haninge.org

Hembygd i Haninge

Hilding Karlsson, välkänd Västerhaningeprofil

image_pdfimage_print

Hilding Karlsson

Vi lite till åren komna Västerhaningebor har ju naturligtvis våra minnen från vår uppväxt av ett antal profiler i samhället.
Vi minns den prydlige stinsen  Nils Huge med signalspaden under armen, vi minns den ambulerande fiskförsäljaren Tippen Cederblad med sin trehjuling och den kringlallande, oftast lite påverkade, konstnären Gidde med sin plywoodportfölj.

Men det fanns många, många fler. Som kanske inte av olika anledningar är lika mycket uppmärksammade av eftervärlden.

En av dom var Hilding Karlsson från Krigslida!

Hildings bakgrund.

Gustaf Stig Hilding Karlsson var född 1913 på Norra Anderslund i Trollsta, Sorunda. Han var son till lantarbetaren, senare byggnadssnickaren, Stig Karlsson, f 1885 på Garda på Gotland och den sex år yngre Hulda, ägardotter på Norra Anderslund,
När Hilding föds har han en tre år äldre bror, Helge.

Familjen flyttar 1914 till Söder Källsta och året efter till Fituna där sonen Harry föds 1917.
Fadern tar ett kliv på samhällsstegen 1921 då han blir torpare på Nybohage vid Åfvinge i Grödinge.  Familjen utökas med Harald 1922  och Vera 1925.

Boda i Grödinge var en gård på knappt 30 ha som ägdes av godsägaren Hjalmar Eckerström på Uringe.

Han tar ännu ett steg 1932 då han noteras som arrendator på gården Boda 1, 1/4 mtl under Bröta. Hustrun avlider 1935, han gifter om sig 1938 med sin hushållerska Alma Sjögren.

Hilding flyttar från familjen 1938 till gården Tösta i Hölö som statare och ladugårds-förman och gifter sig samma år med Paula Hohl, född i Tyskland 1918 men schweizisk medborgare. De får här dottern Laila 1939.

Hildings hustru Paula och hennes mor med samma namn.

Hildings hustru Paula  är dotter till den scweiziske medborgaren Robert Hohl och dennes tyskfödda hustru, med samma förnamn som dottern, Paula, född Hilmers. De kommer till Sverige i början på 1920-talet.

Hilding flyttar med familjen år 1941 i maj  till Norra Lövtorp, även kallat Vretendal, i Sorunda som arrenderas av hustruns familj. Han skrivs här som lantarbetare.

Knappa året senare flyttar han till Norrhagen i Västerhaninge som arrendator.  Norrhagen var ett mindre jordbruk  på 16 ha varav 6 ha åker, kallades också Välsta 2. Det fanns som mest fyra kor och tidvis två hästar samt naturligtvis grisar och höns.  Norrhagen ligger mittemot Missionshuset på Mulstavägen.
Här föds sonen Roger 1943 och dottern Irene året efter.
I arrendet ingick att åldriga ägaränkan Anna Maria Olsson bor kvar på övervåningen och skulle förses med mat tre gånger om dan och annan omvårdnad.
Familjen blir kvar på Norrhagen till 1948.

Norrhagen Västerhaninge

Hilding med sonen Roger och hästen Freja på Norrhagen 1944.

År 1949 köper han en tomt av Henning Möller och bygger eget hem, där föds sonen Anders 1950.
Hilding var den första ”nybyggaren” i området som vi nu kallar Krigslida efter den gamla gården vid Allèvägen. Han döper hemmet till Villa Solhöjden.

Villa Solhöjden på Tvärvägen, numera Långvägen..

Hilding Karlsson var en mångsysslare.

Han kallade sig själv grovarbetare på senare år, hade ju varit lantarbetare, statare, trädgårdsmästare och lantbruksarrendator. En krånglande höft blev till en steloperation 1967 vilket begränsade hans fysiska aktiviteter.
Detta gjorde naturligtvis att hans hantverksintresse och föreningsengagemang fick mera utrymme i hans liv.

Idrotten.

Hans idrottsintresse var stort redan i ungdomen, han spelade fotboll både i Grödinge och Hölö och ägnade sig åt friidrott, hans personliga rekord på 1500 meter var imponerande 4.29 på 40-talet.

