Karl Gustaf Nilsson, min farfar

 

I den här lilla stugan på dryga 30 kvm bodde min farfar Karl Gustaf Nilsson i över 30 år tillsammans med sin hustru Amanda och tidvis med tre av sina barn. Han var född 1857 i Mogata, Gottsten, Östergötlands län. Han avled i sin kökssoffa här 1949, då änkling sedan 1942.

Karl Gustaf Nilsson har kommit 1876 från Ringarum via Lilla Katrineberg, Hägerstens Rote, Brännkyrka fs,  sedan till Sköndal, Aska Rote, Sorunda innan han flyttar ihop med Amanda på Fagervik  i Sorunda 1879.

De gifter sig den 28/12 1879, hon är så ung att de måste gå till ”kungs”, får sonen Gottfrid 1880. Flyttar sedan till Åby Gård omkring 1881 där dottern Hildur föds 1882 , dottern Eugenia (Jenny) 1885  och dottern Anna Cornelia 1886 (som avlider efter ett år ).

Flyttar sedan till Grödinge, Norrga 1889 , sedan vidare lokalt till Lövlund 1890 där min far Mauritz föds i oktober. År 1891 flyttar man till Hörningsnäs på Norrga, (kallas också Smällan, ej att förväxla med godset Hörningsnäs), där sonen Valter föds 1895 och dottern Helfrid 1898.

Vid Smällan ligger idag klubbhus och parkering till Botkyrka Golfklubb, mittemot vägen till Mörkö längs länsvägen Nynäshamn-Södertälje.

1899  flyttar Karl Gustaf och Amanda till Fituna i Sorunda med Gottfrid, Valter, Mauritz och Helfrid. Då har Hildur 1897 flyttat som piga till Rosenhill.

Här på Fituna, ägt av greve Reinhold von Rosen, föds nu Karl Gustafs och Amandas sista barn, sonen Ture 1903. Här adopterar man frånskilda dottern Hildurs dotter Margit född 1905. Familjen flyttar till Hammersta i Ösmo (Kungl. sektern Trotz-Trolle-Löwen) hösten1908, sonen Mauritz har tagit plats på Grimsta-Fållnäs 1907 som lilldräng men kommer efter till Hammersta i december 1908. Hildurs dotter Margit dör 1909 03 08 i akut strupkatarr.

Enligt mångas bedömning är det sektern Trotz som är förebilden för godsägaren Spax i Ivar Lo Johanssons roman ”God natt Jord”.
Ivar bor vid den här tiden i torpet Ådala under Hammersta med sina föräldrar.

Till Vendelsö och Västerhaninge

Karl Gustaf och Amanda Nilsson utanför stugan i Fors på 30-talet.

År 1910 kommer man till Österhaninge, Vendelsö Gård, byter församling till Västerhaninge i november 1916, Karl Gustaf blir då smed på Backen i Ribby, flyttar åter inom Västerhaninge nu till Gustafsborg i Gansta i november 1917 för att slutligen hamna på Marieberg under Fors 1 i november 1918 tillsammans med de två yngsta sönerna Valter och Ture. Samtidigt flyttar dottern Helfrid dit från Jakobs fs, där hon jobbat som piga för att hjälpa föräldrarna och syskonen, hon tar plats som hjälpreda på Berga Slott.

Sonen Ture går i faderns fotspår och flyttar till Häringe 1920 som smedlärling, Valter som skadats i en olyckshändelse i barndomen är mentalt handikappad och vårdas tidvis på Ulleråker i Uppsala.

Hur det var möjligt för tidvis fem personer att leva och bo i denna lilla stuga är på gränsen till ofattbart!

Dottern Helfrid gifter sig 1934 och flyttar till Stockholm, istället kommer systern Hildur från Ribbylund och tar över skötseln av föräldrarna och den handikappade brodern.

Som lite kuriosa kan nämnas att smeden Karl Gustaf Nilsson kom till Backen under Ribby hösten 1916, halvåret efter att ett dramatiskt morddrama utspelade sig där. Backen låg på den lilla höjden omedelbart söder om den nuvarande COOP Närabutiken (2018).

Läs om detta här

Sonen Mauritz som blivit änkling på Valla i Ösmo 1927 flyttar året efter också till Fors Marieberg med sina söner Rune och Ellert och får även han hjälp av systern Helfrid med hushållet under några år.
De bosätter sig i den större stugan ovanför smedstugan. Mauritz blir stalldräng åt Edvin och Ester Nilsson på Fors 1. Sönerna flyttade ut och Mauritz fick en hushållerska, Elsa, som senare 1941 blev min mor. Vi blev kvar i statarstugan på Marieberg till 1945 då vi flyttade till kyrkbyn.

De numera åldriga föräldrarna Karl Gustaf och Amanda har bott här sedan  1918, han har varit gårdssmed på Fors men är nu i dryga 70-års åldern inte särskilt aktiv. Han arbetar sporadiskt i den intilliggande nedslitna smedjan men har tidvis stora besvär med hälsan men har trots allt en förhållandevis bra tillvaro. I början på 40-talet blir hans fysiska tillstånd sämre och efter hustruns död 1942 blir han ständigt sängliggande i kökssoffan tills han avlider 1949.

Mitt minne av honom från mitten av 40-talet är ett vitt lurvigt huvud och ett helskägg som stack upp ovanför täcket, två vänliga blå ögon och en darrande hand som ömsint klappade mej på skulten när jag stod vid soffkanten. Vi pratade inte så mycket men han hälsade alltid till alla i ”storstugan” när jag gick.

Ett mycket speciellt tillfälle, i maj 1945, nån vecka efter att Tyskland kapitulerat firades freden i Mariebergsbacken. På veckans vilodag hade flera av den gamle smedens  barn och deras familjer tagit tåget från Stockholm för att träffa och glädjas. I det vackra majvädret tog man upp honom ur soffan och bar upp honom till den grönskande syrénbersån där skaran av släktingar njöt av äkta kaffe och karlarna (och farfar) fick sig några kaffehalvor.

Efter det vi flyttat upp till Klockargården, min far blev skolvaktmästare på Kyrkskolan, cyklade vi när väglaget passade upp till Marieberg på söndagarna för att hälsa på honom och dottern Hildur. Min snälla mor hade alltid med något i matväg för den kommande veckan och farsgubben bidrog ofta med en liten slant till försörjningen från den knappa vaktmästarlönen.

En gnistrande kall februaridag 1949 fick vi bud från Fors att den gamle smeden, min farfar, fått avsluta sitt liv i sömnen och nån vecka senare begravdes han av prosten Froste i Västerhaninge med psalmsång och några minnesord.

Orkar ni läsa en kort artikel om min barndom så finns den här, kanske finner ni nån avvikelse från ovanstående. Det får ni ta, den skrevs för några år sedan och minnen förändras!

https://www.haninge.org/wp-content/uploads/2015/07/19Marieb-89-938vers2.pdf




Fors, en by med anor från 1300-talet

sondagen-den-11-sept-1

Söndagen den 11 september 2016 anordnade Gillet en vandring på Fors i Västerhaninge under sakkunnig ledning av Sven Klasenius, Bengt Lidbom, Anders Numan och redaktören.
Vandringen blev välbesökt i det vackra sensommarvädret, mellan 45-50 intresserade ställde upp!

Deltagarna fick ett kompendium som handledning under vandringen. lite omarbetat kan det läsas som en ”populärbeskrivning” av området med sin historia från 1300-talet.

(Denna beskrivning är långt ifrån fullständig.)

Fors…

… några kilometer söder om Västerhaninge kyrka, gränsar i norr mot Ribby, i söder mot Berga och i väster mot Nödesta. I öster stöter byarna Ormsta och Alvsta till.

Västerhaninges stora nedtecknare, Gustaf Adolf Westerin skriver 1895:

För första gången nämnes Fors i ett fastebref, dateradt 15 juli 1327. I detta bref nämnes bland fastemännen Bero i forsæ såsom det då skrefs. I midten af 1500-talet synes befallningsmannen å Stockholms slott Anders Sigfridsson innehaft gården, då densamma genom byte den 8 april 1560 kom i konung Gustaf Vasas ägo.

