Sommarro, boställe i Jordbro

Vi har fått en ny medarbetare, Björn Hasselgren, som här skriver om sin hustrus familj och släkt på bostället Sommarro under Kalvsvik 3 i Jordbro.

Familjen Ramstedt kom dit 1927 och familjefadern Verner blev kvar till 1956, hustrun Ida avled på Sommarro två år tidigare.

När du läst Björns trevliga berättelse kan du om du är intresserad läsa  några rader om boställets historia från mitten av 1800-talet.

Björn berättar…

Ida och Verner

Ida Carolina, född Wallin, och Josef Verner Ramstedt kom till Sommarro  hösten 1927.

Ida Wallin gifte sig 1904 med Johan Emil Söderström och fick två barn, Erik född  1905 och Edith född  1907. Maken var banvakt i Kårsta i Roslagen. Han tog livet av sig, hängde sig 1913.
Hon gifte om sig med Verner 1916, De kommer från Össebygarn till våra trakter i maj samma år, till gården Stora Vädersjö i Tungelsta, med hustruns barn från tidigare äktenskap och får här gemensamma dotter Aina Kristina i juli 1916.
Tiden på Stora Vädersjö blir kort, flyttar redan i november upp till Nödesta 2 i Västerhaninge, till torpet Karlberg som hyresgäst, här föds 1918 i maj, Margareta Charlotta.

I september 1926 drar familjen till Sorunda, godset Fållnäs, senare samma år till gården Skärlinge på Lisö och därefter upp till Sommarro i Jordbro i november 1927.

Utdrag ur Österhaninges församlingsbok 1923-1934.

Verner hade diverse jobb, som att jobba i skogen, gräva diken och rödfärga ladugårdar åt andra runt om i trakten. Han jobbade en tid med torvtäkt på Slätmossen som ligger mellan Jordbro och Handen.

Han hade ett häftigt humör, vilket bl.a. visade sig när han gjorde sin militärtjänst. Han tog värvning för tre år, men stod inte ut med att bli kommenderad, utan ”straffade ut sig” och fick fyra dar i buren ”utan lakan”

När familjen Ramstedt flyttade till Sommarro 1927 bestod familjen av pappa Verner och mamma Ida, döttrarna Aina och Margareta (Greta). Greta var då  nio år och bodde sedermera kvar i Sommarro ända till 1946. När hon flyttade var hon då 28 år.

Sommarro, eller kanske Vinterro…

Med till Sommarro flyttade även Gretas halvbror John Erik Söderström (på deras mor Ida Wallins sida) med sin fru Edith.

Det var Erik som hittade bostaden, men det blev Verner Ramstedt som kom att stå för kontraktet.

Torpet Sommarro hyrdes på den tiden för ca 200-300 kr per år av Erik Andersson på Lövhagen, en av Kalvsviksgårdarna.

Bostadshuset bestod av två kök och två rum. Det var nivåskillnad mellan husets två delar. Ena delen låg ett trappsteg lägre än den andra. Mellan köken fanns det en dörr så man slapp att gå ut, för att gå mellan lägenheterna.

Familjerna kom inte riktigt överens. Greta och hennes syster Aina fick pga pappa Verner inte gå in till de andra, vilket gjorde att halvbroderns familj snart flyttade därifrån.

Åke fyra år utanför Sommarro.

Åke Lennart Ramstedt föddes 6 januari (trettondagsafton) 1928 i Sommarro. Barnmorskan var grannfrun från Kvarntäppan.

Vener blev så småningom  skogsarbetare och hamnade av någon anledning på Gotska Sandön för att avverka skog. Vilket inte var det lättaste alla gånger, i träden fastnade nämligen en hel del sand som försvårade sågningen.

Det Greta minns är att han skickade ett brev hem därifrån. Brevet innehöll endast två ballonger till henne och hennes syster Aina. Det fanns inget skrivet i brevet och heller inte några pengar till familjen. ”Varför gör man så”  undrade Greta?

