image_pdfimage_print

Inledning, Sune Nilsson

År 1896 kommer till Stora Katrineberg från lägenheten Rosta på Nora, smeden Frans Johan Tärnholm, f 1867 i Ösmo, med hustrun Selma Kristina Winberg och sonen Gunnar Mauritz f 1895 och föds John Bernhard 1898. Som fosterbarn kommer år 1905 från Adolf Fredriks fs Elsa Sundqvist född 1904 och 1919 kommer från Kungsholmens fs Gustav Verner Wahlberg född 1914 till änkan Selma Kristina som fosterbarn. Gösta Wahlberg startar senare egen ambulerande charkverksamhet i Handen.
Familjen skrivs som hyresgäster.

Det är lite oklart när Frans Johan Tärnholm börjar sin slakteriverksamhet här, men troligen omkring 1905 då han köper Stora  Katrineberg, Stav 1:13, och bygger sin anläggning och bostad, Han avlider 1909 utan att i församlingsboken skrivas som slaktare. I boken från 1910 noteras dock hustrun Selma som slakteriidkerska.

Tärnholmsbröderna John och Gunnar flyttar ut under 1910-talet men 1916 är man åter hos modern och skrivs som slaktare. John gifter sig 1919 med Signe Sofia Jansson och Gunnar 1921 med Agnes Maria Sofia Löfqvist.

 

Det är Bengt ”Acke” Andersson, infödd Västerhaningebo 1952, som skrivit denna artikel. Acke är känd framförallt i fotbollssammanhang fram till mitten av 70-talet i VIF.
Han han jobbat hela sitt liv inom byggvarubranschen men ägnar sig nu för tiden helst åt att spela golf och att hembygdsforska.

Epoken Tärnholm på på Katrineberg startade i början på 1900-talet och slutade nästan 70 år senare!
Det var slakteri och charkuteriverksamhet som var affärsidén.
Det startades av de äldre bröderna John och Gunnar och blev ett riktigt familjeföretag då deras barn kom in i rörelsen och senare övertog.
Det låg på Katrineberg efter Nynäsvägen söder om Berga.

Bröderna Gunnar och John utanför slakteriet på Katrineberg. Pojken till vänster är fostersonen Gösta Wahlberg. Fotot från c:a 1920.

John hade tre barn, sonen Stig som avled i unga år,  Maj och Gunvor, Gunnar hade två söner Sture och Lennart.

John Tärnholm med dottern Maj och sonen Stig i charkuteriaffären på torget i Årsta Havsbad.

På 20-talet började man köra ut varor till kunderna med häst och vagn. Hästarna ersattes senare med bussar med ett lite större sortiment. Det var helt enkelt en rullande livsmedelsbutik som gjorde hembesök.
Området som kördes på var Västerhaninge, Österhaninge, Gålö, Handen,Tungelsta, Årsta Havsbad, Hemfosa, delar av Sorunda samt Muskö.
Bussarna kördes huvudsakligen av perioden av Axel Edvin Karlsson kallad  Slaktarkalle, Adolf Widlund och Holger Andersson ( min pappa ) samt Gunnar Tärnholms söner Sture och Lennart.

Efter ett antal år slutade Slaktarkalle och köpte livsmedelsbutiken i Gansta. Han efterträddes  i butiken av sin son Edvin” Kifas ” Karlsson som senare bytte sortimentet till kläder vilket i sin tur utvecklades till Klädbörsen med butiker i Handen, Stockholm och Nynäshamn.
Slaktarkalle drev även en charkbutik på Södermalm.

Adolf Widlund

Sture Tärnholm 1969, foto tillhör Christina Hansson.

 

 

 

 

 

 

 

Adolf Widlund eller Widlund som han kort och gott kallades var en välkänd profil i samhället. Pappa berättade om dom upptåg han hade för sig nere på Katrineberg.
Han gick omkring och raljerade över arbetskamraternas armmuskler vilket renderade i tävlan i armbrytning. Han utmanade övriga i löpning. Pappa sa att det var bara ställa upp och springa. Distansen var runt 50-60 meter och vanns av Lennart Tärnholm, ”han var ju yngst” sa pappa, närmare bestämt 29 år yngre än Widlund som tyckte att tävlingen borde vara fram och tillbaka till Tungelsta.
Widlund hade annars en elitidrottares kropp. Min farmor Elna berättade när pensionärsföreningen hade utflykt till Östnorabadet, att han trots sin ålder runt 75 år, dök från hopptornet. Min egen relation till Widlund var att jag tyckte att han aldrig lämnade ungdomsåren, det kändes som man pratade med en jämnårig trots att han var 52 år äldre.