Lite förenklat kan man säga att Fors består av fyra delar:

Öster om gamla Nynäsvägen:

1. Fors 1, kallades förr ofta Herrgården
2. Fors 2, Östergården, urspr. Häringeägt

Väster om gamla Nynäsvägen:

  1. Fors 3, består av 4-5 hemmansdelar och inkluderar det utflyttade Skarplöt
  2. Fors 4, äges till Berga, kallas ibland Nyfors

centrala-fors-1905

Fors på häradsekonomiska kartan från 1905. Pilen pekar på kvarnen som en utgångspunkt för orientering

karta-for-and-2

Modern karta över Fors

Fors Kvarn

Fors kvarn ägs sedan några år av Bo och Annelie Hedenström. De berättar om kvarnens historia och hur den genom åren byggts om till bostad.

Vi saxar fakta ur deras hemsida  forskvarn.se

Fors kvarn tillhörde tidigare Häringe godset.
(Häringe Quarn) och den 7 okt 1773 fastställdes storskiftet Forss by.

kvarnen-50-talet

Kvarnen på 1950-talet

Kvarnbyggnaden som uppfördes år 1905 innehöll tre våningar och hade olika typer av kvarnar t.ex. gråstenslager, toppsikt, gröpkvarn, samsiktskvarn, stolsiktskvarn, skalmaskin (sten) m.m.

Såghuset var 4,5 m brett och 18 m långt. Mjölnarstugan hade förstukvist, kök och kammare, det var lågt i tak med höga trösklar. Huset var 8,9 m långt och 5,3 m brett på stenfot. Taket belagt med tegel. Söder om kvarnen fanns ett hus med 1 rum, tvättstuga och utedass.

Det fanns även en ladugård med foderlada på andra sidan ån, den nådde man genom en spång över ån. Ladugården var 10,3 m lång och 4,8m bred med en höjd om 2,8 m. Den var avsedd för fyra kor och en häst. Bredvid fanns det en timrad bod med spåntak och därunder en källare. Boden blev senare tvättstuga.

 

kvarn-kvarnstuga

Kvarnstugan och kvarnen

Alla bönderna i närområdet Stav, Ormsta, Alvsta och även Berga malde vid kvarnen.

Vägbron över ån var försedd med stenpelare sammanbundna med kraftiga kedjor.

Mellan bron och kvarnen, stod ett hus med en ånglokomobil och nedanför ett långt hus där stockar sågades till olika format. En ca 15 cm bred drivrem tillverkad av väv och gummi (Balatarem) drev sågklingan. Det var ett väldigt pysande när ångtrycket skulle minskas, lokomobilen hade även ångvissla. Sågspån och splinten transporterades tillbaka för att eldas upp i lokomobilen.

År 1935 upphörde kvarnverksamheten.

Från den monumentala kvarnbyggnaden mellan alarna hörs ett dovt dån från Vitsåns (Rocklösa ån) vattenmassor i fallet vid kvarnforsen. Kvarnen är ombyggd i omgångar och används nu som bostad, en upplevelse att bo här och följa årstidernas växlingar i nära samspel med det strömmande vattnet och de varierande ljudkulisserna. Den gamla mjölnarstugan är omsorgsfullt renoverad och fungerar som extra bostad, sommartid omgiven av prunkande blomsterrabatter i parkliknande struktur. Laxöringen kommer upp i ån för lek och reproduktion under sensommaren. Egna inplanterade kräftor finns även i ån. Fastigheten Fors 2:3 avstyckades 1929 från stamfastigheten Fors 2:1. Ursprunglig areal 2370 kvm.

img_3257

Kvarnen 2016, foto Bo Gylerud

Fors 1, Herrgården, Danvikshemmanet

Från Gustaf Vasa, via hertig Johan (son till Johan III) och greve Gustaf Horn hamnade Fors på 1600-talet hos Peder Sparre Larsson. År 1668 bytte Danviken till sig Fors 1 och Tungelsta 1 mot två hemman i Täby och Danviksräntan övergick till Västerhaningegårdarna. Ett förhållande som sedan rådde ända in på 1930-talet.

240px-danviks_hospital_december_2010
Danvikens Hospital i Stockholm som kom till under Gustaf Wasas tid var en inrättning där sinnessjuka och andra olyckliga existenser förvarades. Flyttades ut från Helgeandsholmen. Finns delvis kvar än idag, nu i Nacka. Finansierades med räntor bl.a. från Fors och en av Tungelstagårdarna.

År 1750 ägdes Fors av grosshandlanden Henrik Busch i Stockholm. Denne lät 1754 uppföra den huvudbyggnad som revs först 1936. och bebodde Fors till sin död 1764,

gamla-herrgarn

Huvudbyggnaden fick stå i drygt 180 år!

I början av 1770-talet ägdes Fors av kronobefallningsman Erik Levin och därefter kapten Georgi fram till 1814. Han kallades ”mannen utan händer” då han mist dem i krigstjänst.
Därefter kom patron Vahlenberg samt under åren 1834-1856 krigsrådet Georg Axel af Sillèn, sonen, Josef af Sillén, gifte sig 1853 med Hilda Upmark på Hammar.
År 1856 såldes Fors till inspektören Ax. J. Ahlström vid Hall, som i sin tur sålde gården 1857 till polisman Joel Tjellander som dock ganska omgående gjorde konkurs.

 

herrg

Nuvarande mangårdsbyggnad från 1936

lagarn

På konkursauktion år 1861 inropade gården av Carl Fredrik Hallström, som sedan bebodde och brukade det till år 1891. Han var vid 1862 års riksdag ledamot av bondeståndet, samt från 1861 till 1890 ordförande i Västerhaninge kommunalstämma och nämnd.

bild19-2magasin

Stallet och magasinet på Fors 1 på 1950-talet, det senare ombyggt till en pampig bostad. Magasinet sägs ha anor från 1730-talet. Fanns en vindflöjel med årtalet 1742.

Genom köp 1890 övergick Fors till kyrkvärden Per Olof Olsson och Augusta Johansson på Alvsta, som redan följande år sålde det till lantbrukaren August Eriksson också från Alvsta.

Denne avyttrade det 1893 till Lars Johan Hallberg från Nödesta för 32 000 kronor. Lars Johan Hallbergs dotter Ester gifter sig med sonen på granngården,den Häringeägda Fors Östergård, Edvin Nilsson.

De övertar gården som sedan går över till sönerna Sven och Olle som blir de sista ägarbrukarna här.

magasinet

Magasinet, numera ombyggt till bostad, i förgrunden mjölkkällaren

Runstenarna på Fors, Sö 237 och 238

fors

Runstenen Sö 237 står såsom »grindstolpe» på gårdsplanen till Fors herrgård, väl synlig från landsvägen. Den avbildades redan på 1600-talet. Inskrift: Tore och Tägn läto resa denna sten efter Fastbjörn, Tägns fader, och (Tore efter) Anund, sin son Det har i många sammanhang påståtts att stenen flyttats från prästgården hit till Fors vilket troligen är en missuppfattning.

Läs Anders Numans artikel i Glimtar 2/2012 eller gå in på

https://www.haninge.org/2016/09/01/runstenen-pa-fors/

forsvunnen-runsten

Det finns ytterligare en Fors-sten, Fors Sö 238, som avbildades år 1686 av Petrus Hegonius men som sedan många år är försvunnen. Inskriften löd: .. och Björn och Farulv de läto resa stenen efter Åke, sin fader. Han var … Troligen ligger den i grunden till någon närliggande byggnad här på Fors.

Mysteriet väderkvarnen

vaderkvarnen

Denna mycket tidiga bild över Österfors med Herrgården, sågen och kvarnen skapade en del huvudbry.
Uppe till vänster syns en väderkvarn! Inte på något sett dokumenterad och okänd för de flesta!

