Hilding Eklund, produktiv hembygdsförfattare och fotograf

Vi som nu arbetar med att dokumentera vår Haningebygd lutar ju oss ofta mot äldre uppgifter och fakta som finns runt omkring oss, på nätet, i arkiven men inte minst i tryckta alster.
När det gäller det sista alternativet återkommer ofta namnet Hilding Eklund.

Han har i stort antal böcker, vissa i samarbete med Olle Flodby, dokumenterat bygden med egna och insamlade bilder men också tecknat ner intressanta berättelser om sitt eget och andras liv.

Vi bad Hilding göra en egen liten presentation av sin person, här kommer den!

Hilding EklundJag föddes den 28 juli 1935. Då bodde far och mor i Handen, i oktober månad 1936 flyttade familjen till Ekerö, en av Mälarens största öar. År 1943 återflyttade vi till Haningebygden, där jag sedermera kom att bo i tre av kommunens samhällen: Tungelsta, Handen och från år 1970 i Västerhaninge.

Som jag kontinuerligt fotograferat och dokumenterat dessa platser, tillsammans med mina resor utomlands ifrån, har antalet diabilder i mitt arkiv vuxit till cirka 16 000 varav 2 000 är från Haningebygden.

Tidigare var jag anställd som grafisk faktor inom Bonnierkoncernen, är numera pensionerad grafiker och har arbetat med text och bild hela mitt yrkesverksamma liv.

För att visa och förmedla till andra om bygdens förändring och utveckling, framställer jag bildvisningsprogram med föredrag, där antalet programpunkter i nuvarande stund uppgår till ett 70-tal varav hälften är från resor i ett trettiotal länder.

Bildvisningar med föredrag äger idag rum kontinuerligt på ABF, äldreomsorgens lokaler i Västerhaninge, Västerhaninge bibliotek, PRO-föreningar i både Handen och Västerhaninge, dessutom på café Midgård och i Handens Folkets Hus. Förevisningar pågår också fortlöpande hos olika intresseorganisationer i kommunen samt återkommande på Kulturhuset i Handen.

Har framställt en videofilm benämnd ”Två kyrkogårdar” (Österhaninge) samt skrivit text till videofilmen ”Dagsverkstorpet Svensro − nedmonteringen hösten 2001”.

HugeHar tillsammans med Olle Flodby framställt boken ”Västerhaninge i gamla och nya bilder” där jag, förutom skrivandet, även var fotograf, utgiven av Bildstens Bokhandel 2003.

IMG_0428År 2004 utkom boken ”Glömda bilder från Handen, Österhaninge, Årsta och Sandemar”, även den tillsammans med Olle Flodby och med Bildsten som utgivare.

Hösten 2005 skrev jag på egen hand boken ”Dalarö. Från sjötull till badort”, också denna utgiven på Bildstens Bokhandel,
Den 25 juni 2007 registrerades jag som enskild näringsidkare med firmanamnet Bildvisaren Hilding Eklund.
På eget förlag gav jag samma år ut boken ”Minnesbilder från Haningebygden. Berättelser och bilder från 1917 och framåt”, samt året efter ”Återkomst till Haningebygden”.

Milsten
År 2011 utkom ”De förbisedda bildernas Haninge”, året efter finns boken ”Nedslag i Haningebygden” på Akademibokhandelns disk.

TungelstaTillsammans med Jan Sandh skriver jag år 2014 ”Tungelsta Trädgårdsstad – en by växer fram”.Samma år ger jag ut brevväxlingsboken ”Broder Hilding, Bäste Per-Åke!” tillsammans med min bokproducent Per-Åke Hedén i Linköping.

I skrivande stund har jag lämnat bilder och manus för framställning av ny bok, vilken kommer att bära titeln ”En lokal författares memoarer. Berättelser om härkomst och skilda händelser ur en levnad.”
Den kommer att bli min 14:e bok

Om du vill läsa vidare om Hilding Eklund och hans verk eller beställa hans böcker, gå in här!




