haninge.org

Hembygd i Haninge

Kvarnängens Gård i Vendelsö, borta sedan 25 år

image_pdfimage_print

Ett utdrag ur Vendelsöbon Sven Erik Edbergs samlade ”Vendelsöbilder” där han beskriver lokala miljöer i små korta intressanta artiklar

Sven Erik Edberg

Han har genom åren samarbetat med två välkända hembygdsforskare i trakten, Henry Hall och Kjell Olsson och han påpekar ofta själv att mycket fakta kommer från dessa.
Bilderna är oftast hans egna men kommer också från Henry och Kjells samlingar.

Sven Erik är född år 1930 och tillbringade sin barn- och ungdom i Ådalen men kom till Stockholm 1947 och till Vendelsö 1952 där han gifte sig och byggde eget hem.

År 1965 köpte han vackra villa Alsvik och bor nu som änkling i en lägenhet i Källtorp.
Han har varit verksam i livsmedelsbranschen i grossistledet under hela sitt yrkesliv.

Låg mitt i Vendelsö

Urspungligen ett torp med anor sedan 1600-talet. Ursprungligen Quarntorp. Fanns med  bland Barbro Natt och Dags arvslotter daterad 1664 efter föräldrar och make.
Enligt Henry Hall kan man spåra det ursprungliga huset till 1740-talet.

Den stiliga mangårsbyggnaden

Gården var lantgård med skogsegendomar till 1967 och köptes på 1920-talet av Josef  Jonsson (1870-1940) med hustrun Augusta. Han kallades “Is-Jonsson” eftersom han drev  Isbolaget i Hagalund. Gården användes då som sommarbostad. 

Karin Othén berättar att Jonssons inhägnade hela området för att folk inte skulle stjäla ved  under kriget.  Det hände att han jagade folk på sina ägor med hagelbössa.  När barn skulle till Lycksjön för att bada var de tvungna att låna nyckel för att komma in på Kvarnängens  område. Augusta skötte gården till 1955. Jonsson donerade de två lejon som står på Norrbro vid Operan. Sonen Gunnar med hustru Hilde tog över Kvarnängen 1958, och renoverade huvudbyggnaden.

Marianne Jerreholt bodde i ett av husen på 1950-talet när hennes farbror, Bertil och  Natalia Bååth, arrenderade Kvarnängen och drev jord- och skogsbruket samt gjorde dagsverken. Hon och kusinen Åsa Bååth blev på 1950-talet bjudna till Jonssons på julgransplundring  och fick se det fina huset från insidan.  Marianne blev även biten av Jonssons hund,  men fick åka till provinsialläkaren Chambert i direktörens fina amerikanare. Att få åka  i det fina vrålåket blev ett bra “plåster på såret”.  På 60-talet bosatte sig Jonssons året runt i huvudbyggnaden och år 1968 sålde de till Byggbolaget Reinhold Gustafsson som sålde vidare till Haninge kommun.

Huset fick sluta sina dagar som samlingsplats för Vendelsö Scoutkår från år 1983.
Vid den då nödvändiga renoveringen fann man att längst inne i det ut- och tillbyggda huset fanns den ursprungliga lilla stugan, kanske byggd på 1700-talet.

Huset brann ner 1997 och Eva Gripenfors, omtyckt scoutledare i Vendelsö Scoutkår skriver:

Branden blev en gräslig upplevelse!
Jag minns tydligt första gången jag kom till Kvarnängen för scouternas räkning.  På sätt och vis sorgligt, även om det skulle bli bra för oss scouter.  I mina tidigare minnen var det ju en levande gård med djur, men nu var det en förfallen ödegård.  Det tog flera år för oss att renovera huset.  Ibland lekte man med tanken att få bo där.    
Vi kom igång med scoutverksamheten och kunde njuta av vårarnas explosion i markerna av allehanda blomster.  En av våra traditioner blev att plantera lökar på höstarna, för att sedan kolla vad som kom upp.
Branden var så overklig.  Jag var sista ledare att ha möte i huset.  Flera av våra scouter tog så illa vid sig att de slutade med scouting.
Dagen efter stod en främmande man vid polisavspärrningen.  Vi blev misstänksamma och frågade vad han tittade på. 
Med tårar i ögonen berättade han då att det var hans barndomshem.”

Kvarnängens gård ägs sedan slutet av 1990-talet av Dan Gustafsson, som vårdar skogen, anlägger dammar och vägar och förbereder för framtida bebyggelse.

Kompletteringar om Wendelsö Quarn och Mjölnarvreten.