När han kom till Västerhaninge i början av 40-talet blev det naturligtvis Västerhaninge IF då  mest som ledare. Han blev styrelseledamot 1945 och vice ordförande 1947.

Han blev VIF:s starke man i vintersportsammanhang, längdskidor och bandy men också i orientering. Han var själv duktig skidåkare med två Vasalopp. 1954 blev  han den tredje VIF-aren som genomförde det traditionsrika loppet. Placeringen blev 399 av 484 startande.
Den första var Yngve Björklund och den andre Lasse Bengtsson.
Han genomförde sedan ett lopp under sitt femtionde levnadsår i ett betydligt lugnare tempo och kom på 3058 plats.

Hilding på väg mot Mora 1963.

Hans stora insats i sammanhanget var det årliga arrangemanget ”Skidans Dag” med start och mål vid Stora Tallen i korsningen Tungelstavägen/Nytorpsvägen uppe i Åby. På 60-talet flyttades starten upp till Nytorps ängar.
Första tävlingen hölls 1945 med 16 startande och blev en 25-årig tradition.
Hilding hade god hjälp av en annan VIF-pionjär, Göte Arvidsson, som kommit till samhället i början på 40-talet som sergeant vid den militärförläggning som fanns invid Stora Tallen.

Här start av en av de yngre klasserna. T.h. syns Kalle Ottoson och Hilding Karlsson. T.v. ser vi Evert ”Plåtis” Karlsson. Vilka de förhoppningsfulla gossarna är vet vi inte. Bilden ur Haningebladet okänt år.

Vid sista tävlingen 1970 var det över 200 startande, allt från snörvlande, ständigt ramlande barn i förskoleåldern till äldre oldboys som åkte i lodenjacka och myrstack.

Alla som deltagit fick i tur och ordning efter hur man placerat sig i klassen välja från det stora prisbordet. Priserna var skänkta från butiker, företag och privatpersoner.
Bara att varje år få ihop detta prisbord var en stor bedrift.
Det bestod av vaser, skålar, prydnadsföremål, brödrostar, moraknivar, sportartiklar och leksaker.
Alla fick ett pris om det så bara var en apelsin!

Här gratulerar Hilding veteranen, målarmästaren Bernhard Lundberg, som för det mesta vann veteranklassen under de tidiga åren. Bilden ur Haningebladet okänt år.

Skidåkare utan snö på 1950-talet. Roland Wattenström, Hilding Karlsson, Arne Roswall, Herbert Karlsson, Bengt Nilsson Björn Cederqvist, Rune Nilsson, Jörgen Olsson, Svante Hallberg, 10 Kurre Jansson Bosse Bengtsson, Ingvar Söderström, Lasse Bengtsson (Foto: Arne Roswall)

Folkdansen.

Hilding var också med och bildade Västerhaninge Folkdanslag, senare Haningarna, år 1948 med bl.a. Kalle Ottosson och Göte Arvidsson. Hilding var ju naturligtvis engagerad i ledarstaben men var också mycket aktiv dansare innan kroppen sa ifrån.  Gruppen uppträdde i början mest lokalt men vartefter fick man framträda i allt större evenemang, bl.a. på Skansen och i ett antal folkkära TV-program.

Hilding brukade dansa Oxdansen med Kalle Ottosson eller Göte Arvidsson till stor förskräckelse, men också glädje, för åskådarna.

Man gjorde också ett flertal uppvisningar utomlands, vid resan till Finland under Olympiaden 1952 var Hilding med medan han fick avstå de senare  turneerna till Tyskland och USA på grund av en trilskande höft.

Folkdanslaget Haningarna på 50-talet, Hilding stående längst till vänster, Hans Meier, Kalle Ottoson, Uno Nyström, Kaj Johansson, Hans Nettetbladt, Jörgen Olsson (Oljons) och Göte Arvidsson.   Sittande från vänster: Siv Hallberg, skymd bakom Siv, Ulla Åkerberg, Siv Gustavsson,
Solveig Nyström, Kerstin Johansson Ulla Pettersson, Inga Åkerberg, Britta och Gun
Lundqvist.

 

Korgmakeriet.

Han var mycket aktiv i ortens Hemslöjdsförening, som bildats redan 1926, framför allt som korgmakare, kanske är det i denna roll vi minns honom bäst.

