haninge.org

Hembygd i Haninge

Nisse Tyllman, Västerhaningebo sedan 80 år!

image_pdfimage_print

Nisse modernVi träffade Nisse Tyllman, känd Västerhaningeprofil, kanske framförallt i sportsammanhang över en kopp kaffe i vårt vackra Tingshus.
Vi pratade om hans tid i Västerhaninge under dryga 80 år med sin stora familj och  saxar delar av detta här.

Först lite om hans bakgrund.

 

 

Faderns släkt från Småland, modern från Västergötland

Fadern med det märkliga förnamnet Lechard föddes i oktober 1879 på gården Stora Björka, Västra Ed, Kalmar län  som ägdes av Nisses farfar, Karl Edvard Karlsson. Märkligt nog är Karl Edvard född med efternamnet Tyllman men väljer att kalla sig Karlsson efter sin far Karl Gustav (Tyllman).

Namnet kommer troligen från grannbyn Tyllinge, i Ukna socken i Småland, där släkten funnits på gården Kasinge sedan 1700-talet.

Karl Edvard säljer sin Smålandsgård år 1894 och flyttar som arrendator till Stavsborg på Färingsö. Sonen Lechard kommer efter år 1901. Här tar han efter Kungl. Maj:t:s godkännande tillbaka släktnamnet Tyllman år 1910 och gifter sig två år senare med den fyra år yngre Amanda Jansson, född i Björsäter i Västergötland, och de två äldsta sönerna Gösta och Åke föds här.
Karl Edvard  flyttar 1916 lite mera lokalt på Färingsö, till Kronofogde- och Häradsskrivaregården Troxhammar på hela 1,5 mantal, som arrendator.
Lechard skrivs här som förvaltare. Här på gården föds sönerna Arne, Folke och Bengt.

Lechard Tyllman

Amanda Tyllman

År 1925 går så flytten till gården Hökmossen i Turinge utanför Södertälje. Det var här Nisse föddes i april 1927 som yngste sonen i brödraskaran. Det blir ytterligare en flytt innan man kommer till Västerhaninge, nu till Sälna Uppgård i Skånela som Lechard köper 1929.

Till Västerhaninge på 30-talet

Nu snart 90-årige Nils Tage kom med föräldrarna till Vädersjö i Tungelsta i januari 1935 med sina fem bröder. Fadern Lechard blev arrendator hos Ingeborg Aspelin som året innan köpt Stora och Lilla Vädersjö, Söderänden, Myrsättra samt några intilliggande Ålstafastigheter

Vädersjö

Ur Gillets arkiv, arrendatorsbyggnaden ej med på bilden.

När familjen kom dit bodde samtliga söner hemma, de äldsta var ju i dryga 20-årsåldern och Nisse som gått första årets hösttermin i Skånela började vårterminen i Västra Skolan. Alla arbetade i familjejordbruket.
Det var stora arealer att bruka och fanns många djur på gården så alla fick dra sitt strå till stacken.

Nisse,Gösta,Åke Folke,Bengt Amanda 1973

Bröderna Tyllman, ovan t.v. Nisse, Gösta och Åke, nedan Folke och Bengt tillsammans med modern Amanda på hennes 90-års dag år 1973. Den sjätte brodern Arne avled redan 1944.. Fotot tillhör Nisses son Arne.

Nisse minns med glädje tiden på Vädersjö med många kor och fyra hästar men redan på våren 1937 var det dags att dra vidare.

Lechard blev åter självägande bonde, han köpte Prästtorp 1:2 Blomhill ett mindre jordbruk på bara 13 tunnland varav hälften skog. Han köpte det av Arvid Zederfelt som då flyttade till Västerhaninge och startade elfirma.

Blomhill 2

Blomhill3

Blomhills arealer kunde inte försörja den stora familjen så Nisses äldre bröder fick söka sig ut på arbetsmarknaden. Folke började på järnvägen som vagnsmörjare och blev så småningom lokförare, Gösta och Arne jobbade på ”oljan” i Nynäshamn och bodde kvar hemma in på 1940-talet. De jobbade i treskift och fick cykla till och från Nynäshamn, ibland mitt i natten.
Åke gifter sig 1940 med Karin Ingeborg Molinder, dotter på Tornberga, och flyttar ut till Tuntorp och arbetar på ”vägstyrelsen”.

År 1948 flyttar Lechard, hustrun och sönerna Bengt och Nisse till Lillhammar, brodern Arne har tragiskt avlidit som ogift år 1944 efter en olyckshändelse på arbetsplatsen. Några år senare nybygger man en villa på Skogsvägen i Krigslida, Björkhult.

Lechard avlider på Skogsvägen 1962,  Amanda flyttar senare till en lägenhet i Västerhaninge där hon dör år 1981.