Som vi ser på Häradskartan från 1905 här ovan så går Lyckån fram i ådalen nedanför Kvarnängen på sin väg från Lycksjön till Drevviken. Här vid Mjölnarvreten gör ån två 90 graders vinklingar och där fanns Wendelsö Ouarn, senare Mjölnarvreten, och vi ser också en kvarndamm, ibland kallad Kvarnsjön

Enligt Henry Hall låg på dessa marker redan i slutet på 1500-talet en kvarn tillhörig Vendelsö Gård. Vid två 90 graders vinklingar i Lyckån kan man idag se tecken på en sprängd ränna genom berget och lämningar av stensättningar i åbrinken som antyder var kvarnhjulet fanns. Kvarnbyggnaden låg troligen på sydöstra sidan av ån på den kulle man ser intill brinken.

I en notering från 1970-talet kan man läsa att delar av grunden då var synliga och att det på västra sidan fanns rester av den troliga mjölnarbostaden och en välbevarad jordkällare.

Den sprängda rännan. Foto Ann Winberg

I dagsläget är Lyckån en spillra av sitt forna jag och vegetationen på västra sidan nästan ogenomtränglig vilket gör en grundlig undersökning mycket svår.
Delar av en äldre cementerad byggnad finns ännu kvar i västra åbrinken några meter från vattenfåran, troligen rester efter ett senare tvätteri.
Dammen är numera mer eller mindre torrlagd.

Teckning av Henry Hall 1995 som bygger på karta från 1880. Det är på denna karta som namnet Mjölnarvreten första gången nämns


Utdrag ur kommunens kulturmiljöinventering 2018.

Vendelsö gamla kvarn:


”Kulturmiljön utgörs av en ådal med rester efter Vendelsö gamla kvarn. Området ligger i den centrala – södra delen av Vendelsö drygt 300 meter söder om Vendelsö centrum. Idag finns här ett grönområde med uppväxta lövträd i en dalgång utmed den å, som löper från Lycksjön i sydsydost till Drevviken i norr. Området omges av småhusbebyggelse i väster och öster.Vendelsö säteri hade vid slutet på 1500-talet frälse landbor i Kumbla, Näsby, Vändelsö och Gudö. Att dessa var delaktiga i att driva ett kvarnprojekt är ju inte osannolikt.
På 1882 års karta benämns huset på platsen ”Gamla Qvarn”. Förbi kvarnen går enligt denna karta en mindre väg, över ån, åt nordost. Ådalgången är idag trädbevuxen, men den äldre åkermarkens former kan anas som flacka ytor. Våtmarken i sydsydost kallas Qvarnsjön på denna karta.
Vendelsö kvarn omnämns redan i första husförhörsprotokollet från 1746.”

Arkeologen Andreas Forsgrens tips till historieintresserade haningebor

image_pdfimage_print
Författaren, arkeologen Andreas Forsgren.

Hej Haningefolk!

Nyligen höll jag ett föredrag om forntiden i
Tungelstatrakten. Efter föredraget fick jag
frågan av en av åhörarna om jag inte kunde ge
henne lite litteraturtips och annat att läsa
avseende forntid och historia i Haninge-trakten.
Jag skrev ihop ett mail till henne, där jag
tipsade om en hel del matnyttigt i frågan. Jag
kom då också på att jag kan posta inlägget här,
så att alla kan få ta del av den mycket
intressanta forntid och historiska tid som finns
i Haninge kommun, med mängder av saker att se och göra. Allt för ofta hör man “Haha, här finns ingenting!” från folk som bor i Stockholms kranskommuner – helt enkelt för att många inte vet hur mycket som finns.
Lite krasst så rör sig många mellan pendeltåget, hemmet, matbutiken och det
lokala gymmet och missar den enormt intressanta kulturhistoria och den
extremt stora mängd fornlämningar som finns i Stockholms kranskommuner.

Håll till godo med lite lästips! Och God Jul på er alla!

Fornsök

Först och främst: samtliga kända fornlämningar (och en del “övriga kulturhistoriska lämningar”) i Sverige finns registrerade i Kulturmiljöregistret.
På Riksantikvarieämbetets sida Fornsök har du hela kulturmiljöregistret på en karta där kan du zooma dig in och ut i vilket område i Sverige du vill, och klicka på de olika lämningar du ser för att läsa mer. Jag rekommenderar detta starkt, det är mycketintressant. Informationen om lämningarna är dock mycket kortfattat, torr, och saklig.
Detta då det främst är ett verktyg för arbetande inom branschen (och allmänt
intresserade), och inte ett populärhistoriskt verktyg för att förkovra sig djupt inom
enskilda lämningar. Likväl så kan du hitta stenåldersboplatser, bronsåldersrösen,
järnåldersgravfält, fornborgar, runstenar, ruiner och annat på kartan:
https://app.raa.se/open/fornsok/

