Några repriser på årets första dag!

Eftersom redaktören sedan en tid drabbats av energibortfall och lite av skrivkramp finna här några repriser som kanske intresserar.

  1. En betydligt mindre variant av det som hänt utanför Oslo inträffade vid Kalvsvik 1972.
    https://www.haninge.org/2015/09/16/jordskredet-i-jordbro-1973/

2. Lite lokal militärhistoria i Västerhaninge.
https://www.haninge.org/2015/12/25/militarerna-i-abyskogen/

3. Vår kringvandrande konstnär, Gideon Johansson, mera känd som Gidde.
https://www.haninge.org/2015/10/04/gidde-missforstatt-geni/

Alla läsare/följare önskas ett Gott och Lyckligt 2021!
Nu jagar vi bort den elaka Coviden och startar om!
Tiden går inte — den kommer!




Gillets svar på förslaget på plan för Västerhaninge centrum.

Översiktsplan enligt förslaget.

Under corona- och semestertider och en anmärkningsvärt kort remisstid har det inte varit helt enkelt att sätta sig in i det mycket avancerade planförslaget.
På grund av de rådande restriktionerna har vi heller inte haft möjlighet att kalla medlemmarna till möten för att känna av deras synpunkter och diskutera förslaget.
Vi har istället försökt få in enskilda åsikter via nätet, vår hemsida, vår FB och via mail vilket tyvärr är begränsat då våra medlemmar har relativt låg datanivå.

Under ledning av vår ordförande Per Stavfors har en mindre grupp ur styrelsen sammanfattat det inkomna materialet och har tillställt kommunen följande remissvar:



Till
Haninge kommun

Stadsbyggnadsförvaltningen, Planavdelningen
Yttrande samråd om Detaljplan för Västerhaninge Centrum, Åby 1:31 med flera (Dnr PLAN2016.21)

Illa vald period för samråd

Vi protesterar inledningsvis mot att samrådstiden ligger på sommaren och under en rådande pandemi. Det har medfört att föreningen inte har kunnat genomföra några medlemsmöten, någon studiecirkel etc. rörande denna för oss och hela Västerhaninge viktiga fråga. Det har hell er inte kunnat hållas några möten med representanter för kommunen. Vi hade gärna velat komma med alternativa lösningar på hur bostäder, simhall och parkeringar skulle kunna lokaliseras men av ovan nämnda orsaker har detta inte varit möjligt.

Omdaningen av centrum borde inte hanteras som en detaljplan

Vi protesterar också mot att den totala omdaningen av Västerhaninge centrum läggs fram som en detaljplan. Då förändringen är så genomgripande och inte ens följer andan i gällande översiktsplan anser vi att ett nytt program för hela Västerhaninge tätort först måste tas fram.

I Översiktsplan 2030, antagen 2016, sidan 35 står:

Centrumnära bostäder och utvecklad service

I Västerhaninge centrum ska småstadskaraktären förstärkas genom att bygga tät stadsbygd. Området ska kompletteras med flerbostadshus, verksamheter, parker och torg. För de centrala delarna av Västerhaninge finns sedan tidigare ett utvecklingsprogram som mer detaljerat beskriver delar av den föreslagna utvecklingen…

Det refererade utvecklingsprogrammet antogs 2012 och på sidan 12 står:

Centrumanläggningen
Centrumanläggningen kan byggas på med flera våningar. Det kan skapa förutsättningar för både bostäder och verksamheter, t ex verksamheter som i dag finns i andra delar av Västerhaninge.
Det kollektivtrafiknära läget gör området lättillgängligt såväl för boende som för besökare. För att handeln ska uppfattas som attraktiv bör också behov av tillfartsvägar och parkeringsplatser tillgodoses. Centrum måste som helhet vara ett fungerande och inbjudande centrum där man kan lösa flera vardagliga ärenden på en gång. Bostäder och/eller verksamheter ovanpå centrum gör området mer levande och attraktivt samt ökar förutsättningarna för service och mötesplatser.
Byggnader på upp till åtta våningar med 1000 lägenheter passar så illa in i denna beskrivning att det visar att planen som togs i god demokratisk anda totalt nonchalerats.

Bra modell saknas

Vi saknar någon bra fysisk och digital modell över området. Den digitala modell som finns i form av Cityplanner visar endast husen som vita lådor utan minsta antydan till hur gatubilden i det nya centrumet är tänkt att se ut.

Området blir för kompakt

Anledningen till formuleringarna i de tidigare planerna för Västerhaninge centrum är att man velat behålla karaktären med låg bebyggelse på två och tre våningar. Vi är medvetna om behovet av lägenheter med närhet till bra kollektivtrafik och motsätter oss inte att det skapas ett något tätare och något högre centrum än dagens men 1000 lägenheter blir alldeles för kompakt. Vi anser att höjden maximeras till fyra våningar och att husen mot kyrkogården är två våningar. De reaktioner vi fått från våra medlemmar är också för framför allt en upprördhet över områdets höjd. Det kom som en överraskning för alla, även dem som varit insatta i tidigare planer för Västerhaninge.

Området Klockargården – Åbygården

Det är glädjande att det gamla området med Klockargården, Åbygården, Lillebo och “Åby lada”samt allén mot kyrkan lämnas kvar. Vi anser att gångvägar i detta parkområde inte skall asfalteras.

Förskolan

Att det placeras en förskola mellan Åbygården och kyrkans tomt tycker vi också är bra. Det knyter an till platsens historia. Vi förutsätter att exteriören på byggnaderna anpassas till miljön.

Simhallen

Simhallens placering i centrum (som vållat mycket debatt) tar vi inte ställning till. Däremot reagerar vi naturligtvis, som tidigare nämnts, på den höga fasaden mot sydväst.

Parkeringar

Parkeringshuset mellan Klockargården och järnvägen anser vi skall i största möjliga mån läggas under marknivå så att inte Klockargården med en vägghöjd på drygt 4 meter möts av en 15 meter hög ful vägg på andra sidan om infarten mot centrum.
Den med underlaget bifogade trafikutredningen visar på ett behov av ca 200-800 nya platser (förutom de 200 platser som försvinner) för infartsparkering men det redovisas inte i planen hur dessa behov skall täckas.

Västerhaninge 2020-07-16

Per Stavfors
Ordförande i Haninge Hembygdsgille,
tel 072 7340803




Fors, Västerhaninge, Westerin 1895

WesterinVästerhaninge sockens stora nedtecknare Gustaf Adolf Westerin skriver 1895 detta kapitel i sin bok om gården Fors.

Han var född 1862 i Stockholm av okända föräldrar, gick i skräddarlära hos fosterfadern men utbildade sig senare till folkskollärare. Kommer till Kyrkskolan i Västerhaninge 1887 och blir även klockare i församlingen. Han flyttar 1908 åter till Stockholm där han avlider som ogift 1927..
Texten återges här i sitt original.

