haninge.org

Hembygd i Haninge

Kategori: Fors (sida 1 av 2)

image_pdfimage_print

Karl Gustaf Nilsson, min farfar

 

I den här lilla stugan på dryga 30 kvm bodde min farfar Karl Gustaf Nilsson i över 30 år tillsammans med sin hustru Amanda och tidvis med tre av sina barn. Han var född 1857 i Mogata, Gottsten, Östergötlands län. Han avled i sin kökssoffa här 1949, då änkling sedan 1942.

Karl Gustaf Nilsson har kommit 1876 från Ringarum via Lilla Katrineberg, Hägerstens Rote, Brännkyrka fs,  sedan till Sköndal, Aska Rote, Sorunda innan han flyttar ihop med Amanda på Fagervik  i Sorunda 1879.

De gifter sig den 28/12 1879, hon är så ung att de måste gå till ”kungs”, får sonen Gottfrid 1880. Flyttar sedan till Åby Gård omkring 1881 där dottern Hildur föds 1882 , dottern Eugenia (Jenny) 1885  och dottern Anna Cornelia 1886 (som avlider efter ett år ).
Fortsätt läsa

Fors, en by med anor från 1300-talet

sondagen-den-11-sept-1

Söndagen den 11 september 2016 anordnade Gillet en vandring på Fors i Västerhaninge under sakkunnig ledning av Sven Klasenius, Bengt Lidbom, Anders Numan och redaktören.
Vandringen blev välbesökt i det vackra sensommarvädret, mellan 45-50 intresserade ställde upp!

Deltagarna fick ett kompendium som handledning under vandringen. lite omarbetat kan det läsas som en ”populärbeskrivning” av området med sin historia från 1300-talet.

(Denna beskrivning är långt ifrån fullständig.)

Fortsätt läsa

Österhagen, torp under Fors och torparbarnens liv

Österhagen modern

Österhagen på 1970-talet, foto Kerstin Öberg

Detta lilla oansenliga torp på Fors marker återfinns första gången under eget namn i husförhörslängden 1861-65 under Fors 1 som då ägs av Karl Fredrik Hallström. Det finns uppgifter som tyder på att själva stugan är flyttad och uppbyggd  från den Häringeägda Östergården.
På Österhagen, som även kallades Tallbacken, skrivs utan inflyttningsdatum  Olof Larsson, född 1800 i Västerhaninge, och  hustrun Inga Maria Olsdotter och deras sju barn födda mellan 1845-1860.

Österh 1

Inga Margareta har kommit till Fors 2,  Östergården, som piga till nyblivne änklingen Olof år 1843 och får där senare samma år sin oäkta son Gustav som avlider året efter.
De gifter sig 1844, Olofs första hustru var 21 år äldre, nu får han en hustru som är 23 år yngre. På Östergården föds deras tre första barn, Inga Lovisa 1845,  Karl Gustav 1848 och Lars Erik 1850.

Fortsätt läsa

Sommar på Fors på 30-talet

Olle Numan
Olle Numan (1922-2013), engagerad hembygdsforskare, berättare, fotograf och skicklig illustratör kom med sina föräldrar till Fors vid fem års ålder. År 1989 skrev han denna lilla berättelse med minnen från en barndomssommar på tidigt 30-tal.

 

Gästgivargården

Gästgivargården på 1930-talet

Mitt hem, från början Fors gästgivargård och skjutsställe, sedermera affär och bostad. När vi flyttade hit från Vreta 1927 bodde vi på västsidan av Rocklösaån/Vitsån, till vänster om oss bodde skomakare Rasmussen och Mina Olsson med dottern Gerda i varsin stuga. På höger sida låg Fors affär, ägd av Ida Eriksson. Ovanför låg Petter Magnus stuga, sedermera scoutstuga . Västerhaninge scoutkår startades 1927 av min far Ragnar.

Ragnar Numan

Ragnar Numan, bokbindare, här i scoutmundering

Vi hade en trädgård med vinbär, äpplen, krikon och plommon, som några år sköttes av en f.d. trädgårdsmästare ”farbror Lasse” han hade stor vit mustasch. Han arbetade hos oss mot mat och husrum plus tror jag lite fickpengar. Han gjorde underverk med trädgården.

Min far var bokbindare och hade sin verkstad tvärs över vägen.

Då trafiken på den tiden inte var så stor, sprang jag till verkstaden med meddelanden om telefon eller att maten var klar.

Trafiken bestod mest av hästskjutsar till affären och hästarna stod där och mumsade havre i tornistrar.

Slaktarvagnen från Tärnholms i Katrineberg, kom en gång i veckan och kördes och servades av Andersson i Kullsta och drogs av parhästar.

Sigrid Numan

Olles mor Sigrid, pionjär med kameran, har dokumenterat Fors med omnejd.

De bilar jag minns är Helge Ax:son-Johnsons Rolls-Royces, körd av chauffören Brewits i livré, samt ”fartdåren” Kork-Wicander som ibland nästan var nere i vår häck. Det var en stor bil med växelspaken och bromsen på utsidan, samt en stor tuta, modell gummiblåsa med tratt.