Glimtar från Haningebygden

Vad gäller litteratur om Haninges svunna tider så finns det en uppsjö sådant. Jag kan också rekommendera att gå med i Haninge hembygdsgille, som är en mycket aktiv hembygdsförening som spänner över hela Haningebygdens fastland (Österhaninge socken och Västerhaninge socken). Flera områden har dock också egna hembygdsföreningar, såsom Muskö, Utö, Ornö, Dalarö och Gålö. Jag skrev nyligen en liten artikel till deras Haninge hembygdsgilles tidskrift – “Glimtar från
Haningebygden” – som kommer ut fyra gånger per år. Den artikeln, om en forntida
vägsträckning i Tungelsta, kan du hitta här på min Academiaprofil:

https://www.academia.edu/53286566/Forntidsv%C3%A4gen_i_Tungelsta?fbclid=IwAR0ZaIQaTlj9Lz3sJeHKVmenrq6-JfnX6p0Vgui33A4pH78f_4rnu0gNtQU
Andreas Forsgren


Här hittar ni ett nästan komplett arkiv för Haninge hembygdsgillles skrift “Glimtar från Haningebygden”. Det brukar väl vara i alla fall en artikel per nummer som behandlar forntiden. Sen är det ju såklart många artiklar om nyare tid också (1800-1900-tal).
Här kan du ladda ner samtliga nummer av tidskriften, i alla fall de mellan 1983-2016:
Glimtar, offentlig. 1983-2016 – Google Drive

Haninge kulturmiljöprogram

Sedan så kan jag också rekommendera Haninge kommuns nya kulturmiljöprogram, vilket kom bara för cirka två år sedan. Det var jag med och tog fram. Det innehåller dels lite kulturhistorisk översikt, och dels info om lite extra skyddsvärda kulturhistoriska områden som vi identifierade. Kulturmiljöprogrammet avser alla kulturmiljöer, från fornlämningar ända till 1900-talsbyggnader, så här ryms både gammalt och nytt.
Här är huvudsidan där ni kan läsa mer om arbetet med kulturmiljöprogrammet:

https://www.haninge.se/bygga-bo-och-miljo/bygga-nytt-andra-eller-riva/kulturmiljo/kulturmiljoprogram/?fbclid=IwAR2vjyxt7lcBlBaDmB18JHYJQHbpuQj4ir55YSyJzJ4OcmXYkWLbxMtOr7k

Om du scrollar ner på ovanstående sida så finns där länkar till dels den övergripande “Kulturhistorisk översikt” vi skrev, vilken behandlar hela Haninge kommun. Under det finns länkar till våra kulturmiljöinventeringar av de olika tätortsområdena i kommunen, med separata PDF:er för Tungelsta, Handen, Jordbro, Kymmendö, Muskö, Ornö, Vendelsö, Vendelsömalm, Västerhaninge, samt Utö.Kulturhistorisk översikt, hela Haninge kommun:https://www.haninge.se/…/kulturhistorisk-oversikt…

1980-talets kulturmiljöprogram

Det förra kulturmiljöprogrammet som innehåller massa områdesbeskrivningar över olika platser i Haninge:
Bratt, P. & Källman, R. 1980. Förslag till kulturmiljöprogram för Haninge kommun.
Fastlandet, Kulturhistoriska miljöer. Länsstyrelsen i Stockholms län, 1980:17.

Andra rapporter

Här hittar du också finfina sammanfattningar av bland annat forntida kulturmiljöer i Haningebygden:
Johansson, Å. 2000. Haninge kommun. Södermanland, Västerhaninge och
Österhaninge socknar. Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska
undersökningar, UV Mitt, Rapport 2000:13, Arkeologisk förstudie. Stockholm.
Lundquist, B. 1997. Tungelsta. Historia och kulturhistoria. En undersökning av
Tungelstas kulturhistoriska miljöer och Tungelsta historia för Haninge Kommun 1997
.

Bronsåldern i Haninge kommun

Den duktige och framlidne arkeologen och Sorundabon Roger Wikell skrev år 1989 en sammanfattning av Haninge kommuns utveckling under bronsåldern. Den är översiktlig och har några år på nacken, men mycket stämmer bra än idag:
Wikell, R. 1989. Bronsåldern. Bygdens etablering. Haninge

Järnåldern i Haninge kommun

Den mycket respekterade arkeologen Björn Ambrosiani skrev år 1991 en
sammanfattning av Haninge kommuns utveckling under järnåldern. Den är översiktlig och har några år på nacken, men mycket stämmer bra än idag:
Ambrosiani, B. 1991. Järnåldern: Bygden växer fram. I: Haninges historia. Haninge

Runstenar i Haninge kommun

Haningeprofilen Harry Runqvist skrev år 1975 ”Runinskrifter i Haninge”. Det finns
omkring 35 kända runristningar i Haninge kommun, inklusive några försvunna. Efteratt han skrev denna har det tillkommit ett par nyfynd, bland annat en runsten i Småhamra och en runristad häll i Tungelsta, men denna ger en god översikt trots
det:
http://privat.bahnhof.se/wb736562/Runnor/Runinskrifter.pdf