Kvarnen låg enligt vår bedömning på bergsklacken ovanför Hyddan och Korpkulla och det senare byggda Rosenborg. På 1951 års ekonomiska karta finns här en symbol för ”fast fornlämning” som registrerats på Riksantikvarieämbetet som ”hög, 15 m i diameter och två treuddar”. Eftersom detta är områdets högsta punkt är det naturligtvis en lämplig plats för en väderkvarn sett ur driftsynpunkt!

Så plötsligt finner Sven Klasenius en karta från 1868 på Krigsarkivet, ”Vitså Hamn”, där kvarnen finns utmärkt just på den plats vi beräknat, alla kommentarer om att det vi tolkat som en väderkvarn är en synvilla kommer på skam, militären har noterat och ritat in den på plats!

karta-vaderkvarnen

Med hjälp av arkivforskarna Numan och Klasenius står det klart att det mellan åren 1865-73 fanns en väderkvarn här, taxerad till 1000 rd. Den byggdes alltså under CF Hallströms tid, beskrivs som raserad 1873.
Bilden överst skulle m.a.o. kunna tidsbestämmas till omkring 1870 eller kanske något senare (då vi ju inte vet innebörden i ”raserad”, helt eller delvis)

Övriga byggnader på Österfors

Korpkulla

korpkulla2

Här fanns tidigare ett torp/backstuga, benämnt Korpkulla som revs 1927 när nuvarande byggnad uppfördes. ”Arkitekten”, Millimeter-Kalle, använde samma byggnadsteknik som sitt eget hus på Tungelstavägen, stående drevat timmer som monterades på marken först och restes upp som färdiga väggmoduler(tidigt prefab!). Man återanvände delar av det rivna torpet till mellanväggar mm. Grunden är murad torpargrund utan källare. Huset hade två lägenheter om ett rok vardera. Enligt Sven Nilsson uppfördes ”nya” Korpkulla som evakueringsbostad när nya Herrgården skulle byggas, men Rosenborg blev ledigt så fam. Nilsson bodde där under bygget. Korpkulla omnämns aldrig i HFL. Hyresgästerna står omnämnda som hyresgäster bara. Fram till slutet på 70-talet hyrdes båda lägenheterna ut separat, men sen fick Valter och Sanna Jonsson hyra hela huset fram till 1980, då nuvarande ägaren fick hyra huset.1982 avstyckas Korpkulla från Fors 1 av nya ägaren Lars Fröstad. Ny ägare blir Bengt Lidbom som fortsatt är ägare. Mindre tillbyggt uthus och farstukvist samt veranda har tillkommit under åren

Hyddan 1

hyddan1

I HFL från 1884-1929 som lägenhet på Fors 1-mark, timrat hus med grund av natursten. Senare pålagd ytterpanel. Uppfördes troligen av grundläggare Olof Eriksson som flyttade in 1884, kom ifrån Gryt. Avstyckning från Fors 1 sker 1929. Ägare är änkan efter KG Eriksson (Olofs son) 1950 säljs fastigheten till David och Lotten Andersson från Östergården, 1972 ärver dottern Mary Tyllman fastigheten. Enligt vissa uppgifter fanns ett bygglov för en modern villa och rivningsbeslut för Hyddan 1 och 2. 1973 säljs fastigheten till Barbro och Gösta Högberg som har det som sommarställe fram till 1983, sedan till Olof och Inga-Britt Johansson som bor här permanent, 1997 säljer änkan Johansson till nuvarande ägaren Willy Ljungqvist som totalrenoverat och byggt till.

Hyddan 2

hyddan2

Ett mindre enplanshus ovanpå jordkällaren, med enstaka hyresgäster fram till 1929 då det byggdes till nuvarande storlek, delvis med rivningsvirke från torpet/backstugan Korpkulla. Användes senare som ”lekstuga” fram till 1973, när Högberg köpte Hyddan. Gösta och svärfar totalrenoverade ”Lillhyddan” och svärfadern bodde här till sin död. Fam. Ljungqvist bodde här under renoveringen av ”stora” Hyddan.

Rosenborg

rosenborg1

Uppfördes på ofri grund ca 1916, ägare Matilda Eriksson , ensam arvtagare till GW Jansson, Alvsta 1, vars syster var änkefru Matilda Hallberg, Fors 1. Finns i HFL första gången 1922. Byggnaden är uppförd med stående spontad grov plank i stommen och liggande spontad panel som senare fick ett lager med eternitplattor. Grunden består av natursten och källare under halva huset.Efter Matildas död 1940 övergick ägandet till Fors 1. I början på 40-talet flyttade Olle Nilsson med blivande familj in i Rosenborg , flyttade i början på 60-talet till Jägartorpsvägen i Västerhaninge.
Hyresgäster efter Olle var familjen Edvin Andersson, som bott i Korpkullas bottenvåning tidigare.Via Lars Fröstad 1983 till Kjell Ekberg och Mia Ehnberg som anlägger ny avloppsanläggning tillsammans med Korpkulla. Säljer 1985 till nuvarande ägarna Toril Melangen och Kalle Skattman som avlägsnade eternitplattorna och byggde till samt har uppfört ett garage.

Haninge Verkstadsförening, HIAB och SL

22348631818_5b92630bd4_o

Avstyckades 1951 från Fors 1 och här byggdes en kooperativ Verkstadsförening på initiativ av Herbert Fröstad, tänkt för traktens bönder. 1954 köpte HIAB fastigheten och öppnade serviceverkstad med Ove Olofsson som chef, 1970 köpte Stockholms Lokaltrafik fastigheten och placerade Ribbygaraget här. 2003 köpte LÅÅSAB AB fastigheten, uthyrning av lokaler samt egen maskinbutik. 2016 Såldes fastigheten vidare till ett byggbolag.

Skyttepaviljongen

skyttepaviljongen-2016-small

Västerhaninge Skytteförenings klubbhus, uppfördes någon gång på 50-talet, avstyckades 1984 från sammanslagna fastigheten Årsta-Fors Ny ägare blir Antonino Guzzetta som renoverar befintligt enplans klubbhus till bostad. Efter ett senare ägarbyte byggs ett nytt tvåvåningshus på skjutbanans betongplatta.

Fors 3, Västerfors

Gårdarna här på Västerfors har genom åren genomgått komplicerade arvsskiften och ägarbyten. Här fanns också krogarna, gästgiverierna och handelsbodarna. Här några exempel:

Gästgivargården

sigrid-numan-gastgivarg

Denna byggnad har genom åren kallats Gästgivargården. Här har också varit handelsbod, i slutet på 1800-talet fanns det tre affärer på Fors. Här bodde brukarna av en av Fors 3 -gårdarna. Här bodde under 1900-talet bokbindaren Ragnar Numan med familj. Finns kvar idag, kallas av ägaren Karin Falk för Lindgården. Bilden, Sigrid Numan med sonen Olle år 1929

2870419852_ce5c57665a_o

Gästgivargården omkring 1900

Sista affären i Fors, fd gästgiveri

affar

Detta var den sista affären i Fors, upphörde år 1954. Blev sedan bostad och revs omkring 1965. Låg intill den s.k. Gästgivargården. Siste innehavaren var Signe Lundberg född Steen på Vitså. Här bedrevs tidigare gästgiveri.

Handelslägenheten Stenkulla

11314287_522a09a0fc_o

Här är vad som finns kvar av fastigheten Stenkulla, den sydligaste fastigheten på Fors. Också här var det handelsbod under lång tid. Det har på senare år funnits uppgifter om att själva byggnaden flyttades till Tungelsta runt sekelskiftet 1900 för att bli affären Ålstalund, dvs den nuvarande pizzerian vid stationen. Foto Stefan Jansson

”Petter-Magnus””, en Fors 3 gård, senare scoutstuga

bild5petterm

Namn efter brukaren Pehr Magnusson

Lindbomsgården, en av gårdarna på Fors 3

2692672552_0366f59989_o

Har fått sitt namn efter brukarfamiljen under många år, på senare tid bodde här skomakaren Nils Rasmussen och kallas därför ibland Skomakarstugan. Numera fritidshus, ägs av Christer Guteman

Några övriga byggnader på Fors

Övre Marieberg, statarstuga under Fors 1

2756385219_f873956757_o

Marieberg, statarstuga/ lägenhet i norra Fors nära gränsen till Ribby. Finns med i kyrkböckerna från 1831. Numera fritidshus.