En Sorundakorg på gång…

Redan 1945 fick han ett hederspris för sina korgar på den stora lantbruksmässan på Solvalla.
Hilding hade lärt sig korgflätning av morfadern, torparen och fiolspelmannen Carl August Andersson, född 1866, som från 1920-talet bodde på Granbacken på Fituna och senare på Björkhagen under Grödby i Sorunda fram till sin död 1947.

Morfadern Carl August var född i Västerhaninge på torpet Josefinedal, hans far, torparen Anders Anderson var även han välkänd korgmakare och Hilding säger i en tidningsintervju på senare år när yngste sonen ger sig in i ”branschen” att det finns ”minst fyra generationer korgmakare i släkten”.

Carl August hade specialiserat sig på på potatiskorgar som såldes till bönderna i trakten och på marknaden i Södertälje men gjorde också större klädkorgar av furuspån.
Redan på 1910-talet satt han på Skansen i Stockholm och visade upp sitt hantverk och 50 år senare var det dags för dottersonen Hilding att göra detsamma efter en personlig inbjudan från dåvarande Skansenchefen Nils Erik Bæhrendtz.

Sorundakorg från Hildings produktion.

Hilding gjorde sin första korg vid 14 års ålder som han gav till sin lillasyster.  Den första korg han sålde gav honom 25 öre.
Han arbetade med en typ av korg som allmänt kallades Sorundakorgen och som tillverkades av smala granrötter som drogs ur marken sommartid, klyvdes och vattlades. Det enda verktyg som användes var en skarpslipad kniv.

Sorundakorgen gjordes i olika storlekar beroende på användningsområde men i samma utformning. Den användes ursprungligen mest av bönderna för potatis. Korgen skulle ha en ”rumpa” med botten uppsvängd mitt under greppet för att”grensla” fåran.

Ett speciellt kännemärke för den korg Hilding flätade var ”kronan” som binder ihop kronan med själva korgen.

Vartefter blev Sorundakorgen alltmer vanlig i hemmen, kvinnorna använde den vid bärplockning, vid besök hos handlaren, för att hämta äggen i hönshuset och som förningskorg.

Men också i högtidligare sammanhang för friarens brudgåvor!

Hilding tillverkade också en speciell fiskkorg på tre ben som man kunde sitta på och klädkorgar efter morfars modell, de gjordes på en trästomme med med spånlängder av tunn furu.
På senare tid  gjorde Hilding gärna små miniatyrkorgar som finns på prydnadshyllor runt omkring i trakten.

Hilding fick också det hedersamma uppdraget att tillverka korgarna till Wasavarvet, anläggningen som ersattes av Vasamuseet. Troligen finns väl korgarna där nu.

Efter sin höftoperation 1967 blev det korgflätning på heltid i källaren på Tvärvägen i Krigslida. Han åkte också runt i landet med kurser och demonstrationer hos lokala hemslöjdsföreningar och ledde utbildning hos Handarbetets Vänner på Sätergläntan uppe i Insjön i Dalarna.

Hilding Karlsson avled sommaren 1993 och hustrun Paula tjugo år senare.

Hilding på Skansen.

Hilding på äldre dar.

En teckning av konstnären Bert Olls.

 

5 kommentarer

  1. Harriet Andersson Bergvall

    2017-11-27 at 21:06

    Åååå, underbar läsning. Minns Hilding mycket väl. På folkdanskortet är min moster o morbror Solvig och Uno Nyström med. Dom berättelser som du lägger upp här tar mig ett stort kliv tillbaka till barn/ungdomstiden i kära Västerhaninge🤗

  2. Hans Åke Jerkerfot. FD. Eriksson

    2017-11-28 at 15:50

    Kul och läsa om min morbror Hilding och favorit moster Paula.

    Hasse

  3. Björn Wall

    2017-12-03 at 20:43

    Pappa, Kaj Johansson, gick bort i Januari. Alltid kul och se kort på honom som man inte sett förut. Han är med på kortet med Haningarna en bit ner. Har någon fler kort så vore det jättekul.

  4. Britt-Marie Almström

    2018-02-21 at 12:04

    Verkligen givande läsning!
    Tack!
    Förstår att det var Hilding jag mötte på hantverksdagar på Västerhaninge bibliotek bl a.