Haninge kommun
Kommunen har lite info om allehanda kulturmiljöer här, bland annat det fantastiska Årsta slott, Dalarö skeppsvraksområde, Jordbrogravfältet samt hembygdsmuseer:
https://www.haninge.se/uppleva-och-gora/besok-och-upplev-haninge/sevardheter/?fbclid=IwAR3yeH8CnTproB4X-4bsGPae3N5DLwihQLxgt2v-l3Lj-l6FTEWd9KnymNk

Det finns också ett par skyltade kulturstigar i Haninge kommun, vilka passerar
intressanta fornlämningar. Bland annat vid Årsta slott och på Gålö. Kommunen har
tagit fram kartor över dessa:

https://www.haninge.se/uppleva-och-gora/besok-och-upplev-haninge/sevardheter/kulturstigar/?fbclid=IwAR0y0Qg1PPg1CIwFT1UHkuf9KMF00x9PUqIpq1-YZa3vUmplUmsGE_apaHI

En cykelkarta som kommunen tog fram år 2015 innehåller en hel del besöksmål,
innefattande fornlämningar:

https://www.haninge.se/siteassets/uppleva-och-gora/turism/cykelkarta_2015_web.pdf?fbclid=IwAR0qADDvznqNAxhVqv2zAGF-xdZLtm4ybfC5ZBXKhcnrt_OMyx_9pZ9_La4

Man kan också följa Haninge kultur på Facebook. Det är kommunens sida där de
informerar och tipsar om såväl platser som evenemang – även forntidsanknytet
sådant.

Mer

Det finns så mycket i Haninge!
• Jordbrogravfältet är ett av Nordens absolut största järnåldersgravfält med omkring 800 registrerade gravar från mellan ca 500 f.Kr – 500 e.Kr. Fantastiskt vackert. Ligger mellan Västerhaninge och Jordbro (gångavstånd från båda områdena).
Parkeringsplats finns på Jordbrosidan.

• Söderby gravfält, strax norr om ICA Maxi, är ett finfint gravfält med omkring 100
gravar från framför allt vendeltiden-vikingatiden (ca 550-1050 e.Kr.). Sköts om fint av kommunen.

• I Haninge kommun finns cirka 35 vikingatida runstenar och grannkommunen
Nynäshamn har väl omkring 40. De flesta är skyltade.

• I Haninge kommun ligger också det vackra Häringe slott, öppet för besök. I
närheten där finns också den medeltida pampiga slottsruinen Hammerstahus (dock på andra sidan kommungränsen mot Nynäshamn). Utanför slottet finns en vikingatida runsten. ”Bakom” slottet ned mot vattnet på den lilla halvön, finns en jättevacker vandringsled som är skyltad med information om både naturmiljöer och kulturmiljöer.

• Årsta slott får förstås inte heller glömmas bort. Nuvarande pampiga byggnad är från 1660-tal, men slottet och gården har betydligt äldre anor än så. Där finns också kulturstigen Årsta slottsstig, som passerar bland annat gravfält från järnåldervikingatid och andra forntida miljöer. Utanför slottet finns kommunens största vikingatida runsten.

• Österhaninge kyrka är en vacker gråstenskyrka från tidig medeltid, 1100/1200-talet.
Även Västerhaninge kyrka har anor från tidig medeltid, men den brann på 1800-talet och byggdes då om.

• På Sanda gård hittar du närodlat till salu, och inte långt från den gården ligger ovan nämnda Österhaninge medeltida kyrka. Bakom Sanda gård står en runsten
(ditflyttad, ej originalplacering).

• Tyresta by i Tyrestaskogen är mycket vackert med urskog och flera vikingatida
gravhögar och en runristning i fast berghäll. Café finns.

• Ut mot kusten ligger Dalarö med vackra trähus från 1800-tal och tidigt 1900-tal.
Även fästningen Dalarö skans är värd ett besök (båt krävs).

• De tre stora öarna Muskö, Utö och Ornö hör alla till Haninge kommun och är väl
värda besök. Ornö tar du dig till med färja från Dalarö, till Muskö via tunnel. På Utö får man klara sig utan bil, dit går färja från Årsta. Utö har sin fantastiska gruvby och ett litet vikingatida gravfält. Ornö har bronsålderslämningar och den fina Sundby gård. Muskö har Grytholmens friluftsmuseum och Arbottna herrgård.

• Mycket fina havsbad finns vid Schweizerbadet i Dalarö, vid Årsta havsbad, Östnora camping och Gålö havsbad. Fint insjöbad finns i sjön Rudan i Handen och i Lycksjön i Vendelsö. Även södra Drevvikens badplatser vid t.ex. Krokodilbadet och
Norrbybadet kan rekommenderas.

• På Gålö (idag en halvö, lätt att ta sig till) finns flera intressanta jättegrytor
(naturformationer) och Stegeholms gård med gårdsförsäljning och café, samt en
skyltad kulturstig som passerar flera fornlämningar.

• På lilla Kymendö norr om Ornö utspelar sig Strindbergs roman ”Hemsöborna”, där de brukar ”göra något” av detta varje år.