Några minnen från barn- och ungdomen

Varg-Olle

Varg-Olle 1949

Olle Nygren

Nere på Blomhill hade familjen ibland upp till tio sommarbarn i under några år i början på 40-talet. I ett rum i källaren huserade tre bröder Nygren ett par somrar. En av dom, Olle, två år yngre än Nisse, blev världskänd som speedwayförare under namnet Varg-Olle.

Prefixet tillkom då han senare tävlade för Norrköpingsklubben Vargarna.

Familjen Nygren bodde trångt i en lägenhet på Södermalm och sönerna hade några sköna somrar ute i Tungelsta och blev alla goda vänner med bröderna Tyllman, framför allt med Nisse.
Olle och Nisse förblev vänner under en lång tid men tävlandet runt om i Europa och senare en utflytt till England gjorde att kontakterna bröts.

Nacka Skoglund

Nacka

Lennart Skoglund

Ännu en känd idrottsprofil finns i Nisse nära bekantskapskrets, Lennart ”Nacka” Skoglund. Denne glade gamäng hade anknytning till Tungelsta då fadern Josef ”Jocke” Skoglund var fosterson till ”Andersson i Gran” (Anders Andersson i Skogsäter) och gifte sig med trädgårdsmästardottern Linnea Bremberg.
Nacka, född 1929, som bodde på Katarina Bangata, tillbringade mycket tid ute i Tungelsta hos sina morföräldrar och morbrodern Ivar som hade trädgårdsodling i Lillhammar.
Det blev många glada kvällar på dansbanorna i trakterna och andra kamrataktiviteter. Sitt smeknamn fick Lennart då han  tillsammans med sin äldre bror Jojje inledde sin fotbollskarriär där.

-I slutet på 40-talet gick Nacka via Hammarby och AIK till den italienska proffsklubben Inter i Italien för en rund summa lire. Vi träffades i Tungelsta när han kom hem första sommaren och gick på dans på Håga dansbana. Jag var precis nyförlovad med min Ulla-Britt som var med och när Nacka med välfylld plånbok köpte några tombolalotter och vann ett par små silverhundar med smörknivar fick vi dom  i förlovningspresent och jag har dom kvar än idag!

-Nacka var en snäll och god kompis, kanske lite blåögd och lättledd. Tyvärr kunde han inte riktigt hantera sin nya livssituation i Italien och när han ”rymde hem” till Sverige 1964 fick han en jobbig tillvaro med missbruk och andra problem.
Han hade lämnat hustrun och de två sönerna i Italien och led nog en del kval för detta.

-Jag träffade genom en tillfällighet på honom vid ett besök på Söder i slutet på 60-talet och gick med honom hem till Katarina Bangata och vi pratade gamla minnen några timmar. Tyvärr var det inte ”gamla Nacka”, han var ganska sliten och levde i en dålig social miljö.

Lennart Nacka Skoglund avled sommaren 1975 i sitt barndomshem.

Mora-Nisse

Nisse själv ägnade sig tidigt åt idrott och friluftsliv, hans största intresse blev skidåkning. Han blev framgångsrik på distriktsnivå och tävlade flitigt. Deltog också i SM i skidorientering på 50-talet.
Ända långt upp i åldern blev det sen motionsåkning i Södertörnsterrängen och han skulle säkert tagit några mil även denna vinter om det funnits nåt att åka på.

-Jag började som alla grabbar i trakten att spela fotboll men märkte ganska snart att det inte var min sport. Redan vid 16 års ålder satsade jag på allvar på skidor, anmälde mig till en kurs i skogshuggning uppe i Dalarna för att få garanterat goda förhållanden för träning.

Det var Frisksportförbundet som var anordnare, jag tog mej med full packning och mina träskidor med tåg upp till Mora och via några bussturer hamnade jag till slut i Evertsberg där huggarlägret skulle finnas ute i dalaskogen.
Jag gick in i byns lilla affär för att få hjälp att hitta dit och hade sån tur att där inne var lägerchefen för att proviantera. Han presenterade sig som ”Nisse Karlsson” och jag insåg att det var Mora-Nisse, den tidens stora skidkung! 

–På med skidorna och följ mej!

Efter nån timme kom vi fram till barackerna djupt in i obygden, undrar hur jag skulle ha hittat dit utan hans hjälp?

Hemma hos Nisse i Östnor med några av lägerkamraterna. I bakgrunden prissamlingen. När jag tagit detta foto bad jag en av kamraterna att ta en bild med mej bredvid huvudpersonen. Då var filmen slut, lite surt tyckte jag nog!

-Trots åldersskillnaden blev vi mycket goda vänner och under de här vintermånaderna fick jag mycket inspiration och mycket god träning inför framtiden.