  5. Sune Nilsson

    2018-08-31 at 10:09

    Inlägg från Jonas Hasselrot Södertälje via mail augusti 2018

    Hilding Karlsson var upphovet till min egen långa bana som korgmakare, på fritiden. Jag har alltid varit mycket intresserad av träslöjd och läste så småningom om korgmakaren Hilding med rötter i grannsocknen Sorunda. På 1970-talet fick jag se att Hilding var lärare på en kurs i rotslöjd i Tullinge och anmälde mig bums.
    Kursen hade redan börjat, så jag hade missat att vara med och dra björkrötter, men Hilding var snäll och lovade att följa med och visa mig. När han beskrev hur jag skulle åka blev jag mycket förvånad. Målet visade sig vara den så kallade Boda-mossen, en del av Hanvedsmossen. Där hade jag många gånger varit med och kört in torv och pressat till balar i fabriken. Vi hade nämligen sommarställe på en avstyckning av Boda, där jag under uppväxten tillbringade alla skollov. Jag deltog mycket ofta i arbetet på granngården Rådala, som drev torvströfabriken.
    Nu fick jag veta att Hilding också bott på Boda, men inte så detaljerat som du nu berättar. Han pratade om intresset för fotboll och att han var med och anlade en fotbollsplan nära Rosenhill, troligen den som senare ersattes av planen vid Bygdegården.
    Hildings pappa arrenderade ju av Hjalmar Eckerström och det är tack vare den familjen som jag fått mina mycket uppskattade ”Grödinge-rötter”. Mina morföräldrar hyrde nämligen ett sommarställe på Uringe av Eckerströms och blev goda vänner med värdfamiljen. Min moster gifte sig så småningom med sonen Erik och övertog på 1940-talet Boda som sommarställe och föreslog då att mina föräldrar skulle köpa en avstyckning av Boda.
    Dottern Greta Eckerström gifte sig med lantbrukseleven C-G Landerholm och som nygifta arrenderade de Boda 1929-1932. Det var således efter dem som Hildings familj kom till Boda. Landerholm köpte 1940 granngården Rådala och tog med sig de anställda (tidigare statare) dit från Uringe. Min mamma kände således alla från hög till låg på Rådala sedan gammalt, när vi kom till Håbo på Bodas mark 1946. Och jag är mycket glad för den gedigna lantbrukspraktik som jag fick på Rådala under uppväxten.
    För mig blev det sedan en ny kurs för Hilding, nu i Sorunda med granrötter och en annan teknik. Sedan har jag gått på många korgkurser i varierande tekniker och material. Jag blev intresserad av korgmakeriets historia och studerade bland annat det omfattande materialet i Nordiska museets arkiv. Det blev uppdrag som lärare och föreläsare, och 1997 fick jag boken ”Korgar – Tradition och teknik” utgiven. Där ingår en presentation av Hilding och arbetsbeskrivningar av hans korgar. Hilding hade då gått ur tiden, men jag hälsade på Paula för att överlämna ett exemplar av boken.
    Det finns en anknytning på ett annat plan också. Hilding var ju aktiv på Skansen och när han inte längre orkade erbjöds jag att komma i stället för att visa hantverket, mycket roligt. Ett decennium senare hade jag ett par personer från Skansen som elever på en kurs. De tillhörde Skansens byalag, som på ideell basis hjälper Skansen med att visa hur livet var förr. Jag blev ombedd att hålla kurs för byalaget, och både jag och min fru blev snart medlemmar. För mig var det härligt att på Skansen få återuppleva mina erfarenheter från lantbruket, och för oss båda innebär Byalaget en fin social gemenskap. Så jag har mycket att tacka Hilding för.
    Jag måste få berätta om den senaste höjdpunkten i min ”karriär”. Jag är medlem i Basketmakers’ Association, som har anknytning till The Worshipful Company of Basketmakers, ett slags gammalt brittiskt skrå. Skrået ordnar för medlemmar tävlingen ”Basket of the Year” och i år bestämde jag mig för att delta med en liten spiralbunden sockerskål av björkrot och lyckades vinna i den internationella klassen. Så nu i september åker jag och min hustru Barbro till London för att ta emot priset på en bankett i London. Det blir mycket spännande, har just kollat att jag fortfarande kommer i min gamla smoking.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© 2018 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