Övre Marieberg, smedstugan

4759764056_c0951a0495_o

Här bodde också sista gårdssmeden på Fors och här fanns också smedjan, nu borta sen länge. Numera fritidshus.

Nedre Marieberg, fritidshus

2692672104_4732ed6410_o

Nedanför dessa byggnader mot åkern finns några gula, mycket nedslitna byggnader som var permanentbebodda till 1920-talet men sedan blev fritidshus.

Kyrkvreten

kyrkvreten

Kyrkvreten, torp under Fors 2, finns i HFL sedan 1825. Sista boende var Elisabeth ”Lisen” Olsson som avled 1959. Hon hade de sista åren tvätteri och hönseri. Revs 1982, var de sista dryga 20 åren fritidshus. Spisen från Kyrkvreten finns nu i Janstorp.

Båtsmanstorpet Bergenstorp eller Tittut

tittut

Kallades även Tittut. Det här gamla båtsmans-torpet med flera namn finns i HFL från 1709 och tillhörde ”Första Södermanlands Båtsmans Compagnie”. Blev i början på 1900-talet bostad för arbetare på gårdarna i Fors och hantverkare. Här bedrevs också på senare år landstvätt. Numera inbyggt i en större villa i backen bakom den stora verkstadsanläggningen

Östergården, Fors 2

osterg-82

Tillhörde Häringe och har genom åren brukats av arrendatorer. Sambrukades i olika perioder med Alvsta. Berga och Fors 1. Friköptes från Häringe 1938 av David Andersson som 1950 sålde till bröderna Sven och Olle Nilsson på Fors 1.

Österhagen eller Tallbacken

osterhagen

Torpet kom till på 1860-talet, det låg efter avfarten på motorvägen  från Nynäshamn (Västerhaninge/Årsta) vid Fors trafikplats. Blev fritidshus på slutet. Sattes i brand, skadades svårt, revs några år före vägbygget.

Ringen och Ringhagen

ringhagen

Ringhagen

ringen

Lägenheten Ringen

Ringen var en lägenhet som låg nere vid ån ung. där motorvägen nu går fram. Här bodde pigor, drängar och hjon förr i tiden. År 1914 blev en ung flicka mördad här av sin svartsjuka fästman som sen hängde sig i Mariebergsbacken.
Här fanns på från början av 1930-talet en dansbana som drevs av Bondeförbundet och var mycket populär i bygden. Inte minst av flottisterna på Berga! Och kanske av flickorna i Västerhaning?
Sista valsen drogs här 1952.

Skarplöt, en Fors 3-gård

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Var enl. HFL 1826 en backstuga med okänt läge, namnet försvinner för att på 1880-talet dyka upp igen som gård på 1/8 mtl. Oklart var då byggnaderna låg. Dagens lokalisering i NV delen av Fors är troligen från början på 1900-talet.Genom ingifte och arv med familjen Lindbom blir gården på 1/4 mtl och man kan då säga att
Skarplöt har ägts och brukats inom samma släkt från storskiftet på 1700-talet.

Sista ägarbrukarna, Nils och Anna-Brita Petersson, hon född Lindström, tar sista skörden på Skarplöt 2001, man har slutat med mjölkproduktionen tio år tidigare. De bor fortfarande kvar i den vackra gula mangårdsbyggnaden. Viss småhusbebyggelse är påbörjad på ängarna nedanför. Markerna brukas av Berga.

mod-karta-1927

 

 

 

 

 




Österhagen, torp under Fors och torparbarnens liv

Österhagen modern

Österhagen på 1970-talet, foto Kerstin Öberg

Detta lilla oansenliga torp på Fors marker återfinns första gången under eget namn i husförhörslängden 1861-65 under Fors 1 som då ägs av Karl Fredrik Hallström. Det finns uppgifter som tyder på att själva stugan är flyttad och uppbyggd  från den Häringeägda Östergården.
På Österhagen, som även kallades Tallbacken, skrivs utan inflyttningsdatum  Olof Larsson, född 1800 i Västerhaninge, och  hustrun Inga Maria Olsdotter och deras sju barn födda mellan 1845-1860.

Österh 1

Inga Margareta har kommit till Fors 2,  Östergården, som piga till nyblivne änklingen Olof år 1843 och får där senare samma år sin oäkta son Gustav som avlider året efter.
De gifter sig 1844, Olofs första hustru var 21 år äldre, nu får han en hustru som är 23 år yngre. På Östergården föds deras tre första barn, Inga Lovisa 1845,  Karl Gustav 1848 och Lars Erik 1850.

De brukar Östergården till början på 1860-talet då man alltså flyttar till Österhagen,  Olof Larsson avlider där redan i augusti 1861.

Vi ska här följa torpets ganska korta historia men framförallt barnens liv

Det är naturligtvis en ganska seg historia med många årtal, namn och platser.
Men den beskriver den hårda verkligheten för den fattiga landsbygdsbefolkningen under senare delen av 1800-talet och en bit in på det följande seklet.
Ständiga flyttningar med hopp om ett bättre liv på nästa ställe,
Något som sällan infriades!

Läs och begrunda dessa livshistorier!

Efter faderns död flyttar de två äldsta sönerna ut år 1865, Karl Gustav till Årstatorpet Stymningevik i Österhaninge och Lars Erik som tjänstegosse till Lövlund på Berga. Inga Margareta sköter torpet med hjälp av de kvarvarande barnen.

Äldste sonen Karl Gustav flyttar runt i Haningesocknarna som dräng men kommer 1874 tillbaka till Österhagen och skrivs som torpare. År 1882 flyttar han till Fredrik Hallström på Fors 1 som dräng men är åter som torpare på Österhagen 1887, nu gift med Eva Maria Lejholm född 1859 i Österhaninge. Hon har varit piga på Alvsta åt arrendatorn Johan Eriksson sedan 1883. Eva Maria avlider 1893 och Karl Gustaf städslar som piga Matilda Sofia ”Tilda” Larsson född 1851 i Västerhaninge och får behålla henne till 1925 då hon avlider. Karl Gustav själv avlider 1930 på Österhagen.

HHG_2714

Österhagen 1929, torparen har besök av släktingar och grannar från Fors

Österh personer

Detalj ur ovanstående, fr.v. torparen Karl Gustav Olsson, Elsa Larsson, senare Nilsson med dottern Elly, Britta Bolmgren, Ragnar Bolmgren. Fredrik Eriksson, Gerda Olsson, senare Nilsson, okänd, skomakaren Nils Rasmussen, Allan Bolmgren och Mina Olsson, systerdotter till torparen och mor till Gerda.

Sonen Erik gifter sig 1874 med Maria Charlotta Olsdotter, född 1846 i Österhaninge, de bosätter sig på Strömslund i Jordbro där de får sönerna Erik 1876 och Johan 1879. De flyttar 1894 till lägenheten Anneberg på Ribby i Västerhaninge där hustrun avlider 1920 och Lars Erik får hjälp av systern Hedda under några år. Äldste sonen Erik  flyttar också till Anneberg, gift med Amalia Elisabeth Hessling, de har två barn, hustruns dotter före äktenskapet Linnea (gifter sig senare Svedman) och gemensamma sonen Gustaf.  De övertar torpet Björklund i Österhaninge år 1906.

4814 Anneberg

Lars Erik Olsson bestämde sig 1926 för att lösa in Anneberg. Från 1918 blev det genom ensittarlagen under vissa förutsättningar möjligt för den som äger hus på arrenderad mark att köpa den, med eller mot markägarens vilja. Lars Erik Olsson blev ägare till drygt ett hektar för 2 900 kronor. Han flyttade samma år till ålderdomshemmet, där han avled året efter och sonen flyttar från Björklund och övertar Anneberg.