Öster- och Västerhaninge Hushållningsgille…

…med underliggande Capellagers bildades 1849 vid ett möte i Västerhaninge Tingshus av Friherre C.J. Cederström, Friherre W. Löwen, Herr C. Sundelius, Herr Kyrkoherden J. Törnqvist, Herr A. Tydén och Herr Revisor M. Upmark.

Cederström valdes till ordförande och Upmark till vice d:o. Ingeniör H. Stenberij utsågs till sekreterare och som ordningsman utsågs Herr Kronolänsman L.E. Norman.

Hushållningsgillet

I Haningebygden 23 från 1989  finns ett utdrag ur gillets handlingar från bildandet 1849 till 1854, det är ur detta som delar nedan saxats, viss textanpassning har gjorts.
Tung men ibland rolig läsning….

Inledningsvis, vilka var då dessa tidiga herrar i gillet?

Friherre Claes Jakob Cederström var arrendator på Sanda gård sedan 1846. Han var född 1808 i Huddinge. Han flyttar till Tillinge i Uppland år 1869.

Friherre Wilhelm Löwen, innehavare till Häringe och Hammersta, var född 1783 på godset. Han var son till Otto Johan Löwen, född 1749, som avled 1825, Fideikommisset övergick då till Axel Wilhelms äldre bror Karl Fabian, som dock avled utan arvingar år 1843 varför Häringe då övergick till Wilhelm. Han avled 1863 och efterträddes av sonen Otto Wilhelm född 1811.
Innan Wilhelm Löwen övertog Häringe var han enligt Gustaf Westerin ”under en tid ångbåtsbefälhavare”.

Det råder en del osäkerhet om ”Herr C. Sundelius. Under den aktuella tiden i slutet på 1840-talet finns som arrendator på Sundby på Ornö, Carl Sundelius född 1787 men också dennes son Carl Johan Sundelius, född 1815, som arrendator på gården Vadet i Dalarö. Jag kan inte i handlingarna utläsa vilken av dessa som avses,

Johan Erik Törnqvist född 1799 i Runtuna var kyrkoherde och  i Västerhaninge från 1840. Han blev kvar på sin tjänst i nästan 40 år.

Sidenkramhandlanden August Tydén, född i Stockholm 1809, var ägare till Berga sedan 1842, Han sålde gården 1850 och via korta äganden hamnade den småningom hos kapten Bredberg.

Mauritz Upmark, ”revisorn” var född 1811 på Ribby och var äldste son till Frans Upmark, ”kronofogden”. Han övertog Hammar vid faderns död 1838. Han gifte sig 1842 med Matilda Molien och blev far till bl.a. Gustaf, ”intendenten”, Herman, ”ingenjören” och John, ”lantbrukaren”.

Sekreteraren, ”ingenjören H. Stenberij”, Herman Rudolf, var ägare till Välsta 1, 1/3 mtl, som han bebodde tillsammans med hustrun och två små döttrar. Han kom från Huddinge 1844. Han  var vice kommissions-lantmätare och avled 1851 endast 32 år gammal.

Ordningsmannen, Herr Kronolänsman L.E. Norman, var född 1821, blev länsman 1849 och var gift med Hedvig, dotter till kyrkoherde Törnqvist. Bodde på Mulsta.

Enligt Westerin hade han ”på grund af sin redbarhet och punktlighet stort anseende samt var en af sin tids dugligaste och kraftigaste länsmän; en man af gamla stammen. Erhöll guldmedalj för lång och trogen tjänst”.

 

Vid mötet i januari 1850 på Hammar beslöts att bilda en sparbank på orten och en delegation utsågs att bereda frågan.
Styrelsen föreslog en sparsamhetslag för mat och dryck under de ordinarie sammanträdena som ingen värd eller värdinna borde få överskrida:

Kaffe, the med 2 slags bröd, lemonade, en butelj på 6 fruntimmer, punsch, en butelj på 6 karlar samt soupé, bestående av brännvinsbord med ost, anjovis och kött, eller tre sorter till smörgås, en kötträtt med potatis och därefter öl eller mjölk, hvarför betalas 32 sk. b:co per person.

