Prästen, senare prosten, Swen Schöldberg var född 1764 på Schöldby, Torpa fs, Västmanlands Län, han avled 1834 i Västerhaninge och ligger begravd på Västerhaninge Kyrkogård tillsammans med sonen Theodor.
Han läste teologi i Uppsala och prästvigdes i Strängnäs 1790, blev adjunkt i Ösmo samma år, vice pastor där 1799, år 1802 “e.o. bataljonspredikant utan lön” på Svea Lifgarde. Han är alltså militärpräst under Finska Kriget 1808-1809 men det är nog inte troligt att tjänstgör i fält.
Han ingick äktenskap 1799 med prästdottern i Ösmo, Clara Norman, f 1773, de fick två barn, Per Benjamin, f 1800, död 1857 och Clara Margareta, f 1803 i Ösmo.
När gamle prästen och svärfadern Per Norman avlider år 1800 och ersätts som kyrkoherde 1803 av Anders Öberg flyttar familjen till Hesslingby i Österhaninge, oklart när, där maken skrivs som bataljonspredikant. De får här ytterligare en son som dock avlider i tidig ålder och hustrun Clara avlider år 1808. Med till Österhaninge är också Clara Norman syster Elisabeth.
I HFL för 1811-1815 skrivs han som arrendator på Hesslingby, som sedan 1805 ägs av brukspatron Bremer.
Schöldberg blir kyrkoherde i Västerhaninge 1813, prost 1819. Han gifter om sig 1813 med Anna Lovisa Upmark på Ribby (1786-1851), syster till Frans Gustaf och Nils Wilhelm Upmark.
I detta andra äktenskap föddes sonen Adolf Theodor år 1816.
Följande märkliga historia timar i Västerhaninge i början på 1800-talet.
Kronofogden Frans Upmark.
Kronofogden Frans Upmark på Ribby (1785-1838) har gift sig 1809 med dottern på gården Tuna, Fredrika Johanna Girolla, f 1786. De fick 9 barn, den äldste är revisorn på Hammar, Mauritz (1811-1880).
Frans Upmark låter 1814-16 bygga herresätet Hammar på Mulsta 3:s marker och genom uppköp av de gamla gårdarna Tuna, Krigslida och delar av Wälsta utgör enheten hela 121 har åker och 504 har skog.
Huvudbyggnaden på Hammar.
Hustrun Fredrika Johanna avlider i barnsäng 1823, Frans gifter om sig året efter med dottern till Swen Schöldberg (i första äktenskapet, se ovan), den 18 år yngre Clara Margareta.
Äldste sonen, blivande revisorn Mauritz, får därmed en fostermor som är endast åtta år äldre.
Revisorn Mauritz Upmark.
Detta äktenskap, blev enligt släktkrönikan mycket olyckligt, ”Frans levde i ständig sorg efter din första hustru”. Sonen Mauritz beskriver sin styvmor som ”slarvig, vårdslös och slamsig”.
I detta äktenskap föds två döttrar, Johanna Juliana (1825-1872) ogift, dör som ”obotlig morfinist” och Hilda Maria Klara (1829-1892), gift 1853 med major Josef af Sillén på Fors.
Efter makens död år 1838 flyttar Clara Margareta till Ribby( enl. Redelius). Enl. kyrkoboken “vistas hon i Stockholm” och avlider 1861 i Bro, Enköping. (släktkrönika, nätet obekr.)
I Westerins krönika från 1897 står att ”Frans Gustaf Upmark ingick ett andra äktenskap med kyrkoherden i Västerhaninges syster Clara Margareta” vilket alltså är fel, hon är ju prästens dotter!
Westerin berättar inget om prästen Swen Schöldbergs första äktenskap med prästdottern Clara Norman från Ösmo vare sig under beskrivningen av Västerhaninges präster eller under kapitlet Hammar/Upmarks.
Ofullständigt förda kyrkböcker!
I Hfl 1812-14, SE/SSA/1588/A I/7, där Schöldberg för första gången förs i Västerhaninge, framgår inte heller att Anna Lovisa Upmark är hustru nummer två, det ser ut som hon blir mor vid 14 års ålder till Per Benjamin, som ju är äldsta barnet i första äktenskapet.
Utdrag ur husförhörslängden för Västerhaninge 1812-1814. Det kan tyckas märkligt att alla uppgifter om prästens första äktenskap saknas. Han har ju faktiskt ansvaret för uppgifterna i längden. Inte heller inflyttningen från Ösmo finns noterad. Ville han av någon anledning dölja dessa fakta?
Några inflyttningslängder finns inte för den aktuella perioden.
I husförhörslängden från 1821-1825 förs dottern Clara Margareta som utflyttad från Prästgården till Hammar år 1824 men lysningen och vigseln med Frans Upmark noteras inte där men väl i vigselboken.
Ösmos kyrkböcker för de aktuella åren är också tveksamt förda, det finns ingen flyttning noterad för familjen Schöldberg till Västerhaninge.
Han kanske bara är en administrativ katastrof?
Schöldberg och kyrkbranden
Det var Swen Schöldberg som var kyrkoherde (och kontraktsprost) i Västerhaninge år 1831 när ”åskan slog ner i det spetsiga tornet och antände kyrkan som allvarligt skadades”. Skadorna beräknades till drygt 15 000 Rd banco.
Enligt Westerin var det ”prosten Schöldbergs berömliga nit och ihärdighet samt församlingsbornas frikostiga bidrag” som gjorde att kyrkan kunde återinvigas, dock utan spetsigt torn, år 1840.
Denna teckning finns på en lantmäterikarta från 1790. Avbildningen är från söder. Kanske stod lantmätaren vid Tingshuset? Finns ju en viss likhet med vår grannkyrka i Österhaninge.
Prosten Schöldberg är då sedan 1834 avliden, hustruänkan Anna Lovisa flyttade till Sågen i Västerhaninge till brodern Nils Wilhelm med sonen Theodor och vidare till Stockholm och avlider 1851. Sonen, som enligt släktkrönikan, ”blev en rucklare och fullständigt svin och avlider utfattig och i misär efter att ha gjort av med föräldraarvet på 20-30.000 Rd”
Källor:
HFL och andra Kyrkoböcker från ffa Västerhaninge och Ösmo
Gunnar Redelius: Revisorns minnen, 2010
Gustaf Westerin: Västerhaninge och Muskö socknar 1897
Lämna ett svar