haninge.org

Hembygd i Haninge

Karl Gustaf Nilsson, min farfar

image_pdfimage_print

 

I den här lilla stugan på dryga 30 kvm bodde min farfar Karl Gustaf Nilsson i över 30 år tillsammans med sin hustru Amanda och tidvis med tre av sina barn. Han var född 1857 i Mogata, Gottsten, Östergötlands län. Han avled i sin kökssoffa här 1949, då änkling sedan 1942.

Karl Gustaf Nilsson har kommit 1876 från Ringarum via Lilla Katrineberg, Hägerstens Rote, Brännkyrka fs,  sedan till Sköndal, Aska Rote, Sorunda innan han flyttar ihop med Amanda på Fagervik  i Sorunda 1879.

De gifter sig den 28/12 1879, hon är så ung att de måste gå till ”kungs”, får sonen Gottfrid 1880. Flyttar sedan till Åby Gård omkring 1881 där dottern Hildur föds 1882 , dottern Eugenia (Jenny) 1885  och dottern Anna Cornelia 1886 (som avlider efter ett år ).

Flyttar sedan till Grödinge, Norrga 1889 , sedan vidare lokalt till Lövlund 1890 där min far Mauritz föds i oktober. År 1891 flyttar man till Hörningsnäs på Norrga, (kallas också Smällan, ej att förväxla med godset Hörningsnäs), där sonen Valter föds 1895 och dottern Helfrid 1898.

Vid Smällan ligger idag klubbhus och parkering till Botkyrka Golfklubb, mittemot vägen till Mörkö längs länsvägen Nynäshamn-Södertälje.

1899  flyttar Karl Gustaf och Amanda till Fituna i Sorunda med Gottfrid, Valter, Mauritz och Helfrid. Då har Hildur 1897 flyttat som piga till Rosenhill.

Här på Fituna, ägt av greve Reinhold von Rosen, föds nu Karl Gustafs och Amandas sista barn, sonen Ture 1903. Här adopterar man frånskilda dottern Hildurs dotter Margit född 1905. Familjen flyttar till Hammersta i Ösmo (Kungl. sektern Trotz-Trolle-Löwen) hösten1908, sonen Mauritz har tagit plats på Grimsta-Fållnäs 1907 som lilldräng men kommer efter till Hammersta i december 1908. Hildurs dotter Margit dör 1909 03 08 i akut strupkatarr.

Enligt mångas bedömning är det sektern Trotz som är förebilden för godsägaren Spax i Ivar Lo Johanssons roman ”God natt Jord”.
Ivar bor vid den här tiden i torpet Ådala under Hammersta med sina föräldrar.

Till Vendelsö och Västerhaninge

Karl Gustaf och Amanda Nilsson utanför stugan i Fors på 30-talet.

År 1910 kommer man till Österhaninge, Vendelsö Gård, byter församling till Västerhaninge i november 1916, Karl Gustaf blir då smed på Backen i Ribby, flyttar åter inom Västerhaninge nu till Gustafsborg i Gansta i november 1917 för att slutligen hamna på Marieberg under Fors 1 i november 1918 tillsammans med de två yngsta sönerna Valter och Ture. Samtidigt flyttar dottern Helfrid dit från Jakobs fs, där hon jobbat som piga för att hjälpa föräldrarna och syskonen, hon tar plats som hjälpreda på Berga Slott.

Sonen Ture går i faderns fotspår och flyttar till Häringe 1920 som smedlärling, Valter som skadats i en olyckshändelse i barndomen är mentalt handikappad och vårdas tidvis på Ulleråker i Uppsala.

Hur det var möjligt för tidvis fem personer att leva och bo i denna lilla stuga är på gränsen till ofattbart!

Dottern Helfrid gifter sig 1934 och flyttar till Stockholm, istället kommer systern Hildur från Ribbylund och tar över skötseln av föräldrarna och den handikappade brodern.

Som lite kuriosa kan nämnas att smeden Karl Gustaf Nilsson kom till Backen under Ribby hösten 1916, halvåret efter att ett dramatiskt morddrama utspelade sig där. Backen låg på den lilla höjden omedelbart söder om den nuvarande COOP Närabutiken (2018).