Yngste sonen Axel August flyttar hemifrån hösten 1882 till Fors 1 och Fredrik Hallström men flyttar tillbaka 1890, sedan 1891 som statdräng till Häringe, åter året efter till Fors 1, nu ägt av Lars Johan Hallberg. Gifter sig 1895 med Sofia Lovisa Karlsson, dotter  från Kyrkvreten.
Hon är född 1854 och har sonen Karl Gustav född 1887 som avlider nio år gammal. De får tillsammans dottern Lovisa Elisabeth år 1895, kallas Lisen,
Hösten 1903 flyttar man till backstugan Kyrkvreten, Sofia Lovisas föräldrahem, där den åldrige modern bor kvar, hon avlider 1912. År 1920 tar man ett fosterbarn, Sonja Bergman, född 19120828, dotter till änkemannen Karl Johan Bergman,
År 1935 blir Axel August änkling och han avlider själv året efter och Lisen blir ensam på Kyrkvreten, fostersystern Sonja bor dock tidvis där.

Kyrkvreten 1968

Kyrkvreten 1968, foto Henry Hall

Lisen 3

Lisen på sin 60-årsdag 1955.

Lisen, ogift, lever på tvätt och mangling i enkla lokaler samt hönsskötsel. Hon avlider 1959 i sviterna efter en olyckshändelse

Dottern Hedda flyttar 1867 till Österhaninge och föder som 20-åring dotter Wilhelmina ”Mina” när hon är piga på Lännåker, uppgiven fader är drängen  Johan Karlsson-Asp från Glädjen i Jordbro. Mina skrivs aldrig på Lännåker, lämnas troligen till morföräldrarna på Österhagen.

På denna Lännåkersgård på 1 mantal till Sandemar finns till och från flera av Heddas syskon, Karl Gustaf och äldsta systern Inga Lovisa. Brukas av Johan Olssons familj.
Hedda arbetar en kortare tid i Aspudden men kommer till Kolartorp som piga via föräldrahemmet år 1885 med dottern Mina, året efter till Svartbäcken. År 1888 flyttar Hedda ensam till Lännatorp och senare samma år till Berga Gästgiveri.
Dottern Mina flyttar då hem till mormodern i Österhagen och Hedda kommer efter år 1889. 

Hedda är åter i Österhaninge 1892, nu på Kalvsviks Mellangård som piga. sedan till Västerhaninge och Ribby 1, Lindbomsgården. Därefter en kort tid på Åby Nytorp och sedan som ”hyresgäst” på Fors 3 till 1903 då hon flyttar till Välsta Vret och Lars Erik Larsson. Dit kommer då samma år dottern Mina som arbetat som piga på Opp-Norrby i Österhaninge och på Fors 1 sedan 1892 som piga hos Erik Hallberg, vars bror Lars Magnus nu äger gården. Här på Fors får Mina en oäkta dotter Ida år 1893 och ytterligare en dotter, Sigrid 1902.

Alla fyra flyttar 1905 till Fors nr 1, torpet Ringen, Minas dotter Ida mördas här brutalt sommaren 1914. År 1916 flyttar Mina och dottern Sigrid upp till Fors 3 till ägaränkan Greta Lindbom som hyresgäster och Mina får där sin tredje dotter Gerda samma år,

Dottern Sigrid flyttar till Jönköping och Mina flyttar med Gerda  lokalt på Fors, till Hyddan 1920 ,som hushållerska åt arbetaren  Karl August Johansson som flyttat ut från Sundbyberg. Han flyttar till Sorunda 1923 men Mina och Gerda blir kvar till 1925 då de flyttar åter till stugan på Fors 3 och blir granne med skomakaren Rasmussen. Hit kommer  då också gamla Hedda som bott  på Vitsalund och hos brodern, änklingen Lars Erik Olsson på Anneberg. Stugan på Fors 3 kallas  ”Minas Stuga”
Hedda avlider här  i mars 1928.

År 1931 år det dags igen för en kort flyttning för mor och dotter, till Ormsta nr 1 och arrendatorn  Anders Persson, där Mina skrivs som mjölkerska. Redan året efter byter man by igen, nu till Alvsta Nr 1 och arrendatorn Erik Viktor Jansson på den Bergaägda gården.
Men 1934 är Mina och Gerda tillbaka i  ”sin” stuga på Fors 3.

Minas stuga

Minas stuga på Fors 3

Gerda gifter sig 1937 med sonen på Marieberg, Rune Nilsson, född 1915  och flyttar till Korpkulla på Fors 1. De köper i mitten på 40-talet en Ribbytomt på Parkvägen i Västerhaninge och bygger eget hem. Hit flyttar mjölkerskan Mina från Fors och avlider i november 1950.

runemina

Fors i slutet på 40-talet. Rune och Gerda Nilsson med dottern Annita och sonen Arne, till höger Gerdas mor Mina Olsson. I bakgrunden Hyddan

Kalle Tilda

När Haningegillet gav ut sin Torpbok för Västerhaninge år 2000 fick torparen Karl Gustav Olsson och hans hushållerska Tilda pryda omslaget

Slutligen lite om de övriga barnen:

Inga Lovisa

Äldsta dottern, Inga Lovisa född 1845 gör en fantastisk livsresa runt Södertörnssocknarna som piga. Hon flyttar ur föräldrahemmet som 16-åring till Vreta som piga, året efter till Norrga Kvarn i Grödinge, åter 1864 till Västerhaninge, Ormsta, Karl Johan Westergren.
Därefter 1868 två olika gårdar i Lännåker i Österhaninge
Sedan är det dags för Ösmo,  Norsbol, Djursnäs, Solsa, Uppeby, Segeltorp, Walsjö, Mälby, Eknäs och Mahlhuvud, hela tiden som piga,
År 1907 hamnar hon som inhysing på torpet Sjöberg under Norsbol, sedan till Fattigstugan i Ösmo där hon avlider 1911.

Under tiden på Lännåker, där tidvis  både brodern Karl Gustav och systern Hedda finns samtidigt, skriver prästen;  ”framföder hon en oäkta son som där kvarlemnas; Hon har fått absolution”

Augusta Wilhelmina

Dottern Augusta Wilhelmina, född 1854,. flyttar 1869 till Staf Nr 2, Erik Olsson,  som piga. År1872 till Lännåker i Österhaninge, 1879 till Klåfkällan, Högsta rote, tillbaka till föräldrahemmet Österhagen 1885,  där hon föder o.ä. sonen Gustav 1886, åter till Österhaninge, nu Årstanäs där hon gifter sig i mars samma år med drängen  på Klåfkällan, Johan Gustav Bäckman,  född 1862 i Tyresö.
Det finns ingen officiell bekräftelse på att denne är far till sonen Gustav.

De flyttar 1888 till Huddinge, Länna Gästgivargård där dottern Anna Cecilia föds samma år. År 1890 är det dags för Årstanäs i Österhaninge igen, man har nu ett barnhusbarn, Johan Herman No 1217, okänt efternamn. Får 1891 dottern Maria Efrida och 1894 Elin Augusta Kristina.

Flyttar 1898 till Brännkyrka, Orhem Skarpnäck, sedan 1903 till Tyresö där maken skrivs som ladugårdskarl. År 1904 blir det Söderby Gård i Österhaninge. År 1907 flytt till Österåker, Stora Säby Gård, 1909 åter till Brännkyrka, nu Skarpnäck och 1911 till Österhaninge. Opp Norrby, Värmdö 1912, icke spårad inflyttning. Finns från 1913 sedan på Runö gård i Österåker till 1915, då flytten går till Hölö, gården Tösta Nr 2, året efter till Hammarby fs, gården Trynninge. År 1917 är man tillbaka på Södertörn, nu Rikstens Gård i Botkyrka, en intern flyttning till ”södra underhållet” året efter, sedan 1932 blir Johan Gustav Bäckman torpare på Anneberg på Riksten vid 70 års ålder.