2691496939_b30a936399_o

Fors 1, kallad Herrgården, här med den huvudbyggnad som uppfördes 1754 av Henrik Busch och revs 1937. Nertill sågen och kvarnen, uppe till vänster den omdiskuterade och föga kända väderkvarnen

Fors, omkring en fjärdedels mil söder ut från kyrkan vid stora landsvägen, som leder till Häringe, utgöres dels af en by och dels af en herregård. Ej utan skäl torde kunna antagas, att gården, hvars ålder är rätt ansenlig, blifvit kallad Fors med anledning af sitt nära läge vid det vattenfall eller den fors socknens längsta vattendrag här bildar. Fors utgör tillsammans 3 ¾ mtl, hvaraf Fors n:o 1 eller själfva herregården är 1 mtl frälse, enligt kongL kammarkollegii utslag 1874, hvarigenom det från skatte skulle öfverföras till frälse.

Af det öfriga lyder Fors n:o 2 och 3 under Häringe och utgör 1 ¾ mtl frälse. N:o 4 lyder under Berga och är 1 mtl frälse. Af dessa räknades i äldsta tider n:o 1 för 8 öresland och n:o 2 för 8 öres- och 5 örtugsland.
Hvad som i det följande nämnes om ägarne rör blott herregården Fors.

För första gången namnes Fors i ett fastebref, dateradt 15 juli 1327. I detta bref namnes bland fastemännen Bero i forsæ såsom det då skrefs. I midten af 1500-talet synes befallningsmannen å Stockholms slott Anders Sigfridsson innehaft gården, då densamma genom byte den 8 april 1560 kom i konung Gustaf Vasas ägo. I vederlag erhöll Sigfridsson kungsgården i Norrala socken i Helsingland.

Vid konungens snart därpå inträffade död, gick gården i arf inom släkten och i 1609 års förteckning öfver hertig Johan arfvegods nämnes han, som dess ägare. Denne hertig Johan var konung Johan III:s yngre son och hertig till Östergötlad, d 1618.  Den 17 nov. 1638 inköpte grefve Gustaf Horn af konungens arf- och egnegods 1 h. i Fors. som då lades under Häringegodset.

På 1600-talet ägdes Fors af en Peder Sparre Larsson, som donerade räntan af gården till Danviks hospital vid Stockholm, hvilken ränta än i dag dit betalas. På 1860-talet pågick mellan dåvarande ägaren och Danviks hospital process, om Fors vore att anse såsom hospitalshemman. Genom Kongl. Maj:ts utslag förklarades att Fors, såsom varande purt frälse, ej finge såsom hospitalshemman betraktas, men väl till hospitalet utgöra den donerade räntan.
År 1750 ägdes gården af grosshandlanden Henrik Busch i Stockholm. Denne lät 1754 uppföra nuvarande hufvudbyggningen och bebodde Fors till sin död den 29 aug. 1764, då han begrofs i Västerhaninge kyrka i den Flachska grafven, som han år 1760 hade inköpt och reparerat. Till grafvens framtida underhåll donerade han till kyrkan 300 dlr kpmt, som för evärdliga tider insattes på riksbanken. Grafven blef efter vådelden 1831 igenlagd, men ålades församlingen af domkapitlet att af räntan för de donerade medlen resa en minnessten i kyrkan. Busch, född i Stralsund den 1 juni 1696 och direktör vid Stockholms borgerskaps änkhus, var gift med Fidelia Veise. En hans dotter, Johanna Fidelia, blef 1762 gift med skeppsklarerareStockholm Magnus Vestermark.

I början af 1770-talet beboddes Fors af kronobefallningsman Erik Levin, som var gift med Brita Katarina Tengman. De flyttade senare till Ekeby 1774. En kapten Georgi, f. 1775, ägde så Fors till 1814. Han hade deltagit i flere krigsbragder, hvarvid han förlorat båda händerna.
Härefter innehades egendomen af en patron Vahlenberg samt under åren 1834-1856 af krigsrådet Georg Axel af Sillèn, död i Stockholm 26/6 1858, 85 år. Sonen, Josef af Sillén blef 1853 gift med Hilda Upmark.

År 1856 öfvergick Fors genom köp till inspektören Ax. J. Ahlström vid Hall, som åter i sin tur sålde gården 1857 till en polisman Joel Tjellander. Då denne kort därpå gjorde konkurs, inropades Fors på konkursauktion år 1861 af C. F. Hallström, som sedan bebodde och brukade det till år 1891.

Hallström tillhörde en gammal svensk släkt, hvars stamfader, Sorre, på 1600-talet var född i Västergötland. Redan från början delade sig släkten i fyra grenar nämligen den äldre och yngre sörmlandsgrenen, upplandsgrenen och östgötagrenen. C. F. Hallström tillhörde den äldre sörmlandsgrenen.

Carl Fr. Hallström var f. 1825 på Billsta. År 1835 kom han till Maria trivialskola i Stockholm; blef 1842 elev vid teknologiska institutet, 1845 landtbrukselev vid Fållnäs i Sorunda samt 1861 ägare af Fors. Gift med Christina Lovisa Strömberg. Var vid 1862 års riksdag ledamot af bondeståndet, samt från 1861 till 1890 ordförande i Västerhaninge kommunalstämma och nämnd. Död i Uppsala den 8 juli 1893.

Genom köp 1890 övergick Fors till kyrkvärden Per Olof Olsson, som redan följande år sålde det till landtbrukaren Johan Eriksson från Västerhaninge. Denne avyttrade det 1892 till landtbrukaren Lars Joh. Hallberg från Nödesta för 32,000 kronor.
I byn finnes skjutsstation, 3 handelsbodar samt kvarn och såg, de senare hörande till såväl Fors och Berga som till Häringe. Dess taxeringsvärde utgör 25,000 kronor.

Fors 1937

Mangårdsbyggnaden som uppfördes 1937

Fotnot:
Lars Johan Hallbergs dotter Ester gifter sig med sonen på den Häringeägda Fors Östergård, Edvin Nilsson.
De övertar gården som sedan går över till sönerna Sven och Olle som blir de sista ägarbrukarna här,




Villa Vega totalförstörd i brand

Foto Mauritz Henriksson 2013

Torsdagen den 14 november nåddes vi av nyheten att den vackra gula sekelskiftesvillan Vega i norra Handen förstörts i en brand.

Haningegillets Mauritz Henriksson skrev 2013 en artikel om det ursprungliga området Vega inför den exploatering som nu är mer eller mindre genomförd.
Han berättar där en del om den aktuella byggnaden.

Läs artikeln här: https://www.haninge.org/2015/08/16/lite-historia-om-vega-och-soderhagen-infor-byggandet-av-vegastaden/

Artikelförfattaren



Johan Petter och hans familj på Håga 57, första hälften av 1900-talet.

Det lilla lantbruket Håga 57, Nödesta 1:69, låg bakom billadan, ”Wellgards”.
Det såldes av Fredrique Upmark på Hammar år 1910 till Reinhold Nilsson i Kolartorp,  som i trakten kallades ”Kolartorparn”.
Han bodde aldrig  själv på Håga utan hyrde ut de två bostadshusen. År 1910 flyttade hans dotter Emmy, f 1881, hit, då gift sedan 1902 med Johan Petter Andersson, f 1874, tillsammans med barnen Olga, Sven, Märta och senare 1912, Ragnar.
Johan Petter skrivs då som arrendator på gården.

