1

Nybyggnation vid Åbyinfarten

Lite i skuggan av den lite kontroversiella planen för Västerhaninge centrum pågår sedan hösten 2013 en detaljplanering av (del av) Åby 1:27, Åby Entré.
Detaljplanen berör området norr om korsningen Tungelstavägen/Åbyvägen/Nynäsvägen, man skulle kunna kalla det “norr om Åbyplan”!
Under många år fanns här en ljusreglerad korsning för infart till Åbyområdet, den försvann när den stora rondellen stod klar.
Området ägs av Haninge kommun. Gotska Fastighets AB har blivit tilldelad markanvisning.

Under 2016 var detaljplanen ute på samråd och just nu uppdateras utredningar för att kunna besvara inkomna samrådssynpunkter. Granskning av detaljplanen förväntas ske januari 2021. När detaljplanen går ut på granskning finns det möjlighet att lämna synpunkter på planförslaget.

Man kan tycka att det är en lång handläggningstid på en ganska enkel detaljplan som troligen inte engagerat allmänheten i nån större omfattning.
Om planen i bästa fall vinner laga kraft i slutet på 2021 innebär det nio till tio år mellan uppdraget och byggstart!
Om man flyttar över den proceduren till den nya centrumplanen hamnar byggstarten där först 2027!

Förslaget Åby 1;27 innefattar ny bebyggelse om cirka 250 bostäder, minst 220 m² lokalyta för centrumändamål samt en möjlig förskola i delar av bottenvåningarna. Bebyggelsen delas in i två kvarter med underjordiska garage under delar av marken samt bibehållen naturmark med befintliga träd på resterande del av gården. Kvarteren delas upp i mindre byggnadsvolymer vars höjder varierar
mellan två och sex våningar.

Du kan läsa hela planförslaget här på kommunens hemsida;

https://www.haninge.se/bygga-bo-och-miljo/oversiktsplanering-och-detaljplaner/detaljplaner/vasterhaninge-arsta-havsbad/abyentre/




Gillets svar på förslaget på plan för Västerhaninge centrum.

Översiktsplan enligt förslaget.

Under corona- och semestertider och en anmärkningsvärt kort remisstid har det inte varit helt enkelt att sätta sig in i det mycket avancerade planförslaget.
På grund av de rådande restriktionerna har vi heller inte haft möjlighet att kalla medlemmarna till möten för att känna av deras synpunkter och diskutera förslaget.
Vi har istället försökt få in enskilda åsikter via nätet, vår hemsida, vår FB och via mail vilket tyvärr är begränsat då våra medlemmar har relativt låg datanivå.

Under ledning av vår ordförande Per Stavfors har en mindre grupp ur styrelsen sammanfattat det inkomna materialet och har tillställt kommunen följande remissvar:



Till
Haninge kommun

Stadsbyggnadsförvaltningen, Planavdelningen
Yttrande samråd om Detaljplan för Västerhaninge Centrum, Åby 1:31 med flera (Dnr PLAN2016.21)

Illa vald period för samråd

Vi protesterar inledningsvis mot att samrådstiden ligger på sommaren och under en rådande pandemi. Det har medfört att föreningen inte har kunnat genomföra några medlemsmöten, någon studiecirkel etc. rörande denna för oss och hela Västerhaninge viktiga fråga. Det har hell er inte kunnat hållas några möten med representanter för kommunen. Vi hade gärna velat komma med alternativa lösningar på hur bostäder, simhall och parkeringar skulle kunna lokaliseras men av ovan nämnda orsaker har detta inte varit möjligt.

Omdaningen av centrum borde inte hanteras som en detaljplan

Vi protesterar också mot att den totala omdaningen av Västerhaninge centrum läggs fram som en detaljplan. Då förändringen är så genomgripande och inte ens följer andan i gällande översiktsplan anser vi att ett nytt program för hela Västerhaninge tätort först måste tas fram.

I Översiktsplan 2030, antagen 2016, sidan 35 står:

Centrumnära bostäder och utvecklad service

I Västerhaninge centrum ska småstadskaraktären förstärkas genom att bygga tät stadsbygd. Området ska kompletteras med flerbostadshus, verksamheter, parker och torg. För de centrala delarna av Västerhaninge finns sedan tidigare ett utvecklingsprogram som mer detaljerat beskriver delar av den föreslagna utvecklingen…

Det refererade utvecklingsprogrammet antogs 2012 och på sidan 12 står:

Centrumanläggningen
Centrumanläggningen kan byggas på med flera våningar. Det kan skapa förutsättningar för både bostäder och verksamheter, t ex verksamheter som i dag finns i andra delar av Västerhaninge.
Det kollektivtrafiknära läget gör området lättillgängligt såväl för boende som för besökare. För att handeln ska uppfattas som attraktiv bör också behov av tillfartsvägar och parkeringsplatser tillgodoses. Centrum måste som helhet vara ett fungerande och inbjudande centrum där man kan lösa flera vardagliga ärenden på en gång. Bostäder och/eller verksamheter ovanpå centrum gör området mer levande och attraktivt samt ökar förutsättningarna för service och mötesplatser.
Byggnader på upp till åtta våningar med 1000 lägenheter passar så illa in i denna beskrivning att det visar att planen som togs i god demokratisk anda totalt nonchalerats.