Här avlider Augusta Wilhelmina 1936, Johan Gustav dör på Tullingegården 1952.
Ogifta dottern Elin Augusta Kristina dör 1946 i Botkyrka och systern Cecilia 1958 i Tullinge

Under tiden i Brännkyrka försvinner sonen Gustav ur kyrkoböckerna utan synbar förklaring. Maria Elfrida flyttar med familjen till och med Opp Norrby. finns 1950 som ogift ekonomibiträde på Karolinska Sjukhuset, flyttar 1955 till Tullinge och avlider i Tumba 1968

Johan Olof

Sonen  Johan Olof, född 1857, näst yngst i syskonskaran på Österhagen, flyttar 1873 till Fors 3, Per Magnusson, ”Petter Magnus”, som dräng, två år senare till Brännkyrka, Farsta Gård. Sedan 1877 till Herrängen och året efter till ”Stockholm” vilket gör spårning omöljlig.
Han dyker dock upp igen på Herrängen i Brännkyrka 1886, gifter sig samma år med Johanna Charlotta Karlsdotter, född 1856 född som o.ä dotter till en piga på Högsta i Österhaninge.

Hon ha en oäkta son Gustav Otto född 1881, de får gemensamma dottern Hildegard Maria här 1887. Året efter flyttar man till Söderby i Österhaninge där dottern Anna Lovisa föds 1890. Hos familjen finns också barnhusbarnet No 5426 Josefina Matilda Björklund. Hustruns son Gustav Otto flyttar 1895 till Fors 1 i Västerhaninge.
Familjen verkar trivas på Söderby flyttar först 1897 till Årsta där Ingrid Johanna föds samma år. Detta blir Johan Olofs sista aktiva boende som varar i nästan 40 år, något mycket ovanligt i dessa tider.
Dottern Ingrid Johanna flyttar ut som 17-åring till Stockholm,  hustrun dör här i april 1932. Johan Olof flyttar till ålderdomshemmet där han avlider i januari 1941.

Dottern Hildegard Maria, gift Hall avlider i Vällingby 1970, Anna Lovisa, gift Karlsson dör i Handen 1984, hon har gått genom livet med fel födelseförsamling i prästbetyget, står Västerhaninge men är Österhaninge. Ogifta Ingrid Johanna avlider 1983 i Enskede.

Hustruns o.ä son Gustav Otto dör i Klara församling 1847 som ogift.

Karta Österhagen

Häradskartan 1905. Torpet brann ner några år innan motorvägen byggdes. låg ungefär där avfartssträckan från söder mot vägen Västerhaninge- Årsta Havsbad nu finns

En skröna som skulle kunna vara sann!

Sonja Bergman, fosterdotter på Kyrkvreten berättade för Olle Numan för många år sedan, och som nedtecknades av Anders Numan:

Min fosterfar Axel Olsson berättade för mej att hans far, Olof Larsson var gudfar till Inga Margaretha Olsdotter och han lär ha sagt vid dopförrättningen att ”denna flicka ska bli min hustru”. Och så blev det.

Olof Larsson var född år 1800 på Gansta i Västerhaninge och när grannen Jan Erik Mattson i Gryt döper sin dotter 1823 finns han noterad som dopvittne,

Numan 1

Västerhaninge församlings dopbok 1823

Olof Larsson ingår två år senare sitt första äktenskap med Maja Lisa Lindberg född 1779 i Grödinge, de får inga barn och hustrun avlider år 1842 på arrendegården Fors 2 under Häringe. Hans första hustru är alltså 21 år äldre än han själv.

År 1843 kommer som piga från Nödesta den 23 år yngre Inga Margareta Olsdotter till Östergården och året efter gifter hon sig med Olof och om nu skrönan från 1823 är sann så uppfylls ju hans uttalande.

Numan 3

 

 

 




Sommar på Fors på 30-talet

Olle Numan
Olle Numan (1922-2013), engagerad hembygdsforskare, berättare, fotograf och skicklig illustratör kom med sina föräldrar till Fors vid fem års ålder. År 1989 skrev han denna lilla berättelse med minnen från en barndomssommar på tidigt 30-tal.

 

Gästgivargården

Gästgivargården på 1930-talet

Mitt hem, från början Fors gästgivargård och skjutsställe, sedermera affär och bostad. När vi flyttade hit från Vreta 1927 bodde vi på västsidan av Rocklösaån/Vitsån, till vänster om oss bodde skomakare Rasmussen och Mina Olsson med dottern Gerda i varsin stuga. På höger sida låg Fors affär, ägd av Ida Eriksson. Ovanför låg Petter Magnus stuga, sedermera scoutstuga . Västerhaninge scoutkår startades 1927 av min far Ragnar.

Ragnar Numan

Ragnar Numan, bokbindare, här i scoutmundering

Vi hade en trädgård med vinbär, äpplen, krikon och plommon, som några år sköttes av en f.d. trädgårdsmästare ”farbror Lasse” han hade stor vit mustasch. Han arbetade hos oss mot mat och husrum plus tror jag lite fickpengar. Han gjorde underverk med trädgården.

Min far var bokbindare och hade sin verkstad tvärs över vägen.

Då trafiken på den tiden inte var så stor, sprang jag till verkstaden med meddelanden om telefon eller att maten var klar.

Trafiken bestod mest av hästskjutsar till affären och hästarna stod där och mumsade havre i tornistrar.

Slaktarvagnen från Tärnholms i Katrineberg, kom en gång i veckan och kördes och servades av Andersson i Kullsta och drogs av parhästar.

Sigrid Numan

Olles mor Sigrid, pionjär med kameran, har dokumenterat Fors med omnejd.

De bilar jag minns är Helge Ax:son-Johnsons Rolls-Royces, körd av chauffören Brewits i livré, samt ”fartdåren” Kork-Wicander som ibland nästan var nere i vår häck. Det var en stor bil med växelspaken och bromsen på utsidan, samt en stor tuta, modell gummiblåsa med tratt.

På sommaren kom min mors kusin ”Min onkel” som sommarbarn. Han var två år äldre än undertecknad. Varje morgon börjades med ett ägg och gröt, min mormor hade ett tjugotal höns.

Vi fiskade mycket, det fanns gott om abborre, mört, snorgärs och gädda. Ibland såg vi även lax, som kom upp från laxdammen nere vid Vitså. På försommaren kunde vi stå nedanför bron, över en liten ficka i fallet, och plocka abborre med händerna.

Under bron, bakom dammluckorna i pölarna fanns grodyngel som vi fångade och flyttade till större gölar.

På andra sidan ån, stod ett långt hus där stockar sågades till olika format. En 15-16 cm bred drivrem mellan husen drev klingan och sågbordet. Det var ett väldigt pysande när ångan skulle minskas, lokomobilen hade även ångvissla. Sågspånet och splinten transporterades till lokomobilen för att eldas upp. Det blev stora sågspånshögar som vi ungar hoppade i. Sågspån i byxor och skjortor. Nedanför sågen låg kvarnen som var turbindriven, en lång trätrumma gick från dammluckan till turbinhuset. Kvarnbyggnaden finns kvar än i dag och är i gott skick.

SigridFors1929

Fors 1 från väster, i förgrunden sågen och kvarnen, foto Sigrid Numan 1929

När det var matdags eller vi skulle komma hem, kallade mormor med en gammal koskälla av plåt, det fanns ingen chans att missa det ljudet, hela byn hörde när vi skulle hem. Skällan har jag kvar.

På kvällarna hämtade vi mjölk på andra sidan ån, hos Edvin Nilsson, Fors gård, i deras mjölkkällare som låg på andra sidan vägen. Fin fet mjölk, ny-silad nästan spenvarm, den gav bra med grädde efter en natt.

Dagen avslutades med mammas nybakade kanelsnurror, som hon var en mästare på att baka, samt nysilad mjölk.

Mormor (hela Fors mormor) nattade oss och vi läste, ”Gud som haver barnen kär” tillsammans.

Så var sommardagen slut.

Läs om Sigrid Numan och hennes kamera!




Kyrkvreten, Fors 2:2

Kyrkvreten 1968

Kyrkvreten 1968. Foto Henry Hall.