• Haninge hembygdsgille är mycket aktiva med massa föredrag om bygden och
annat kul.

• Hanveden och Tyresta är båda urskogar med fina promenadstråk och
svampplockning. I Hanveden finns Tornberget, Södertörns högsta punkt (111 m) med finfin utsikt från ett utsiktstorn. Bra svampskogar också.

• Sveriges äldsta ännu existerande hamburgerrestaurang Vegabaren, vilket som
namnet antyder ligger i Vega. Goda burgare!

• Hockeylaget Haninge Anchors och fotbollslaget IFK Haninge spelar båda i division två i sina respektive serier, och är klart värda att gå och titta på och stödja.

LYCKA TILL!

Mer om Håga Lada, “Skräddarns” och området omkring…

image_pdfimage_print

Håga 58, del av Nödesta 1:70, senare, Nödesta 1:118

Håga Lada inför rivningen hösten 2021. Benämningen “lada” missvisande då den innehöll gårdens samtliga funktionaliteter ladugård, stall, magasin och en stor loge. Måste väl anses märkligt stor med tanke på omfattningen av lantbruket. I bakgrunden den villa som finns där “mangårdsbyggnaden” fanns. Foto:Bo Gylerud

Fastigheten ägs 1905 av Fredrique Upmark på Hammar, hon äger efter arv hela 1:3, Håga. Hon säljer samma år till Fastighetsbolaget Mercur .

Mercur säljer det direkt vidare till ”ogifta Elin Matilda Rosenvik” som i sin tur säljer till ”fruarna Hulda Sandersson och Hilma Herzog”.
Troligen är detta nån slags bulvanaffärer i bolaget Mercur som på den tiden är aktiva i Västerhaninge, går senare i likvidation.

Johan Fredrik Andersson, ”skräddarn”, köper fastigheten 1908 av ovanstående ”fruar”, den är på 97000 kvm, 1/30 mantal. Fastigheten sträcker sig från dåvarande Örnsberg som låg där den nedlagda byggmarknaden nu finns.

Ekonomiska kartan från 1951, beteckningen 1:118 från senare datum.

Han driver utöver sitt skrädderi ett mindre jordbruk. Oklart av vem och när ladugården/ladan byggs. Han avlider i mitten på 40-talet och hustrun Karolina ärver. Hon säljer 1947 den norra delen 1:104 (Örnsberg) till trgm Elis Gustafsson som kommer från Stav. När Karolina avlider 1955 köps 2/3 av resten av Emanuel Nielsen och 1/3 av Stig Adling.
Dessa styckar av och säljer 1:118 år 1957 till Kjell Jareman, 1961 köper Adling ut Nielsen. (lite oklart), Håga Lada, ladugården, säljs av Jareman till bildirektören Fritz Wellgard. Under senare år har ladan använts som bilverkstad av olika företag och personer.

Gods och Gårdar 1938

Örnsberg, borta sedan länge

Håga 57, Nödesta 1:69, “Kolartorparns”

Gods och Gårdar 1938

Håga 57 såldes av Fredrique Upmark på Hammar år 1910 till Karl Reinhold. Nilsson i Kolartorp,  f 1852, kallades ”Kolartorparn”. Han har troligen aldrig bott på Håga, år 1910 flyttade hans dotter Emmy Agnes Paulina f 1881 hit, då gift sedan 1902 med Johan Petter Andersson, f 1874, tillsammans med barnen Olga, Sven, Märta och senare 1912, Ragnar. Johan Petter står som arrendator och från 1931 också som tvättare. Det fanns två hus på tomten på senare år.

Emmy Agnes Paulina avlider 22/7 1943 genom drunkning och Johan Petter 8/3 1957. År 1961 köper Västerhaninge kommun fastigheten och numera finns bara grundrester kvar.

Läs mera om Johan Petter och hans familj här:
https://www.haninge.org/2018/10/31/johan-petter-och-hans-familj-pa-haga-57-forsta-halften-av-1900-talet/

Slutligen några rader och bilder på Håga Kvarn, senare Håga Såg

Anläggningen låg på fastigheten Nödesta 1:108 där nu XL-Bygg finns, Kvarnbostaden på Nödesta 1:5 där nu en pizzeria finns. Alla dessa hus är borta utom magasinen i nedre delen av 1:5 som bl.a. inhyst en förnicklingsfirma och senare en secondhandbutik. (se kartan ovan)

Västerhaningebon Erland Österberg har gjort denna skiss över sågen på 1930-talet,

Ekonomibyggnaden t.v. är den lada som nu ska rivas och magasinen nertill de byggnader som finns kvar
Här eldas kvarnbyggnaden upp

Ett tidigt 30-talshus på Hantverkarvägen i Handen!

image_pdfimage_print

Fastigheten Söderby 1:194 i Handen.

