Stället låg strax söder om nuvarande Kullerstensvägen i Jordbro. Där bodde bygdespelmannen Anders Bergström med sina föräldrar.

Karta Jordbro 1742

Där Jordbros bostadsområde i dag breder ut sig var den enda bebyggelsen på 1740-talet Kalvsviks kvarn (u) och Hurtigstorp (w). Det är ungefär en kilometer mellan krogen på övre bilden och bebyggelsen på den nedre, varför det senare området inte på något sätt på den tiden förknippades med namnet Jordbro. Båda kartdetaljerna från 1742 års ägodelningskarta.

 

Karins bok 35 +36Gillet har givit ut två böcker om gårdarna i kyrkbygden i Österhaninge. Båda finns att beställa via hemsidan: Haningegillet




Emilia Blomqvist, tvätterska i Jordbro

IMG_0370

Emilia Blomqvist, född Karlsson, 1872-1946. Bilden tillhör dottern Maj Johansson.

Följande text är ur Gillets bok ”Så tvättade vi i Haninge”, se mer om boken i slutet på artikeln.

Emilia Kristina Blomqvist, född Karlsson 1872 i Mönsterås, kom med sina föräldrar till Söderby gård i Handen.
Emilia fick en dotter Anna Helny Josefina, född 1900, och gifte sig med Gottfrid Blomqvist 1910. Gottfrid B. var kolvakt, tekniker och lokomotivputsare vid Österhaninges (Handens) järnvägsstation. Han omkom 1914, då han råkade komma under en järnvägsvagn.

IMG_0372

Det som finns kvar av Anderslund idag, Lillsjön syns t.v.   I bakgrunden Jordbro Industriområde.

Men redan året därpå (1915) flyttade hon till Furubo vid Lillsjön, där hon startade eget tvätteri tillsammans med sin dotter Helny.

Då hade Emilia tre barn att dra försorg om och tog då anställning som tvätterska hos Anders Lundvall i Anderslund.

 

 

Furubo

Tvättstugan med torkvind på Furubo.

Under Furubotiden byggde Helnys man, Oskar Söder, en torklada och satte in tvättmaskin.
Helny och Oskar flyttade med sina barn till Handen 1930.

Emilia bodde kvar och tvättade i Furubo till sin död 1946.

 

 

Karta Hall

Karta av Henry Hall som visar området vid Lillsjön i Jordbro.

Läs mer om lokala tvättare här:
Percy Nilsson i Ljungby

Tvättandet på Skärsvik

Solhem, småbruk och tvätteri

 

 

Boken 1Vill du köpa boken?
Den finns hos de lokala bokhandlarna och kostar c:a 150:-.

Du kan också beställa den hem i brevlådan genom att sätta in 199:- på Haningegillets pluskonto 29 30 47-7.

Glöm inte att sätta ut namn och adress och bokens titel!