Bra modell saknas

Vi saknar någon bra fysisk och digital modell över området. Den digitala modell som finns i form av Cityplanner visar endast husen som vita lådor utan minsta antydan till hur gatubilden i det nya centrumet är tänkt att se ut.

Området blir för kompakt

Anledningen till formuleringarna i de tidigare planerna för Västerhaninge centrum är att man velat behålla karaktären med låg bebyggelse på två och tre våningar. Vi är medvetna om behovet av lägenheter med närhet till bra kollektivtrafik och motsätter oss inte att det skapas ett något tätare och något högre centrum än dagens men 1000 lägenheter blir alldeles för kompakt. Vi anser att höjden maximeras till fyra våningar och att husen mot kyrkogården är två våningar. De reaktioner vi fått från våra medlemmar är också för framför allt en upprördhet över områdets höjd. Det kom som en överraskning för alla, även dem som varit insatta i tidigare planer för Västerhaninge.

Området Klockargården – Åbygården

Det är glädjande att det gamla området med Klockargården, Åbygården, Lillebo och “Åby lada”samt allén mot kyrkan lämnas kvar. Vi anser att gångvägar i detta parkområde inte skall asfalteras.

Förskolan

Att det placeras en förskola mellan Åbygården och kyrkans tomt tycker vi också är bra. Det knyter an till platsens historia. Vi förutsätter att exteriören på byggnaderna anpassas till miljön.

Simhallen

Simhallens placering i centrum (som vållat mycket debatt) tar vi inte ställning till. Däremot reagerar vi naturligtvis, som tidigare nämnts, på den höga fasaden mot sydväst.

Parkeringar

Parkeringshuset mellan Klockargården och järnvägen anser vi skall i största möjliga mån läggas under marknivå så att inte Klockargården med en vägghöjd på drygt 4 meter möts av en 15 meter hög ful vägg på andra sidan om infarten mot centrum.
Den med underlaget bifogade trafikutredningen visar på ett behov av ca 200-800 nya platser (förutom de 200 platser som försvinner) för infartsparkering men det redovisas inte i planen hur dessa behov skall täckas.

Västerhaninge 2020-07-16

Per Stavfors
Ordförande i Haninge Hembygdsgille,
tel 072 7340803




Centrumplanen, nytt inlägg!

Anita och Bosse Stjernström, mångårigt engagerade Gilletmedlemar.

1. Järnvägen/stationen. 2. Biblioteket. 3. Gång- galleri-affärer-banker. 4. Bostäder och service.
5. Bostäder, och servering med uteplats på taket,

I Västerhaninge pågår byggnation på flera platser. En anpassning av centrumanläggningen är sedan länge önskvärd och nödvändig. Efter stängningsdags är Västerhaninge centrum en död plats, som många upplever är obehaglig att passera. För att få ett levande centrum dygnet runt behöver det kombineras med bostäder. Det är önskvärt och viktigt att samtidigt bevara såväl natur som kultur och skapa ett väl avvägt område kring den gamla kyrkan.

Redan för 10 år sedan lämnade vi in ett medborgarförslag med skisser där vi förslog en utbyggnad på höjden med nuvarande centrumbyggnader som bas. Vi hänvisade till Alléplan i Tyresö, som vi inspirerats av, där man med utmärkt resultat smidigt åstadkommit ett kombinerat bostads- och affärscentrum. Det vi föreslog för Västerhaninge var byggnader 3-4 våningar höga med möjlighet att ordna en takterrass för servering till exempel. Ingen tände då på idén och tyvärr stämmer dagens planförslag illa med vad vi då och fortfarande önskar.

Här kommer ett sammandrag av de synpunkter vi framförde 2010 i den sk Västerhaningeutredningen under mottot ”Förnyat centrum”. (se bilden ovan).

I Västerhaninge pågår byggnation på flera platser. Just nu pågår ett slags samråd med invånarna om hur samhället ska utvecklas. Helt klart har Västerhaninge kommit i skymundan efter kommunsammanslagningen 1971. Utvecklingen har i viss mån vänt (med Systembolaget?!), men efter stängningsdags är Centrum en död plats, som många upplever som obehaglig att passera på väg från pendeltågsstationen. Byggnationen öster om kyrkan fortsätter på båda sidorna om Österhaningevägen. Prästallén har blivit ett vackert och populärt område. Nu fortsätter man med villabebyggelse på andra sidan Prästgården. Meningen är också att Ribby allé ska få en fortsättning. På andra sidan “byn”, mot uppfarten till motorvägen, växer hus upp på ängen mot Skarplöt. Området ska så småningom kopp-las ihop med den nya bebyggelsen vid Nedersta. “BO-smart” står det på reklamen- kanske är det så. Det är önskvärt att samtidigt bevara grön-områden, att bygga bostäder och affärer centralt och skapa trivsel och trygghet. Det kan man klara genom att förverkliga det medborgarförslag som vi lämnade våren 2010. Som teckningen visar går det att ovanpå de nuvarande affärsbyggnaderna bygga bostäder utformade så här eller på annat sätt. De nya delarna vilar då på pelare, en metod som man använt sig av vid Alléplan i Tyresö.