En av de två kakelugnarna i huset revs för att ge plats åt en garderob. Greta och systern Aina flyttade därefter in i köket.

Som på så många andra ställen i Haninge hade man tvätteri för att försörja sig.

Man pumpade upp vattnet från den lilla ån som rinner ut i Kvarnbäcksån. Man hade en så kallad stötlåda, som drevs av någon forn av motor. Vid ett tillfälle rann oljan ut, när man glömt att stänga av pumpen. Elektricitet hade man inte under alla år som man bodde i Sommarro. Det var vedspis och kakelugn som gällde för matlagning och uppvärmning.

Handlade gjorde man i affären hos Amalia Larsson i f d krogen Glädjen. Amalia plockade ihop allt som var beställt och lade sedan i en säck, som en vänlig granne sedan levererade en gång i veckan till dem. Det var flera olika grannar som hjälpte till med detta. En av dem var Arvid Eriksson. Han körde bil en gång i veckan till Stockholm med tvätt och på hemvägen när han passerade affären så tog han med deras säck med matvarorna. Stora landsvägen gick på den tiden alldeles förbi Amalias affär.

Vid Sommarro hade de höns, kor och grisar men ingen häst. Ett år köpte Verner griskultingar för att tjäna lite pengar, men det lönade sig inte därför att priset på fläskkött sjönk när det var dags att sälja. Hönsen som de tagit med sig från Lisön, gick lösa på gården. Det fungerade bra, förutom att de sprätte. Eftersom de hade tvätteri så fungerade det inte så bra med lösspringande sprättande höns. De sprätte och smutsade mer tvätten. Det resulterade i att en hel del tvätt måste sköljas om. Pappa Verner blev vansinnigt arg och skällde varje gång. En dag tröttnade mamma Ida på detta. Hon dödade alla höns och grävde ner dem – talade inte om var!

Förutom bostadshuset fanns vid Sommarro ladugård med hönshus, tvätteri med mangelbod och en jordkällare. Det ända som finns kvar idag är jordkällaren.

När det nya radhusområdet, som alltså heter Sommarbo byggdes, anlades en dansbana för bostadsområdet ovanpå stengrunden. Den är idag riven. Vatten och avlopp fanns aldrig vid Sommarro, som för övrigt tillkom på 1850-talet. Det fanns en brunn, där man tog vatten. Brunnen saknade på den tiden ett lock.

Greta var tillsagd att passa sin tio år yngre bror Åke, när han var ute, så att han inte ramlade ner i brunnen.

Man odlade potatis, ärter, morötter, dill, gräslök, bondbönor och hallon. Man hade äppelträd, sommaräpplen och Åkerö samt vinbärsbuskar både röda och svarta. Vid ett tillfälle bytte Greta 10 liter hallon mot mjöl. Hallonbuskarna planterade pappa Verner. De finns fortfarande kvar – i högönsklig välmåga.

Man rökte sin skinka själv efter grisslakten. Långt senare konstaterade Greta, att den potatisen, som de odlade själva vid Sommarro, är den godaste hon någonsin har ätit. Det var gynnsam jordmån för potatis där. I skogen runt om fanns massor av blåbär och lingon. Pappa Verner gillade att gå i skogen och plocka bär.

Familj och släkt utanför Sommarro 1950.

Bakre raden från vänster

Ida Ramstedt, dottern Aina Söderström med sin man Verner Söderström.

Andra raden Yvonne Ramstedt 2 år och hennes mor Annalisa Ramstedt.

Åke Ramstedt (Annalisas man), Börje Ramstedt 4 år son till Åke och Annalisa, och längst t.h. Verner Ramstedt.

Jag, författaren Björn Hasselgren, gifte mig sedan 1974 med Yvonne Ramstedt som på bilden är 2 år född 10 februari 1948 alltså är bilden från våren 1950

Annalisa och Åke Ramstedt är alltså mina svärföräldrar som båda i dag är 91 år gamla och är i skrivande stund vid god vigör.