Vid nästa möte, även det på Hammar var programmet följande:

Öfverläggning om inrättandet av sparbank på orten
Öfverläggning om inrättandet av lånebibliotek på orten
Särskildta föredrag av sju Herrar funktionärer

Utdelning av unga fruktträd, vilda träd, trädgårds- och blomsterfrön

Värdinnor för aftonen vore fruarna Upmark, Lagerwall och Stenberij och bal anordnas och ledes af 2:e härför intresserade Herrar

Efter att programmet godkänts beslöts att:

Godkänna stadgarna för Sparbank.
Föredrag bl.a. av:
Kyrkoherden Törnqvist: Ett poem av Stagnelius.

En tablå öfver folkmängden i Vesterhaninge socken för 1850 framlades;

Förmedlat hemmanstal  64 1/24
Ståndspersoner                                                74
Bönder med arbetare och barn                  926
Torpare med tjänstefolk och barn              278
Nybyggare, inhyses, handtverkare             415

Skatteböndernas antal inom Vesterhaninge är 62, frälsebönderna 31, torparna 50 och alla öfriga hushåll 116.

Gillets sekreterare: Om orsaken till svenska landtbrukets låga ståndpunkt.

Anders Ersson i Mulsta: Om bästa sätt att utrota aspskog.

Baron Cederström: Om mergel.

Under 1850-talet sammanträdde gillet två gånger per år på något av de större godsen i trakten. I protokollen kan man se att många viktiga beslut fattades, bl.a. inrättande av ett sockenbibliotek, men också en del speciella punkter, vi saxar:

Från höstmötet på Sanda 1851:

Friherre Cederström höll ett föredrag ”om menniskans hudsystem”

Hemmansägaren Åkerblom ”om en plogs tillverkning”

”Aftonen avslutades på gårdsplanen upplyst av färgade lampor”

Från vårmötet på Häringe 1851:

Discuterades frågan om sänkning af backar på allmänna landsvägen mellan Länna och Fors Gästgifvaregårdar. En kommitté tillsattes.

Herr C.A. Tillman på Konäs förevisade potäter, som af honom blivit uppdragna från grodd.

Herr Fahnehielm förevisade en camera obscura,

Fröknarna Löwen anordnade musik och dans. kl 1/2 12 på natten åtskiljdes gästerna.

Skogs-Ekeby hösten samma år:

Herr tullinspektör Åberg höll ett mundtligt föredrag om jagt och djurfångst, synnerligast om sättet att med förgiftat ludring utrota vargar.

Hemmansägare Bengt Jacobsson i Ribby. ”kan brännvinsbränning anses nyttigt för ladugård och åkerbruk”

Gårdsplanen blev på aftonen upplyst av färgade lampor, hvaribland sällskapet lustvandrade, samlades snart derpå till dans och soupérade kl. 10.

Vårmötet på Sandemar 1852:

Herr Jean Wagner höll föredrag om nyttan av målskjutningar och proponerade sådana öfningar på Gillets sammankomster.

Herr inspektor Hedberg pliktfälldes för oursäktadt uteblifvande som functionär.

Kyrkoherde J.E. Törnqvist, som låtit hemma tillverka murtegel för husbehof, beskrev förfaringssättet och tillverkningskostnaden.

Revisor Upmark underrättade om sparbankens ställning och tillväxt och dess utökade anlitan till insättningar af den obemedlade klassen. Den årliga insatsen var 806 R:dr, deraf en statdräng Nils Larsson i Ekeby deltagit med 100 R:dr.

Fru Friherrinnan Aurora Braunerhjelm fördrog sångstycken.