På sommaren kom min mors kusin ”Min onkel” som sommarbarn. Han var två år äldre än undertecknad. Varje morgon börjades med ett ägg och gröt, min mormor hade ett tjugotal höns.

Vi fiskade mycket, det fanns gott om abborre, mört, snorgärs och gädda. Ibland såg vi även lax, som kom upp från laxdammen nere vid Vitså. På försommaren kunde vi stå nedanför bron, över en liten ficka i fallet, och plocka abborre med händerna.

Under bron, bakom dammluckorna i pölarna fanns grodyngel som vi fångade och flyttade till större gölar.

På andra sidan ån, stod ett långt hus där stockar sågades till olika format. En 15-16 cm bred drivrem mellan husen drev klingan och sågbordet. Det var ett väldigt pysande när ångan skulle minskas, lokomobilen hade även ångvissla. Sågspånet och splinten transporterades till lokomobilen för att eldas upp. Det blev stora sågspånshögar som vi ungar hoppade i. Sågspån i byxor och skjortor. Nedanför sågen låg kvarnen som var turbindriven, en lång trätrumma gick från dammluckan till turbinhuset. Kvarnbyggnaden finns kvar än i dag och är i gott skick.

SigridFors1929

Fors 1 från väster, i förgrunden sågen och kvarnen, foto Sigrid Numan 1929

När det var matdags eller vi skulle komma hem, kallade mormor med en gammal koskälla av plåt, det fanns ingen chans att missa det ljudet, hela byn hörde när vi skulle hem. Skällan har jag kvar.

På kvällarna hämtade vi mjölk på andra sidan ån, hos Edvin Nilsson, Fors gård, i deras mjölkkällare som låg på andra sidan vägen. Fin fet mjölk, ny-silad nästan spenvarm, den gav bra med grädde efter en natt.

Dagen avslutades med mammas nybakade kanelsnurror, som hon var en mästare på att baka, samt nysilad mjölk.

Mormor (hela Fors mormor) nattade oss och vi läste, ”Gud som haver barnen kär” tillsammans.

Så var sommardagen slut.

Läs om Sigrid Numan och hennes kamera!

Kyrkvreten, Fors 2:2

Kyrkvreten 1968

Kyrkvreten 1968. Foto Henry Hall.

Torpet Kyrkvreten låg knappt hundra meter norr om den stora industribyggnaden på östra sidan av gamla landsvägen genom Fors By. Kyrkvreten tillhörde ursprungligen Fors No 2, frälsehemmanet under Häringe, även kallat Östergården. I äldre lantmäterikartor kallades åkrarna väster om vägen, söder om Mariebergsbacken, för ”Kyrkvretarna”, detta som en trolig förklaring till namnet på torpet.

Ursprungliga stugan revs 1982 och ersattes med en modern villa.Innan dess var det sommarbostad i flera år. På tomten byggdes senare också en mindre verkstadsfastighet.

Den som sist bodde permanent i huset var Elisabeth Olsson, kallad ”Lisen”, som dog 1959 genom en olyckshändelse.

Kyrkvreten återfinns i husförhörslängderna från och med 1825 och hela tiden tom 1895. I skifteshandlingarna från laga skiftet 1859-60 står det angivet som torp. Före rivningen genomfördes en grundlig dokumentation och flera föremål togs till vara, bl. a. återfinns järnspisen numera i det återuppförda Janstorp på Tingshustomten.

Lite om Kyrkvreten från 1850

Vid husförhöret 1851 finns där Johan Martin, f 1792 i Lifland, noterad tillsammans med hustru, son och dotter. De har tidigare bott på Berga, kom dit från Kolbäck 1828. Familjen flyttar till åter till Berga 1860.
Mellan åren 1861-65 bebos under korta tider Kyrkvreten av arbetskarlar och inhysingar, bl.a. Daniel Danielsson, Johannes Abrahamsson och Karl Fredrik Jansson med hustru och dotter. Janssons flyttar 1866 till granntorpet Löfhagen vid Skarplöt.

Fortsätt läsa

Dansbanan på Fors och lägenheten Ringen

Ringhagen, Västerhaningeböndernas festplats

Ringhagen-pec

Det är ont om bra bilder från denna miljö men här ser vi Ringhagens Dansbana, vackert belägen mellan Årsta Havsbadsvägen och Forsån.

Fortsätt läsa

Nils på Skarplöt berättar militärminnen…

Nisse Petersson

Nils Petersson, lantbrukare på Skarplöt

De sista krigsåren, innan utbildningen på Berga Lantbruksskola, gjorde han sin värnplikt i huvudstaden och berättar här omkring detta. Handlar väl inte så mycket om Haninge men är väl värt att läsa.

Miltärminnen

HIAB eller Bussgaraget

1274119825_481a37b789_o

Verkstadsanläggningen efter gamla Nynäsvägen i Fors år 2013. I bakgrunden ser vi en modern villabebyggelse runt Bergenstorp eller i folkmun, Tittut. Foto:Stefan Jansson

Lite beroende på hur gamla vi Västerhaningebor är kallar vi den här byggnaden antingen ”HIAB” eller ”Bussgaraget”!