Holger Andersson

Min pappa Holger jobbade många år på Tärnholms, dels i butikerna, den ena låg på Birger Jarlsgatan och den andra i Årsta Havsbad, men pappa är väl mest känd för körningarna med bussarna i trakten. Butiken i stan övertogs med tiden av föreståndaren som hette Fredriksson. Samma sak skedde med butiken i Årsta Havsbad.

Sture Tärnholm startade en butik i början på Ringvägen i Västerhaninge 1959.
Bakgrunden var att Konsum hade butik där i bottenplanet men skulle läggas ner då Åbyplan var färdigbyggd med en större Konsumbutik. Nu ville Konsum inte släppa lokalen, så Sture etablerade sig i grannlokalen och drev den i c:a 3 år.

Det var långa arbetsdagar för de som körde bussarna. På morgonen åkte pappa alltid innan jag vaknade, och många kvällar sov jag när han kom hem. Han hade dock nånting som då var ovanligt nämligen 5-dagarsvecka.
Veckoschemat var försäljning med bussen onsdag-lördag. Söndag och måndag ledig.
Den favören hade inte Lennart och Sture Tärnholm, måndag blev arbetsdag för då gällde inköpsresa till Möllers, som var grossist och låg i slakthusområdet i Johanneshov.
Man köpte för att komplettera  charkuterisortimentet med bland annat konserver, torrvaror och snask. På tisdagen var det arbete på Katrineberg. Man malde köttfärs, gjorde korv m.m. Korven som gjordes hade hög kvalitet och rykte, vilket fick folkhumorn I Västerhaninge att kalla företaget för Br. Korvwright med anspelning på Bröderna Cartwright
Som hade hade börjat visas i TV i början av sextiotalet.

När bussarna körde och det fanns barn hemma så var det standard att dom fick en prinskorv. Det här har berättats för mig många gånger under årens lopp senast för något år sedan.
Vid en körning på Muskö på vintern kunde det ha gått illa. Man körde onsdagar med två bilar för att hinna med. Färjan var inställd på grund av is och det töat under dagen men pappa och Lennart åkte över isen ändå på hemväg och satt med dörren öppen för att i värsta fall kasta sig ur om isen skulle brista, men det gick bra den gången. Mamma fick ju reda på här och pappa fick en utskällning när han kom hem.
Pappa slutade i mitten av sextiotalet och blev ansvarig för charken i en Ica-butik.

När jag var 7- 10-årsåldern d.v.s. runt 1960 så följde jag ibland när tillfälle fanns med pappa ner till Katrineberg när han kört klart för dagen, och skulle plocka ur kylvarorna från bilen in i kylen.
Jag brukade gå in till farbror Gunnar ( Tärnholm ). Han satt alltid vid köksbordet.

Han var blind efter ha fått diabetes. Men han hörde på stegen vem som kom och jag var inget undantag utan han brukade säga ” jag hör att det är Bengt som kommer ”.
I köket fanns ofta Gunnars fosterdotter Elsa Sundqvist och ibland hennes dotter Inga-Britt som båda
arbetade i bolaget.

Lennart Tärnholm 2017

Men på slutet av sextiotalet lades verksamheten ner. Färre hemmafruar, folk vande sig med butiker med större sortiment och konkurrensen ökade med lägre prisbild på sortimentet. Men del tyckte det var synd fram för allt de som bodde utan för tätorterna.

 

 

I arbetet med den här artikeln har Lennart Tärnholm varit bollplank för mig.
Lennart blir i år 88 år men är ” still going strong ” på alla plan.
Lennart och jag konstaterade att allting har sin tid!

 

 

             En liten avslutande parentes!

Sture Tärnholm i filmen ”Skottet” 1969.

Sture Tärnholm deltog med sin charkbuss i en filminspelning i trakterna år 1969. Filmen hette ”Skottet” och regissör var Claes Fellbom. Filmen visades nyligen på TV.
Handlingen berättar om två ungdomar på flykt,efter ett skottdrama. Dom hamnar slutligen i ett litet torp i skogen hos en ensam äldre man som hjälper dom men mannens stora inköp av matvaror från charkbussen gör att handlaren kontaktar polisen och rymlingarna grips.
Lite märkligt är att manuset till filmen är skrivet av Yvonne Floyd, född Andersson i Västerhaninge. Hon var dotter till Sven ”Buck” Andersson, känd profil i samhället.

Läs mera om Katrinberg här: https://www.haninge.org/2016/10/22/katrineberg-torp-under-stav/