Västerhaninge Centrum, synpunkter på planen

Från vår medlem Anders Numan har inkommit en väl genomarbetad inlaga under rubriken:
Min högst personliga betraktelser över detaljplanen för Västerhaninge centrum.”

Det är en bra idé att hålla isär det gamla kärnområdet med all nybyggnation. Att den gamla trädallén blir en naturlig begränsning. Denna avgränsning bör fortsätta förbi Klockargården fram till järnvägen. Därigenom kan man få ett sammanhängande område med den äldre kärnan och även bevara ett antal skyddsvärda träd.

Därför känns det olämpligt att lägga ett parkeringshus i 3-4 våningar alldeles intill den äldsta byggnaden Klockargården. Det första skolhuset är inbyggt i den nuvarande klockargårdens och härrör från den första skolbyggnaden som uppfördes redan 1834 och 8 år innan den lagstadgade folkskolestadgan.
Denna byggnad var inte den första som lokaliserades i området. Det första huset var en klockarstuga som byggdes år 1814, bredvid den nuvarande Klockargården.

Därefter utlokaliserades på 1860-talet följande inrättningar från kyrkbacken.
År 1866 flyttades fattigstugan från kyrkbacken och byggs då ihop med den gamla Klockargården från 1814. Därigenom skapas en utökad fattigstuga. Till barnmorskan inreds ett vindsrum i det nya skolhuset.

Här finns även en föregångare till den kommande förskolan. Ytterligare en moder hade kommit till fattigstugan med 6 små barn år 1868. Det uppstod platsbrist och då iordningställdes en barnkrubba i den gamla smedjan.

Till vänster den nya utökade fattigstugan, i mitten skolan och till höger barnkrubban.



Under senare delen av 1800-talet så sker många förändringar, flyttningar och omdisponeringar av olika hus.

Under årens lopp så har jag skrivit artiklar såsom, ”Striden om klockaren och kaplanens villkor i det gamla Västerhaninge” och en artikel om ”Klockargårdens äldsta historia”.
Dessutom höll jag ett fördrag om ”Fattiga och fattigvård i Västerhaninge i äldre tider”.
Därigenom så har jag skaffat mig mycket information genom domböcker, sockenstämmoprotokoll, kommunalprotokoll och andra handlingar från olika arkiv. Dessa har inte sammanställts till en helhet vilken kanske borde göras. Kanske att tid och lust kommer.

Parkeringshus

Något som inte framgår av planerna är parkeringsbehov och tillfartsvägar. Om parkering sägs:

Parkeringshuset storlek ska utredas vidare i den kommande byggprocessen.
Av illustrationsritningarna framgår vilken okänslig kulturkrock som uppstår enligt urspungsförslaget mellan det gamla och nya.
Parkeringshuset är den stora klossen mittemot Klockargården.

Från norr.
Från öster.

Om det nu inte finns någon annan lokalitet för parkering så borde man kunna mildra kulturkrocken genom att gräva ner 1 eller 2 våningsplan av parkeringshuset och nöja sig med ett gatuplan. Om man nödvändigtvis måste bygga på höjden så borde höjden vara max 1 våning och man skulle kunna ”klä in” de fasaddelar som blir synliga och vetter mot det gamla kärnområdet. Med klä in så menar jag att fylla upp fasadväggen (betongvägg) på parkeringshuset med jord och skapa en utdragen backe och förse den med passande växtlighet.
På detta sätt så kan man skapa en mjukare övergång mellan det nya och det gamla.
En duktig landskapsarkitekt kan säkert hitta ett bra sätt att trolla bort parkeringshuset. Parkeringshus är till sin natur aldrig vackra och borde med alla medel döljas.

Vilka vägar som ska vara öppna bilvägar kan jag inte utläsa av ritningarna?

Hur ska alla boenden komma till de underjordiska garagen under husen? Ska det vara en gemensam infart till alla fastigheterna eller en infart till varje fastighet. Svaret avgör ju hur mycket och var biltrafiken ska vara?

Alla varutransporter till butikerna som finns i entréplanet. Var ska de levereras någonstans? I garageplan eller gatuplanet?

Svaret avgör ju var och hur mycket trafik det blir i området?

Ska man som kund till butikerna kunna parkera i garaget och ta hiss upp till butiken?

Eller förväntas man som kund att dra kundvagnar flera hundra meter i gatuplanet (sommar som vinter) till parkeringshuset som ska vara i 3-4 våningar?