-Jag minns att han varje fredag efter jobbet spände på sig skidorna och drog i väg genom skogar och över myrar hem till Östnor utanför Mora för att träffa fästmön och blivande hustrun.
På måndagsmorgonen var han på plats i god tid inför veckans insatser!

Det var sann kärlek det!

Det egna tävlandet

Under 50-60-talet anordnade Västerhaninge IF varje år Skidans Dag, på den tiden minns varken Nisse eller vi övriga runt intervjubordet att det rådde brist på snö i trakten. Den starke mannen i sammanhanget, Hilding Karlsson, basade över arrangemanget. Starten gick uppe i Åbyskogens kant ungefär där Åbyplan idag ligger och kallades ”Stora Tallen”, Många olika åldersklasser tävlade, allt från småknattar till oldboys.

Hilding Lundberg

Tävlingsledaren och eldsjälen Hilding Karlsson gratulerar Bernhard Lundberg.

I seniorklassen var det alltid hård kamp mellan Nisse, Yngve Björklund, Rune Eklund, Arne Roosvall och lilla Lasse Bengtsson. Oldboysklassen vanns alltid av målar Lundberg som hasade fram på gamla militärskidor iförd lumberjacka och myrstack, dåtidens pälsmössa, på skallen.

Ullla-Britt och Nisse Tyllman flakerar sonen Arne på Skidans Dag 1967

Hustrun Ulla-Britt, sonen Arne och Nisse vid Skidans Dag i mitten på 1960-talet, alla tre med topplaceringar i olika klasser.

Nisse 1974

Sommartid var det löpning som gällde, Nisse tävlade för Stockholmsklubben Hellas. Det blev både terränglöpning och deltagande i stadsloppen som Dagbladsstafetten.

Ett år fick jag springa sista sträckan på Dagbladsstafetten för Hellas, målet låg inne på Stockholms Stadion och det blev ett drygt varv banlöpning inför en storpublik, vi vann inte men jag lyckades spurta till andraplatsen. 

Ett härligt minne!”

 

Lite om yrkeslivet

-Mitt första jobb blev på Sparrings Industrier på Allevägen, sedan blev jag tidningskolportör på tågen mellan Stockholm och Tungelsta.
Min äldsta bror Folke hade då blivit lokförare på Nynäsbanan och när han körde kunde jag smita in i förarhytten på det frustande ångloket eller i motorvagnen och ta en paus hos honom. Folke lever än idag, närmar sig 100, mår bra men hör lite illa!

-Sen blev det ”konfektionsbranschen”, jobbade på Swings Sportdepot, Rytterkvist, Ströms och  MEA, först som lagerarbetare men senare som säljare av kläder,
Jag har många glada minnen från den tiden framför allt från MEA. Jag fick sälja och leverera  till dåtidens ”kändisar”, kungliga prinsar, grevar och baroner men också till en ung Olof Palme och Astrid Lindgren.

Kanske skulle jag stannat i klädbranschen!

-Men istället blev det 25 år på Örlogsbasen Berga som ”svagströmmare”. Jag åkte runt i en liten båt och monterade och servade marinens telenät.
Därifrån fick jag pension vid dryga  60 år och avslutade mitt arbetsliv som kontorsvaktmästare på Folksam i Handen.

-Jag gifte mej 1950 med Ulla-Britt, dotter till tvättaren Edvin Lundqvist i Rosenhill och fick sonen Arne. Det var inte lätt att hitta bostad, vi flyttade in i en liten gårdsstuga hos familjen Öbrink på Granelund i Västerhaninge. Först i en stuga med bara ett rum med en osande kamin och en enkel kokplatta men senare till en större stuga på tomten med 1 rum o kök.

Bröllopp 1950

Bröllopsfotot från 1950

-Det var ingen vidare tillvaro med ett nyfött barn och vi fick ganska snart en hyreslägenhet nere i Krigslida. Vi köpte 1954 en tomt i Lida av Haningebolaget och byggde eget på Klippvägen och flyttade in 1955. Här föddes vår andre son Lennart 1962

– Jag miste min hustru i februari 2011 men bodde kvar i fem år innan jag flyttade till min nuvarande lägenhet i Ribby.
-Jag är glad att min yngste son Lennart tog över villan och efter en genomgripande modernisering flyttade han in i början på 2017.

 

 

 

2 kommentarer

  1. Intressant läsning. Min pappa var god vän med både ”Nacka” och ”Varg-Olle” som ung. Farsan körde speedway med Varg-Olle och umgicks med ”Nacka” när dennes mamma jobbade på Bergdalens handelsträdgård.

  2. Maud Eriksson

    2017-02-17 at 13:18

    Väldigt roligt att läsa om Tyllmans var kusin till Nisses fru Ulla Britt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

*

© 2018 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