Torpet Kyrkvreten låg knappt hundra meter norr om den stora industribyggnaden på östra sidan av gamla landsvägen genom Fors By. Kyrkvreten tillhörde ursprungligen Fors No 2, frälsehemmanet under Häringe, även kallat Östergården. I äldre lantmäterikartor kallades åkrarna väster om vägen, söder om Mariebergsbacken, för ”Kyrkvretarna”, detta som en trolig förklaring till namnet på torpet.

Ursprungliga stugan revs 1982 och ersattes med en modern villa.Innan dess var det sommarbostad i flera år. På tomten byggdes senare också en mindre verkstadsfastighet.

Den som sist bodde permanent i huset var Elisabeth Olsson, kallad ”Lisen”, som dog 1959 genom en olyckshändelse.

Kyrkvreten återfinns i husförhörslängderna från och med 1825 och hela tiden tom 1895. I skifteshandlingarna från laga skiftet 1859-60 står det angivet som torp. Före rivningen genomfördes en grundlig dokumentation och flera föremål togs till vara, bl. a. återfinns järnspisen numera i det återuppförda Janstorp på Tingshustomten.

Lite om Kyrkvreten från 1850

Vid husförhöret 1851 finns där Johan Martin, f 1792 i Lifland, noterad tillsammans med hustru, son och dotter. De har tidigare bott på Berga, kom dit från Kolbäck 1828. Familjen flyttar till åter till Berga 1860.
Mellan åren 1861-65 bebos under korta tider Kyrkvreten av arbetskarlar och inhysingar, bl.a. Daniel Danielsson, Johannes Abrahamsson och Karl Fredrik Jansson med hustru och dotter. Janssons flyttar 1866 till granntorpet Löfhagen vid Skarplöt.

Åter igen korta boenden, bl.a. arbetaren Karl Fredrik Holmberg med hustru och två söner, de flyttar 1869 till Fors 3 och Jan Erik Perssons gård.
Då kommer från Örnsberg smeden Karl Gustaf Österlund, f 1827 i Dannemora, tillsammans med hustru och barnhusbarnet Frans Albert Ingerman, född 1864 i Stockholm.

Under åren 1871-85 bor här ett flertal smedsarbetare under korta perioder, vissa med sina familjer. Smeden Österlund avlider 1879, 15-årige fostersonen omplaceras till Stockholm och änkan Anna Katarina född Johansdotter stannar i ytterligare två år innan hon flyttar till Södertelge.

År 1886 flyttar enkan Maja Stina Magnusdotter Olsson, född 1825, hit med dottern Sofia Lovisa , född 1854 och här föder Sofia Lovisa oäkta sonen Karl Gustaf 1887 (han avlider 1896). Maja Stina och dottern kom från Haga under Fors No1. Maja Stina är änka efter Karl Fredrik Olsson som avlidit 1885.
Sofia Lovisa Karlsdotter gifter sig 1895 med statdrängen Axel August Olsson från Haga, yngre bror till torparen på Österhagen, Karl Gustaf Olsson, och de får dottern Lovisa Elisabeth, kallad Lisen samma år och flyttar till Fors 1 hos familjen Hallberg. Gamla Maja Stina blir ensam på Kyrkvreten fram till 1903 då Axel och Sofia kommer hit från Fors. Prästen skriver att Axel äger husen.  Maja Stina avlider här år 1912.

År 1920 adopterar Axel och Sofia Lovisa flickan Sonja Elisabeth Bergman född 1912 och Lisen får en sjutton år yngre fostersyster. Sonja Bergman är född på Marielund, föräldrarna Karl Johan Bergman f 1874 och Kristina Sofia Gren f. 1872, bor där när Sonja föds, kanske är man de sista torparna där. Det är oklart varför Sonja adopteras bort till Axel och Sofia  på Kyrkvreten, det verkar som om stugan Kyrkvreten ägs på ofri grund av Sonjas ”riktiga” farfar, Johan Bergman på Välstavret men i samband med adoptionen överlåts den till Axel Olsson för 200 kronor. Detta motsägs dock av prästens inofficiela noteringar att Axel ”äger husen” redan tidigare.
Marken tillhör under denna tid Häringe och baron August Trolle-Löwen. Axel Olsson hade därför att utföra dagsverken åt den häringeägda Östergården. År 1929 köper Sofia Olsson fastigheten Fors 2:2 av Häringe och maken slipper dagsverken.
På Kyrkvreten fanns i början på 20-talet en ko, en häst, två grisar och ett 30-tal höns, man odlade potatis, rovor och havre på de magra tegarna.

Sofia avlider på Kyrkvreten 1935, i bouppteckningen sätts då taxeringsvärdet på fastigheten till 1800 kronor, och hon har en skuld till August Trolle-Löwen på 600 kronor. Maken Axel avlider året efter och dottern Lisen blir ensam.

Bou 3
Hon driver en mycket enkel tvätteriverksamhet i de gamla uthusen och har också höns och äggproduktion.
År 1949 avstyckar hon en tomt från stamfastigheten som säljs till Kaj Lundberg, gift med Signe, född Steen, som drev handelsboden på Fors.
Lisen avlider ogift 1959 i sviterna efter en trafikolycka under en cykelresa upp till Västerhaninge.

Sonja Bergman flyttar från slutet på 20-talet till och från olika Stockholmsförsamlingar och Kyrkvreten. Hon bor 1950 i Hägersten, lever som lantbrukarhustru i Ulvåker i Västergötland 1970, som änka 1990 i Hjo och avlider 2008 i Tidaholm.

 

Lisen

Lisen Olsson på trappan på Kyrkvreten 1955 på sin 60-årsdag.

 

Signe och Sonja Bergman

T.v. Signe Steen-Lundberg, handlerska på Fors och fosterdottern på Kyrkvreten Sonja Bergman, senare Karlsson. Bilden tagen från kullen på Fors 3 mot norr, vi ser Nynäsvägen och huset i bakrunden är Hyddan.

E karta

 

 

 

 




Dansbanan på Fors och lägenheten Ringen

Ringhagen, Västerhaningeböndernas festplats

Ringhagen-pec

Det är ont om bra bilder från denna miljö men här ser vi Ringhagens Dansbana, vackert belägen mellan Årsta Havsbadsvägen och Forsån.

Gilletmedlemmen Bengt Bengtsson från Stav skrev nedanstående år 2002:

Bengt

Inom Västerhaninge avdelning av Bondeförbundet bildades i slutet på 1920-talet ”Bondeförbundets Byggnadsavdelning”, en ekonomisk förening där intressenter kunde teckna andelar och år 1929-30 uppfördes Västerhaninge Bygdegård.
För att bidra till finansieringen hölls årligen från början av 40-talet en sommarfest i ”den för sin naturskönhet så välkända festplatsen Ringhagen” som det stod på affischerna. Bönderna hade arrenderat Ringhagen på 10 år av Edvin Nilsson i Fors och uppförde där en dansbana. Den byggdes på så sätt att man spikade av spontat golvträ ihop luckor som sedan sammanfogades till ett dansgolv. När sommaren var över togs golvet isär och travades upp inomhus för att nästa sommar åter sammanfogas till dansgolv igen, detta pågick några år, sedan inköptes impregnerat virke och en permanent dansbana uppfördes i Ringhagen. Det byggdes även ett hus som innehöll kök för kaffekokning och kiosk för läsk, godis och dansbiljetter. Sedermera inköptes en separat kiosk för serveringen.

Det anordnades 3-4 fester om året i Ringhagen, den första stod bönderna för. Den ägde rum första helgen i juli månad, då förekom förutom dans till något inhyrt danskapell sedvanliga basar-arrangemang såsom skjutbana för luftgevär, pilkastning och tombola med en högvinst som kunde vara en cykel eller en kaffeservis.