Hur stora kommersiella ytor planeras? Vilken typ av butiker förväntas att etablera sig i centrum?

Antar att butiksägarna har stora krav på tillgänglighet till butikerna för deras kunder. Att parkera på våning 3 i parkeringshuset en snöig och kall vinter för att gå flera hundra meter utomhus och sedan tillbaka med fylld kundvagn. Det kan inte vara särskilt attraktivt varken för en butikskund eller butiksägare.

Frågan är om det är kommersiellt gångbart i dagens konkurrens att i ett köpcentrum ha fristående parkeringshus så långt bort från butiker och serviceinrättningar. Det kan nog fungera för de boende i citykärnan men andra lär nog ta bilen till Handens Centrum eller Port 73.

Någonstans så läste jag att det bara ska gå att åka bil på vägarna runt detaljplaneområdet. Innanför området ska endast vara cykel och gångvägar? Det låter ju bra men kanske att konsekvenserna blir det mindre miljömässigt bra, att folk tar bilen till de stora köpcentren?

Det var nog inte grundtanken. Men om man kan åka in i ett underjordiskt garage med gratis reserverade kundplatser, där man ta hiss upp till butikerna så blir det säkert en succé.

Förskolan

Att inrätta en förskola i området är en bra idé. Men man bör vara försiktig med den nya förskolan och dess arkitektur. Använd gärna gamla byggnader som förlaga och modernisera dem så att de anpassas till nutida byggnormer och funktioner. Kanske att man ska fundera på grusparkering till förskolan för bibehålla lite lantlig parkkänsla.

Det är svårt att utläsa hur det kommer att se ut i färdigt skick.

Varje barn behöver 30 kvm utomhusyta att vara på och för 150 barn blir det
4400 kvm!

Därutöver krävs bullervall längs Nynäsvägen.

Dessutom behövs parkering vid förskolan som inte är utritad. Lämning och hämtning av 150 barn som kommer och går, ungefär på samma tider. Flertalet lär nog levereras och hämtas av stressade småbarnsföräldrar per bil. Antar att även personalen ska ha några platser och lastbrygga för leveranser till förskolan. Det känns som om den stora fina ”Parken” sakta krymper. I en park med äldre byggnader känns trä och grus att föredra före asfalt och betong.

Kanske att man kan hitta en annan in-utfart till förskolan?

Anders Numan, mångårig medlem i Gillet med rötter i Västerhaninge.

Källor:
Striden om klockaren och kaplanens villkor i det gamla Västerhaninge (Innehåller bl.a. historik över framväxten av det nya centrumet).

Klockargårdens historik, hur den gamla skolan blev inbyggd i nya skolan år 1860.Källor:

Striden om klockaren och kaplanens villkor i det gamla Västerhaninge (Innehåller bl.a. historik över framväxten av det nya centrumet).

Klockarstugans historik. Hur den gamla skolan blev inbyggd i nya skolan år 1860.

Manuskript till föredrag om ”Fattiga och fattigvård i Haninge”.

Som lite kuriosa i sammanhanget, Kyrkskoletomten från 1923!



Västerhaninge Centrum i framtiden!? Tyck till!

Hallå alla Gilletmedlemmar, kanske framför allt Västerhaningebor!

Vi hoppas att alla har hälsan och tillvaron under god kontroll och följer de rekommendationer som gäller. Verksamheten i Gillet går ju tomgång pga den uppkomna situationen och kommer ju att så göra ännu en tid, ingen vet hur länge.

Vi har nu fått ett akut ärende att hantera nämligen att svara på samrådshandlingarna för den framlagda detaljplanen för Västerhaninge Centrum.
Ni som inte tagit del av förslaget kan studera det genom att fortsätta läsa här.

En 3D bild över området

På nedanstående länk finns det totala planförslaget, en mycket omfattande akt!

https://www.haninge.se/bygga-bo-och-miljo/oversiktsplanering-och-detaljplaner/detaljplaner/vasterhaninge-arsta-havsbad/vasterhaninge-centrum/



Den finns också utställd på Biblioteket i Västerhaninge och i Kommunhuset i Handen där man dessutom kan hämta en tryckt version av handlingarna.
Synpunkter på förslaget skall vara inne senast den 20 juli, en kort tid i vanliga fall men speciellt under rådande omständigheter varför vi nu ber er om hjälp att få fram synpunkter.
Det bör påpekas att alla enskilda kommunbor naturligtvis kan framföra individuella synpunkter direkt till kommunen.

