Hembygd i Haninge

Kategori: Haninge (Sida 3 av 3)

image_pdfimage_print

Gillets 60-års jubileum, för 11 år sedan!

Inledn

Dåvarande ordföranden Gunilla Bramme hälsar församlingen välkommen. T.h. Bo Stjernström och vår förre bildredaktör Gunnel Ilonen.

Här en liten artikel då Gillet firade sitt 60-årsjubileum för drygt 11 år sedan i Tingshuset.

När man läser den konstaterar man med sorg hur många av deltagarna som gått bort under denna period, alla tunga namn i sammanhanget!
En förening som Gillet har ju av naturliga skäl en hög medelålder på medlemskadern så det är väl förståeligt!

Den här kvällen i oktober 2004 uppfördes ett kammarspel om mordet på Näringsberg år 1854 som bygger på makarna Stjernströms bok. Föreställningen var mycket uppskattad och skådespelarna djupt engagerade.

anklagade

De tre åtalade, t.h. anstiftaren Magnus Ersson misstänkt lik Martin Ahlsén.
Nedan två av våra saknade medlemmar Gunnar Larsson i Stav och Arne Rooswall.

rosvall

Se fler bilder och hela artikeln

En svunnen yrkesgrupp

Tvättarna i Haninge
2691792629_7ae79a3cc2_o

Familjen Eriksson på Ribbyholm i Västerhaninge vid sin tvättstuga i början på 1900-talet. Allt vatten till verksamheten togs från en brunn på tomten, undrar hur många hinkar som håvats upp ur den?

I början på 1900-talet utvecklades en ny yrkesverksamhet som under årtionden blev signifikativ för våra trakter!

Landstvättarna! Eller stadstvättarna som vissa vill kalla dom!

Närheten till storstaden skapade förutsättningar för våra förfäder att förbättra sina inkomster genom att, oftast som en bisyssla till lantbruket, tvätta åt välmående stadsbor som ville ha lantluft i sängen och linneskåpen.

Det var en slitsam tillvaro dessa tvättare, oftast kvinnor, hade. Att så gott som året runt kämpa med iskallt vatten ur brunnar och vattendrag! Och att såga och hugga ved och elda i pannmurar!
Hanteringen var ju i början helt manuell med trä-ämbar, byk-kar och klappträn, först senare kom ju några mekaniska hjälpmedel som ex.vis stötlådan.
Ett kämpande med att få tvätten torr när det var 20 grader kallt ute, Ivar Lo-Johansson berättar i en av sina böcker om en tvättare i Tungelsta som tidvis använder sin stuga som torklada och att familjen måste krypa runt på golvet under tiden!

Och äventyrliga transporter till och från Stockholm med häst och vagn i alla väder och väglag!

4943788989_6dbc0d508b_o

En typisk tvättransport

Bok om stadstvättarna
Haningegillet har under flera år arbetat med att dokumentera detta och givit ut en bok som beskriver delar av ortens tvättare och deras verksamhet.

Läs hur du får tag i boken!

Vi hoppas att boken blir till inspiration för våra lokala beslutsfattare att hedra dessa människor!
Tvättarna bidrog ju dock med sitt idoga slit i vått och torrt (?) till våra trakters utveckling!

Visserligen finns den futuristiska och kontroversiella torkladan i rondellen på Vendelsömalm men kanske borde man bevara någon av de få kvarvarande byggnaderna och miljöerna  från den tiden?
Eller kanske en utställning i Kommun- eller Kulturhuset?

Minolta DSC

Torkladan på Vendelsömalm. Foto:Kenny Lex.

 

Museum i Huddinge
Konstnären Olle Magnusson driver med Vårby-Fittja Hembygdsförening ett tvätterimuséum vid Albysjön i Masmo.
Väl värt ett besök!

http://www.tvatterimuseet.se/

Tvätterimuseum_2012b

Olle Magnusson klappar tvätt på bryggan vid Albysjön

 

Busstrafiken till Årsta Havsbad och Berga, 40-60talet

Ringvägen

9-an på Ringvägen för färd till Årsta Havsbad och Berga. Förväntansfulla passagerare på väg till ”sportstugan” i Årsta en vårmorgon i april, okänt år,

Richard Roosvall, sommarboende i Årsta Havsbad sedan många år, har skrivit en artikel om busstrafiken mellan Årsta Havsbad och Stockholm förr i tiden. Den har varit införd i Årsta Havsbladet år 2001, en medlemstidning som han producerade.