Detta är ett utdrag ur verket Gods & Gårdar från 1940. Texten innehåller två uppenbara fel, Johan Petter ägde aldrig gården. Det var svärfadern Reinhold Nilsson i Kolartorp. Noteringen att Johan Petters hustru Emmy var född Andersson är också felaktig.

Emmy Andersson, född Nilsson. 1881 – 1943

Emmy var född på Söderby Gård i Handen där fadern  ”Kolartorparn” Reinhold Nilsson, född 1852 i Ålem, var mjölkarrendator där. År 1877 blir han brukare på  Kolartorp under Söderby  och blir kvar där till sin död 1912.
Hustrun heter Emma och är tre år äldre och hon avlider först 1929.

Johan Petter Andersson.          1874 – 1957

Johan Petter var född på Lilla Hållsättra, Västerhaninge, fadern Anders Andersson står som arbetare och Johan Petter är äldste sonen i en skara om åtta barn. Familjen flyttar senare som torpare till Dal på Ektorp och arrenderar mellan 1901 och 1904 Alby  2:3 i Österhaninge.
Johan Petter flyttar från familjen i Alby till Kolartorp 1902 och gifter sig samma år med hemmadottern Emmy och jobbar på gården.
Anders Andersson och resten av familjen flyttar 1904 till Fredriksborg i Huddinge. Han avlider i Segeltorp 1919.

Johan Petter och Emmy får på Kolartorp i februari 1903 två tvillingflickor varav den ena, nöddöpt till Agnes, avlider kort efter födseln och den andra, Ellen Paulina, bara lever i två månader. År 1904 får man dottern Olga Maria och 1907 sonen Sven.
Samma år flyttar de till torpet Adolfslund i Huddinge men är tillbaka i Österhaninge året efter i december, nu som hyresgäster på lägenheten Karlsborg under Kalvsvik där dottern Märta Lovisa föds 1909. Karlsborg låg intill järnvägen där det stora värmeverket finns idag.

Församlingsboken för Västerhaninge 1910-1916. Håga 1:69 eller Håga 57.

År 1910 kommer familjen till Västerhaninge, Håga 57, och utökas 1912 med sonen Ragnar. Stället kallas i folkmun för ”Johans Backe”  och består av två bostadshus, en uthuslänga med ladugård och stall samt ett mindre magasin. Bostadshusen låg i skogsbacken mot Gustafslund och Ljungby på norra/östra sidan av Hågaån och den mindre väg, troligen bara en stig, som då gick ner till järnvägen och fram till Västerhaninge stationssamhälle via nuvarande Aspvägen.

Johan Petter och Emmy utökade de knappa inkomsterna med att tvätta, en enkel tvättstuga byggdes vid ån och dessutom en mindre torklada. Johan Petter har tidvis i församlingsboken fyra benämningar i kolumnen för yrke, arbetare, arrendator, åkare och tvättare.
Åkeriverksamheten skötte han med häst, kärra och vagn.

Gården från vägen, Johan Petter bodde i huset t.v, Bilden tillhör Carmilla Floyd, sondotterdotter till Johan Petter och Emmy.

Johan Petter bodde men sin familj i nedervåningen på det större av bostadshusen. Barnen flyttade ut vartefter, Olga,  Sven och Märta flyttar mellan 1922 -1925 till Stockholm.
Döttrarna blir kvar där och Olga gifter sig 1936 med Sigfrid Glantzberg, Märta året efter med Karl Erik Wahlström.

Sven återkommer 1930 till föräldrahemmet 1930 och gifter sig 1935 med Edith Viberg som kommit från Gotland till Rosenhill 1931. De bor kvar på Håga till 1939 där barnen Yvonne och Sven-Erik föds då de flyttar till Grönåker där sonen Kjell-Ove föds.
Sven och Edit bygger 1947 eget hem på dåvarande Annebergsvägen, numera Grönåkersvägen.

Yngsta sonen Ragnar bor kvar på Håga fram till  hösten 1938 då han gifter sig med Eivor Höjd från Prästgården, dotter till ladugårdsförmannen Julius Höjd, de flyttar då till Gustavsberg på andra sidan av Tungelstavägen där dottern Siv föds året efter.

Senare samma år är man tillbaka på Håga 57, bor nu i det mindre huset på föräldrarnas gård. Familjen flyttar 1942 till en lägenhet i Tingshuset, här föds dottern Berit 1942 och 1946 bygger Ragnar och Eivor eget hem på dåvarande Björkvägen, numera Jägartorpsvägen där dottern Inger föds 1951.

På Håga 57 avlider Johan Petters maka Emmy sommaren 1943 genom en olyckshändelse då hon drunknar i Hågaån. Johan Petter själv avlider våren 1957 på ålderdomshemmet.

Kommunen köper 1961 Hågagården och samtliga byggnader revs men grunderna till bostadshusen finns ännu kvar.

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                    Genom åren bodde mycket folk på gården som hyresgäster, ffa i det mindre huset men även på övervåningen på det större. Mellan åren 1926-34 fanns här brädgårdsarbetaren, senare vägarbetaren, Erik Karlsson med sin familj, hustrun Jenny, fyra söner och en dotter.

Han gick under namnet ”Skat-Erik” då han ansvarade för det s.k. skatvirket på Hågasågen på granntomten. Det var rester av den sågade stocken där barken fanns kvar.
Här på bilden träffas grannarna uppklädda för festiviteter, Johan Petter t.v., tyvärr okänt årtal.

Senare, år 1942, kom från Södertälje plåtslagarmästaren Evert Karlsson hit med sin hustru hustru Aina och sonen Sonny och två år senare föds sonen Bjarne här.
”Plåtis” Karlsson bygger 1946 eget hem på Tungelstavägen 28, Ribby 1:101.

 

1951 års ekonomiska karta

Några avslutande bilder.

Kolartorp i Gods & Gårdar från 1940, ägare är då David Nilsson, son till Reinhold och bror till Emmy Andersson på Håga.

Kolartorp våren 2018, numera fritidshus.


Bild/kommentar inkommen från Pelle Andersson via FB:

Tack för intressant läsning! Har några få bilder på min morfar Ragnar som jag haft lite svårt att placera vart dom är tagna. Nu ser jag att dom borde tagna utanför Håga 57. Till höger i bild är Märta. Årtalet är dock okänt men där kan kanske Siv Klatzkow hjälpa till?

 

Kommentar Siv Klatzkow via FB.

Jag tror pappa Ragnar är 19 år och faster Märta 22 år, Och fotot är taget på den del av huset som ligger mot Hågaån.

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Goda nyheter för oss släktforskare!

Riksdagen har nu beslutat att Riksarkivet får 10 miljoner för att ge fri tillgång till sin digitala information från den 1 februari 2018.

Då kan alla intresserade släktforska gratis från sin hemmadator!

Läs nedan deras pressinfo.

Fri tillgång till digital arkivinformation den 1 februari 2018

2017-12-08

Riksdagen beslutade den 6 december om budgeten och därmed är det klart att Riksarkivet får 10 miljoner kronor för att kunna göra digital arkivinformation fritt tillgänglig, i enlighet med regeringens förslag.