Att läsa in sig på förslaget är sannerligen inte lätt men i inledningen till planförslaget finns en 3D vision som ger en bra allmänbild: 
https://cityplanneronline.com/Haningekommun/vhc

Som bilaga finns Planbeskrivning som ger goda beskrivningar på detaljnivå:
https://www.haninge.se/siteassets/bygga-bo-och-miljo/oversiktsplanering-och-detaljplaner/detaljplaner/vasterhaninge-arsta-havsbad/vasterhaninge-centrum/samrad/planbeskrivning_samrad_slutversionen.pdf

SKOLOMRÅDET.
Haningegillet har sedan många år tillbaka arbetat för att det s.k. skolområdet skulle bevaras och vi tror nog att vi till stor del haft påverkan på den delen av planen. Alla byggnader, Klockargården, Åbygården, Lillebo och ”antikladan” föreslås bli kvar. På detta område planeras en förskola i två våningar, ungefär där Västergården tidigare låg, numera en spontan infartsparkering. Även Lillebo som skall ingå i förskoleverksamheten.
Vi har nog inte någon anledning att framföra större synpunkter på denna del av planen men kommer att framhålla att förskolan anpassas stilmässigt och byggnadstekniskt till de äldre byggnaderna som blir kvar.

CENTRUMOMRÅDET.
Det nuvarande kommersiella centrumet kommer att ersättas av ett antal byggnader med upp till åtta våningar som till största delen bebyggs i kvarter runt innergårdar. Höjden på husen varierar en hel del. Högst kommer en del av simhallen att sticka upp med 8 våningar.
På området som idag begränsas av Kyrkvägen-Nya Kyrkogården-Klockargatan-Bussgatan kommer 1000 lägenheter att byggas. Där blir ju Bibliotekshuset kvar och en simhall med 25 meters bassäng att uppföras.
En första reflexion är att området blir mycket komprimerat men lägenheterna är ju naturligtvis välkomna.

Ett parkeringshus föreslås på den lilla skogstomt där gångvägen till Åbyplan idag finns. Parkeringsutrymmen finns även i husens källarplan. I planbeskrivningen framgår att i området totalt finns parkeringsutrymmen både för boende, besökare och infartsparkerare enl. beräknat behov.

Tidplan
Om detaljplanen antas kvartal 1 2021 beräknas byggstart till kvartal 3 2021.  Preliminär byggtid är cirka 6 år från laga kraft. Butiker och övrig service utlovas att fungera under byggtiden.

Tyck till!
Förslaget är naturligtvis kontroversiellt, här finns plats för synpunkter, vi vill gärna ha era så snabbt som möjligt via mail till ordföranden i Dokumentationsgruppen, nils.sune.nilsson@gmail.com .

Det går också att kommentera texten som ligger här på haninge.org (efter artikeln) eller på FB, då kan alla läsa ditt bidrag i ärendet.

Se här ett väl genomarbetat inlägg från Gillets Anders Numan.

Haninge Hembygdsgille




Fors, Västerhaninge, Westerin 1895

WesterinVästerhaninge sockens stora nedtecknare Gustaf Adolf Westerin skriver 1895 detta kapitel i sin bok om gården Fors.

Han var född 1862 i Stockholm av okända föräldrar, gick i skräddarlära hos fosterfadern men utbildade sig senare till folkskollärare. Kommer till Kyrkskolan i Västerhaninge 1887 och blir även klockare i församlingen. Han flyttar 1908 åter till Stockholm där han avlider som ogift 1927..
Texten återges här i sitt original.

2691496939_b30a936399_o

Fors 1, kallad Herrgården, här med den huvudbyggnad som uppfördes 1754 av Henrik Busch och revs 1937. Nertill sågen och kvarnen, uppe till vänster den omdiskuterade och föga kända väderkvarnen

Fors, omkring en fjärdedels mil söder ut från kyrkan vid stora landsvägen, som leder till Häringe, utgöres dels af en by och dels af en herregård. Ej utan skäl torde kunna antagas, att gården, hvars ålder är rätt ansenlig, blifvit kallad Fors med anledning af sitt nära läge vid det vattenfall eller den fors socknens längsta vattendrag här bildar. Fors utgör tillsammans 3 ¾ mtl, hvaraf Fors n:o 1 eller själfva herregården är 1 mtl frälse, enligt kongL kammarkollegii utslag 1874, hvarigenom det från skatte skulle öfverföras till frälse.

Af det öfriga lyder Fors n:o 2 och 3 under Häringe och utgör 1 ¾ mtl frälse. N:o 4 lyder under Berga och är 1 mtl frälse. Af dessa räknades i äldsta tider n:o 1 för 8 öresland och n:o 2 för 8 öres- och 5 örtugsland.
Hvad som i det följande nämnes om ägarne rör blott herregården Fors.

För första gången namnes Fors i ett fastebref, dateradt 15 juli 1327. I detta bref namnes bland fastemännen Bero i forsæ såsom det då skrefs. I midten af 1500-talet synes befallningsmannen å Stockholms slott Anders Sigfridsson innehaft gården, då densamma genom byte den 8 april 1560 kom i konung Gustaf Vasas ägo. I vederlag erhöll Sigfridsson kungsgården i Norrala socken i Helsingland.