Den bygger till stor del på minnen nedtecknade av en pionjär i sammanhanget, Runar Alvesäter, född 1929 i Dalarö.

RunarAlvesater1017

Runar Alvesäter, still going strong 2015. Det är Runars minnen som Richard Roosvall bygger sin artikel på . Runar själv har år 2010 givit ut en egen bok tillsammans med Leif Stolt, Bussminnen 1, Finns bl.a. på  Adlibris.

Han bodde som barn med familjen alldeles intill bussgaraget i Handen. Pappan arbetade på Busstrafiken Stockholm-Södertörn. Det föll sig naturligt att Runar också hamnade ”vid bussarna”.

Han började vid 17 års ålder som konduktör på linje 9 år 1946. När det var många passagerare som väntade, sattes det in extrabussar på turen. Den första bussen avgick då på ordinarie tur-tid, med ett mindre antal passagerare för att kunna ta upp fler under resan. Därpå skickades det efter extrabussar efter behovet, det kunde ibland vara upp till fem extrabussar på en tur, särskilt mot stan på söndagseftermiddagarna.

Runar tog busskort och började själv som chaufför 1951.

Ålle

Ändhållplatsen på Ringvägen, i bakgrunden Åhlén & Holm och Folksamhuset.

På senare år ägnade han sig åt ”busshistoria”, läs artikeln där han bl.a. berättar om ”busskriget mellan SJ och BSS”

Busstrafiken på Årsta och Berga

Barnkolonien i Årsta Havsbad

inledn

Den stora verandan där mat och dryck serverades.

Redan några år efter att HSB startat sportstugeområdet Årsta Havsbad grundade man på direktören Sven Wallanders inrådan en barnkoloni där.
HSB var starkt samhällsengagerat och föregångare för barntillsyn i sina bostadsområden i Stockholm, lekstugor med daghem, barnträdgårdar och läxläsning för skolbarn.
De flesta av dessa stängde sommartid och den framsynte direktören Wallander såg på så sätt till att barnen fick en god miljö att leva i under några veckor på sommaren.

5460208375_e8ef7cffaa_o

År 1931 invigdes anläggningen med den s.k. Sportstugan med plats för 32 boende, området byggdes ut under 30-talet till upp mot 80 sängplatser för barn upp till 12 års ålder.

stugan

”Sportstugan” låg bland tallar och bergklackar på det höglänta koloniområdet vid Karlslund.

karta

Här låg barnkolonien, byggnaderna revs på 60-talet och tomterna såldes och bebyggdes.

Om detta och mycket annat berättar Richard Roosvall i en artikel i Årsta Havsbladet:

Barnkolonien i Årsta Havsbad

 

Gidde, missförstått geni?

Har du en sån här på väggen? Eller i garderoben?

Björk

Ett typiskt Giddemotiv! Ankorna(?) återkom ofta!

Många Haningebor har en tavla av Gidde, signerad A. Gidón.
Motiven är oftast i linje med tavlan ovan.
Skärgård, insjöar och ibland fjäll! Finns ett otal nästan exakta kopior men med olika beskrivning av motivet.
”Solnedgång över Gålö” kan i en annan version heta ”Afton vid Öljaren”!
Troligen producerade han dem osignerade på löpande band vid lämpliga tillfällen och förvarade dom i sin träportfölj under sitt ambulerande liv över stora delar av landet.
För att ta fram dom och signera med lämplig lokal text för att lättare kunna sälja!

2694509395_71539245f2_o (1)

Gideon Allan Fingal Johansson, alias A.Gidòn, på byggden Gidde!

Men han målade också på beställning vid köksbordet hos goda människor som släppte in den något udda konstnären och ersättningen var oftast ett mål mat. De kontanter han lyckades få in användes till största delen till s.k. ädla drycker, dvs Renat Brännvin.

Fortsätt läsa

Hanninge eller Haninge?

