image_pdfimage_print
Olle Numan
Olle Numan (1922-2013), engagerad hembygdsforskare, berättare, fotograf och skicklig illustratör kom med sina föräldrar till Fors vid fem års ålder. År 1989 skrev han denna lilla berättelse med minnen från en barndomssommar på tidigt 30-tal.

 

Gästgivargården

Gästgivargården på 1930-talet

Mitt hem, från början Fors gästgivargård och skjutsställe, sedermera affär och bostad. När vi flyttade hit från Vreta 1927 bodde vi på västsidan av Rocklösaån/Vitsån, till vänster om oss bodde skomakare Rasmussen och Mina Olsson med dottern Gerda i varsin stuga. På höger sida låg Fors affär, ägd av Ida Eriksson. Ovanför låg Petter Magnus stuga, sedermera scoutstuga . Västerhaninge scoutkår startades 1927 av min far Ragnar.

Ragnar Numan

Ragnar Numan, bokbindare, här i scoutmundering

Vi hade en trädgård med vinbär, äpplen, krikon och plommon, som några år sköttes av en f.d. trädgårdsmästare ”farbror Lasse” han hade stor vit mustasch. Han arbetade hos oss mot mat och husrum plus tror jag lite fickpengar. Han gjorde underverk med trädgården.

Min far var bokbindare och hade sin verkstad tvärs över vägen.

Då trafiken på den tiden inte var så stor, sprang jag till verkstaden med meddelanden om telefon eller att maten var klar.

Trafiken bestod mest av hästskjutsar till affären och hästarna stod där och mumsade havre i tornistrar.

Slaktarvagnen från Tärnholms i Katrineberg, kom en gång i veckan och kördes och servades av Andersson i Kullsta och drogs av parhästar.

Sigrid Numan

Olles mor Sigrid, pionjär med kameran, har dokumenterat Fors med omnejd.

De bilar jag minns är Helge Ax:son-Johnsons Rolls-Royces, körd av chauffören Brewits i livré, samt ”fartdåren” Kork-Wicander som ibland nästan var nere i vår häck. Det var en stor bil med växelspaken och bromsen på utsidan, samt en stor tuta, modell gummiblåsa med tratt.

På sommaren kom min mors kusin ”Min onkel” som sommarbarn. Han var två år äldre än undertecknad. Varje morgon börjades med ett ägg och gröt, min mormor hade ett tjugotal höns.

Vi fiskade mycket, det fanns gott om abborre, mört, snorgärs och gädda. Ibland såg vi även lax, som kom upp från laxdammen nere vid Vitså. På försommaren kunde vi stå nedanför bron, över en liten ficka i fallet, och plocka abborre med händerna.

Under bron, bakom dammluckorna i pölarna fanns grodyngel som vi fångade och flyttade till större gölar.

På andra sidan ån, stod ett långt hus där stockar sågades till olika format. En 15-16 cm bred drivrem mellan husen drev klingan och sågbordet. Det var ett väldigt pysande när ångan skulle minskas, lokomobilen hade även ångvissla. Sågspånet och splinten transporterades till lokomobilen för att eldas upp. Det blev stora sågspånshögar som vi ungar hoppade i. Sågspån i byxor och skjortor. Nedanför sågen låg kvarnen som var turbindriven, en lång trätrumma gick från dammluckan till turbinhuset. Kvarnbyggnaden finns kvar än i dag och är i gott skick.

SigridFors1929

Fors 1 från väster, i förgrunden sågen och kvarnen, foto Sigrid Numan 1929

När det var matdags eller vi skulle komma hem, kallade mormor med en gammal koskälla av plåt, det fanns ingen chans att missa det ljudet, hela byn hörde när vi skulle hem. Skällan har jag kvar.

På kvällarna hämtade vi mjölk på andra sidan ån, hos Edvin Nilsson, Fors gård, i deras mjölkkällare som låg på andra sidan vägen. Fin fet mjölk, ny-silad nästan spenvarm, den gav bra med grädde efter en natt.

Dagen avslutades med mammas nybakade kanelsnurror, som hon var en mästare på att baka, samt nysilad mjölk.

Mormor (hela Fors mormor) nattade oss och vi läste, ”Gud som haver barnen kär” tillsammans.

Så var sommardagen slut.

Läs om Sigrid Numan och hennes kamera!