Regeringen vill att Riksarkivets digitala arkivinformation ska bli fritt tillgänglig. Idag måste man betala en abonnemangsavgift (folkbibliotek, skolor, universitet och högskolor undantagna).

– Vi avser att släppa den digitala informationen fri den 1 februari 2018. För oss är det mycket glädjande att Riksarkivet får möjlighet att göra samhällets digitala arkivinformation gratis för alla. Nu arbetar vi med att skapa de tekniska förutsättningarna för att släppa informationen fri. Vi kommer att återbetala inbetalda abonnemang som löper på längre tid än till 1 februari, säger riksarkivarien Karin Åström Iko.

Släktforskare är idag den enskilt största grupp av användare som hittills använt Riksarkivets digitaliserade arkivhandlingar. Det kommer fortsatt att vara en viktig användargrupp men nu ges möjlighet till en breddad och fördjupad användning för andra intressenter.

Öppen data i steg två

Riksarkivet planerar att genomföra förändringen mot öppen och fri digital arkivinformation i två steg. Först tas abonnemangsavgiften till den digitala forskarsalen bort. I ett andra steg görs informationen tillgänglig som öppen, länkbar och maskinläsbar data.

– Den blir då en del av den växande mängden öppna data från offentlig sektor. Min förhoppning är att innovatörer tar chansen och skapar bra produkter för medborgarna, säger Karin Åström Iko

Riksarkivet har sedan 2016 i uppdrag att främja myndigheters arbete med öppna data. I uppdraget ingår att utveckla och förvalta Sveriges nationella portal för öppna data, oppnadata.se.

Läs riksdagens beslut här 
Läs regeringens pressmeddelande från den 18 september här  
Läs Riksarkivets rapport här om förutsättningarna för att tillgängliggöra myndighetens digitala arkivinformation avgiftsfritt och som öppen data, från maj 2017 (pdf).
Läs pressmeddelande om nya Digitaliseringsmyndigheten på portalen för öppna data

Kontakt
Helena Långström

Visa hela nyhetsarkivet




Medborgarförslaget om ortsnamnet Handen, rapport

I september lämnade Dag Swenson in ett medborgarförslag till kommunen om hanteringen av ortsnamnet Handen och namnsättning av platser i samhället över huvud taget.

https://www.haninge.org/2016/09/16/medborgarforslag-om-ortsnamnet-handen/

Han har nu varit på besök hos Stadsbyggnadsnämnden och lämnar denna rapport:

Vilja våga värna och bevara ortnamnen i Haninge

Vid Stadsbyggnadsnämndens sammanträde i onsdags kommenterade jag mitt ovannämnda medborgarförslag.  I slutet av detta bad ordföranden Göran Svensson mig vänligt och trevligt att hålla mig till ämnet. Det uppmärksammade mig på att i kommunens hantering av ärendet har förslagets rubrik ändrats till ” att utforma en ny, aktuell och utförlig policy för god ortnamnssed i Haninge kommun.” vilket jag inte tidigare observerat och vilket förklarade hans påpekande.

Med den nya rubriken har syftet med mitt förslag reducerats till en påminnelse till kommunen om dess skyldighet att se över sin inaktuella information rörande god ortnamnssed i tidigare policy och på kommunens hemsida. Det huvudsakliga syftet med mitt förslag var dock att få till stånd åtgärder för att få politiker och handläggare att lära känna och inse betydelsen av gällande lag och förordning rörande ortnamnshantering samt tillämpa det i sitt arbete – detta för att förhindra misstag såsom Vegastaden, Haninge City, Haninge Centrum, Haninge Stad, Haningeterrassen m fl i pågående och framtida aktiviteter.  Som Haningebo skäms jag över alla begångna misstag och hoppas innerligt på en seriösframtida hantering av dessa frågor med konsultation av fackinstanser såsom Lantmäteriets experter, Ortnamnsrådet, Institutionen för språk- och fornminnen (SOFI) samt lokala instanser som Haninge Hembygdsgille.

Originalrubriken på förslaget är Vilja våga värna och bevara ortnamnen i Haninge och förslaget består av tre punkter:

  • Utforma en ny. aktuell och utförlig policy för god ortnamnssed i Haninge kommun som ger tjänstemän och politiker råd och anvisningar i frågor rörande namnsättning av orter, platser m m samt bevarande av kommunens ortnamn. Klargör även i vad mån myndigheter såsom Lantmäteriet har en beslutande- samt tillsynsfunktion.
  • Genomför sedan en informationsaktivitet som gör gällande lag och kommunens policy känd och diskuterad samt tillämpad i alla ärenden som berörs.
  • Följ upp att politiker och tjänstemän tillämpar god ortnamnssed enligt gällande lag och kommunens policy samt stoppa och förhindra framtida missbruk enligt anförda exempel.

Om strykningen är avsiktlig eller inte vet jag inte. Kan hända har man endast velat förtydliga innehållet kortfattat och totalt misslyckats. Kanske har vederbörande inte läst innehållet eller inte begripit dess innebörd. Tanken på att det är en avsiktlig förvrängning och begränsning inför den fortsatta handläggningen av ärendet gör mig upprörd. Ordförandens påpekande, vilket jag är tacksam för, om att jag inte höll mig till ämnet tyder på det senare.

Jag förutsätter att ärendet rubriceras om och att mitt förslag behandlas i sin helhet. Jag ser också gärna en förklaring till misstaget. Då ärendet främst är en språkvårds- och fornminnesfråga och inte en byggnadsteknisk fråga såg jag gärna att även kultur– och fritidsnämnden blev involverad i handläggningen av förslaget.

 

 




Rörverket i Jordbro, traktens första industri?

b-vy-rorverket
År 1961 stod Bröderna Hedlunds anläggning i Jordbro klar och tillverkningen av de s.k. ryssrören påbörjades,
Fabriken blev dåvarande Österhaninge kommuns största industri. Som mest arbetade över 300 personer i den stora fabriken.
Produktion, ägarförhållande och företagsnamn ändrades genom åren. Efter 30 år avslutades verksamheten och ersattes efter några tomma år av multijätten Coca Cola.

Se här en bildberättelse av Ingvar Hedberg, ursprunglig Haningebo, som arbetade här från 1963 fram till nedläggningen 1991.
Artikeln är på grund av de många bilderna utlagd som en PDF-fil.

Historien-om-rörverket

 




Fors, en by med anor från 1300-talet

sondagen-den-11-sept-1

Söndagen den 11 september 2016 anordnade Gillet en vandring på Fors i Västerhaninge under sakkunnig ledning av Sven Klasenius, Bengt Lidbom, Anders Numan och redaktören.
Vandringen blev välbesökt i det vackra sensommarvädret, mellan 45-50 intresserade ställde upp!

Deltagarna fick ett kompendium som handledning under vandringen. lite omarbetat kan det läsas som en ”populärbeskrivning” av området med sin historia från 1300-talet.

(Denna beskrivning är långt ifrån fullständig.)