September 1852 på Arbottna, Muskö:

Större delen av Gillets ledamöter samlades vid Waxnäsgrundet på fasta landet och gick ombord på ångbåten Ran och landade vid Muskö Qvarn. På vägen till Arbottna besöktes Ludvigsbergs Sätesgård och dess åldrige ägare Herr P. Levin och samlades kl. 4 för middag.
Herr magister Herrman Levin hälsade ledamöterna välkomna med ett rimmadt föredrag.
Efter dans för ungdomen och intaget thé och förfriskningar besöktes med ångbåten Tegelbruket. Efter passage av Elfsnabben avsattes sällskapet vid Waxnäsgrundet och samlades i Waxnäs skola för avslutning kl. 9.

Våren 1853 på Hammar;

Efter en lång inledande betraktelse uppträdde bl.a.:
Grosshandlaren J.L. Hedman ”som förevisade en amerikansk Smörtjerna” och höll sedan ett föredrag om ”Simkonstens nytta”.

Herr Kommissarien L.E. Norman erlade böter för afglömd befattning som functionär.

Enkefru H. Bergenstråle överlämnade en butelj av henne på Skogs-Ekeby tillverkadt svart vinbärsvin med beskrivning på beredningssättet.
Tableau vivantes, musik och dans upptogo därefter resten af aftonen, värdinna var Fru Thilda Upmark.

20 februari 1854 på Årsta:

Hemmansägaren Anders Eriksson i Ahlby företedde en ritning och beskrifning över en runsten funnen vi Ahlby ägor.

Kamrer Stangenberg utvecklade ett förslag om förenade bemödanden af husbönder inom distriktet och likstämmighet i åtgärder att inskränka brännvinsbruk. genom att utbyta det mot öl och svagdricka vid trakteringar och att avskaffa krogrörelsen vid Gästgifvargårdarne.
Förslaget bordlades.

Ägaren till Årsta hade anskaffat och bekostat instrumentalmusik från Stockholm att lifva till dansnöje. Värdinnor voro Fruarna Lundqvist och Stagnell.

Lite historia ur Wikipedia:

Hushållningsgillena döptes senare om till hushållningssällskap och finns kvar än idag.

Verksamheten var till en början starkt begränsad på grund av deras små ekonomiska medel. 1855 erhöll dock sällskapen 1/5 av brännvinsförsäljningsmedlen vilket gjorde deras ställning tryggad. Visserligen nedsattes andelen 1885 till 1/10, men fram till 1913 erhöll sällskapen betydande belopp.
Från 1913 har hushållningssällskapen vanliga statsanslag, men  har även erhållit anslag från landstingen och upptog därutöver medlemsavgifter.

Sedan år 1850 finns det hushållningssällskap i alla Sveriges län. Deras ursprungliga syfte var att stimulera till en ökad och rationell livsmedelsproduktion. Senare breddades syftet väsentligt och innefattade en rad uppdrag för samhällets allmänna utveckling.

Hushållningssällskapen förvaltade tidvis även huvuddelen av statens egnahemslån.




Haningeböckerna

Böckerna

Ett måste i bokhyllan!

Det är inte bara Haningegillet som ger ut intressanta böcker om hembygden…
För dryga tio år sedan gav författarduon Hilding Eklund och Olle Flodby ut sina ”bilderböcker” med motiv från våra socknar.
Boken ”Västerhaninge i gamla och nya bilder” kom 2003, året efter kom ”Glömda bilder från Handen, Österhaninge, Årsta och Sandemar”.

Alla som är intresserade av vår lokala historia bör ha dom i bokhyllan!

Böckerna gavs ut på ett privat förlag tillsammans med bokhandlaren Hans Bildsten och finns fortfarande på nätet både som nya och hos antikvariaten!

Trots det oändliga flödet av bilder via nätet är det handfast och trevligt att vid aftonlampans sken bläddra igenom dessa och minnas och kanske lära.

Här en kort presentation av upphovsmännen.