Gillets Mauritz Henriksson berättar om sin mormor Eva Andersson som 1929 som änka i drygt tio år kom till Handen och byggde en stor villa i den dåvarande utkanten av samhället.

“Eva Charlotta Andersson, född Svensson 1876 i Lilla Mellösa församling i Södermanland.
Eva gifte sig i Skebokvarn med snickaren Karl Anton Andersson. De bodde på Strömmen i Skebokvarn där Eva födde fyra barn. Anton byggde ny bostad på fastigheten Aspösund 1911. Där föddes ytterligare tre barn. 
Anton avled, 52 år gammal, 1918 och Eva blev änka med fem pojkar och två flickor. Aspösund såldes och Eva med barnen flyttade, först till ett torp under Skillinge gård tillhörande Råckelsta slott i Södermanland.
1923 gav sig alla iväg till Lissma gård i Huddinge socken. De blev kvar däri fem år. Därifrån flyttade de in till Gotlandsgatan i Sthlm.
År 1929 köpte Eva tillsammans med dottern Catrin som då var 20 år, fastigheten Söderby 1:194 i Handen. Köpebrevet är daterat i september 1929, köpesumman var 500:-kr.
Säljare var Lindström & Johansson som var de som sålde alla villatomterna i Handen. Eva och tre av barnen flyttade formellt ut till Handen 1933.

Eva på sin 75-årsdag1951.

De finns ingen uppgift om vem/vilka som byggde huset. Men det troliga är att det byggdes mellan 1929 och 1933. Evas pojkar hade vid den tiden skaffat sig boenden på annat/olika håll. Några med tillfälliga c/o adresser, bl.a. inne i Sthlm. Senare blev tre av pojkarna bosatta i Handen, två pojkar och äldsta dottern gifte sig och blev Länna-bor. Yngsta dottern gifte sig och bosatte sig på Söder i Sthlm.

Eva var flitig odlare av såväl rotfrukter, grönsaker, bär och blommor. I den fina sandjorden blev det underbart fina potatisar och morötter.
Evas bror, Levin Svensson, flyttade in på den lilla vindsvåningen 1936. 1939 löste Eva dotterns del i fastigheten och blev därmed ensam ägare. Brodern bodde kvar till Eva gick bort.
Hon drabbades av hjärnblödning eller stroke, och fick somna in i sin kökssoffa i maj 1952. Det sista hon hade sagt var att ” så här skönt har jag aldrig haft”.

 Brodern flyttade till Ålderdomshemmet vid Österhaning kyrka. Fastigheten såldes till muraren Källström för 16 500:-kr.  Den delades på 1980-talet så att det idag finns två hus på fastigheten.”

Ett kolorerat fotografi av ursprungsvillan.
F-d- Hantverkarvägen 13.

Geocaching, en intressant hobby som ger lokalkännedom!

image_pdfimage_print

Vad är då “Geocaching”?
Gilletmedlemmen Kjell Bävergren har sysslat med denna hobby under många år och skriver så här:

Det verkar vanligt att personer som är intresserade av sin hembygd, eller att vandra i skog och mark, eller arkeologi, etc. ganska ofta stöter på begreppet Geocaching, men inte riktigt känner till vad det innebär.

Det gäller helt enkelt att med hjälp av en GPS-utrustning (en dedikerad sådan mottagare, eller ingående i en mobiltelefon, etc.) hitta gömda behållare, som andra privatpersoner som sysslar med hobbyn har lagt ut.
Ibland räcker det dock med erfarenhet och sunt förnuft….
Storleken på behållarna varierar från en inte större än en lillfingernagel, till en cirka 50 cm stor låda.
De flesta är dock i hanterlig storlek, däremellan.


Det finns olika typer av gömmor. t.ex. sådana som man hyfsat enkelt kan hitta under en promenad på en gångväg i skogsmark, där såväl barnvagn samt mindre barn kan följa med.
En annan typ av gömma är de som är placerade på natursköna platser, ibland uppe på
ett mindre berg eller platser med en överraskning. Dvs. sådana platser man ej
hade besökt eller kände till, innan man var där för att leta efter en gömma.
Men det är inte endast ute i skog och mark som det finns gömmor, de finns snart sagt överallt. Såväl i stadsmiljö, uppe på Kebnekaise, som under vatten….


Det är även vanligt att man lägger ut gömmor i närheten av runstenar, kyrkor, och minnesmärken, etc. och skriver en intressant text om platsen.  Gömmorna får dock ej läggas i eller alltför nära sådana föremål! Avsikten med det är såklart att folk inte ska frestas att flytta på stenar i en kyrkomur, t.ex. Sådant -och t.ex. nedtrampning av gröda- är inget som en Geocachare gör.

Jag har på det viset upptäckt t.ex. “Frubergsgrottan” och “Hammersta borgruin”.
För närvarande (2021-05-27) så finns det 1.804 gömmor i Haninge kommun.

