image_pdfimage_print

Jag skrev för några veckor sedan en artikel om Tungelstaskulptören Lars Andersson och hans liv och livsverk under slutet av 1930-talet och början av 40-talet.

Ungefär samtidigt verkade i Tungelsta ytterligare en välkänd skulptör, nämligen Bror Marklund. De både konstnärerna utvecklade en nära vänskap som varade under många år.

Lite om hans bakgrund.

Bror Hjalmar föddes den 3 december 1907 i byn Kala i Grundsunda församling utanför Örnsköldsvik som son till bagaren Knut Hjalmar Marklund, född 1882 i Umeå, och arbeterskan Beda Persson i byn Kasa.
Drygt tre år senare föds där ännu en son, Sven Gustaf.

Sommaren 1912 flyttar familjen till grannsocknen Gideå och där föds ytterligare tre söner, Oskar William, Knut Joakim och Karl Yngve.
Oskar William blir med tiden också välkänd som skulptör.

Båda föräldrarna avlider i november 1918, dagarna efter varann, i spanska sjukan och sönerna flyttas till olika fosterhem.

Bror, som nu är elva år gammal, hamnar hos nämndemannen Erik Otto Hägglund under ett knappt år, flyttar sedan till Boden till sin faster, folkskollärarinnan Elin Viktoria Marklund.

Han blir kvar i Boden där han går i snickarlära tills han 1926 som 19-åring flyttar till möbelsnickaren Gunnar Forsberg på Skogs-Ekeby i Tungelsta som snickeriarbetare,
Han bor en kort tid på Kristineberg hos muraren Isak Edvard Lindgren innan han 1929 flyttar till Klara församling i Sthlm och studerar på Konsthögskolan under bl.a. Carl Milles mellan 1928 och 1933.

Det är under denna tid som den för oss Västerhaningebor välkända betongskulpturen ”Lekande Elefanter” kommer till (1933).
Dåvarande provinsialläkaren Erik Tretow köper den och placerar den i trädgården vid sin villa.
Flyttades när villan revs i slutet på 1960-talet och finns idag utanför Biblioteket i Västerhaninge Centrum

Ett Jenny Lindstipendium ger honom förutsättning att studera i bl.a. Italien och Frankrike, Han gifter sig 1935 i Paris med  snickare Forsbergs dotter Margit, född 1910.
De återvänder till Sverige och Tungelsta senare samma år och bosätter sig i hennes föräldrahem där han har sin ateljé i snickarverkstaden.
.

”Lekande Elefanter” i sin ursprungsmiljö, villa Solåkra på Tungelstavägen i Västerhaninge.

På sin nuvarande plats i Västerhaninge. Foto Stefan Jansson

Historiska museet utlyste i juli 1938 en tävling om bronsportar till sin huvudentré. Bror Marklund vann denna tävling över 42 konkurrenter, och därmed blev han en av sin samtids mest berömda konstnärer. Portarna har mottot Fädernas arv, och är inspirerade av Jan Fridegårds roman Trägudars land 1940,

Paret Marklund flyttar 1942 till Hagen på Lidingö och 1944 till Stockholm där han hyr en ateljé på Glasbruksgatan på Södermalm.

Bror och Margit går skilda vägar och han gifter om sig 1946 med den tio år yngre skådespelerskan Gun Robertson och flyttar sedan till Årsta i Enskede i början av 50-talet där han har sin ateljé i Folkets Hus vid torget.

Marklund har också en sommarateljé i Funäsdalen som efter hans bortgång flyttades till hemkommunen Örnsköldsvik.

Han blir ledamot av Konstakademin 1953 och efterträder Bror Hjort som professor i teckning på Konsthögskolan år 1959.
Bror Marklund avlider sommaren 1977 i Funäsdalen

 

De saknade konstverken i Västerhaninge.

Inför invigningen av Västerhaninge Centrum år 1969 beställde dåvarande Västerhaninge kommun ett verk av Bror Marklund.

Det levererades som en skulpturgrupp bestående av tre delar.
En ståtlig, tung 150 cm hög bronsstaty på sockel, en mindre staty i brons i form av en dricksfontän samt en 330 cm hög installation i emaljerad färgglad plåt, alla under mottot/titeln ”Gycklare”.
Marklund använde ofta Gycklaren som motiv, finns på Årsta Torg som fristående staty och ingår i portarna till Polishuset i Stockholm och vid SE-bankens entré vid Sergels Torg.

Gycklaren i brons, nu demonterad och magasinerad. Foto: Stefan Jansson 2006

Verken ingick märkligt nog i försäljningen av Västerhaninge Centrum och är alltså privatägda.
Av detta verk i Västerhaninge finns tyvärr endast fontänen kvar i ursprungligt skick på torget öster om fd Kommunhuset.
Den drygt tre meter höga emaljinstallation finns endast delvis kvar medan den stora bronsskulpturen, den bärande delen i verket, saknas helt.
Den finns magasinerad efter ett flertal vandaliseringar och stöldförsök tillsammans med delar av plåtskulpturen.

Dricksfontänen, kvar på torget i ursprungligt skick. Foto: Sune Nilsson 2017

 

 

 

 

 

 

 

 

Den övre vänstra delen saknas numera på detta verk. Foto Stefan Jansson 2013.

Förvaltaren av Västerhaninge Centrum (Viktor Svahn på Comerciante AB) har varit i kontakt med det konstgjuteri som framställde verket på 60-talet och reparationen bedömdes kosta 50-70 000 kronor. Samtidigt gjordes en inofficiell värdering av konstverket till c:a 350 000 kronor.

Enligt utsago avråddes dåvarande ägarna av fastigheten att  inte återställa konstverken på sina ursprungliga platser med tanke på vandaliserings- och stöldrisken.
Den mindre men tyngre Bronsgycklaren borde placeras inomhus och berörda parter beslöt att avvakta till en ev. utbyggnad av centrumanläggningen.
… och det lär vi väl få vänta på!

Även om konstverkets tre delar  naturligtvis borde finnas tillsammans kanske Bronsgycklaren kunde få plats i Biblioteksfilialen i väntan på en bättre lösning?

Haninge Hembygdsgille kommer att arbeta för att konstverken ska komma kommuninnevånarna till glädje så snart som möjligt, de är ju faktiskt inköpta för skattemedel!

Ny ägare till Västerhaninge Centrum  är sedan en tid Samhällsbyggnadsbolaget i Norden AB vars grundare och VD är Ilija Batljan, fd kommunalråd i Nynäshamn.
Kommunen och den nya fastighetsägaren borde omgående ta upp problematiken till behandling.

Några av Bror Marklunds övriga verk.

”Gycklarna”, torget i Årsta.

Dalénstatyn på Lidingö.

”Sittande pojke”, Odenplan, Stockholm

Klocktornet på Kiruna Stadshus.

Länk till artikeln om Bror Marklunds kollega och granne i Tungelsta, Lars Andersson:

https://www.haninge.org/2017/04/01/lars-andersson-och-bjornen-i-tungelsta/