HildingHilding Eklund kom till Haningebygden 1943. Han är nu pensionerad grafiker och bor i Västerhaninge. Han har som hängiven fotograf ett bildarkiv på mer än 15000 bilder som skildrar miljöer och personer från våra trakter men också från resor i ett trettiotal länder.

 

OlleOlle Flodby kom till Handen 1957 och har tjänstgjort som skolledare i Österhaninge och senare Haninge kommun till sin pensionering 1987 som skoldirektör. Han är bl.a. initiativtagare till Svartbäckens skolmuseum och fick kommunens kulturstipendium 2002.

 

BildstenHans Bildsten tillhör fjärde generationen bokhandlare, hade sin bokhandel i Handens Centrum under många år. Har ett levande intresse för historia med tonvikt på hembygden. Har givit ut ett flertal böcker utöver de ovan nämnda med liknande tema.

 

 

Gå alltså ut på nätet och sök!

 




Flyghaveri på Gålö 1960

j34-se-dxm
Den 2 augusti 1960 arbetade lantbrukaren Åke Eriksson, Liåker på Gålö, med att plocka flyghavre på åkern öster om sin gård.

Han hade under dagen sett ett antal jaktflygplan träna avancerad flygning över Gålö och vid middagstiden hörde han plötsligt en starkt vinande ljud och kunde konstatera att ett av dessa plan störtade lodrätt mot marken på hans havreåker och försvann totalt ner i den lite sumpiga södra delen i åkern.

Det bildades en jättekrater och jord och sten spreds över området ända ut på vägen mot Oxnö.

Piloten, en 22-årig fältflygare, fanns kvar i planet vid nedslaget och omkom naturligtvis direkt.

Från militärt håll misstänkte man att hans g-dräkt inte fungerat och att han därför efter en looping drabbats av blackout och inte kunde manövrera det dykande planet eller utlösa sin katapultstol.

De brittisktillverkade J 34:orna hade kommit till Flygvapnet 1955 och fasat ut J 29 Tunnan i avvaktan på J 32 Lansen och utvecklingen av J 35 Draken.

Det har varit mycket spekulationer om vad som hände med flygplanet (och piloten) efter olyckan.

Gålöförfattaren Tore Eliasson skriver i sin bok 1990:

”Ett obetydligt grustag fanns vid Liåker. Nedanför korsningen mellan stora vägen och ”Nya vägen”, den som leder fram mot Noor fanns tidigare en sumpig äng, numera utdikad åker. Här störtade för 25-30 år sedan ett flygplan. Det bildade vid störtningen en stor krater och försvann så djupt ner i marken, att man aldrig hittat det eller rester därav.”

I en diskussion på nätet i senare tid finns också uppgifter om att både plan och pilot finns kvar på olycksplatsen, det lär finnas tre ”saknade” piloter efter haverier på land men då talar man om ”mossar”.

Jag har inte kunnat finna någon officiell uppgift i sammanhanget.

Marken runt nedslagsplatsen var under 20-30 år tydligt påverkad, troligen av fotogen. Man kunde under odlingssäsongen se en cirkelrund yta där växtligheten var begränsad.

Liåker

Liåker

Liåker på Gålö 2013. Foto Mauritz Henriksson

Här en artikel ur Svensk Flyghistorisk Tidskrift 4-2018:

Här kan du läsa om flerflyghaverier i trakterna

och ytterligare ett:

Fygande Tunna kraschar i Österhaninge




Fackligt pionjärarbete

År 1904 försöker man bilda en fackförening för jordbruksarbetare i våra trakter!

En ”P Hansson” från Torsholm i Gubbängen försökte kalla intresserade till ett offentligt möte i Johanneslund i Västerhaninge.

Kraven för ett sådant arrangemang var att det skulle anmälas till Länsstyrelsen och här nedan ser vi denna anmälan som vidarebefordrats till kronolänsman Hjalmar Fahlborg på Mulsta.

Ansökan om att ordna ett offentligt möte för ortens jordbruksarbetare för att bilda jordbruksarbetarförening.

