haninge.org

Hembygd i Haninge

Kategori: Gålö

image_pdfimage_print

Anteckningar från barndomsåren, gjorda av Anna Blomqvist-Högman troligen i januari 1949.

En berättelse från 1870-talets Gålö om en liten flickas glädjeämnen och mödosamma vandringar.

Anna Högman, född Blomqvist, var en stor del av sin livstid husmor på Svenska diakonisällskapets Stora Sköndal där hon har en väg uppkallad efter sig.

Anna var 80 år när hon skrev ner dessa minnen från sin barndom i Österhaninge.’

Redigerad av Karin Aspberg 2010. Teckningar av Else Johansson.

 

”En kväll i förra veckan efter en tröttsam dag i stan läste jag en betraktelse av gamle biskop Billing – den handlade om hemmets glädje. Jag kom då att tänka på hur vi alla syskon varit lyckliga att ha haft ett sådant hem, för vilket vi ej kunna vara nog tacksamma. Bilden av våra kära föräldrar i arbete och möda från morgon till kväll för sina barns bästa är gripande. Aldrig hörde vi ett ont ord från deras läppar. Det hindrade dock ej att riset satt bakom kakelugnen och ibland togs i anspråk. Jag antar det mest var pojkarna som fick smaka det.

Mitt första intryck från barnaåren gäller 3-årsåldern, när vi flyttade från Arnöberg till Gålön. Vi voro då blott fyra stycken. Vi foro på båt från Enköping, och det jag minns är blott att jag skrek och ej ville fara på sjön.

Sedan vid 5-årsåldern, när jag började skolan, bror Carl var då 7 år, vandrade vi iväg en rätt så lång väg till en liten skola. Berget hette den och låg vid en vik av Östersjön. Jag minns att jag hade en blå och vitrutig bomullsklänning och hårt flätade små pukor vid vardera örat. Vi fingo första dagen sitta på stolar alldeles framför lärarinnan. Som jag var liten, blev jag inackorderad där och fick gå hem på lördagseftermiddagen. Mycket längtade jag efter den dagen, då jag just inte hade så roligt ensam. Då lärarinnan rustade i köket, satt jag i rummet innanför och ropade ”Får jag gå ut? Får jag gå ut?” Jag hade en lekkamrat i en granngård, Ann i Askvik. Hon fick ibland komma och vi lekte då kalas i bergskrevorna utanför med trasiga porslinsbitar som servis. Ibland gick lärarinnan bort, och då pekade hon med pekpinnen var visaren skulle stå på klockan när hon kom hem.
Fortsätt läsa

Gålö har blivit en ö igen…

I morgon onsdagen den 12 september invigs den nygrävda kanalen som på ett påtagligt sätt visar att Gålö är en ö.
Kanalen är endast någon dryg meter bred och har fått namnet Gålö Gäddkanal!

Här ses vattenvägen mellan Lännåkersviken och Askviken/Badhusviken markerad på en karta från början på förra seklet.

Här ser vi hur Gålö Gäddkanal nu går, i stort sett samma sträckning som ovan.

Kanalen följer i stort den sträckning som den ursprungliga vattenleden som historiskt skiljt Gålö från fastlandet. Den går i en trumma under Oxnövägen strax väster om fastigheten Hvilan.

Kanalen grävdes vintern 2018 och sammanbinder flera marar och småsjöar med Askviken öster om Gålölandet och Lännåkersviken västerut. För 150 år sedan fanns denna passage som en farbar genväg för mindre skärgårdsbåtar att undvika mer öppna vatten vid Mysingen.

En bild från senvintern 2018.

Åtgärden ingår i ett större projekt att ”Stärka gäddbeståndet i skärgården” som finansieras av Stockholms stad och med EU-medel från EU:s fiskerifond. Skärgårdsstiftelsen och Gålöstiftelsen bidrar också på flera sätt.

Under senare decennier har rovfiskbeståndet minskat i hela skärgården. Anledningen anses bero på flera orsaker kopplade till ex. brist på lekplatser och ett ökat predationstryck från främst säl och skarv. Mycket engagemang har satsats på att förbättra gäddans tillgång till lekplatser.

 

En liten historia om en Giddetavla…

Det kommer med jämna mellanrum in bilder på tavlor av vår kringvandrande målare A Gidon, Gidde kallad.
Fick två stycken från journalisten Veronica Högberg i Nynäshamn, båda med motiv från Strandvägen i Nynäshamn.
Den ena av dessa (se ovan) har titeln Kärlekstallen och Veronica bifogar en notis från Nynäsposten i maj 1969.

Krigsrubrik i maj 1969 – ”KÄRLEKSTALLEN SPRÄNGD”

Kärlekstallen är inte mer. En mindre dynamitgubbe klöv roten på den snart hundraåriga tallen natten till i lördags och nu står den just utsprungna Strandvägs-klenoden majestätiskt lutad mot klipphällen utan kontakt med sina rötter. Stubintråden har polisen tagit hand om men den ger ingen annan ledtråd än att det måste ha varit en vettvilling framme. (…) Många har sina initialer ristade i stammen och det kanske var det som blev trädets öde. Någon försmådd friare kan ha sett sin älskades namn i en rivals hjärta och det kan ha blivit för mycket för honom varpå han bryskt gjorde slut på den för honom eländiga situationen. (Saxat ur NP 1969-05-20, Sign BEJ)

Som vi kan konstatera målade Gidde tavlan 1968, i grevens tid innan det small 1969!

Ytterligare ett Nynäsmotiv, Tvillingtallen!