Vid konungens snart därpå inträffade död, gick gården i arf inom släkten och i 1609 års förteckning öfver hertig Johan arfvegods nämnes han, som dess ägare. Denne hertig Johan var konung Johan III:s yngre son och hertig till Östergötlad, d 1618.  Den 17 nov. 1638 inköpte grefve Gustaf Horn af konungens arf- och egnegods 1 h. i Fors. som då lades under Häringegodset.

På 1600-talet ägdes Fors af en Peder Sparre Larsson, som donerade räntan af gården till Danviks hospital vid Stockholm, hvilken ränta än i dag dit betalas. På 1860-talet pågick mellan dåvarande ägaren och Danviks hospital process, om Fors vore att anse såsom hospitalshemman. Genom Kongl. Maj:ts utslag förklarades att Fors, såsom varande purt frälse, ej finge såsom hospitalshemman betraktas, men väl till hospitalet utgöra den donerade räntan.
År 1750 ägdes gården af grosshandlanden Henrik Busch i Stockholm. Denne lät 1754 uppföra nuvarande hufvudbyggningen och bebodde Fors till sin död den 29 aug. 1764, då han begrofs i Västerhaninge kyrka i den Flachska grafven, som han år 1760 hade inköpt och reparerat. Till grafvens framtida underhåll donerade han till kyrkan 300 dlr kpmt, som för evärdliga tider insattes på riksbanken. Grafven blef efter vådelden 1831 igenlagd, men ålades församlingen af domkapitlet att af räntan för de donerade medlen resa en minnessten i kyrkan. Busch, född i Stralsund den 1 juni 1696 och direktör vid Stockholms borgerskaps änkhus, var gift med Fidelia Veise. En hans dotter, Johanna Fidelia, blef 1762 gift med skeppsklarerareStockholm Magnus Vestermark.

I början af 1770-talet beboddes Fors af kronobefallningsman Erik Levin, som var gift med Brita Katarina Tengman. De flyttade senare till Ekeby 1774. En kapten Georgi, f. 1775, ägde så Fors till 1814. Han hade deltagit i flere krigsbragder, hvarvid han förlorat båda händerna.
Härefter innehades egendomen af en patron Vahlenberg samt under åren 1834-1856 af krigsrådet Georg Axel af Sillèn, död i Stockholm 26/6 1858, 85 år. Sonen, Josef af Sillén blef 1853 gift med Hilda Upmark.

År 1856 öfvergick Fors genom köp till inspektören Ax. J. Ahlström vid Hall, som åter i sin tur sålde gården 1857 till en polisman Joel Tjellander. Då denne kort därpå gjorde konkurs, inropades Fors på konkursauktion år 1861 af C. F. Hallström, som sedan bebodde och brukade det till år 1891.

Hallström tillhörde en gammal svensk släkt, hvars stamfader, Sorre, på 1600-talet var född i Västergötland. Redan från början delade sig släkten i fyra grenar nämligen den äldre och yngre sörmlandsgrenen, upplandsgrenen och östgötagrenen. C. F. Hallström tillhörde den äldre sörmlandsgrenen.

Carl Fr. Hallström var f. 1825 på Billsta. År 1835 kom han till Maria trivialskola i Stockholm; blef 1842 elev vid teknologiska institutet, 1845 landtbrukselev vid Fållnäs i Sorunda samt 1861 ägare af Fors. Gift med Christina Lovisa Strömberg. Var vid 1862 års riksdag ledamot af bondeståndet, samt från 1861 till 1890 ordförande i Västerhaninge kommunalstämma och nämnd. Död i Uppsala den 8 juli 1893.

Genom köp 1890 övergick Fors till kyrkvärden Per Olof Olsson, som redan följande år sålde det till landtbrukaren Johan Eriksson från Västerhaninge. Denne avyttrade det 1892 till landtbrukaren Lars Joh. Hallberg från Nödesta för 32,000 kronor.
I byn finnes skjutsstation, 3 handelsbodar samt kvarn och såg, de senare hörande till såväl Fors och Berga som till Häringe. Dess taxeringsvärde utgör 25,000 kronor.

Fors 1937

Mangårdsbyggnaden som uppfördes 1937

Fotnot:
Lars Johan Hallbergs dotter Ester gifter sig med sonen på den Häringeägda Fors Östergård, Edvin Nilsson.
De övertar gården som sedan går över till sönerna Sven och Olle som blir de sista ägarbrukarna här,




Gamla VIF:are!

Ett gäng fotbollsspelare med damer från VIF på utflykt till Dalarna någon gång på 1950-talet. (?)

I bakgrunden ser vi den träkonstruktion som lastades upp på flaket på någon vänlig åkares lastbil när laget skulle på bortamatcher!
Fanns långbänkar på båda sidor, rymde drygt 20-talet personer.

Troligen fanns inte Trafiksäkerhetsverket på den tiden…
Om uppgifterna om bilden är riktiga verkar det som denna skara med livet som insats åkte ända upp till Rättvik!

Vi har namn på de flesta men gå gärna in via Facebook och hjälp oss med namnsättningen.