Annalisa och Åke Ramstedt 2019

Ett foto som andas nostalgi, trots hårda villkor, slit och släp utstrålar man livsglädje i sin vackra hemmiljö i början på 1950-talet. Glada Sommarro-bor framför huset på skottkärran! Man anar en blommande syrén där bakom och en klätterros på husgaveln.

1 oktober 1954 dör Ida och Verner bor nu ensam kvar i Sommarro under några år och han avlider i Solna 1968.

Sommarro revs sedan i slutet av 60-talet för det radhusområdet som idag finns där i dag och heter Sommarbo. Varför? Är det en missuppfattning eller en felskrivning att Sommarro ändrats till Sommarbo?

Under skrivandet om detta torp så har vi konstaterat att det är en felskrivning av en tjänsteman i kommunen. Sedan har det bara hängt med.

Jordkällaren på Sommarro, allt som finns kvar… Foto Per Stavfors, januari 2019.


Några historiska fakta om Sommarro och de boende där från mitten av 1800-talet och framåt signerade av Sune Nilsson.

Första gången Sommarro finns med i eget namn är i husförhörslängden 1864, stället kan ev, vara äldre men då noterat i böckerna under huvudgården.

Här bor då snickaren, f.d. artilleristen,  Lars Peter Harén född 1829 i Mosås i Örebro län med hustru och två döttrar och en 15-årig lärling. Familjen tillhörde Vaxholms församling men enligt kyrkoboken föddes båda barnen i Kalvsviks by ”när föräldrarna vistades här”.
De får ytterligare en dotter på Kalvsvik 1866, Lars Peter avlider 1873, men änkan blir kvar med de yngsta döttrarna.
År 1875 kommer från Kvarntäppan skomakaren Johan Andersson till Sommarro med sin hustru, de får en son i september detta år och tar dessutom ett nyfött barnhemsbarn. De flyttar dock året efter till Västerhaninge.
Samma år kommer arbetskarlen Karl Fredrik Pettersson hit med två barn från Ramsdalen i Vendelsö men flyttar året efter till Strömslund.

Under åren fram till 1885 kommer sedan ett flertal familjer till Sommarro, bl.a. korgmakaren Liljendahl, skräddaren Spångberg, skomakaren Forsell, snickaren Zettergren, korgmakaren Kihlander samt ett antal ”arbetskarlar”. Korta boenden och omöjligt att se hur många som bor samtidigt där.

Trots att stugan hade två lägenheter kan man väl ana att det var trångt under vissa tider!

År 1882 kommer från Högsta statdrängen Karl Erik Berntsson och gifter sig med änkan till Lars Peter Harèn, Sofia. År 1886 blir de ensamma boende här men 1893 flyttar Sofias dotter Anna hit från Högsta, hon har gift sig med sonen där, Anders Magnusson, i december 1892, men blir änka bara efter nio månader då maken ”körde ihjäl sig”. Hon föder här deras dotter Wilhelmina i februari 1894. Gamla änkan Harén-Berntsson avlider år 1900.

Anna Magnusson gifter om sig 1904 med drängen på Forsen i Vendelsö, änklingen Anders Jansson, hon avlider 1910 och maken flyttar då till Hammarby båtsmanstorp.

Karl Erik Berntsson får nu sällskap i stugan av Johan Valdemar Hvass som kommer med sin sjupersonersfamilj från Västerhaninge. De flyttar 1913 till Huddinge.

Mellan åren 1913 till 1920 finns ett antal hyresgäster, bl.a. tvättaren Gustaf Adolf Forsell med hustru och sonen Ingemar.

Karl Erik Berntsson bli kvar på Sommarro till 1923 då han flyttar till Ålderdomshemmet, han har då sedan 1921 delat hus med arbetaren Karl Adolf Svensson, född 1887, med hustru och fem barn som kommer från Katrineberg på Alby, de flyttar 1927 till Handen då familjen Ramstedt kommer dit.

Häradskartan över Jordbro år 1905. Lägg märke till stavningen Sommaro. Användes också av prästerna under 1800-talet.