Det fanns även en ”guldgruva” som bestod av en balja med sågspån i vilken låg som lockbete en guldtia och diverse småslantar. Mot en avgift på 25 öre fick man gräva ett spadtag, skaka det genom ett såll, de slantar som stannade i sållet fick man behålla. De olika stånden på festplatsen var lövade och vackert dekorerade.
På söndagseftermiddagen anordnades tävlingar i slåtter med lie och höhässjning på någon intilliggande åker. På natten mellan lördag och söndag gick man nattvakt och hade en gemytlig samvaro.

Fester anordnades varannan vecka, efter bönderna var det Skyttegillets tur med sedvanliga arrangemang. På söndagen var det korporationsskjutning på gillets skjutbana mellan olika yrkesgrupper. Första helgen i augusti var det ungdomarna i SLU som var arrangörer, på söndagseftermiddagen spelade man buskis på scenen, ett mycket uppskattat jippo som drog mycket publik. Även trädgårdsmästarna i Tungelsta hyrde Ringhagen för sommarfest, ett år var det dragkamp mellan trädgårdsmästarna och bönderna. År 1952 anordnades sista festen på Ringhagen.

Lägenheten Ringen

ringen

Festplatsen fick sitt namn från den lilla lägenheten Ringen som låg norr om Ringhagen. Från mitten av 1880-talet bodde snickaren Anders Hallström här.  Ringstugan med marker omgärdades delvis av Forsån. Huset är sedan länge borta.
Efter Hallström flyttade Kristina Wilhelmina ”Mina” Olsson in med sina döttrar, Sigrid och Ida  (som dog under tragiska omständigheter 1914.) Mina arbetade som mejerska på Fors gård under familjen Hallberg. Därefter arbetade hon med egen tvätteriverksamhet nere i Ringen. I början av 1920-talet flyttade hon med Sigrid och 5-åriga dottern Gerda upp till en liten stuga vid Lindbomsgården (skomakarhuset) på södra sidan om Forsån.

Minas stuga

Minas stuga upp i Fors By, hon står själv i dörren,.Flickan kan vara någon av döttrarna.. Stugan finns kvar i ombyggt skick.

Efter Mina Olsson flyttade ”Kalk-Anders”, Johan Andersson in med sina barn Rosa, Elsa och Knut in på Ringen. ”Kalken” var känd för sina gröna fingrar och gjorde dagsverken på gårdarna omkring. När barnen flugit ut flyttade han ner till en liten stuga på Vitsa.

Namnlöst-1

Kartan från 1950-talet visar Fors med omnejd,

 




Nils på Skarplöt berättar militärminnen…

Nisse Petersson

Nils Petersson, lantbrukare på Skarplöt

De sista krigsåren, innan utbildningen på Berga Lantbruksskola, gjorde han sin värnplikt i huvudstaden och berättar här omkring detta. Handlar väl inte så mycket om Haninge men är väl värt att läsa.

Miltärminnen




HIAB eller Bussgaraget

1274119825_481a37b789_o

Verkstadsanläggningen efter gamla Nynäsvägen i Fors år 2013. I bakgrunden ser vi en modern villabebyggelse runt Bergenstorp eller i folkmun, Tittut. Foto:Stefan Jansson

Lite beroende på hur gamla vi Västerhaningebor är kallar vi den här byggnaden antingen ”HIAB” eller ”Bussgaraget”!

Eller om vi är väldigt gamla, kanske ”Traktorverkstan i Fors”?

Så här ligger det till.

Några år efter andra världskrigets slut och en optimistisk utveckling av jordbruket med allt mera mekanisering beslöt några framsynta bönder i trakten att starta en verkstad för traktorer, tröskor och andra lantbruksmaskiner. Dessa blev lite för avancerade för att kunna underhållas och repareras av bysmederna. Man köpte området mellan Kyrkvreten och Hyddan av Edvin och Ester Nilsson på Fors år 1950 och byggde en för tiden mycket modern verkstad.
Man var så framsynt att man när man startade verksamheten kallade den för Haningebygdens Verkstadsförening u.p.a., 30 år innan de båda kommunerna går samman.
Initiativtagare var förvaltaren på Årsta, Herbert Fröstad som också blev ansvarig för verksamheten. Verkmästare var Nils Erik Berndtsson som köpte det gamla torpet Bergenstorp eller Tittut i backen bakom verkstaden och fick på så sätt nära till jobbet.

Det visade sig dock svårt att driva rörelsen i denna kooperativa form och man beslöt att upplösa den ekonomiska föreningen och att sälja rörelsen.

År 1954 köptes fastigheten av Hydrauliska Industri Aktiebolaget i Hudiksvall, i dagligt tal HIAB. Detta företag, som hade startats tio år tidigare av skidfabrikanten (!!) Erik Sundin i Arbrå, hade en stark utveckling under efterkrigstiden med sina hydrauliska lastkranar.
I Västerhaninge monterade och servade man dessa kranar åt åkarna i trakten. Verkstadschef var Adolf Berglund.

Vartefter byggdes fastighet och rörelse ut och blev en fristående filial för hela Stockholmsområdet. Hit kom i början på 60-talet som VD, Ove Olofsson, som senare blev VAG-handlare bl.a. i Handen, Nynäshamn och Nacka. En minst sagt framgångsrik man som tyvärr gick bort ganska nyligen.

164272_acc_003490-800x587

Den hydrauliska kranen revolutionerade styckegodshanteringen.

Efter en omorganisation i slutet på 60-talet sålde HIAB den stora lokalen till Storstockholms Lokaltrafik och den kallades märkligt nog för Ribbygaraget trots att det låg på Forsmarker. Det var ju inte bara depå och garage utan även verkstad.

IMG_4410

Fastigheten är nu sedan många år i privat ägo.

 

 




Minnen, Nils Petersson på Skarplöt berättar…

2763443314_e60c532b94_o

Nils och Anna-Britta Petterson, fortfarande boende på Skarplöt (2015)

Nils Petersson kom till Berga Lantbruksskola år 1944 gifte sig med Anna-Brita Lindström från släktgården Skarplöt och blev efter några år ute i landet ägarbrukare till denna gård.

2804693493_8e38cc7f83_o

Skarplöt här från söder, är den nordligaste Forsgården och den sista som ägarbrukades. I bildens överkant skymtar den skogsdunge där tidigare torpet Asphagen låg. Bortom denna plats ligger Ribbyholm. Flygfoto: Thorsten Nilsson

 

Läs om åren på Berga

Här kan du läsa en livfull berättelse om några minnen från hans liv.

 




Anonym djurvän för 100 år sedan…

Gillets idoge arkivforskare Anders Numan finner ofta små pärlor i det dammiga Stadsarkivet, se här!

Plågad häst vid Fors

Plågad häst vid Fors

För nästan exakt 100 år sedan registrerade kronolänsman  Wahlroth i Mulsta denna inkommande skrivelse i sitt diarium. En sann men anonym djurvän har sedan länge noterat att en stackars häst i Fors tvingas slita ont trots en svår skada.
Man kan nog ana att anmälaren länge slitit med frågan och kommit fram till att en direktkontakt med hästägaren inte skulle vara lämpligt. Kanske är det en granne i byn? Eller en släkting?

CB9167

Knappast den aktuella hästen!

När han/hon väl fattade pennan var det följaktligen självklart att anmälan var anonym och underskriven ”en Hästvän”.

Walroth ser till att fjärsman Kruth (härligt namn på en fjärsman) i Tungelsta får anmälan på sitt bord för utredning, tyvärr kan vi inte redovisa resultatet.

Den utpekade bonden är troligtvis arrendatorn på Fors 3, ungkarlen Karl Magnus Andersson, som i november 1909 kommer från Alvsta och brukar den gård som i folkmun kallades ”Petter Magnus´”.  Petter Magnus, eller Per Magnusson, hade avlidit året innan och änkan har skött gården med drängar men arrenderar nu ut. Han blir kvar på Fors till sin död 1919 vid 61 års ålder.

Denna Forsgård köps 1919 av hovjägmästaren Helge Ax:son-Jonson på Berga kommer senare att användas som scoutgård.

Läs gärna om det s.k. mjölkkriget på Fors mellan hovjägmästaren och scoutledaren Ragnar Numan.