Handlingen kopierad av Anders Numan, Haningegillet.

Lokalen för mötet är lägenheten Johanneslund på Åby Prästgårds marker (platsen för seniorboendet efter nuvarande Tungelstavägen).

Där bodde arbetaren Erik August Haglund, f 1846, troligen arbetar han på Åby åt prosten Atle Fahlborg, han kommer från Skogs-Ekeby via Stav och Välsta.

Enligt församlingsboken ägde han själva huset och kunde därför lämna sitt tillstånd till mötet.

Hans agerande verkade inte påverka hans vidare liv, han blir kvar på Johanneslund till sin död 1920.

Hur man lyckades med värvning av medlemmar är oklart, år 1907 bildades dock en distriktsförening under namnet Lantarbetareförbundet.

 




Trafikregler från 1903

Vår arkivspecialist Anders Numan fann detta dokument som lästes upp i Dalarö kyrka sommaren 1906.

Myndigheterna hade insett att den tilltagande ”automobiltrafiken” var farlig för de dåtida hästvagns-transporterna och folk i allmänhet och länsstyrelserna utfärdade regler för att minska riskerna.

Detta gäller Stockholms län, lägg märke till bl.a. att hastigheten vid mörkerkörning var begränsad till 10 km/timmen….

DSCF0003 (1)




Skrammel-Nisse

8587148724_0e5522372e_o

Nisse Lindgren med några adepter utanför Åbyskolan i Västerhaninge. Vi ser bl.a. Bosse och Gunnel Larsson, Bertil Gustafsson, Inge Andersson-Torenius och Anna-Lisa Demander-Brorsson.

Nils Edvard Lindgren, känd under smeknamnet ”Skrammel-Nisse”, var född 1912 i Tungelsta. Fadern Isak Edvard hade kommit till Tungelsta tre år tidigare från Fågelås i Hjo och gifte sig 1911 med Emma Arvidsson. Familjen köper 1915 fastigheten Kristineberg i Tungelsta.

Nils står från 1931 i församlingsböckerna som organist och kantor.
Han gifter sig 1941 med lärarinnan Ellen Östberg.  Hon har sedan 1939 bott på Hammarbo. De bor kvar på Kristineberg till 1944 då de flyttar till Handen.

Han blev känd för oss ungdomar när han i slutet på 40-talet åkte runt i traktens skolor och på ett lekfullt men pedagogiskt sätt försökte få oss intresserade av att traktera olika musikinstrument.
Bristen på konventionella sådana gjorde att de flesta av oss spelade på plåtburkar med träpinnar eller försökte hålla takten med hemmagjorda tamburiner.
Det var nog denna verksamhet som gav honom sitt smeknamn.

Gillets Anita Stjernström skriver så här i Glimtar:

Jag sökte efter Skrammel-Nisse på nätet och blev förundrad över vilken påverkan han både har haft och fortfarande har i svenskt musikliv! Från och genom skramlet som barn har många kända musiker fått sitt musikintresse, får man veta.
Förskolans musikpedagogik har inspirerats av honom och flera avhandlingar och böcker beskriver hans metod. Musikpedagogen Michiel van Lint  organiserade Skrammel-Nissedagen i Utansjö. Han vill visa att känslan för musik finns inuti varje barn och att spela musik har en positiv effekt på barn. ”Barn kan göra musik helt på egen hand utan att vuxna ska lära dem och säga vad som är rätt och fel” är tanken bakom. Man kan t.o.m. lyssna på datorn till förskolebarnens spontana musicerande på en länk från P4 Västernorrland.

För handikappade och för utvecklingsstörda barn insåg Skrammel Nisse tidigt att hans metod kunde ha stor både glädjande och lugnande inverkan. Vår trubadur Bosse Larsson vittnar om hur han som ung var med Skrammel Nisse på besök bland barnen på Hammarbo i Tungelsta. Det var en härlig upplevelse för alla.
Vi har alltså all anledning att vara stolta över att ha haft Nils Lindgren boende och verksam i Haninge!

