Kategori: Västerhaninge (Sida 6 av 21)

Inga Offerberg

Kommunens södra gräns mot Nynäshamn går vid Landfjärden på Häringes marker. Häringes historia finns väl beskriven i otaliga sammanhang. I området norr om själva godset finns några gamla byar som inte har lika glansfull historia och därmed är ganska okända i hembygdslitteraturen.

Gillets Inga Offerberg, framstående hembygdsforskare, tillbringade en stor del av sitt liv i dessa trakter och skrev för 25 år sedan denna artikel om Västnora och Näset. Här får vi en god sammanfattning av utvecklingen i dessa för många okända trakter. Tänk på att fakta är från 1991.

Då man färdas söderut på Nynäsvägen kan man, strax efter det att man passerat avtagsvägen till Östnorabadet, på höger hand se gamla Västnora by uppe på en bergshöjd och snett emot på andra sidan vägen vad som återstår av det en gång från Västnora utbyggda Näset. Också Näset ligger högt och känns på våren igen på de täta snår av blommande slån och syren som omger det

Fortsätt läsa

Dikartorp på 20-talet, vid trappan familjen Demander.

Dikartorp kallas också för Bäcken. Det finns i HFL1690-1895 och beboddes av torpare åtminstone från 1826. Varför det kallades ”Bäcken” är lätt att förstå om man en vårdag besöker denna dalgång, bäckens porlande en solig majdag är mycket stämningsfullt. I jordeboken från 1740 står att Bäcken var ett oskattlagt torp.

Lite om torpet från 1831

Detta år kommer torparen Anders Andersson hit från Botkyrka, han är född i Sorunda 1801, hustrun Lisa Stina Carlsdotter är två år äldre och född i Ösmo, de har sönerna Hinrik född 1826 och Pehr Erik född 1929. De får en syster, Anna Catrina, här år1836. På torpet finns då både dräng och piga.
Från 1835 bor i “egen stuga”, änkan, fattighjonet Maja Stina Nilsdotter född 1771 i Ösmo. Hon avlider 1860.

Fortsätt läsa

Haningegillets Gunnar Redelius skrev 1982 denna artikel om ett dubbelbröllop på storgodset Hammar där den barnlöse John Upmark  gifte bort sina systerdöttrar, Elsa,  född 1888, med bergsingenjören David Sjöqvist från Stockholm och Frida, född 1884,  med landsfiskalen Emil Wahlroth i Mulsta.

Brudparen den 30 maj 1914. T.v Elsa och David Sjöqvist. t.h. Frida och Emil Wahlqvist.

Så här skriver Gunnar Redelius:

I släkten Upmark på Hammar fanns det två giftasvuxna flickor, Frida och Elsa, döttrar till Edla Upmark och lantbrukaren Carl Gustaf Hauffman vid Håga i Västerhaninge, den senare död 1897. Flickornas mor var dotter till ägaren av Hammar, Mauritz Upmark och hans hustru Mathilda, född Molien.

1914 innehades släktgården av flickornas morbror, John Upmark. Han var en skicklig lantbrukare och en mycket betrodd man i bygden. Han beslöt att fira 100-årsminnet av stora husets byggnadsår och samtidigt hålla dubbelbröllop för sina systerdöttrar. I släktkrönikan beskrivs denna händelse av Eva Upmark, änka efter Gustaf Upmark d ä, känd i Haningebygden för sin uppteckning av traktens fornminnen. Bröllopsdagen blev en storslagen fest med ett stort antal gäster. Krönikan berättar följande.

Fortsätt läsa

I Glimtar Nr 1 från 2010 har Bo Stjernström skrivit en artikel om Mauritz Upmarks näst äldste son Hermans oblida öde i Sörmlandsskogen. Han mördades, mer eller mindre av misstag, av rånarna Hjert och Tektor som gick till den svenska kriminalhistorien för sitt dåd. Kanske mest Tektor som blev den siste svensk som avrättades offentligt.

