Småbruket Erikslund

En av stugorna på Tingshustomten i Västerhaninge kallas Erikslund. Den flyttades hit från den lilla gården uppe i Tyrestaskogen av entusiastiska medlemmar och står nu intill stugan från Janstorp.

4144006380_1dbe97dae7_o

Lillstugan från Erikslund, flyttades hit 2001. Foto Stefan Jansson.

Erikslund är ett ganska sent nybygge på Tyrestamarker, bondsonen Per Erik Pehrsson (Pettersson), född 1839, kommer efter en kort tid i Amerika åter 1874 och köper  ett markområde, kallat Nordankärrsvreten, från Olof Eriksson på Tyresta 1:7 intill Svartsjön och nybygger ett mindre jordbruk där.

Per Erik avlider 1890 endast 50 år gammal, änkan Anna Sofia och yngste sonen August Alfred brukar den lilla gården och köper år 1894 till marker från Janssongården i Tyresta.

Erikslund består då av 8 tunnland jord och 30 tunnland skog. I slutet på 1800-talet startar man även stadstvätt, kanske ett av de första i socknen.
August Alfred avlider 1921 och barnen tar över. Sonen Yngve och yngre syskonen Emma och Ivar, alla ogifta, fortsätter med tvätteriverksamheten till 1958. Emma bor kvar till några år före sin död 1991.

teckning

Text teckn

2694113620_daec6cf0c9_o

Lillstugan i sin ursprungsmiljö,

Endast grunder finns idag kvar, det är lillstugan på Erikslund som  flyttas år 2001 av Haningegillet till Tingshuset i Västerhaninge.
Marken ägs idag av Haninge kommun.

 

 

År 2006 sammanfattar Gillets Henry Hall en intervju från 1963 av fil.kand. Sofia Danielsson ”Ur Österhaninge undersökning 1963, del 2″ med  sonsonen till nybyggaren Per-Erik, Yngve Pettersson, född 1894 på Erikslund

på trappan

Syskonen Yngve och Emma Pettersson på trappan till Erikslund.

 

Vi tvättade här till i november 1958. Det var min syster och yngre bror och jag. Min bror arbetar nu i skogen åt Stockholms stad. Han hugger timmer och allt möjligt.
– Vi var hemma allihop ett tag innan de andra syskonen gifte sig. Då höll vi på med tvätten allihop. Det fanns ju inget annat att göra då, det var ju inte som det är nu, så alla slog sig på tvätten. Förr då fick man ju lämna omanglat i säckar och sedan fick de väl manglat det i stan. Sen slog de upp manglar här­ute när det elektriska kom.

Det finns fruar som har manglar. Vi lejde också för mangling. Det var en i Svartbäcken som hette Engstrand som köpte en villa och en gång när vi for förbi frågade hon frun där om hon fick ta mangling.

Sen ville ju alla ha manglat. På slutet fanns det ingen som mangla. Först tog de 20 öre per kg, på slutet tror jag de tog 1 kr per kg för mangling. Vi har lejt för bilkörning de sista årena. Jag minns inte när det var vi började leja för körning. Vi har haft flera som har kört för oss. En del stal tvätten i lådor­na. Jag var bara 15 år när jag började köra till stan, det var samma år jag gick och läste.

Jag hit­tade inte i stan i början. Då gick jag upp till mos­ter Wetterström som hjälpte mig att hitta i stan. Vi körde onsdagar och lördagar då när vi var hemma allihop. Vi tvättade bra mycket då. Sen blev det så mycket bilar så vi kunde inte fortsät­ta att köra med häst och vagn. Vi gjorde stadsresorna tillsammans med min syster Rut Hultström sedan hon flyttat till Ramsdalen.

Vi körde med häst i det längsta. Man fick gå upp klockan 3 och åka härifrån senast 4 för att vara i stan vid halvåt­tatiden. Och sedan kom man hem vid 8-tiden. Och var det dåligt snöföre i stan fick vi lasta om till vagn utanför tullen vid Gungan. Vi hade vag­nen där. Den stod öppet. En gång var det en som hade stulit bakvagnen. Det var en skakvagn utan fjädrar.

Erikslund är nu på 8 tnld jord och 30 tnld skog. Det var inte så stort från början, när min farfar köpte det. Dessutom arrenderar vi ett par tunn­land av Stockholms stad genom han som arren­derar Tyresta. Vi har två kor och häst och en kalv. Vi säljer inte mjölken, det finns ingen här som kör mjölk, så vi föder upp kalvar. Men det är svårt att få tag på spädkalvar nu för tiden.

Vår farmor och farfar hade varit i Amerika, de blev lurade dit av mormo­nerna. De hade ett litet ställe i Mellanberg här i Handen. De gjorde auktion där på det de hade. Farmor gömde undan pengar till hemresa i sin sko. De stannade bara tre månader i Amerika tror jag att det var.

Min far var 7 år då och hans bror var 12 år. Min far var född 1869. När de kom hem köpte farfar det här stället. (Köpebrev från 1 febr.1878 för Arbetskarlen Pehr Erik Pehrsson och hans hustru Anna Sofia Forsberg).

De köpte det fritt från Tyresta. Det var ju bara skog här när de kom. Farfar har odlat upp det här. Han hade fått medalj för odlingsflit. Han fick hämta den i kyrkan. Och så fick han 100 kronor i guldpengar.

När de kom hit bodde de först i en lada, som inte finns nu. Taket var av granris. Där hade de en ko, som farmor köpt. De hade köpt en ko på auktion, det var länsman Norman som hade skrivit köpebrevet, som hade gått i god för dem. Han sa till farmor att hon skulle stå bakom honom på auktionen. Kon kostade 100 kronor. Sen byggde dom en liten stuga, som revs sedan. Sedan byggde de den lilla stugan öster om nuvarande boningshuset.

Farmor stod först och tvättade där i berget, hon stod ute. Hon hade inte en rotborste ens utan fick gnugga tvätten med händer­na och så hade hon visst en gammal visp i stället för borste. Sedan byggde dom en tvättstuga nere vid sjön men ovanför den nuvarande tvättstugan. Den var av tim­mer. Tvättluten fräter på virket så det varar inte så länge.

Grottan

Tvättgrottan i berget.

tvättstugan

Tvättstugan

 

 

 

 

 

 

Sedan byggde vi den nuva­rande tvättstugan närmare sjön. Den är byggd i stolpresning. Jag vet inte om far­mor var den första som tvät­tade här i Österhaninge.

Farmor dog 1903, farfar dog tidigare. Farmor stod för stället tills hon dog, då löste min far ut sin bror i Hammarby. Han hade flyttat härifrån när han var 12 år. Han hade ett lantbrukarställe där i Hammarby. Farfar byggde allt möjligt. Han gick kring och byggde. Det hade han visst gjort i Amerika också.

Förr hängde tvätten på buskar och gärdsgårdar. De hade inte streck ens. Och inte klädnypor heller. Det var en gubbe som uppfann de här ny­porna av en gren. Jag har gjort flera hundra.

Farfar i Ramsdalen brukade min far berät­ta om. Jag vet inte om han var far till farmor eller farfar. Han bodde i Ramsdalen innan fru Rut Hultströms svärfar kom dit. Farfar  kunde göra tunnor och byttor och sådant. Vi har hans tunnor och byttor här. Jag vet inte om de tvättade där på hans tid. Det har jag aldrig hört.

Karta