Bilden tillhör Bengt “Acke” Andersson som jobbar med att skriva VIF:s historia. Har du bilder från förr eller kanske en liten rolig historia om den tidiga fotbollen kan du kontakta Acke på tel. 070 752 69 69 eller mail: bengt.andersson.vh@gmail.com




Vi behöver hjälp att vårda “vår” tall!

Så här bör det se ut, tallen är sedan några år helt död och skall naturligtvis visas i det skicket. En frodig grön undervegetation förstör dock intrycket och signalerar på håll ett välmående träd. Se bild nedan!

Gillet har åtagit sig att vårda det fridlysta naturminnet med många namn, Ensamma Tallen, Paraplytallen eller Tandvärkstallen.
Finns ju i korsningen mellan motorvägen och Kyrkvägarna vid Västerhaningeavfarten och är väl synligt för alla som passerar och har blivit ett “landmärke” för Väster- och Österhaninge kyrkbyar.
Vi söker nu några alerta medlemmar som med enkla trädgårdsredskap kan kan ta bort den missledande undervegetationen.
Platsen nås med bil från uppfarten mot Nynäshamn, det avverkade materialet behöver inte köras bort.

Så här såg tallen ut förra sommaren innan röjningen som var den första på många år. Växtligheten är nu i år betydligt mindre!
Förra årets röjare, Bengt “Ludde” Lidbom och Per Stavfors.
Per med motorsåg, kanske inte behövs i år?

Kan du kanske hjälpa oss, maila i så fall: nils.sune.nilsson@gmail.com (kopiera och klistra in) för vidare upplysningar. Du kan också ringa 0707 175660 !

Det är viktigt att den som har möjlighet att hjälpa oss kontaktar mej innan man gör något. Åtgärden måste stämmas av tidsmässigt med markarrendatorn så att växande gröda eller sådd inte skadas!




Katastrofen på Märsgarn 1941 (R)

I vår serie “Sommarrepriser” har vi nu kommit till jagarkatastrofen på Hårsfjärden mitt under brinnande världskrig.

Gillets Bosse Stjernström upplevde denna på nära håll som fyraåring och har i denna artikel beskrivit kända fakta men också en del mer eller mindre bekräftade rykten.

Läs hans artikel här:

https://www.haninge.org/2017/02/09/katastrofen-pa-horsfjarden-1941/




Monica, konstnär med lokala motiv!

Det hela började med att jag på en lokal Facebooksida hittade några färgglada akrylmålningar med motiv jag kände igen.

Som ovanstående från Huvudskär ute i havsbandet…

… eller den här från Åbyplan i Västerhaninge…

Efter lite sökande på nätet fann jag att upphovsmannen var en kvinna som nästan bodde granne med mej  och hette Monica Svahn-Strandh.

Jag tog kontakt med henne, bl.a. naturligtvis av ren nyfikenhet, men också med baktanken att kanske kunna få henne att föreviga Haningegillets vackra föreningslokal, Tingshuset.

Jag träffade på en intressant kvinna i knapp pensionärsålder som verkade från sin ateljé i ett hyreshus i Åby. Vi hade en trevlig pratstund vid hennes köksbord och en kopp kaffe och bestämde träff utanför vårt Tingshus för att vidareutveckla min idé.

En vacker sensommardag sågs vi där och hon fotade det gamla huset ur många vinklar, intresserade sig också för de övriga  kulturbyggnaderna på tomten. Hon berättade att det var viktigt att “känna” för motivet vilket hon troligen gjorde för efter nån vecka ringde hon och ville visa resultatet.

Åter en liten lokal promenad och framför mej på ett staffli i ateljén stod detta!

Inledningsvis undrade jag hur hon hanterat de vinklar hon pratat om, fick inte riktigt till det, men jag insåg snabbt att hon med konstnärens rätt flyttat om lite bland motiven och fått med det mesta t.o.m. vår nyrenoverade hästvagn! Och kyrktornet i bakgrunden!
Jag blev förtjust i hennes hantering av verkligheten och behöll personligen tavlan som nu hänger på min vardagsrumsvägg.

Lite senare på hösten träffades vi igen, jag hade en idé att få mitt barndomshem, statarstugan Marieberg på Fors på en akvarell för att göra Tingshustavlan sällskap på väggen.
Efter ett besök på plats en underbart vacker höstdag och någon veckas väntan var det så dags att leta fram hammaren och X-krokarna och få kära Marieberg på plats.

Vid besöket på Fors visade jag runt Monica i Forstrakterna och vi besökte bl.a. den pietetsfullt renoverade vattenkvarnen. Kvarnägarna visade med stolthet sitt boende och Monica fotograferade  och målade ett flertal tavlor med kvarnen som centralt motiv.

Vem är då denna Monica?

Född i Stockholms innerstad 1948 i en konstnärlig miljö, den förvärvsarbetande modern målade på lediga stunder och den kände men frånvarande fadern var musiker. Hon växer upp med två äldre halvbröder och sin religiösa mormor som delade sin tid med att läsa bibeln och spela kort.