 

Här nedan följer några artiklar ur Gillets tidning Glimtar om Nisse Lindgren.

Bosse Falks brev till Michiel van Lint om Nisse Lindgren

Hilding Eklunds artikel och Monika Nordhs kommentar

En kommentar av Erik Andersson, Brandbergen

 

 

 




Djupdalen och gränstrakterna mot Huddinge

6076183784_de0e2bf647_o

Detta fantastisk hus finns i dag på det gamla torpet Djupdalens marker söder om Haningeleden i NV Jordbro

Fastigheten tillhör idag (2015) Haninge kommun och är privatägd. Ligger väl dold och svårtillgänglig uppe i skogen mot Huddingegränsen.
Den har tidigare tillhört Huddinge och har en intressant historia.

Denna har beskrivits av Gunnel Jacobsen och Birgit Karlsson, Huddinge Hembygdsförening samt Bo Stjernström i en artikel införd i Glimtar 1, 2014.

Läs om översten Otto Julius Hagelstam på Lissma, uppfinnaren Baltzar von Platen och den världsberömde arkitekten Ralf Erskine.

4247699344_9ca6dffe0c_o (1)

B3629_hbErskine_ladan_1945b

 

 

 

 

LÄS MERA!

Läs den intressanta historien om Djupdalen




Ännu några gamla telefon kataloger…

Katalog

Att läsa telefonkatalogen var i min ungdom en benämning på nåt tråkigt, när man erbjöds något man inte ville ta del av sa vi: Då läser jag hellre telefonkatalogen!

Detta gäller inte läsarna på den här sidan och inte om det handlar om katalogen från tidigt 40-tal, många finner glädje i att hitta äldre släktingar och vänner och dåtida annonsinslag.

Därför kommer här Tungelsta och Österhaninge/Gålö ur Södertörnskalendern 1942.

Södertörnskalendern 1942, Tungelsta

Södertörnskalendern 1942, Österhaninge med Gålö

Tidigare inlägg på samma tema:

Södertörnskalendern 1942, Handen

Södertörnskalendern 1942, Västerhaninge




Tvätteriboken

Boken 1

Haningebygden nr 38, SÅ TVÄTTADE VI I HANINGE nu från tryckeriet!

Under dryga första hälften av 1900-talet var det s.k. stadstvättandet en stor verksamhet i våra kommuner och bidrog till vår försörjning.
Alltifrån kompletterande verksamhet på bondgårdarna till större specialiserade anläggningar.

Alla vi Haningebor med några år på nacken har på ett eller annat sätt minnen och förhållanden till denna verksamhet, det fanns under vissa perioder ett hundratals tvättare i gång.

Detta inspirerade ett par av våra duktiga dokumenterare att skriva en bok om den epoken.

Tvättarsonen Rune Karlsson från Kvarntorp och Glimtarredaktören Anita Stjernström kan nu presentera ”Så tvättade vi i Haninge”!

På 140 sidor beskriver och bildsätter de verksamheten i allmänhet men gör också inslag om enskilda tvättare runt om i trakterna.

Boken2

Det är gott om bilder i boken som förhoppningsvis ger läsaren kopplingar till miljöer och personer. Också kartor med tvätteriernas belägenhet.

Boken är en del i Gillets skriftserie Haningebygden vilket innebär att alla medlemmar kommer att få de utskickad omkring årsskiftet.

De som har möjlighet kan hämta sitt exemplar på Tingshuset vid Julmarknaden söndagen den 29 november mellan kl. 11-15 eller i samband med  Christian Rexfalks föredrag om båtsmanstorpen onsdagen den 3 december kl. 19.00.

Priset på boken för den som vill köpa är 150:-.
Den kommer att vara tillgänglig hos de lokala bokhandlarna under december.

Om du vill beställa för leverans per post (tillägg för porto) kan du gå in på Gillets hemsida