Läs om detta här

Sonen Mauritz som blivit änkling på Valla i Ösmo 1927 flyttar året efter också till Fors Marieberg med sina söner Rune och Ellert och får även han hjälp av systern Helfrid med hushållet under några år.
De bosätter sig i den större stugan ovanför smedstugan. Mauritz blir stalldräng åt Edvin och Ester Nilsson på Fors 1. Sönerna flyttade ut och Mauritz fick en hushållerska, Elsa, som senare 1941 blev min mor. Vi blev kvar i statarstugan på Marieberg till 1945 då vi flyttade till kyrkbyn.

De numera åldriga föräldrarna Karl Gustaf och Amanda har bott här sedan  1918, han har varit gårdssmed på Fors men är nu i dryga 70-års åldern inte särskilt aktiv. Han arbetar sporadiskt i den intilliggande nedslitna smedjan men har tidvis stora besvär med hälsan men har trots allt en förhållandevis bra tillvaro. I början på 40-talet blir hans fysiska tillstånd sämre och efter hustruns död 1942 blir han ständigt sängliggande i kökssoffan tills han avlider 1949.

Mitt minne av honom från mitten av 40-talet är ett vitt lurvigt huvud och ett helskägg som stack upp ovanför täcket, två vänliga blå ögon och en darrande hand som ömsint klappade mej på skulten när jag stod vid soffkanten. Vi pratade inte så mycket men han hälsade alltid till alla i ”storstugan” när jag gick.

Ett mycket speciellt tillfälle, i maj 1945, nån vecka efter att Tyskland kapitulerat firades freden i Mariebergsbacken. På veckans vilodag hade flera av den gamle smedens  barn och deras familjer tagit tåget från Stockholm för att träffa och glädjas. I det vackra majvädret tog man upp honom ur soffan och bar upp honom till den grönskande syrénbersån där skaran av släktingar njöt av äkta kaffe och karlarna (och farfar) fick sig några kaffehalvor.

Efter det vi flyttat upp till Klockargården, min far blev skolvaktmästare på Kyrkskolan, cyklade vi när väglaget passade upp till Marieberg på söndagarna för att hälsa på honom och dottern Hildur. Min snälla mor hade alltid med något i matväg för den kommande veckan och farsgubben bidrog ofta med en liten slant till försörjningen från den knappa vaktmästarlönen.

En gnistrande kall februaridag 1949 fick vi bud från Fors att den gamle smeden, min farfar, fått avsluta sitt liv i sömnen och nån vecka senare begravdes han av prosten Froste i Västerhaninge med psalmsång och några minnesord.

Orkar ni läsa en kort artikel om min barndom så finns den här, kanske finner ni nån avvikelse från ovanstående. Det får ni ta, den skrevs för några år sedan och minnen förändras!

https://www.haninge.org/wp-content/uploads/2015/07/19Marieb-89-938vers2.pdf

3 kommentarer

  1. Monika Nordh

    2018-12-28 at 09:32

    Spännande att läsa om din farfar. Precis som du undrar jag hur det gick till att bo så många på så liten yta. Jag undrar också hur de orkade flytta och skapa sig en ny tillvaro så många gånger och hur det var för barnen att växa upp så?

  2. Kjell Bävergren

    2018-12-28 at 14:20

    Angående:
    ”-Backen låg på den lilla höjden omedelbart söder om den nuvarande COOP Närabutiken (2018)”.

    Vet du om det finns några synliga rester kvar av ”Backen”?
    Det ligger nästgårds, lämpligt för en okulärbesiktning i vår:-)

    • Sune Nilsson

      2018-12-28 at 19:11

      Kjell
      Jag är inte helt säker men tror att alla spår är borta, under breddningen av vägen gick man hårt åt den lilla höjden där de två stugorna och smedjan låg.
      Du är ung och frisk, upp och kolla och rapportera!

Lämna ett svar till Monika Nordh Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

© 2019 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