Familjen flyttade ganska omgående till förorten Hökarängen, det modernaste som då kunde erbjudas i Stockholmsområdet och med nyinvigd T-bana.
Hon får börja skolan “ett år för tidigt” och slutar i Hökarängen efter nioårig enhetsskola.

 

” Min pappa var troligen en drummel och kvinnotjusare, jag har totalt tretton halvsyskon, tio på hans sida.
Jag var skolkamrat med två av dem under många år utan att veta om det.
Har inget minne av att jag träffat honom men jag fick senare i livet ärva hans dragspel!!

Under hela sin barndom och ungdom ägnar Monica en stor del av sin tid att teckna och måla men musik och sång är också en viktig del i hennes liv.

Direkt efter skolan träffar hon kärleken och flyttar med denne in till Heleneborgsgatan på Söder.

Utbildar sig 1962-63 på Gerleborgs  Konstskola, påkostad av modern, under ledning av Georg Suttner och Arne Isaksson, ut i yrkeslivet som dekoratör under några år innan det blir dags för nästa utbildning med en ettårig kurs på Fetcos skola för bildande konst.
Ledaren Georgij Fetco var en turkiskfödd konstnär som var känd både för sina stilleben och landskapsmålningar.

Efter ytterligare några år ute i yrkeslivet  är det tid för den den tredje steget i hennes utbildning, Grundskolan för konstnärlig utbildning, “Grundis”, en kommunal konstskola inne i Stockholms City.

Monica “går ut i reklamsvängen” som hon själv säger och träffar där sin första man  och i det äktenskapet får hon sina första barn, sonen Adam 1968 och dottern Lisa året efter.

Några år in på 70-talet går man skilda vägar och Monica och barnen flyttar till Handen som sambo med Lasse Olsson från Ornö, son till klockaren Filip.
Det är nu som hon får sin anknytning till våra trakter och framför allt Ornö, Dalarö och den kringliggande skärgården.
De bor några år i Handen men flyttar senare till Norrköping då sambon är meteorolog och följer med arbetsgivaren SMHI dit. Under de åren har man ett fritidsboende på Klockarudden på Ornö,

Trots att förhållandet med klockarsonen upphör blir Monica kvar på ön, bor på Simonslund med en av Ornös yrkesfiskare och får sitt tredje barn, en son som tragiskt avlider redan efter fem år.

Att det är hennes stora sorg i livet förstår vi ju alla, hon är djupt tagen när hon berättar det nästan 40 år senare sittande vid köksbordet.

Monica framför ett av sina skärgårdsmotiv vid en utställning 2006

Livet går dock vidare, hon får en fast anställning på Konsum Stockholms reklamavdelning där hon träffar Kenneth som ger henne dubbelnamnet Svahn-Strand när de gifter sig. De får sonen Oskar 1986.

De bor några år i radhus på Villavägen i Västerhaninge, sedan i det ombyggda posthuset i Dalarö, tidvis också ute på Ornö både på Sundby och Degernäs.

Det är nu hon “får ordning” på sitt målande som hon uttrycker sig, skärgårdsmiljöerna och befolkningen inspirerar henne och hon är mycket engagerad i konstnärsgruppen Havsbandet med bl,a. Ekan Lindén, Bo Tilliander, Roland Klang m.fl.

Hon deltar i gruppens utställningar ute på Ornö men också på Dalarö Konst och Hantverk, Församlings-hemmet och andra lokaler och börjar sälja sina verk i lite större skala.

Monica i samtal med keramikern Agneta Karlin

Hon kan dock inte leva på sitt konstnärsskap, jobbar bl.a. på Stockholmspolisens anmälningscentral på Ornö och tar emot olyckliga medborgares telefonsamtal om stulna bilar, bostadsinbrott och annat elände.

Inte riktigt min melodi” som hon säger “men mycket uppvägdes ju av att få bo och jobba härute

Hon blir änka  2014 och flyttar  till Nynäshamn året efter, sedan till Farsta några år för att sedan hamna i Åbyområdet i Västerhaninge 2018.

“Jag trivs fantastiskt bra här på Älgvägen, nära till naturen, nära till massor av härliga motiv och en suverän kollektivtrafik, känns som om jag vill slå rot här på lite äldre dar”

Hon har nu under 2018 sökt nya motiv här i Haninge och jag kommer att så gott jag kan visa på vackra miljöer och byggnader här i kommunen.
Att hon givmilt delar med sig av sina verk här på nätet gör att hon kommer att bli en stor del av dokumenterandet av den lokala kulturen som är så viktig för oss alla.

Kanske vill du ha besök av Monica och hjälp att föreviga just din miljö, hennes mailadress finns på hemsidan.

Här finner du hennes hemsida som uppdateras!

Några bilder från hennes hemsida.

 

Ett motiv från Farstatiden, Farsta Gård

Dalarö brygga

Åbyområdet, Ringvägen