Fors…

… några kilometer söder om Västerhaninge kyrka, gränsar i norr mot Ribby, i söder mot Berga och i väster mot Nödesta. I öster stöter byarna Ormsta och Alvsta till.

Västerhaninges stora nedtecknare, Gustaf Adolf Westerin skriver 1895:

För första gången nämnes Fors i ett fastebref, dateradt 15 juli 1327. I detta bref nämnes bland fastemännen Bero i forsæ såsom det då skrefs. I midten af 1500-talet synes befallningsmannen å Stockholms slott Anders Sigfridsson innehaft gården, då densamma genom byte den 8 april 1560 kom i konung Gustaf Vasas ägo.

Lite förenklat kan man säga att Fors består av fyra delar:

Öster om gamla Nynäsvägen:

1. Fors 1, kallades förr ofta Herrgården
2. Fors 2, Östergården, urspr. Häringeägt

Väster om gamla Nynäsvägen:

  1. Fors 3, består av 4-5 hemmansdelar och inkluderar det utflyttade Skarplöt
  2. Fors 4, äges till Berga, kallas ibland Nyfors

centrala-fors-1905

Fors på häradsekonomiska kartan från 1905. Pilen pekar på kvarnen som en utgångspunkt för orientering

karta-for-and-2

Modern karta över Fors

Fors Kvarn

Fors kvarn ägs sedan några år av Bo och Annelie Hedenström. De berättar om kvarnens historia och hur den genom åren byggts om till bostad.

Vi saxar fakta ur deras hemsida  forskvarn.se

Fors kvarn tillhörde tidigare Häringe godset.
(Häringe Quarn) och den 7 okt 1773 fastställdes storskiftet Forss by.

kvarnen-50-talet

Kvarnen på 1950-talet

Kvarnbyggnaden som uppfördes år 1905 innehöll tre våningar och hade olika typer av kvarnar t.ex. gråstenslager, toppsikt, gröpkvarn, samsiktskvarn, stolsiktskvarn, skalmaskin (sten) m.m.

Såghuset var 4,5 m brett och 18 m långt. Mjölnarstugan hade förstukvist, kök och kammare, det var lågt i tak med höga trösklar. Huset var 8,9 m långt och 5,3 m brett på stenfot. Taket belagt med tegel. Söder om kvarnen fanns ett hus med 1 rum, tvättstuga och utedass.

Det fanns även en ladugård med foderlada på andra sidan ån, den nådde man genom en spång över ån. Ladugården var 10,3 m lång och 4,8m bred med en höjd om 2,8 m. Den var avsedd för fyra kor och en häst. Bredvid fanns det en timrad bod med spåntak och därunder en källare. Boden blev senare tvättstuga.

 

kvarn-kvarnstuga

Kvarnstugan och kvarnen

Alla bönderna i närområdet Stav, Ormsta, Alvsta och även Berga malde vid kvarnen.

Vägbron över ån var försedd med stenpelare sammanbundna med kraftiga kedjor.

Mellan bron och kvarnen, stod ett hus med en ånglokomobil och nedanför ett långt hus där stockar sågades till olika format. En ca 15 cm bred drivrem tillverkad av väv och gummi (Balatarem) drev sågklingan. Det var ett väldigt pysande när ångtrycket skulle minskas, lokomobilen hade även ångvissla. Sågspån och splinten transporterades tillbaka för att eldas upp i lokomobilen.

År 1935 upphörde kvarnverksamheten.

Från den monumentala kvarnbyggnaden mellan alarna hörs ett dovt dån från Vitsåns (Rocklösa ån) vattenmassor i fallet vid kvarnforsen. Kvarnen är ombyggd i omgångar och används nu som bostad, en upplevelse att bo här och följa årstidernas växlingar i nära samspel med det strömmande vattnet och de varierande ljudkulisserna. Den gamla mjölnarstugan är omsorgsfullt renoverad och fungerar som extra bostad, sommartid omgiven av prunkande blomsterrabatter i parkliknande struktur. Laxöringen kommer upp i ån för lek och reproduktion under sensommaren. Egna inplanterade kräftor finns även i ån. Fastigheten Fors 2:3 avstyckades 1929 från stamfastigheten Fors 2:1. Ursprunglig areal 2370 kvm.

img_3257

Kvarnen 2016, foto Bo Gylerud

Fors 1, Herrgården, Danvikshemmanet

Från Gustaf Vasa, via hertig Johan (son till Johan III) och greve Gustaf Horn hamnade Fors på 1600-talet hos Peder Sparre Larsson. År 1668 bytte Danviken till sig Fors 1 och Tungelsta 1 mot två hemman i Täby och Danviksräntan övergick till Västerhaningegårdarna. Ett förhållande som sedan rådde ända in på 1930-talet.

240px-danviks_hospital_december_2010
Danvikens Hospital i Stockholm som kom till under Gustaf Wasas tid var en inrättning där sinnessjuka och andra olyckliga existenser förvarades. Flyttades ut från Helgeandsholmen. Finns delvis kvar än idag, nu i Nacka. Finansierades med räntor bl.a. från Fors och en av Tungelstagårdarna.

År 1750 ägdes Fors av grosshandlanden Henrik Busch i Stockholm. Denne lät 1754 uppföra den huvudbyggnad som revs först 1936. och bebodde Fors till sin död 1764,

gamla-herrgarn

Huvudbyggnaden fick stå i drygt 180 år!

I början av 1770-talet ägdes Fors av kronobefallningsman Erik Levin och därefter kapten Georgi fram till 1814. Han kallades ”mannen utan händer” då han mist dem i krigstjänst.
Därefter kom patron Vahlenberg samt under åren 1834-1856 krigsrådet Georg Axel af Sillèn, sonen, Josef af Sillén, gifte sig 1853 med Hilda Upmark på Hammar.
År 1856 såldes Fors till inspektören Ax. J. Ahlström vid Hall, som i sin tur sålde gården 1857 till polisman Joel Tjellander som dock ganska omgående gjorde konkurs.

 

herrg

Nuvarande mangårdsbyggnad från 1936

lagarn

På konkursauktion år 1861 inropade gården av Carl Fredrik Hallström, som sedan bebodde och brukade det till år 1891. Han var vid 1862 års riksdag ledamot av bondeståndet, samt från 1861 till 1890 ordförande i Västerhaninge kommunalstämma och nämnd.

bild19-2magasin

Stallet och magasinet på Fors 1 på 1950-talet, det senare ombyggt till en pampig bostad. Magasinet sägs ha anor från 1730-talet. Fanns en vindflöjel med årtalet 1742.

Genom köp 1890 övergick Fors till kyrkvärden Per Olof Olsson och Augusta Johansson på Alvsta, som redan följande år sålde det till lantbrukaren August Eriksson också från Alvsta.

Denne avyttrade det 1893 till Lars Johan Hallberg från Nödesta för 32 000 kronor. Lars Johan Hallbergs dotter Ester gifter sig med sonen på granngården,den Häringeägda Fors Östergård, Edvin Nilsson.