Det är påfallande många äldre (jag är 68 år), som pysslar med denna hobby, den är lite av vad man själv gör den till. Det är ofta ett sätt att få den där knuffen att komma ut och röra på sig, istället för att det blir alltför mycket stillasittande.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är Geo4-851x1024.jpg
En mobiltelefon med GPS duger bra.

Jag har ingen bil, och använder istället min cykel för att ta mig runt på Södertörn för att leta efter gömmor.
Detta gör förstås att när man har betat av gömmor på rimligt cykelavstånd (kanske 1,5 mil), så blir det lite väl långt att använda hojen! Men då tar jag cykeln med mig på pendeltåget, för närvarande dock med ett uppehåll under rådande pandemi. Jag har via hobbyn Geocaching upptäckt t.ex. ”Frubergsgrottan”, ”Hammersta borgruin”, någon fornborg, samt ett antal runstenar.

Så här kan en gömma se ut…


Fotnot:
Det gäller alltså ej “cash”, som betyder pengar. Det gäller “cach”, som
betyder “gömma”, “gömställe”, “dold”.
Det är inga “skatter” i form av pengar eller värdeföremål man letar
efter, utan en hobby, eller ett tidsfördriv.


Några intressanta länkar:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Geocaching
https://geocaching.se/
https://sl.se/reseplanering/att-resa-med-sl/vad-du-far-ta-med-pa-resan/cykel/


Några rader om ett hus i Tungelsta!

image_pdfimage_print
Allting har en ände här i världen…
Foto: Bengt Lidbom.

En uppmärksam läsare noterade denna vy när han körde genom “byn” i Tungelsta, ett äldre sedan några år öde hus skattar nu åt förgängelsen!
Huset ligger på Lillgårdssidan
, Söderbyvägen 13.

Jag kontaktade den närboende familjen Chrisina Hassila-Claes Sperling och fick dessa rader från konstnären Christina.

Stugan byggdes förmodligen under andra hälften av 1800-talet. Vi hittade en liten bit tidningspapper under en tapet. Den har datumet ”28 oktober 1893” i trycket.
Vi vet inte vilka som byggde eller bodde i huset förrän Familjen Magnus Larsson flyttade dit i december 1914.
Familjen kom från Söderändan uppe i Vädersjö och jag tänker att man upplevde det långt för barnen att ta sig till skolan, nuvarande Rodret, vägen blev ju nu betydligt kortare!
Troligtvis bodde sonen Oskar och Margit Larsson där som nygifta från tidigt 40-tal.

skar Larsson 1909-1987, hustrun Margit 1910-1994 och systern Anna 1905-1977.
Foto: Christina Hassila.

Därefter kom familjen Svensson: Johan, Linnea och dottern Marianne samt sonen, som vi inte minns namnet på. De bodde där när mina föräldrar och vi tre barn flyttade till Tungelsta 1949.
Familjen Swing fanns där under 50-talet.
Familjen Lindström 60-tal, mor, far samt barnen Rolf och Britt.
Hannu Kuosmanen bodde där när vi köpte Oskars och Margits hus 1987 och blev kvar till 1996.

Mellan åren1996 – 2009 var stugan min ateljé. Jag är mycket glad och tacksam för de 13 åren!

Redan då var stugan i dåligt skick; Kopparslå och sniglar tog sig lätt in vid golvet och taket läckte. Den slukade el med sina direktverkande element. Det kändes inte bra ur miljösynpunkt, så jag flyttade upp verksamheten till vårt bostadshus. Vi är ju numera bara två personer som bor där, så utrymmet räcker bra för mig.

En interiörbild från ateljetiden.
Foto: Christina Hassila.
En äldre bild tagen från vägen i riktning mot Söderby.
Foto: Claes Sperling.

Vad som nu händer är en helt annan historia.
Den som lever får se!

Nu kan vi följa en utgrävning av Jordbrogravfältet i direktsändning!

image_pdfimage_print

Från och med måndagen den 10 maj kan vi nu följa en intressant utgrävning av gravfältets norra del via Facebook.
Två masterstudenter från Stockholms universitet, Ruth Rudenlöv och Ebba Nordahl, kommer att under tre år arbeta i projektet och under första månaden direktsända från utgrävningarna vid sex tillfällen.


Så här presenterar dom sitt kommande arbete!

From 6 maj tom 28 maj utförs de arkeologiska utgrävningarna i Jordbro gravfält, ett av Nordens största järnåldersgravfält.

I veckorna undersöker studenterna från Stockholms universitetet ett antal stenåldersboplatser som ligger i anslutning till Jordbrogravfältet. Utgrävningen är del av det övergripande forskningsprojektet Human interaction in the Scandinavian Stone Age (sv. Kulturell interaktion under mellansvensk stenålder) som är ett samarbete mellan universiteten i Uppsala, Stockholm och Oulo. Projektet är ledd av professor Mattias Jakobsson (Uppsala universitet).