Ett skolminne från Runstensskolan på 40-talet.

Regina Engström 1891-1972

Ur Glimtar 2007:
”Här ett skolminne där ni får möta Regina Engström. som var min lärarinna 1947-48, tredje klass i Runstensskolan”
Ruth Östlund Eliasson

 

..som att hälla vatten på en gås…

…dessa ord uttalade min fröken i årskurs 3, Regina Engström, till min mor.

Ett skolminne från en matematiklektion med Regina:
Jag stod vid hennes kateder för att få ett tal rättat. Hon bad mig räkna ut i huvudet. Jag blev helt nollställd. Plötsligt gav hon mig en örfil varefter hon bad mig sitta ner.

Två frågor kvarstår, varför gjorde hon så och vad blev svaret på talet?

Men hon skrev också en fin dikt till mig som jag sparat i alla år. På den tiden hette jag Rut Östlund, boende på Gålö.

Dags att tända Gålömilan…

scan0018Våra kollegor är nu klara med årets mila nere på Gålö och det är dags att tända den:
Onsdagen den 21 september kl 12:00
Underhållning och servering  från denna dag och  10 dagar framöver!

Gå in på: http://www.hembygd.se/aktivitet/id/25823

Maurits Henriksson har gjort en liten berättelse med bilder om arbetet bakom:

Fortsätt läsa

Bihagen på Gålö

Mauritz HenrikssonHär en artikel av Gålökännaren Mauritz Henriksson som handlar om torpet Bihagen som försvann 1875.

Mauritz har skrivit många intressanta Gålöberättelser men forskar och producerar också på samhället Handen och har hållit ett par mycket uppskattade föreläsningar i Kulturhuset om villabebyggelsen i centrala Handen under 1900-talet.

Han har på senare år alltmer gått över att videofilma nutidens miljöer och händelser, just nu pågår en omfattande dokumentation av Gärsarnas kolmila på Gålö från avverkning och behandling av virket till färdig grillkol i påsar.
 ©Copyright Gålö Gärsar, Hembygdsförening

Fortsätt läsa

Sunnansund, Simpviksgubben och Ethel Karlsson

Gålö Gärsar, Gålös livaktiga hembygdsförening, ger ut en tidning ”Notvarpet”.
Ur denna har vi saxat denna berättelse om gården Sunnansund och dess befolkning, underlaget kommer från Eva Eliasson, mångårig Gålöbo, och har bearbetats av tidningens redaktion. Artikeln skrevs 2014.

HHG_9318

Sunnansund 1:4, bild från 1925 ur Gillets arkiv, okänd fotograf.

Sunnansund 1:4

Den förste namngivne brukaren av Sunnansund som hittats, är Rasmus. Han bodde här 1650 tillsammans med sin hustru. Sedan saknas mantalslängder fram till 1666. Den som då bor på gården heter Lars. Inga efternamn är registrerade förrän 1682, då Mats Erikson, gift med Kierstin Larsdotter brukade gården.

Fortsätt läsa

Sälstationen på Gålö

Bergaspegeln

Lena BillungDetta är en artikel ur Berga Örlogsskolors informationsblad från 1994, den är skriven av Lena Billung.

Efter den korta inledande artikeln finns några mycket intressanta länkar om verksamheten, bl.a. en artikel i Nynäshamnsposten som dessutom innehåller en film som varit hemligstämplad till för några år sedan.

 

Gålö bas för hemliga försök, ubåtsjakt med sälar och duvor

Tyst och stilla ligger ubåten på botten. Svaga skrapljud mot skrovets utsida hörs in till besättningen. På ytan avvaktar jaktstyrkan.
Plötsligt syns karbidljuset. Ubåten är upptäckt.
Ännu en lyckad jakt och sälen Pelle får sin belöning färsk strömming.

Fortsätt läsa

Flyghaveri på Gålö 1960

j34-se-dxm
Den 2 augusti 1960 arbetade lantbrukaren Åke Eriksson, Liåker på Gålö, med att plocka flyghavre på åkern öster om sin gård.

Han hade under dagen sett ett antal jaktflygplan träna avancerad flygning över Gålö och vid middagstiden hörde han plötsligt en starkt vinande ljud och kunde konstatera att ett av dessa plan störtade lodrätt mot marken på hans havreåker och försvann totalt ner i den lite sumpiga södra delen i åkern.

Fortsätt läsa

Det grova rånet på Gålö 1928

Handlerskan brutalt nedslagen med kofot, kände igen en av gärningsmännen!

Affären Lindersvik

Handelsboden vid Lindersvik efter Gålövägen.

Den lilla lanthandeln efter Gålövägen vid Lindersvik försåg gålöborna med förnödenheter i början på förra seklet. Den ägdes av handlare Karlsson på Dalarö, var väl vad vi senare skulle kalla en filial. Som föreståndare hade Karlsson från 1911 städslat ogifta Anna Lovisa Kåhre som bodde i en liten lägenhet bakom affären.

Gålö2

I december 1928 utsattes handelsboden för ett inbrott som under under brottets gång eskalerade till ett grovt rån. Fröken Kåhre, som hon kallades, vaknade när tjuvarna bröt sig in och misshandlades grovt med en kofot.
De två förövarna, den ene en son från trakten, lämnade det blödande och chockade offret och tog sig upp till Väsby gård där de övernattade i en lada för att sedan ta morgonbussen in till Stockholm.

Den skadade kvinnan upptäcktes på morgonen av en granne som såg till att hon fick vård och transporterades till sjukhus samt kallade på den lokala polisen.

Fortsätt läsa

© 2018 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