Eller om vi är väldigt gamla, kanske ”Traktorverkstan i Fors”?

Så här ligger det till.

Några år efter andra världskrigets slut och en optimistisk utveckling av jordbruket med allt mera mekanisering beslöt några framsynta bönder i trakten att starta en verkstad för traktorer, tröskor och andra lantbruksmaskiner. Dessa blev lite för avancerade för att kunna underhållas och repareras av bysmederna. Man köpte området mellan Kyrkvreten och Hyddan av Edvin och Ester Nilsson på Fors år 1950 och byggde en för tiden mycket modern verkstad.
Man var så framsynt att man när man startade verksamheten kallade den för Haningebygdens Verkstadsförening u.p.a., 30 år innan de båda kommunerna går samman.
Initiativtagare var förvaltaren på Årsta, Herbert Fröstad som också blev ansvarig för verksamheten. Verkmästare var Nils Erik Berndtsson som köpte det gamla torpet Bergenstorp eller Tittut i backen bakom verkstaden och fick på så sätt nära till jobbet.

Det visade sig dock svårt att driva rörelsen i denna kooperativa form och man beslöt att upplösa den ekonomiska föreningen och att sälja rörelsen.

År 1954 köptes fastigheten av Hydrauliska Industri Aktiebolaget i Hudiksvall, i dagligt tal HIAB. Detta företag, som hade startats tio år tidigare av skidfabrikanten (!!) Erik Sundin i Arbrå, hade en stark utveckling under efterkrigstiden med sina hydrauliska lastkranar.
I Västerhaninge monterade och servade man dessa kranar åt åkarna i trakten. Verkstadschef var Adolf Berglund.

Vartefter byggdes fastighet och rörelse ut och blev en fristående filial för hela Stockholmsområdet. Hit kom i början på 60-talet som VD, Ove Olofsson, som senare blev VAG-handlare bl.a. i Handen, Nynäshamn och Nacka. En minst sagt framgångsrik man som tyvärr gick bort ganska nyligen.

164272_acc_003490-800x587

Den hydrauliska kranen revolutionerade styckegodshanteringen.

Efter en omorganisation i slutet på 60-talet sålde HIAB den stora lokalen till Storstockholms Lokaltrafik och den kallades märkligt nog för Ribbygaraget trots att det låg på Forsmarker. Det var ju inte bara depå och garage utan även verkstad.

IMG_4410

Fastigheten är nu sedan många år i privat ägo.

 

 

Minnen, Nils Petersson på Skarplöt berättar…

2763443314_e60c532b94_o

Nils och Anna-Britta Petterson, fortfarande boende på Skarplöt (2015)

Nils Petersson kom till Berga Lantbruksskola år 1944 gifte sig med Anna-Brita Lindström från släktgården Skarplöt och blev efter några år ute i landet ägarbrukare till denna gård.

2804693493_8e38cc7f83_o

Skarplöt här från söder, är den nordligaste Forsgården och den sista som ägarbrukades. I bildens överkant skymtar den skogsdunge där tidigare torpet Asphagen låg. Bortom denna plats ligger Ribbyholm. Flygfoto: Thorsten Nilsson

 

Läs om åren på Berga

Här kan du läsa en livfull berättelse om några minnen från hans liv.

 

Anonym djurvän för 100 år sedan…

Gillets idoge arkivforskare Anders Numan finner ofta små pärlor i det dammiga Stadsarkivet, se här!
Plågad häst vid Fors

Plågad häst vid Fors

För nästan exakt 100 år sedan registrerade kronolänsman  Wahlroth i Mulsta denna inkommande skrivelse i sitt diarium. En sann men anonym djurvän har sedan länge noterat att en stackars häst i Fors tvingas slita ont trots en svår skada.
Man kan nog ana att anmälaren länge slitit med frågan och kommit fram till att en direktkontakt med hästägaren inte skulle vara lämpligt. Kanske är det en granne i byn? Eller en släkting?

CB9167

Knappast den aktuella hästen!

När han/hon väl fattade pennan var det följaktligen självklart att anmälan var anonym och underskriven ”en Hästvän”.

Walroth ser till att fjärsman Kruth (härligt namn på en fjärsman) i Tungelsta får anmälan på sitt bord för utredning, tyvärr kan vi inte redovisa resultatet.

Den utpekade bonden är troligtvis arrendatorn på Fors 3, ungkarlen Karl Magnus Andersson, som i november 1909 kommer från Alvsta och brukar den gård som i folkmun kallades ”Petter Magnus´”.  Petter Magnus, eller Per Magnusson, hade avlidit året innan och änkan har skött gården med drängar men arrenderar nu ut. Han blir kvar på Fors till sin död 1919 vid 61 års ålder.

Denna Forsgård köps 1919 av hovjägmästaren Helge Ax:son-Jonson på Berga kommer senare att användas som scoutgård.

Läs gärna om det s.k. mjölkkriget på Fors mellan hovjägmästaren och scoutledaren Ragnar Numan.

Äldre inlägg

© 2019 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