De flesta stora godsen i Haninge bildades och fick sina namn långt tillbaka i tiden. Ett undantag är Hammar, som bildades av kronofogden Frans Gustaf Upmark som, när han kom till Ribby i Västerhaninge, började köpa in och slå ihop de närliggande gårdarna Mulsta, Tuna, Krigslida och Wälsta. År 1809 gifte han sig med Fredrika, dotter på Tuna, och de fick 9 barn. Efter att hustrun dött gifte han om sig med en flicka ur kyrkoherdens familj, Klara, och fick med henne två döttrar. Den äldsta sonen Lars Gustaf Mauritz föddes 1811 och blev revisor. Huvudgården Hammar uppfördes när han var tre år i en tidigare obebyggd ängsbacke 1814. Mauritz tog mer och mer del i jordbruket och tog efter faderns död över driften av godset och löste med tiden ut sina syskon. Han gifte sig med Mathilda, dotter till sjökapten Christoffer Henrik Molien som dog på sin sista Kinaresa och är begravd på danskön i Kanton. Familjen fick fem uppväxande barn, tre söner och två döttrar. Den äldsta sonen Gustaf fick en lysande bana inom kulturen och slutade som intendent på Nationalmuseum.

Fortsätt läsa

Detta är ett utdrag ur en längre artikel om Berga Slott som finns på haninge.org,
Vill du läsa hela den artikeln finns den här.

Slottsherren på Berga, generalkonsuln, hovjägmästaren Helge Ax:son Johnson beslöt redan på 30-talet att låta bygga ett Minneshus över sig själv och sina föräldrar.

Man kan undra hur han kom fram till detta beslut, kanske insåg han omöjligheten att behålla slottet inom familjen i framtiden. Han hade ju inga egna arvingar och förhållandet till bröderna och deras familjer var nog inte det bästa.
Han lät stycka av ett mindre område väster om slottet som fritogs från fastigheten och började bygga detta hus i slutet på 30-talet. Han använde samma tegel som i slottet och en liknande byggnadsstil. Huset blev inte klart under hans livstid men med stöd av anteckningar och viljeyttringar stod det klart år 1944 för invigning.

Fortsätt läsa

Källargrunden på Stenkulla i Fors. Foto Stefan Jansson.

Stenkulla Nr 1, Fors 3:8,  avsöndrades från Fors 3:3 år 1875. Det var bonden Per Magnusson som sålde fastigheten “innehållande två byggnader” till handlaren Hampus Engstrand. Enl. husförhörslängden har han kommit från Hilleshög redan 1873, troligen har han då varit hyresgäst hos Magnusson eller kanske arrendator av handelsboden.

Denna fastighet har sedan varit affär fram till 1919 då handlanden Gustaf Adolf Carlsson säljer den till Helge A:son Johnson på Berga.
Här har funnits ett stort antal handlare genom åren, bl. a. Karl Leonard Lundqvist, Erik Viktor Linnander och Svante Vitus Carlsson.

Vi har inte funnit någon bilddokumentation på denna del av Fors, det är oklart hur byggnaderna såg ut.

I uppgifter på lite senare år sägs att Svante Vitus “flyttade en byggnad” till Ålsta i Tungelsta i början på 1900-talet och att det skulle vara fastigheten Ålstalund, dvs den nuvarande pizzerian mitt emot stationen.

Det finns inget som styrker detta påstående, det är också ett faktum att det finns handlare kvar på Stenkulla i Fors i nästan 20 år till och att dessutom ett stort antal boende skrivs där.

Vid uppmätning av de kvarvarande grunderna i Fors finns inga direkta relationer mellan dessa och huset i Tungelsta.

Ålstalund i Tungelsta, numera pizzeria. I bakgrunden t.h. Skogshyddan. Bilden från omkring 1905.

Har vi någon läsare som kan hjälpa oss med fakta i sammanhanget?

Interiörbilder från källaren på Stenkulla

Ur Haningegillets bok Gårdarna i Ribby från 2014, saxar vi denna historia.

Den är upptecknad av Bo Stjernström och handlar om hur hans morfars farföräldrar lärde känna varandra i samband med upploppet som ledde till mordet på Axel von Fersen.

Fortsätt läsa

Ur Gillets årsbok “Så tvättade vi i Haninge”

Intervju gjord  av Rune Karlsson och Anita Stjernström 2014 med sonen Bosse Larsson på Välsta Vret, känd från bl.a. TV-programmen Nygammalt, Dans kring granen och Allsång på Skansen.
Han hade fyllt 80 år fyra dagar före intervjun. Han avled året efter.

Författarna besöker Bosse Larsson på Välstavret

Fortsätt läsa