De övertar gården som sedan går över till sönerna Sven och Olle som blir de sista ägarbrukarna här.

magasinet

Magasinet, numera ombyggt till bostad, i förgrunden mjölkkällaren

Runstenarna på Fors, Sö 237 och 238

fors

Runstenen Sö 237 står såsom »grindstolpe» på gårdsplanen till Fors herrgård, väl synlig från landsvägen. Den avbildades redan på 1600-talet. Inskrift: Tore och Tägn läto resa denna sten efter Fastbjörn, Tägns fader, och (Tore efter) Anund, sin son Det har i många sammanhang påståtts att stenen flyttats från prästgården hit till Fors vilket troligen är en missuppfattning.

Läs Anders Numans artikel i Glimtar 2/2012 eller gå in på

https://www.haninge.org/2016/09/01/runstenen-pa-fors/

forsvunnen-runsten

Det finns ytterligare en Fors-sten, Fors Sö 238, som avbildades år 1686 av Petrus Hegonius men som sedan många år är försvunnen. Inskriften löd: .. och Björn och Farulv de läto resa stenen efter Åke, sin fader. Han var … Troligen ligger den i grunden till någon närliggande byggnad här på Fors.

Mysteriet väderkvarnen

vaderkvarnen

Denna mycket tidiga bild över Österfors med Herrgården, sågen och kvarnen skapade en del huvudbry.
Uppe till vänster syns en väderkvarn! Inte på något sett dokumenterad och okänd för de flesta!

Kvarnen låg enligt vår bedömning på bergsklacken ovanför Hyddan och Korpkulla och det senare byggda Rosenborg. På 1951 års ekonomiska karta finns här en symbol för ”fast fornlämning” som registrerats på Riksantikvarieämbetet som ”hög, 15 m i diameter och två treuddar”. Eftersom detta är områdets högsta punkt är det naturligtvis en lämplig plats för en väderkvarn sett ur driftsynpunkt!

Så plötsligt finner Sven Klasenius en karta från 1868 på Krigsarkivet, ”Vitså Hamn”, där kvarnen finns utmärkt just på den plats vi beräknat, alla kommentarer om att det vi tolkat som en väderkvarn är en synvilla kommer på skam, militären har noterat och ritat in den på plats!

karta-vaderkvarnen

Med hjälp av arkivforskarna Numan och Klasenius står det klart att det mellan åren 1865-73 fanns en väderkvarn här, taxerad till 1000 rd. Den byggdes alltså under CF Hallströms tid, beskrivs som raserad 1873.
Bilden överst skulle m.a.o. kunna tidsbestämmas till omkring 1870 eller kanske något senare (då vi ju inte vet innebörden i ”raserad”, helt eller delvis)

Övriga byggnader på Österfors

Korpkulla

korpkulla2

Här fanns tidigare ett torp/backstuga, benämnt Korpkulla som revs 1927 när nuvarande byggnad uppfördes. ”Arkitekten”, Millimeter-Kalle, använde samma byggnadsteknik som sitt eget hus på Tungelstavägen, stående drevat timmer som monterades på marken först och restes upp som färdiga väggmoduler(tidigt prefab!). Man återanvände delar av det rivna torpet till mellanväggar mm. Grunden är murad torpargrund utan källare. Huset hade två lägenheter om ett rok vardera. Enligt Sven Nilsson uppfördes ”nya” Korpkulla som evakueringsbostad när nya Herrgården skulle byggas, men Rosenborg blev ledigt så fam. Nilsson bodde där under bygget. Korpkulla omnämns aldrig i HFL. Hyresgästerna står omnämnda som hyresgäster bara. Fram till slutet på 70-talet hyrdes båda lägenheterna ut separat, men sen fick Valter och Sanna Jonsson hyra hela huset fram till 1980, då nuvarande ägaren fick hyra huset.1982 avstyckas Korpkulla från Fors 1 av nya ägaren Lars Fröstad. Ny ägare blir Bengt Lidbom som fortsatt är ägare. Mindre tillbyggt uthus och farstukvist samt veranda har tillkommit under åren

Hyddan 1

hyddan1

I HFL från 1884-1929 som lägenhet på Fors 1-mark, timrat hus med grund av natursten. Senare pålagd ytterpanel. Uppfördes troligen av grundläggare Olof Eriksson som flyttade in 1884, kom ifrån Gryt. Avstyckning från Fors 1 sker 1929. Ägare är änkan efter KG Eriksson (Olofs son) 1950 säljs fastigheten till David och Lotten Andersson från Östergården, 1972 ärver dottern Mary Tyllman fastigheten. Enligt vissa uppgifter fanns ett bygglov för en modern villa och rivningsbeslut för Hyddan 1 och 2. 1973 säljs fastigheten till Barbro och Gösta Högberg som har det som sommarställe fram till 1983, sedan till Olof och Inga-Britt Johansson som bor här permanent, 1997 säljer änkan Johansson till nuvarande ägaren Willy Ljungqvist som totalrenoverat och byggt till.

Hyddan 2

hyddan2

Ett mindre enplanshus ovanpå jordkällaren, med enstaka hyresgäster fram till 1929 då det byggdes till nuvarande storlek, delvis med rivningsvirke från torpet/backstugan Korpkulla. Användes senare som ”lekstuga” fram till 1973, när Högberg köpte Hyddan. Gösta och svärfar totalrenoverade ”Lillhyddan” och svärfadern bodde här till sin död. Fam. Ljungqvist bodde här under renoveringen av ”stora” Hyddan.

Rosenborg

rosenborg1

Uppfördes på ofri grund ca 1916, ägare Matilda Eriksson , ensam arvtagare till GW Jansson, Alvsta 1, vars syster var änkefru Matilda Hallberg, Fors 1. Finns i HFL första gången 1922. Byggnaden är uppförd med stående spontad grov plank i stommen och liggande spontad panel som senare fick ett lager med eternitplattor. Grunden består av natursten och källare under halva huset.Efter Matildas död 1940 övergick ägandet till Fors 1. I början på 40-talet flyttade Olle Nilsson med blivande familj in i Rosenborg , flyttade i början på 60-talet till Jägartorpsvägen i Västerhaninge.
Hyresgäster efter Olle var familjen Edvin Andersson, som bott i Korpkullas bottenvåning tidigare.Via Lars Fröstad 1983 till Kjell Ekberg och Mia Ehnberg som anlägger ny avloppsanläggning tillsammans med Korpkulla. Säljer 1985 till nuvarande ägarna Toril Melangen och Kalle Skattman som avlägsnade eternitplattorna och byggde till samt har uppfört ett garage.

Haninge Verkstadsförening, HIAB och SL

22348631818_5b92630bd4_o

Avstyckades 1951 från Fors 1 och här byggdes en kooperativ Verkstadsförening på initiativ av Herbert Fröstad, tänkt för traktens bönder. 1954 köpte HIAB fastigheten och öppnade serviceverkstad med Ove Olofsson som chef, 1970 köpte Stockholms Lokaltrafik fastigheten och placerade Ribbygaraget här. 2003 köpte LÅÅSAB AB fastigheten, uthyrning av lokaler samt egen maskinbutik. 2016 Såldes fastigheten vidare till ett byggbolag.