Syftet med projektet är att studera mänsklig interaktion, populationsutveckling och teknologisk komplexitet i östra Mellansverige under stenåldern.

Utgrävningen denna säsong kommer att omfatta ett område i jordbrogravfälts norra del där en tidigare okänd stenåldersboplats framkom under 2019 års undersökningar. Här ska studenterna tillsammans med grävledarna avgränsa lokalen åt norr och öst, samt utvidga 2019 års schakt.

Utgrävningen i Jordbro är tänkt att löpa över tre år och arkeologerna kommer under dessa tre år gräva ett större sammanhängande schakt som möjliggör en djupare arkeologisk förståelse av lokalen.

Undersökningarna kommer att utföras av studenter i grund- och avancerad nivå som del av Institutionen för arkeologi och antikens kulturs seminarieutgrävningar under ledning av bland annat Professorn Jan Apel (SU) och Docent Anders Carlsson (SU).

Här är tidsschemat för sändningarna.
( Facebooklänken är unik för varje utsändning, läggs upp här i god tid före,
finns också på Gillets FB-sida)

10 maj kl. 13.00  länk till Facebook: https://fb.me/e/2g2QIJZ4f

14 maj kl. 13.00 länk till Facebook: https://fb.me/e/IG89ldI1

 17 maj kl. 13.00 länk till Facebook: https://fb.me/e/185ONSiNX

19 maj kl. 13.00 länk till Facebook: https://fb.me/e/1muzi32SM

En sändning återstår nu under maj, se datum, tid och länk på Haningegillets Facebooksida så snart vi fått besked!

Det finns också ett Instagramkonto där vi kan följa verksamheten:
https://www.instagram.com/stockholms_arkeologer/

Några repriser på årets första dag!

image_pdfimage_print

Eftersom redaktören sedan en tid drabbats av energibortfall och lite av skrivkramp finna här några repriser som kanske intresserar.

  1. En betydligt mindre variant av det som hänt utanför Oslo inträffade vid Kalvsvik 1972.
    https://www.haninge.org/2015/09/16/jordskredet-i-jordbro-1973/

2. Lite lokal militärhistoria i Västerhaninge.
https://www.haninge.org/2015/12/25/militarerna-i-abyskogen/

3. Vår kringvandrande konstnär, Gideon Johansson, mera känd som Gidde.
https://www.haninge.org/2015/10/04/gidde-missforstatt-geni/

Alla läsare/följare önskas ett Gott och Lyckligt 2021!
Nu jagar vi bort den elaka Coviden och startar om!
Tiden går inte — den kommer!

Giddevibbar!?

image_pdfimage_print

Gillets fotograf Stefan Jansson gjorde en utflykt ner till Häringenäs och tog denna vackra bild.
I kommentaren känner han “Giddevibbar”, det kan vi väl hålla med om!

Kolla dessa:

Tavlan tillhör Göran Sjölin, “Motiv från Stockholms skärgård”
Tavlan tillhör Ronnie Karlsson, “Aftonstämning Stockholms skärgård”

Vill du läsa mer om “våran Gidde”, konstnären och originalet Gideon Johansson:

Vackra ord i bistra tider! En tall berättar…

image_pdfimage_print

Sven Erik Edberg lyssnade och skrev, Lotta Stålhäll fotograferade!

Min mamma är en reslig tall i den lilla parken mellan Esplanaden och Kaptensvägen.

Jag började mitt liv som ett litet frö i en av hennes kottar, och en dag så öppnades kotten och jag flög hisnande ut ner mot marken. Jag kom inte ända ner till marken utan fastnade på en bergsknalle en bra bit ovanför där det inte fanns någon jord att plantera sig i. Några fåglar kom och åt upp en del av mina syskon, men så började det regna lite, och jag spolades in i en spricka där uppe på berget där det redan fanns lite skräp och jord. In i det skickade jag en liten rot och så började ett skott att gro uppåt.

Nu gällde det att börja kämpa. På något sätt måste jag ju få ner en rot i marken nedanför för att inte svälta ihjäl, så det var bara att jobba och på bilden ser ni hur stor den roten blev så småningom. För att inte blåsa omkull eller blåsa bort måste jag bilda nya rötter som häftade fast mig vid berget. För att inte svälta ihjäl gjorde jag flera rötter som alla sökte sig ner till den jord med vatten och näring som stammen behövde så väl för att jag skulle bli en lika fin fura som min mamma där i närheten.

Jag fick vara ifred med mitt kämpande och i dag står jag här med såväl en ståtlig stam som ett vackert rotsystem som förser mig med både vatten och näring. Jag klarade t o m stormen Alfride i januari 2019 fast många träd i Vendelsö fälldes av henne. Det går att kämpa sig till en bra framtid trots en nästan omöjlig position.

Sens moral i dessa tider: Ge aldrig upp!

« Äldre inlägg

© 2022 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