haninge.org

Hembygd i Haninge

Lars Andersson och björnen i Tungelsta

image_pdfimage_print

Det fanns en björn i Tungelsta på 1940-talet, inte på Björntorpet, men på grannfastigheten…

Pappa Lars och dottern Stina på promenad på ”Löparstigen” med Nalle.

Lite äldre Tungelstabor berättade att man i början på 1940-talet kunde möta en liten flicka med en ungbjörn i koppel på samhället!
Lät lite väl dramatiskt men visade sig efter lite forskning vara sant!

Björnen fanns på Soleden, grannfastigheten till Björntorpet, efter nuvarande Löparstigen och tillhörde skulptören Lars Jonas Andersson som kom dit 1938 med sin familj.
Det har berättats och skrivits mycket om hans kollega, den kanske lite mer kände Bror Marklund som tillbringade åren 1935 till 1942 i Tungelsta, gift med snickaren Johan Forsbergs dotter Margit.
De båda konstnärerna var goda vänner och har ofta sammanblandats i trakten på senare år.

Här kommer lite om denne ”Lasse Andersson”.

Lars Jonas Andersson 1910-2005

Han var född i Uppsala år 1910 och var son till jägmästaren Bror Elof Andersson, vars far var godsägaren och riksdagsmannen Jonas Andersson i Trossnäs, dåtidens största markägare i Värmland.

Jägmästarfamiljen flyttade runt i Sverige bl.a. till Östra Fågelvik i Värmland, sedan 1917 till Lycksele i Västerbotten och året efter till Augerum i Blekinge och vidare 1926  till Linköping.

Lars Jonas flyttar därifrån ensam till Stockholm vid 17 års ålder och utbildar sig vid Henrik Blombergs målarskola i Stockholm och därefter vid Bror Hjorts och Nils Möllerbergs skulpturskola. Han studerade också för Nils Sjögren på  Konstakademin 1932–36 samt utbildade sig till konservator på Naturhistoriska Riksmuseet  i Stockholm och vid Helsingfors universitets zoologiska avdelning.

Vid tiden i Stockholm träffar han sin blivande hustru Gunvor Hohenthal född 1909 i Jakobstad i Finland. De gifter sig 1934 och bosätter sig i Stockholm. År 1936 föds dottern Christina i Helsingfors.
1938 på hösten kommer familjen till Soleden i Tungelsta. Här föds dottern Charlotte 1941.
Hustrun Gunvor var läkardotter och studerade konst bl..a. i England. Hon var känd för sina stilleben och landskapsmålningar.

Hennes morfar, bergsrådet Edvin Lönnbeck, var en finlandssvensk industriman och huvudägare av Finlands då största järnverk Dalsbruk.

1944 får Lars Andersson anställning  på Avesta Jernverk för att på heltid skapa konst i rostfritt stål.
En onekligen unik uppgörelse som varar i drygt 30 år.
Familjen flyttar då upp till Bjurfors utanför Avesta där sonen Jonas föds 1945 och några år senare till gården Moren i Grytnäs  Sedan vidare till Hedemora och via Sala till Västerås.
Villan i Tungelsta hyr man ut och säljer den först år 1948..

Makarna avlider i Västerås, hustrun Gunvor 1992 och Lars Jonas själv 2005.

Gunvor och Lars Andersson framför verket Rådjur vid Skogsbo skola i Avesta

Vid tiden i Tungelsta hade han ett antal vilda djur som modeller för sitt arbete, mest exklusiv var väl ungbjörnen Nalle som egentligen tillhörde filmregissören Arne Sucksdorff.
Gode vännen Sucksdorff hade fått  björnen i Finland under kriget av en finsk soldat och tagit med sig den hem. Sucksdorff överlät Nalle till Lasse att sköta den.
På Soleden i Tungelsta fanns dessutom rådjuret Gittan, två uttrar samt höns, gäss och kalkoner.

Men det var naturligtvis den lilla lurviga björnen Nalle som som blev ett samtalsämne i dåtida Tungelsta, han bodde normalt i ett litet uthus i sluttningen ovanför bostadshuset men under kalla vintrarna fick han bo i salen inne i huset.

Stina och Nalle i skogen.

Med dottern Christina, då kallad ”Puppe”,  bildades ett varmt förhållande. Hon hanterade den växande björnen som en hund och promenerade till vissa Tungelstabors förskräckelse på samhället med sin fyrbente vän i en smal kedja.

När jag talar med Christina, gift med framlidne lantbrukaren Jan Erik Wässman och boende i Tortuna utanför Västerås, berättar hon att det aldrig inträffade någon som helst incident under dessa promenader,  ”vissa tog nog en omväg medan andra stannade och kelade lite med Nalle”

– ”vi gungade gungbräda tillsammans Nalle och jag, det var nog en märklig syn!

Hon berättar vidare att förhållandet var mer komplicerat med den fem år yngre systern Charlotte. Nalle och hon hyste inga varmare känslor för varandra.
Hon var ju bara ett par år gammal och hon skrek högljutt hon träffade på Nalle  vilket denne inte uppskattade.
Han visade sitt missnöje genom att slå sig själv över nosen, fnysa och lufsa iväg! Det hände aldrig något allvarligt dem emellan.

Nalle gick ett bistert öde till mötes, Arne Sucksdorff behövde honom till en filminspelning uppe i Västerbotten och tog honom dit. Lekkamraten Christina protesterade naturligtvis på alla sätt men kunde inte hindra flytten.
Nalle saknade sin vän och trivdes inte i sitt nya sällskap. Vid ett tillfälle ”lappade” han till en lite för närgången filmarbetare ordentligt och man fann det säkrast att avliva honom. Han var ju nu nästan fullvuxen och svårhanterlig.

Några bilder från Soleden på 40-talet.

Lars och Gunvor på trappan med Christina och Charlotte och taxen Max.

Christina med Soleden i bakgrunden

Lars Andersson med rådjuret Gittan.

I ateljèn med dottern Christina.

Taxen Max och Nalle.

Nalle badar!

 

Läs här om grannfastigheten till Soleden, Björntorpet, som fick sitt namn på 1910-talet långt före Nalle kom hit…

https://wp.me/p6ovMN-2at

Lars Anderssons verk finns spridda över hela landet, mest känt är nog den stora visenten i rostfritt stål som finns i Avesta.

Foto: Bengt Boberger

Skulpturen ”Björnungar” finns i Kommunalparken i Åstorp, det är väl troligt att björnen Nalle i Tungelsta varit inspirationskällan.Foto: Katarina Matanovic, Åstorps kommun.

”Björnunge”, bronsskulptur vid Wasaskolan i Ludvika. Även här torde Nalle varit modell. Foto: Anna Silfverin Ludvika kommun.


Källor:
Wikipedia
Aktuella kyrkoböcker

Charlotte Örtendahl, född Andersson, Falun
Christina Wässman, född Andersson, Tortuna
Stefan Wässman, Tortuna

Bilder ur familjens album och från nätet där inte annat anges.

 

 

1 kommentar

  1. Anita stjernström

    2017-04-02 at 15:39

    Bosse Stjernström: Den tiden björnungen fanns i Tungelstatrakten var jag en liten grabb som var helt betagen av den uppstoppade fullvuxna Grisslybjörnen på Almåsa 7 km därifrån, men det var först många år senare jag fick höra glimtar av historien om björnungen. Ungefär samtidigt när man sålde stora tomtområden i Tyresö florerade berättelser om en björn som passerade i området och att den vandrade söderut längs kusten. Vem vet mer om detta?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© 2018 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