Skyttepaviljongen

skyttepaviljongen-2016-small

Västerhaninge Skytteförenings klubbhus, uppfördes någon gång på 50-talet, avstyckades 1984 från sammanslagna fastigheten Årsta-Fors Ny ägare blir Antonino Guzzetta som renoverar befintligt enplans klubbhus till bostad. Efter ett senare ägarbyte byggs ett nytt tvåvåningshus på skjutbanans betongplatta.

Fors 3, Västerfors

Gårdarna här på Västerfors har genom åren genomgått komplicerade arvsskiften och ägarbyten. Här fanns också krogarna, gästgiverierna och handelsbodarna. Här några exempel:

Gästgivargården

sigrid-numan-gastgivarg

Denna byggnad har genom åren kallats Gästgivargården. Här har också varit handelsbod, i slutet på 1800-talet fanns det tre affärer på Fors. Här bodde brukarna av en av Fors 3 -gårdarna. Här bodde under 1900-talet bokbindaren Ragnar Numan med familj. Finns kvar idag, kallas av ägaren Karin Falk för Lindgården. Bilden, Sigrid Numan med sonen Olle år 1929

2870419852_ce5c57665a_o

Gästgivargården omkring 1900

Sista affären i Fors, fd gästgiveri

affar

Detta var den sista affären i Fors, upphörde år 1954. Blev sedan bostad och revs omkring 1965. Låg intill den s.k. Gästgivargården. Siste innehavaren var Signe Lundberg född Steen på Vitså. Här bedrevs tidigare gästgiveri.

Handelslägenheten Stenkulla

11314287_522a09a0fc_o

Här är vad som finns kvar av fastigheten Stenkulla, den sydligaste fastigheten på Fors. Också här var det handelsbod under lång tid. Det har på senare år funnits uppgifter om att själva byggnaden flyttades till Tungelsta runt sekelskiftet 1900 för att bli affären Ålstalund, dvs den nuvarande pizzerian vid stationen. Foto Stefan Jansson

”Petter-Magnus””, en Fors 3 gård, senare scoutstuga

bild5petterm

Namn efter brukaren Pehr Magnusson

Lindbomsgården, en av gårdarna på Fors 3

2692672552_0366f59989_o

Har fått sitt namn efter brukarfamiljen under många år, på senare tid bodde här skomakaren Nils Rasmussen och kallas därför ibland Skomakarstugan. Numera fritidshus, ägs av Christer Guteman

Några övriga byggnader på Fors

Övre Marieberg, statarstuga under Fors 1

2756385219_f873956757_o

Marieberg, statarstuga/ lägenhet i norra Fors nära gränsen till Ribby. Finns med i kyrkböckerna från 1831. Numera fritidshus.

Övre Marieberg, smedstugan

4759764056_c0951a0495_o

Här bodde också sista gårdssmeden på Fors och här fanns också smedjan, nu borta sen länge. Numera fritidshus.

Nedre Marieberg, fritidshus

2692672104_4732ed6410_o

Nedanför dessa byggnader mot åkern finns några gula, mycket nedslitna byggnader som var permanentbebodda till 1920-talet men sedan blev fritidshus.

Kyrkvreten

kyrkvreten

Kyrkvreten, torp under Fors 2, finns i HFL sedan 1825. Sista boende var Elisabeth ”Lisen” Olsson som avled 1959. Hon hade de sista åren tvätteri och hönseri. Revs 1982, var de sista dryga 20 åren fritidshus. Spisen från Kyrkvreten finns nu i Janstorp.

Båtsmanstorpet Bergenstorp eller Tittut

tittut

Kallades även Tittut. Det här gamla båtsmans-torpet med flera namn finns i HFL från 1709 och tillhörde ”Första Södermanlands Båtsmans Compagnie”. Blev i början på 1900-talet bostad för arbetare på gårdarna i Fors och hantverkare. Här bedrevs också på senare år landstvätt. Numera inbyggt i en större villa i backen bakom den stora verkstadsanläggningen

Östergården, Fors 2

osterg-82

Tillhörde Häringe och har genom åren brukats av arrendatorer. Sambrukades i olika perioder med Alvsta. Berga och Fors 1. Friköptes från Häringe 1938 av David Andersson som 1950 sålde till bröderna Sven och Olle Nilsson på Fors 1.

Österhagen eller Tallbacken

osterhagen

Torpet kom till på 1860-talet, det låg efter avfarten på motorvägen  från Nynäshamn (Västerhaninge/Årsta) vid Fors trafikplats. Blev fritidshus på slutet. Sattes i brand, skadades svårt, revs några år före vägbygget.

Ringen och Ringhagen

ringhagen

Ringhagen

ringen

Lägenheten Ringen

Ringen var en lägenhet som låg nere vid ån ung. där motorvägen nu går fram. Här bodde pigor, drängar och hjon förr i tiden. År 1914 blev en ung flicka mördad här av sin svartsjuka fästman som sen hängde sig i Mariebergsbacken.
Här fanns på från början av 1930-talet en dansbana som drevs av Bondeförbundet och var mycket populär i bygden. Inte minst av flottisterna på Berga! Och kanske av flickorna i Västerhaning?
Sista valsen drogs här 1952.

Skarplöt, en Fors 3-gård

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Var enl. HFL 1826 en backstuga med okänt läge, namnet försvinner för att på 1880-talet dyka upp igen som gård på 1/8 mtl. Oklart var då byggnaderna låg. Dagens lokalisering i NV delen av Fors är troligen från början på 1900-talet.Genom ingifte och arv med familjen Lindbom blir gården på 1/4 mtl och man kan då säga att
Skarplöt har ägts och brukats inom samma släkt från storskiftet på 1700-talet.

Sista ägarbrukarna, Nils och Anna-Brita Petersson, hon född Lindström, tar sista skörden på Skarplöt 2001, man har slutat med mjölkproduktionen tio år tidigare. De bor fortfarande kvar i den vackra gula mangårdsbyggnaden. Viss småhusbebyggelse är påbörjad på ängarna nedanför. Markerna brukas av Berga.

mod-karta-1927

 

 

 

 

 




Medborgarförslag om ortsnamnet Handen

Dag Swenson, Gillet-medlem i Handen, har lämnat in nedanstående medborgarförslag till kommunen.

Ett medborgarförslag kan inte stödjas formellt till kommunen, men kontakta Dag och stöd hans tankar om du delar dem!

Medborgarförslag

Vilja våga värna och bevara ortnamnen i Haninge

Inledning

Att värna och bevara ortnamn m m är en kulturhistorisk skyldighet i alla kommuner. God ortnamnssed är inskrivet i kulturmiljölagen, SFS 1988:950 med ändringar t o m 2015:852

Där stadgas i 1:a kapitlet:

God ortnamnssed

4 § Vid statlig och kommunal verksamhet ska god ortnamnssed iakttas.

Det innebär att
– hävdvunna ortnamn inte ändras utan starka skäl,
– ortnamn i övrigt stavas enligt vedertagna regler förspråkriktighet, om inte

hävdvunna stavningsformer talar för annat,
– påverkan på hävdvunna namn beaktas vid nybildning av ortnamn, och
– namn på svenska, samiska, finska och meänkieli så långt
möjligt används samtidigt på kartor samt vid skyltning och
övrig utmärkning i flerspråkiga områden.