Namnstriden i slutet på 40-talet

Namnfr

Denna teckning var införd i Svenska Dagbladet i mars 1950

Dåvarande Telegrafverket beslöt i samband med en viss automatisering av telefonnätet att ”dubbelstava n-ljudet” i  våra respektive kommunnamn.
Detta utlöste aktiviteter på lokal nivå, två läger bildades, för och emot beslutet. Att döma av knapphändig information var tydligen ”enkelstavarna” i majoritet och Haninge Hembygdsgille tog en tydlig ståndpunkt för dessa och agerade kraftigt. Bl.a. med ett protestbrev till Telegrafstyrelsen och insändare i dagstidningarna som undertecknades av de båda församlingsprästerna och ”vår” riksdagsman.

I början klingade protesterna ohörda men till sist tillskrevs kommunerna i frågan och Gillet blev remissinstans. Tillsammans med andra lyckades man tydligen övertyga den statliga myndigheten att man för framtiden skulle använda enkelstavningen. I en skrivelse den 8 augusti 1950 meddelade man att man ”tagit hänsyn till den lokala opinionen”.

Läs mer i en artikel ur Glimtar från 1984:  Namnstriden

 

Att bevara för framtiden….

minituppar

I ledaren till det kommande numret av Glimtar tar ordföranden Per Stavfors upp problemet med att få medlemmarna att bli aktiva i föreningsarbetet.

Av nästan 700 medlemmar är det faktiskt bara ett fåtal som arbetar för att bidra till föreningens kärnverksamhet, dvs forska, dokumentera och dela med sig.
Det gäller inte stora projekt som ska utmynna i tryckta fyrfärgsböcker, det gäller det småskaliga arbetet.
Det handlar om att bevara dåtiden för framtiden! Rent teoretiskt var dåtiden igår, med det vill jag säga att hembygdshistoria kan sträcka sig tom in på 2010-talet.
Ex.vis att beskriva miljön där man växte upp, att berätta var farfar och farmor bodde och jobbade med eller nedteckna en mer eller mindre märklig händelse i sitt eget liv.

Ett av dom stora problemen är att många som har något att komma med inte har medlen att förmedla det till andra, man vågar inte sätta det på pränt, inte ens med en blyertspenna. Dessutom tror många att det inte är tillräckligt intressant att dela med andra, så är inte fallet. Låt oss andra avgöra detta!

Vi ska nu försöka med hjälp av modern digital teknik få Haningeborna att släppa tunghäftan!

Fortsätt läsa

Stockholmsloppet på 30-talet

Motorcykeltävling på landsvägarna i Haninge!

8125159096_4122386068_o

Annons i Stocholmstidningen 1932

I går söndag den 13 sept var stora delar av vårt samhälle avspärrat pga ett cykellopp. Trevligt för många, kanske till besvär för de allra flesta.

Något liknande hände även på 1930-talet, men de avspärrade grusvägarna var då inte så högfrekventerade och det gällde tvåhjuliga fordon med motor!

Mellan åren 1930-32 kördes det motorcykeltävlingar efter landsvägarna i våra trakter.

Starten gick vid Solberga Prästgård, sedan Hesslingby, Kikartorp, Kalvsvik, Snörom , Jordbro gravfält, Björklund  till Västerhaninge Prästgård, där depån fanns. Sedan ut på den ganska nya vägen ner till Solberga. Varvet mätte knappa 9 km och varvtiden var strax under 6 minuter. På den s.k. Österhaningerakan lär det ha gått i 170 km/t !

Fortsätt läsa

Varför heter vägen så?

Vägnamn

Stadsbyggnadskontoret i Haninge Kommun gav 2014 ut en skrift som förklarar namnsättningar på gator, vägar och torg inom kommunen.
Man arbetar för att varje vägnamn skall var unikt i först hand inom egna kommunen men på sikt också regionalt. Detta för att underlätta för räddningstjänsten, polisen och andra myndigheter.

Här finns en länk till skriften Vägnamn i Haninge Vill du köpa ett tryck exemplar går det bra i receptionen på kommunhuset, c:apris 100:-.

 

Nyare inlägg »

© 2021 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