image_pdfimage_print
HHG_6888

Björklund från söder. Här de två bostadshusen. Öster om dessa låg ett vagnslider och en torklada och nere vid Gullringskärret en ladugård och stall.

Följer man den gamla häradsvägen genom Åby-Mormonkyrkan mot Jordbro passerar man gränsen mellan de båda Haningeförsamlingarna, strax bortom det gamla vattenverket i Loviselund befinner man sig i  Österhaninge församling.

På höger sida finner man då torpet Björklund, nu för tiden ett modernt boställe med gott om hästar.

Torpet tillhörde Solberga Gård, Österhaninge Prästgård, Kalvsviks rote enligt den gamla roteindelningen. Namnet Björklund dyker upp i dokumenten redan under Karl XII:s tid, då med tillägget ”snuggstuga”, troligen en dåtida benämning på fattigstuga.

På andra sidan gränsen mot Västerhaninge fanns då Kålängen med samma benämning, de båda socknarna hade sina hjon ute i skogsmarkerna intill varandra.

Från 1731 står Björklund som skattlagt torp under Prästgården och finns med i kyrkböckerna ända in på 1900-talet.

 

År 1900 kommer  Karl Leonard Hessling hit med sin stora familj, han har varit statdräng på Strömslund i Jordbro och tar nu ett kliv på den sociala stegen och blir torpare.


hess

År 1911 tar mågen Erik Gustaf Olsson, gift med Amalia Elisabeth, över som torpare och blir kvar till 1929 då fyra ogifta syskon Karlsén tar över. De kommer då från Klåvkällan på Sandemar-Småhamra.

Karlsen

Syskonen blev de sista brukarna på Björklund, det är äldste brodern Harry som sköter det lilla jordbruket. Han var svårt invalidiserad efter en olycka under sin militärtjänst och hade ett träben. Han hade en gammal utmönstrad militärhäst som draghjälp och vi kunde se honom med vinkelkärra, alltid med vegamössa på flinten, köra runt i samhället i makligt tempo.
Nere i den fallfärdiga ladugården fanns också några mjölkkor och ett par grisar.

Systern Astrid skötte hushållet och tvättade som många andra på den här tiden för att dryga ut inkomsterna. Systern Gunhild vårdades mest på olika institutioner.

Det fanns två stugor på torpet på var sida av vägen, Astrid bodde i källarstugan mot järnvägen. I en löplina utanför hade hon sin vita samojedspets springande och alltid skällande när vi ungar cyklade förbi upp till det skrämmande men spännande gravfältet vid Jordbro. När hon besökte samhället var det på en överlastad cykel med mjölkflaskor och papperskassar och en ständigt skällande hund.
Sonen Einar, som arbetade inne i Stockholm och på Berga åt försvaret, var en mycket speciell person. Vi minns honom som totalt osocial men mycket kunnig i dåtida radioteknik. På vägen till och från station kunde man se honom plocka pinnar och skräp och lägga på hög.

Han blev ensam kvar på Björklund, han löste in fastigheten 1981 och avled 1985.

2692582786_bf1b17e427_o

Björklund från norr i början på 2000-talet. T.h. den nybyggda bostaden. T.v. ligger den ombyggda ladugården och däremellan syns den fd torkladan.

Läs Lou-Lou Hillstads artikel om bl.a auktionen på Björklund sommaren 1985:

Torpet Björklund