Namn som godkänts av Lantmäteriet ska i statlig och kommunal
verksamhet användas i sin godkända form. Lag (2013:548).

Bakgrund

Haninge har tyvärr gjort ett antal misstag i detta avseende. Samtidigt noteras att kommunen avseende vägnamn gjort en kulturhistorisk insats och bl a satsat på en skrift ”Vägnamn i Haninge” och konstaterat att ”Vägnamnen berättar om vad som varit och de kan berätta om vår tid”. Detta borde gälla även namnen på våra orter och platser i Haninge.

En tidig kommunledning i det relativt nybildade Haninge ville få bort namnet på centralorten Handen. Troligen ansåg man det för belastat av de bestialiska och beklagliga morden i det nybyggda affärscentret i centrala Handen i januari 1967. Man lyckades få SL att ändra det ursprungliga namnet på järnvägsstationen till Haninge Centrum, vilket vållade en hel del missförstånd, förvirring och felaktiga avstigningar. Vidare fick man dåvarande Postverket att ersätta tidigare postortnamn såsom Handen, Vendelsö etc med det gemensamma Haninge.

Vidare önskade man introducera Haninge som ortnamn genom att kalla Handen för Haninge Centrum och fick namnet på busshållplatsen i Handens centrum ändrad till Haninge Centrum. Att ägarföreningen i centrets galleria inregistrerat det som skyddat företagsnamn på sitt köpcentrum bekymrade inte kommunen.

Efter stora insatser lyckades en senare kommunledning få SL att återinföra Handen som namn på järnvägsstationen och få Posten att återinföra de gamla postortnamnen. Dock återstår fortfarande ett byte av namnet på busshållplatsen till Handens centrum.

Kommunen har vidare i kontakter med Lantmäteriet framfört önskemål om att byta ut ortnamnen Brandbergen och Jordbro, som man ansett vara belastade.

Senare initierades ett projekt i syfte att bygga ut kommundelen Vega i ett större projekt, benämnt Vegastaden, vilket basunerades ut. Detta ledde bland annat till att det nu finns ett Vega Stadshotell. Kommunen har dock sedan ändrat sig, bytt fot och namnet är nu kort och gott Vega, som det tidigare varit. Dock läser man ibland i lokal- och dagstidningar fortfarande om Vegastaden.

Ett liknande misstag har nyligen gjorts på nytt i och med att ett stort byggprojekt i centrala Handen benämnts Haningeterrassen. I remissvar avråddes från detta namn då det var för geografiskt odefinierat. Handenterrassen vore det naturliga och mer informativa projektnamnet, alternativt Rudanterrassen. Dåvarande ordföranden i stadsbyggnadsnämnden framhöll att detta bara var ett projektnamn som skulle ändras senare, ett prov på naiviteten hos Haninges politiker. För att förklara var terrassen ligger har kommunen sedan dess kontinuerligt fått göra ett tillägg till namnet på sin hemsida, ”Haningeterrassen i centrala Handen”, vilket är ett ypperligt bevis på hur misslyckat namnet är.

Dessutom har ett av de större partierna i sin valpropaganda lovat att skapa ett ”Haninge City”. Ett senare förslag är att döpa om Rudans naturreservat till Haninge Central Park. Kommer man att vilja döpa om t ex Dalarö till Haninge Waterfront och Årsta slott till Haninge Castle? Vill dessa anglofila omstörtare göra Haninge till ett eget Disneyland?

Den senaste lanseringen från kommunen är Haninge Stad, som kommunen bl a lanserar på väggar i köpcentret i Handen.  Om syftet är att döpa om kommunen så torde det vara lönlöst. Endast någon enstaka kommun med tidigare stadsprivilegier har lyckats få regeringen, som är beslutande instans, att gå med på ett sådant byte till stad. Kommunen har tidigare profilerat sig som en skärgårdskommun, men tycks nu satsa på förtätad stadsmiljö.

Det unga och konstruerade namnet Haninge är väl mest och nationellt känt som Sveriges första kommun som lyckades gå i konkurs, om det tillåtits. Staten ingrep och tvångsstyrde kommunen under en längre tid tills ekonomin kom på fötter igen. Detta skulle kanske kunna vara ett motiv till ett byte av namn på kommunen.

Begreppet stad upphörde i samband med den senaste stora kommunreformen 1971. Varför den uppskattade skärgårds- och friluftskommunen Haninge ovillkorligen vill ha begreppet stad med i ett ortnamn är obegripligt och ger sken av någon form av mindervärdeskomplex.

Enligt uppgift från kommunens informationsavdelning skulle denna ort utgöras av Handen och Vega. I en bifogad karta över området har man därvid placerat Handen på västra sidan av järnvägen vilket torde vara ett beklagligt bevis för trovärdigheten i informationen. Var orterna däremellan skulle räknas in framgår inte.

Slutsats

Kännedomen om fakta och gällande regler och författningar i denna fråga tycks vara bristfällig bland kommunens politiker som beslutar och bland kommunens handläggare som inte avstyr ett dåligt eller felaktigt agerande. Kommunens antagna policy i ortnamnsarbetet är föråldrad och innehåller idag inaktuella uppgifter om gällande lag.

Haninge är namnet på en slutlig sammanslagning 1972 av  de tidigare kommunerna Dalarö, Västerhaninge och Österhaninge. Kommunen har inget definierat namngivet centrum. Orten Haninge är belägen utanför Linköping.

Handen har tidigare varit centralort, medan kommunen nu uppenbarligen vill eliminera ortnamnet till förmån för diverse uppslag såsom Haninge Centrum, Haninge City, Haninge Stad m m. Det statliga Lantmäteriet som är tillsynsmyndighet i dessa frågor torde knappast acceptera något av dessa förslag.

Förslag

Kommunens policy i ortnamnsfrågor är inaktuell och bör förnyas. Kommunen har även ett dokument ”Namn- och adressnummergivning” enligt hemsidan daterad 14 januari 2016 där bl a kulturmiljölagen kallas för kulturminneslagen och har fel årtalsreferens. Detta dokument bör aktualiseras och inlemmas i en ny ortnamnspolicy,

  • Utforma en ny. aktuell och utförlig policy för god ortnamnssed i Haninge kommun som ger tjänstemän och politiker råd och anvisningar i frågor rörande namnsättning av orter, platser m m samt bevarande av kommunens ortnamn. Klargör även i vad mån myndigheter såsom Lantmäteriet har en beslutande- samt tillsynsfunktion.
  • Genomför sedan en informationsaktivitet som gör gällande lag och kommunens policy känd och diskuterad samt tillämpad i alla ärenden som berörs.
  • Följ upp att politiker och tjänstemän tillämpar god ortnamnssed enligt gällande lag och kommunens policy samt stoppa och förhindra framtida missbruk enligt anförda exempel,

 

 

Handen den 28 augusti 2016

Dag Swenson

Dag Swenson

Malmvägen 12

136 38  HANDEN

08 7771494

0721 868764

dag.swenson@bredband.net